Originaltitel: Back in action
Genre: Actionkomedi
Regissör: Seth Gordon
Manus: Seth Gordon, Brendan O'Brien, Lillian Yu
Skådespelare: Cameron Diaz, Jamie Foxx, McKenna Roberts, Rylan Jackson, Glenn Close
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: USA
Längd: 114 min
Serie: -
Såg den på Netflix 4 april 2025
Handling
Femton år efter att hemliga agenterna Matt och Emily försvunnit från CIA för att bilda familj blir deras täckmantel röjd, varpå de måste återvända till spionernas värld.
Min kommentar
Återigen var det dags att försöka hitta en fredagsfilm. Något jag inte kom på förrän sambon gav sig iväg för att hämta pizza. Lyckligtvis så hade jag två filmer kvar i minnet; ett, typ, drama och en actionkomedi. Innan sambon stängde ytterdörren så kastade jag ur mig frågan: Vill du se en action? Och han svarade ja. Så det fick bli Back in action. En film som legat på listan i ett par månader.
Förmodligen så är jag svältfödd på actionkomedier, så betyget blir kanske i högsta laget, men just där och då var den faktiskt värd det. Precis så här vill jag ha mina actionkomedier. Den är typ John Wicks motsats. Kan man nog säga.
Ett riktigt stort plus blir det för slagsmålsscenerna, som var korta och effektiva. Dessutom ackompanjerades de av bra och egentligen helt opassande musik. Det förhöjde allt. Ovanligt lite (om något) blod var det och det är också en bra grej. Här skvätter det inte ett dugg. Och jag gillar verkligen den vardagliga bakgrunden.
Det var väldigt längesedan jag såg Cameron Diaz i något. Hon hade ju tydligen gått i pension, men nu kom hon tillbaka. Det känns som många år sedan Glenn Close förekom i någon film också, men det var det ju inte. Upptäckte jag. Båda två är precis lika bra som förväntat. Diaz och Foxx har jättebra kemi och en härlig tajming i sina repliker. Barnen är odrägliga, men samtidigt charmiga. Sonen är ju helt klart ett spionämne. Något som Glenn Closes toyboy Nigel (spelad av Jamie Demetriou) inte är. Men jösses, vad kul han är.
Back in action är fantastiskt rolig. Jag kan liksom inte säga annat om en film som bjöd på många höga skratt. Den är inte jättespännande, den är ju trots allt ganska förutsägbar, men den är underhållande och tempot är högt och angenämt. Den slutar så klart med ett upplägg för en tvåa och den ser jag faktiskt fram emot.
På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 112 070 betyg).
På IMDb hade den 5,9 i genomsnitt (beräknat på 53k betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
| Spännande | Tråkig | Trovärdig | ||
| Klurig | Förutsägbar | Mystisk | ||
| Berörande | Osannolik | Underhållande | ||
| Snyggt foto | Rolig | Långsam | ||
| Romantisk | För lång | Fartfylld | ||
| Sorglig | För kort | Läskig |
En 4:a, det avgör saken. Och att du skrev så här om den: "Ett riktigt stort plus blir det för slagsmålsscenerna, som var korta och effektiva. Dessutom ackompanjerades de av bra och egentligen helt opassande musik. Det förhöjde allt." :)) Jag såg en trailer från den och tänkte att jag gillade upplägget, och jag brukar gilla Cameron Diaz som en tuff kvinna med glimt i ögat, men sedan glömde jag bort den. Det här är precis vad jag känner för just nu, så tack för påminnelsen.
SvaraRaderaKul att höra! Bland det värsta jag vet är extremt utdragna slagsmålsscener där blodet skvätter och den här var precis motsatsen till det. Och musiken alltså, den fick mig att skratta 🙂 Hoppas du sett och gillat den!
Radera