Film: Guardians of the Galaxy

Titel: Guardians of the Galaxy
Originaltitel: Guardians of the Galaxy
Genre: Science fiction
Regissör: James Gunn
Manus: James Gunn, Nicole Perlmann
Skådespelare: Chris Pratt, Zoe Zaldana, Bradley Cooper, Vin Diesel, Dave Bautista
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: USA | UK
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 26 juni 2015





Handling
Peter Quill är en äventyrare (och tjuv), som råkar hitta ett väldigt eftertraktat objekt. Vissa andra, onda typer, vill väldigt gärna lägga vantarna på objektet. I sin flykt från de onda typerna slår sig Peter Quill ihop med en vapengalen tvättbjörn, ett talande träd (nåja), en gåtfull lönnmördare och en hämndlysten jätte. Tillsammans blir de ett helt osannolikt team.

Min kommentar
Förra sommaren ratade jag den här filmen när sambon och jag skulle välja vilken film vi skulle se på bio. Jag hade bara läst toksågningar av den. För någon vecka sedan så var Peter Stormare på besök i Hellenius hörna och av någon anledning pratade de om den här filmen. Han nämnde att Hooked on a feeling var med i soundtracket. Då var jag ju bara tvungen att kolla upp det. Och upptäckte att filmen tydligen är väldigt omtyckt av vanliga människor i alla fall. Sådana som jag. Alltså köpte jag den.

Det kan vara ett av mina bättre beslut i år. Det här är en vansinnigt rolig film, helt enkelt fantastiskt kul. Ett varningens ord bara, detta är ingen film för den som vill ha något seriöst och djupt, med någon dold och mystisk mening. Det här är ren underhållning. Du får absolut inte ta filmen på allvar. Det gör den inte ens själv. Och du måste ha humor. Mycket humor.

Tänk bara, en galen tvättbjörn och ett talande träd (det enda han kan säga är i och för sig I am Groot, med olika tonfall och betoning)... och faktum är att just de två är den stora behållningen. Jag fullständigt älskar dem. Ja, hela det osannolika gänget faktiskt. De har verkligen lyckats med castingen. Replikskiftena är inte av denna världen och många gånger skrattade jag högt. Timingen är perfekt.

Effekterna är bra och medan jag sitter där och tittar i soffan så önskar jag att jag hade sett den på bio. Jag har hela tiden en känsla av att jag missar saker som händer i bakgrunden, för nästan varje gång jag tittar på annat än det som är i fokus så ser jag något kul vid sidan om. Jag bestämde direkt, innan filmen ens var slut, att jag måste se om den för att upptäcka vad jag missat.

Det enda jag möjligtvis kan klaga på är att soundtracket inte alls var så bra som jag hade hoppats.

Jag såg till min stora glädje att del två verkar vara planerad. Den ska jag se, oavsett vad kritikerna säger.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 4 014 betyg).
På IMDb hade den 8,1 i genomsnitt (beräknat på 505 972 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Allt om TV-serier 16: Den första jag blev besatt av

Nu är vi där igen... jag förstår inte varför allt måste vara så..., ja, dramatiskt. Besatt av? Nej, det har jag nog aldrig varit. Någonsin.

Den första jag har något minne av att jag bänkade mig framför TV:n för att titta på varje vecka är i alla fall Månbas Alpha. Nu snackar vi 70-tal. Så det var science fiction redan när jag var ganska liten.

TAG: TMI

De här enkätliknande sakerna som dyker upp då och då är en riktig guldgruva att ta från när man inte har tid/lust/ork för något annat. Denna hittade jag hos Vargnatt. Och TMI står för Too Much Information.

Vad har du på dig?
Eftersom jag är hemma när jag skriver detta så har jag på mig mjukisbyxor och t-shirt, min hemmauniform.

Hur lång är du?
160 cm.

Några piercingar?
Jag hade hål i öronen för så där 30 år sedan, men de har nog växt igen nu.

OTP?
Jag är så gammal att jag inte har en aning om vad detta betyder. Googlade och hittade: One True Pairing. Meaning your favorite combination of characters in a fandom. Nej. Det hjälpte inte ett dugg.

Favoritprogram/tv-serie?
Suck. Jag älskar TV-serier och det finns så oändligt många jag tycker om. Alltså gör jag det enkelt för mig, går åt ett annat håll och väljer något jag med säkerhet vet att jag aldrig kommer att tröttna på: Mästarnas mästare.

Favoritartist/band?
Per Gessle och Gyllene Tider kommer för alltid att ha hedersplatsen i mitt hjärta.

Någonting du saknar?
Ett jobb.

Favoritlåt?
Sanningen är ju att det finns fler låtar än böcker (väl?), hur ska jag kunna välja en enda låt? Det finns i alla fall en som följt med sedan mitten av 70-talet och som fortfarande är lika bra, Bohemian rhapsody med Queen.

Favoritskådespelare?
Men jösses... *skakar om burken och drar på måfå*... Tom Cruise och Meryl Streep.

Favoritfärg?
Beror lite på vilket humör jag är på, men lila och grön har det varit ett tag nu.

Hög eller låg musik?
Låg. Oftast i alla fall.

Senaste boken du läst?
Visning pågår av Sofie Sarenbrant.

