lördag 30 augusti 2014

"Eldvittnet" av Lars Kepler

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 562
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Joona Linna 3
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 augusti 2014






Första meningen: Elisabet Grim är femtioett år och hennes hår är gråsprängt.

Baksidetext
Birgittagården är en anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Den ligger ensligt i skogen norr om Indalsälven. En mörk höstnatt mördas en av de intagna flickorna inne på anstaltens isolering. Hon hittas på britsen med båda händerna för ansiktet.

Ingen har sett något. Det finns inga vittnen, men bara någon dag efter det våldsamma mordet börjar en kvinna i Stockholm ringa polisens tipstelefon och lämna felaktig information. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.

Joona Linna reser till Birgittagården och befinner sig snart mitt inne i den märkligaste mordgåta han någonsin stött på. När han börjar söka efter svar sätts förödande krafter i våldsam rörelse. Sanningen är en älv som störtar ner i en sjö av eld.

Min kommentar
Tredje boken om den smått övermänskliga superpolisen Joona Linna har stått ett bra tag i hyllan. Förra boken, Paganinikontraktet, gjorde inte direkt att jag blev sugen på att läsa nästa. Men nu var det till slut dags att ge pseudonymparet Kepler en chans till.

Vi kommer på kant nästan med en gång. Oskicket med de där små sammanfattningarna som man måste genomlida med jämna mellanrum fortsätter och gör mig nästan tokig. Jag vill verkligen inte läsa samma sak fyra-fem gånger, jag fattar första gången. Det är inte konstigt att de här böckerna är så tjocka när allt upprepas i det oändliga.

En annan sak som fortfarande är likadan är antalet karaktärer. Det vimlar verkligen av folk här. Och alla har inte med saken att göra. Dessutom beter flertalet av dem sig väldigt konstigt åt ibland och säger saker som är helt uppåt väggarna. Det handlar bland annat om vad den fantastiskt vackra Saga Bauer får män att säga till henne. Fullständigt absurt. Antingen har dessa män osannolikt dålig impulskontroll eller så är de äckliga mansgrisar. Med osannolikt dålig impulskontroll

Det finns också en del sidohistorier som jag inte alls förstår varför de finns där, som till exempel grejen med den lilla pojken och människohandel. Det grenar ut sig och blir bara orimligt. Nästan som att författarna vill trycka in allt brottsligt de kan komma på i samma bok.

Huvudpersonen, Jonna Linna, finns det väldigt mycket att säga om och nästan inget av det är positivt. Jag gillar honom inte och jag har stora trovärdighetsproblem med honom. Joona gör vad som är bäst för Joona. Att andra kommer emellan är av mindre (ingen) vikt. I den här boken får vi i alla fall äntligen veta vad det är som tyngt honom och jag är inte helt säker på att hans karaktär vann på det.

En del andra konstigheter, som jag inte får ihop, är att polisen plötsligt vet att bilen som stulits krockat med ett trafikljus. Detta trots att ingen varken sett eller hört talas om den sedan den försvann. För att inte tala om Elin som hade tid att ta av sig skorna trots att hon rusar in genom dörren, eftersom hon tror att någon mördas i huset. För tagit av sig skorna måste hon ju, hennes fötter börjar ju blöda av allt glas hon trampar i.

Nu när jag skrivit av mig om allt jag inte gillat så får jag ändå tillstå att det är spännande och åtminstone en av karaktärerna gillar jag och bryr mig om. Om inte annat så vill jag veta hur det ska gå för henne. Tempot är högt också och det beror nog mycket på de väldigt korta kapitlen, i genomsnitt tre sidor långa. Språket är väldigt korthugget och det passar mig.

Nu har jag bara Sandmannen kvar oläst i hyllan, sedan vete fåglarna om det faktiskt blir någon mer. Det är något som skaver och kliar när jag läser, ungefär som en ylletröja när det är för varmt.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4. På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt. Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Eldvittnet: Lotten, Bokbrus och Bokfetischist.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

16 kommentarer:

  1. Jag gav den också en 4, så det var nog lite ylletröja här med..
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar inte alls den där Joona.

      Radera
  2. Men ändå en 4:a? För mig var ju Västernorrlandsmiljön ett plus ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jobbigt med de där böckerna som är skrivna på ett sätt som retar gallfeber på mig, men som ändå är riktigt spännande.

      Radera
  3. Vad pigg jag blir på att läsa den här eller inte ;) Den följde ju med min läsplatta, så någon gång kanske jag läser den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju inte meningen att förstöra det för dig ;) Skulle vara kul om du läste den, så kunde vi jämföra sedan :)

      Radera
  4. Sitter och ler brett åt all kritik här, blir ganska dråpligt när det sammanfattas :) Det här var min andra Kepler och det ser inte ut att bli någon mer för mig, retar mig framför allt på att historerna grenar ut sig så oerhört.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir verkligen mycket när tar upp allt som retar en :) Jag har som sagt Sandmannen kvar att läsa, men sedan tar det nog stopp.

      Radera
  5. Den här boken är faktiskt min favorit i den här serien än så länge men väntar spänt på nästa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stalker ja, en bok som jag förmodligen inte kommer att vilja läsa :) Vi får väl se sedan när jag läst Sandmannen.

      Radera
  6. Den där ylletröjan var en riktigt bra liknelse av hur man känner inför den boken! Samtidigt som man retar sig på väldigt mycket, går det heller inte att lägga ifrån sig den förrän den är färdigläst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag har aldrig lyckats sätta ord på känslan tidigare, men den här gången satt jag och vred mig ungefär likadant så det blev väldigt påtagligt :) Nej, det var svårt att lägga ifrån sig den trots allt jag retade mig på, det var ju väldigt spännande.

      Radera
  7. Jag älskar verkligen dessa böcker, ser väldigt mycket fram emot deras nya som kommer i höst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inga som helst problem med att förstå varför de här böckerna är så omtyckta, de är spännande och tempot är högt, men jag har väldiga problem med detaljer som inte stämmer och upprepningar :)

      Radera
  8. Keplers böcker gör mig väldigt kluven. Jag stör mig otroligt mycket på vissa saker samtidigt är de så pass spännande att jag ändå fortsätter bok efter bok. Värst var det i första boken men då var det kanske mest chockartat (fruns agerande då sonen försvann). Beskrivningen av Saga Bauer känns mest som en förberedelse för en eventuell filmatisering...Extremt vackra personer blir lite platta i deckare i bokform...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner precis likadant, irritationsmoment kontra spänning, men jag är verkligen tveksam till om det blir fler efter Sandmannen.

      Radera