Hur kan det egentligen komma sig att jag varje år glömmer bort hur fantastiskt härligt det är när våren kommer? Jag blir lika överraskad och mållös varenda gång. Ganska härligt ändå att inte ta det som en självklarhet och uppleva det här fantastiska en gång om året. För våren är här nu!
Det har blivit dags för femte delen om Carl Hamilton, Den hedervärde mördaren, av Jan Guillou. Förutom att böckerna är otroligt pratiga så är de faktiskt väldigt intressanta. Jag lär mig mycket och då menar jag historiskt. SÄPO-hatet försöker jag ta med en nypa salt, men det är svårt för det liksom osar ut från sidorna.
Min smakebit är från sida 236:
1939-46 dömdes 444 människor för spionbrott i Sverige. 140 arbetade för Nazityskland, 304 för de allierade. I början greps flest spioner för de allierade, mot slutet av kriget, precis som man kunde ana, spurtade den svenska säkerhetspolisen något när det gällde nazityska spioner men kunde ändå inte haft en möjlighet att komma ikapp. Enkel matematik. Enkel beskrivning av Sveriges neutralitet under krigslyckans växlingar.
Visst är det härligt nu, tack för smakbiten.
SvaraRaderaJag skulle nog lära mig ännu mer, men skulle ha svårt att överse med hatet.
SvaraRadera