Vad läser du just nu?
Började läsa Mr Mercedes av Stephen King nu på morgonen.

Senaste programmet du såg?
Nu måste jag nog först definiera se på... för mig betyder det något jag aktivt tittar på, inte något som står på i bakgrunden. Och då blir det ett gammalt avsnitt av Live at the Apollo, på BBC Brit.

Favoritmat?
Grillad kyckling, tzatziki och en god sallad.

Plats du vill besöka?
Egentligen vill jag till Australien, men sambon har ormskräck och tror att de ligger i drivor där, så antingen får jag åka själv eller byta sambo. Inget av alternativen tilltalar mig.

Senaste platsen du besökte?
Helsingör.

Favoritsötsak?
Jag är inte så mycket för sötsaker, jag är mer för salt, men då får jag väl välja choklad.

Senaste sporten du spelade?
Räknas kubb? Inte? Då får det bli brännboll. Jaså, räknas inte det heller? Då får det bli fotboll då, någon gång i slutet av 70-talet.

"Gone girl" av Gillian Flynn

Genre: Thriller
Antal sidor: 556
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Gone girl
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juli 2015






Första meningen: När jag tänker på min hustru tänker jag alltid på hennes huvud.

Baksidetext
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.

På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig var är Amy?

Min kommentar
Jag vet att det kan vara vanskligt att läsa en bok som blivit hyllad och älskad av nästan hela bokbloggarmaffian, men jag tycker att jag brukar klara det ganska bra. Jag brukar förutsätta att alla andra helt enkelt har fel...

Jag har förstått att många har tyckt att början på boken är seg och att det tar lång tid innan allt kommer igång och faktiskt tycker jag helt tvärtom. Början upplever jag som väldigt spännande och jag i stort sett slukar sidorna, däremot tycker jag det stannar upp efter runt 200 sidor. Då blir det bara en massa upprepningar och ordbajseri. Det tar sig i och för sig igen, men eftersom jag på ett väldigt tidigt stadium tyckte att jag listat ut precis vad som hade hänt så blev det aldrig nagelbitande.

Något som jag börjat förknippa med Flynn, efter tre lästa böcker, är att hon verkar älska karaktärer som ingen kan tycka om. Så är det även i den här boken. Efter bara tio sidor så har jag börjat undra varför i hela friden de här två människorna är gifta med varandra. De verkar inte ens tolerera varandra. Vilket kanske inte är så konstigt, varken Nick eller Amy är sympatisk och jag gillar inte någon av dem. Det är ju heller inget krav för att en historia ska vara bra.

Boken är skriven i dagboksform, något som jag inte brukar uppskatta, men här funkar det faktiskt. Nicks historia börjar den dagen, 5 juli 2012, Amys anteckningar börjar i januari 2005, sju år innan hon försvinner. Berättelserna alternerar sedan med vartannat kapitel. Som jag nämnde tidigare så tog det inte speciellt många sidor innan jag trodde att jag hade listat ut alltihop (ja, jag hade rätt) och jag väntade förtvivlat på tvisten. Som aldrig kom. Alltihop var väldigt förutsägbart. Kanske säger det mer om mig än om boken, att jag kan föreställa mig sådan utstuderad ondska. Eller så har jag helt enkelt läst för många liknande böcker.

Det känns som att något i "planen" skaver och att det är minst ett logiskt hål där, men jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske är det bara så att jag gärna vill att det ska finnas något fel, jag vill inte gärna föreställa mig att något sådant här kan fungera.

Boken är definitivt inte dålig, i mångt och mycket är den riktigt bra, men den hade vunnit på att kortas ner ganska rejält. Det blev lite för mycket av samma och det hela var något för utdraget. Slutet däremot, det gillar jag. Det gav mig rysningar.

Trots att jag (ännu) inte sett filmen så ser jag Ben Affleck framför mig varje gång jag tänker mig Nick och faktiskt kan jag inte tänka mig en bättre skådis till den rollen. Ska bara låta det gå någon vecka, sedan ska jag se den.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4 och genomsnittet 3,71 (beräknat på 799 betyg).
På Goodreads hade den 3,98 i genomsnitt (beräknat på 1 048 260 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Gone girl: Lotten, Annika och Johanna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Släpp böckerna fria

För det mesta har jag ett väldigt bra minne, men var jag läste om Facebookgruppen #glömenbok kan jag bara inte minnas. Det var i alla fall på en bokblogg.

I alla fall så gick jag med där och i tisdags släppte jag ut min första bok, Fel grav och andra berättelser av Kelly Link. Den fick åka från Lund till Malmö på regionbuss 171, men vart den tog vägen sedan vet jag inte. Hoppas den har fått det bra och att den nya ägaren tar hand om den.

Fotot blev inte så bra, men det kom ju andra passagerare så jag fick lite bråttom :)

En del av mina böcker kan ges bort på det här sättet, i alla fall de som varken min mamma eller svärmor vill ha.

Gå med i gruppen vetja och låt dina gamla böcker göra någon annan glad!

Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt om någon tar illa upp av den här bilden, men jag bara måste dela med mig. Jag skrattade rejält när jag såg den på Texas Longhorn, Malmö Triangeln, när vi käkade lunch där.