Hett i hyllan #2

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här veckan handlar det inte bara om en enda bok, utan tolv. En hel serie. Jan Guillous böcker om den superhjältige agenten Carl Hamilton, närmare bestämt.

Jag har läst fyra av delarna i lite underlig ordning (Den demokratiske terroristen, I nationens intresse, I hennes majestäts tjänst och En medborgare höjd över varje misstanke) och tyckt lite blandat om dem, men kan nog tycka att de blev bättre och bättre.

Mitt problem var att jag inte hade alla delarna och de jag saknade fanns inte att få tag i heller, men när sambon och jag slog ihop våra bokhyllor upptäckte jag att han hade två av dem (Fiendens fiende och Den hedervärde mördaren). Dessvärre saknades fortfarande två delar, den första (Coq rouge) och den åttonde (Den enda segern). De två lyckades jag hitta för snart sju år sedan så nu återstår bara att ta tag i läsningen också. Kanske får det bli ett årsprojekt, det är ju passande nog tolv böcker.

Tisdagsutmaning: Ny i klassen

Den här veckan handlar det om sommaren som gått på Kulturkollo.

Veckans utmaning går ut på att berätta om

En bok och/eller en film som handlar om att vara ny i klassen.

Det där med att vara ny i klassen har jag egentligen aldrig upplevt på riktigt. Enda gången det har hänt är när alla andra också är nya och det är inte riktigt samma sak, då är ju ingen på hemmaplan liksom.

Jag vet att jag läst flera böcker på det här temat, men som vanligt så är ju de dolda någonstans i hjärnvindlingarna just nu. Den enda jag kommer på är Radhusdisco av Morgan Larsson. Kanske inte så bara, den är väldigt ovanlig på ett sätt. Vi får följa Morris från första till nionde klass, inklusive en flytt som innebär en ny skola. Så här skrev jag om den: Det här är något så ovanligt som en positiv och ljus uppväxtskildring med ganska normala människor, de där ungarna som bara fanns utan att göra speciellt mycket väsen av sig. De som hade bra familjeförhållanden, ordinär skolgång och vanliga kompisar. Medelmåttorna som aldrig får göra sig hörda. Precis så som jag själv hade det. För min del räcker det och det vore förödande om bara historier med något "viktigt" att säga blev berättade. Det är precis lika viktigt att berätta att det är fullkomligt normalt om inga katastrofer sker i ens liv. Det är alldeles tillräckligt med allt som ändå händer från man är sju till man är sexton.

Och så tänker jag göra en kupp...

När jag själv var på väg att bli tonåring så gick det en svensk serie på TV som jag fullkomligt älskade. Det tog mig många, många år innan jag lyckades hitta den på DVD, men 2008 släpptes den på box och jag stod nästan i kö. Jag har ingen aning om det var någon ny som började i klassen, men det började i alla fall en ny lärare. Vilken serie? Lära för livet. En av de bästa jag någonsin sett och jag är så glad att jag har den. Serien handlar om den svenska skolan på 70-talet och man får följa klass 9B. Jag hade själv inte börjat i högstadiet när den gick, men det var snart dags. Kanske var det därför jag älskade den så, jag var ju nästan i samma ålder. Men faktiskt var den lika bra när jag tittade på den igen för några år sedan.

"Mercurium" av Ann Rosman

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 419
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karin Adler 4
Förlag: Ponto pocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 augusti 2015






Första meningen: "Vem kunde tro att den jäveln skulle ge sig på att bestrida pappas testamente?"

Baksidetext
År 1802 står Metta Fock Ridderbielke inför rätta misstänkt för mord på sin man och två av sina barn. Mot sitt nekande döms hon att sitta på Carlstens fästning. Isolerad på den karga ön ska hon stanna, tills hon erkänner eller går under vilket som kommer först. Utan möjlighet till kontakt med omvärlden, utan vare sig penna eller papper, börjar hon brodera. Ord för ord tar en förtvivlad nådeansökan form.

2011 hålls en storslagen maskerad på fästningen. Gräddan av Sveriges societet är där, och innan kvällen är över har två personer mist livet. Men portarna har hela tiden varit stängda och bevakade, ingen kan ha tagit sig in eller ut. Finns mördaren någonstans bland de 94 gästerna? Kriminalinspektör Karin Adler kallas till platsen och pusslandet kan börja.

Min kommentar
Ann Rosman har ju ganska snabbt seglat upp som en solklar favorit och det är inte bara på grund av miljön (vem gillar inte Marstrand liksom). Nu betar jag av den här serien, i år tänkte jag. Och faktiskt blir det ännu bättre så här.

Jag blir lätt infångad i berättelsen, även om jag tycker att det är för korta stycken med de olika berättelserna. Det blir lite sönderhackat när man hoppar mellan en tråd i dåtid och inte mindre än tre i nutid. Tråden som handlar om Karin Adler får lite större plats i den här boken jämfört med förra, men jag vet inte om det är något positivt. Faktiskt börjar jag tycka lite sämre om henne, eftersom hon har tendensen att bli en sådan där människa som tycker jag är som jag är och tänker inte förändra mig, det är du som måste ändra dig. Jag har personlig erfarenhet av den typen av människor och de ger mig kalla kårar. De två andra nutida trådarna (släkten Ekeblad och Sara som gör något slags avhandling) behövs visserligen för att förklara Karin Adlers roll, men faktum är att ingen av de nutida berättelserna behövs för den här boken.

Medan jag läser så glömmer jag helt bort att detta är en deckare, så fascinerad blir jag av berättelsen om Metta Fock. Det är också den här tråden som är bokens hjärta och det är den som väcker alla möjliga känslor till liv. Jag blir så förbannad, arg, ledsen och allt möjligt annat som höjer blodtrycket. Nu vet man ju faktiskt inte riktigt vad som är sant, men om man ska döma efter den här boken så var kvinnor andra kvinnors största fiende även på 1800-talet. Visst var det männen som gjorde "slutarbetet", men det var de avundsjuka och missunnsamma kvinnorna som startade alltihop.

Ann Rosman har en osviklig förmåga att levandegöra historia och jag önskar så att min gamla historielärare hade haft den talangen. Då hade kanske inte historia varit förknippat med något torrt och tråkigt. Det är ju alldeles uppenbart att det inte behöver vara så. Jag lider med stackars Metta Fock som inte bara mister två (eller faktiskt fyra totalt) barn och man, hon blir också anklagad för mordet på dem. Jag förfäras över att man någon gång i historien faktiskt kunnat kastas i fängelse på bekännelse. Man har alltså inte förklarats skyldig till något, men man får sitta inlåst tills man erkänner. Eller dör.

Det enda jag blir förvirrad av i boken är ordet mercurium. För mig betyder det kvicksilver, men tydligen är det ett gammalt ord för arsenik. Det kan jag önska hade förklarats i början av boken, för jag fick inte alls ihop beskrivningen av ämnet med det jag trodde att det var. Det klargörs i efterordet i alla fall och jag rekommenderar att alla som läser boken faktiskt läser ända till slutpärmen. Där står mycket intressant. När jag bland annat läser att Mettas barnbarns barnbarns barnbarn hittades tack vare den här boken så blir jag alldeles rörd. Faktum är att jag lätt hade kunnat bli besatt av Metta Fock och historien om henne. Vad hände egentligen? Var hon skyldig? Om det inte var hon, vem var det då? Antingen så var hon en förhärdad och iskall lögnare eller så var hon ett oskyldigt offer för patriarkatet, den svenska avundsjukan och missunnsamheten. Det får vi aldrig veta. Men jag vet vad jag tror.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,78 (beräknat på 282 betyg).
På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 90 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mercurium: Lotten, En bok om dagen och I min hylla från A till Ö.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Tematrio - Sommarens minnesvärda

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om sommarens tre bästa läsupplevelser!

Jag har läst ovanligt mycket i sommar, den ena boken efter den andra har i stort sett slukats. Någon fullpoängare har det tyvärr inte blivit, men faktiskt passande nog tre stycken som nästan nådde ända fram.

1. Mercurium av Ann Rosman handlar om Metta Fock, den enda kvinna som suttit fängslad på Carlstens fästning. Hon satt där "på bekännelse", vilket betydde att hon var inlåst tills hon erkände eller dog. Inlägg om den kommer i morgon.

2. Britt-Marie var här av Fredrik Backman kan man säga är en bok om fjärilslarven Britt-Marie som sitter där insnärjd i sin kokong. Tills hon en dag bryter sig ut och blir en fjäril. Och Britt-Marie är naturligtvis inget djur, utan en människa.

3. Leon av Mons Kallentoft och Markus Lutteman är andra boken om den något ovanlige (i verkligheten hoppas jag att det är ovanligt i alla fall) polisen Zack. Han har ett allvarligt drogproblem, men är ändå en riktig superhjälte. Andlöst spännande.

Top Ten Tuesday: Böcker på kursplanen om jag höll en kurs i Stephen King 101

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books That Would Be On Your Syllabus If You Taught X 101 (examples: YA fantasy 101, feminist literature 101, magic in YA 101, classic YA lit 101, world-building 101).

Den här var ju svår. Tills jag kom på att om jag skulle föreläsa om något så vore det ju Stephen King. De här tio ska man definitivt ha läst av King efter att ha gått en kurs om honom.

1. Varsel (eller The shining) Ett ondskefullt hotell som försöker "stjäla" sonen i familjen, eftersom han har lite speciella egenskaper. Den enda bok jag egentligen sträckläst, till och med på toaletten fick den följa med.
2. Jurtjyrkogården En riktig skräckis. Handlar om en lite speciell djurkyrkogård där den man begravt vaknar till liv igen. På sätt och vis. Vansinnigt otäck, speciellt som vi hade en liten kattkyrkogård på tomten.
3. Pestens tid. En "influensa" slår ut större delen av befolkningen. De överlevande bildar två samhällen och resten är en kamp mellan det goda och det onda. Den bästa bok jag någonsin läst. Än så länge. Och det är över 30 år sedan jag läste den.
4. Det mörka tornet. Jag fuskar och tar med hela serien på sju (numera åtta) böcker. Ett mastodontverk om en man som försöker rädda världen. Här finns mängder av referenser till bland annat Pestens tid och till och med King själv figurerar här. Första boken skrev han när han bara var 19 år. Det kan vara lite segt i de första böckerna, men jösses vad bra detta är.
5. Staden som försvann. En vampyrbok som jag faktiskt älskar. En liten idyll som plötsligt drabbas av Ondskan.
6. Den gröna milen. Egentligen en helt annorlunda bok från King, men ändå inte. Den handlar om några dödsdömda fångar som väntar på att dö. Bara lite, lite övernaturligt och fantastiskt bra.
7. Flickan som älskade Tom Gordon. En nioårig flicka går vilse i skogen. Hennes enda sällskap är en Walkman på vilken hon lyssnar på en baseballmatch, där hennes hjälte Tom Gordon spelar.
8. Under kupolen. Ett tag funderade jag på att göra slut med King, det var då när han mest skrev bara konstigt. Tack och lov gjorde jag aldrig verklighet av det, för här är han tillbaka i högform igen. Vad händer egentligen när en stad/by blir helt isolerad och inte har någon som helst kontakt med yttervärlden? En vansinnigt skrämmande berättelse.
9. Novellsamlingen Årstider där både Höstgärning (som filmen Stand by me bygger på) och Vårbedrift (som Nyckeln till frihet bygger på) finns med.
10. Christine. En helt vansinnigt otäck berättelse om en ond bil. Strax efter jag läst den så körde jag, ensam, mitt i natten på en skogsväg när plötsligt musiken startade i stereon. Jag höll på att köra i diket. Ni som läst boken vet varför. I alla fall visade det sig att i mitt fall berodde det på att jag kört i ett gupp så bandet (ja, ni som är äldre vet vad det är) hoppade in och startade och inte på en ond bil.