Titel: Skendöda
Genre: Thriller
Antal sidor: 469
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Motståndstrilogin 2
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 juli 2025
Första meningen: Jag stod ensam i den mörka tunneln.
Baksidetext
Sara har bestämt sig för att återvända till Stockholm från Örebro, trots de märkliga och traumatiska händelser som präglat hennes första höst i huvudstaden. Mer på sin vakt än någonsin byter hon till ett jobb inom konsultbranschen och flyttar till en ny stadsdel i hopp om att de ansiktslösa förföljarna ska lämna henne i fred.
Men den mardrömslika utpressningen tar snart vid där den slutade. Omgiven av finansvärldens korruption och maktspel måste Sara ställa sig frågan: finns det överhuvudtaget någon hon kan lita på?
Min kommentar
Förra året så tog jag mig äntligen i kragen och läste första delen i Motståndstrilogin, många år efter "alla andra". Redan då hade jag planer på att ta med resterande två delar i min Finish That Series-utmaning i år. Det är ju lika bra att smida medan järnet är varmt och allt det där. Så blev det och nu har jag då läst den andra delen, Skendöda.
Ett problem jag har är att jag verkligen, verkligen avskyr att känna mig manipulerad, att känna mig pekpinnad. Det gör jag i allra högsta grad när jag läser det här. Jag upplever det som att (även) författaren har en egen agenda som hon väldigt gärna vill få fram. Det lämnar en dålig smak i munnen.
Sara är så otroligt motsägelsefull. Hon agerar ibland lite märkligt och inte helt logiskt. Det trycks gärna på hennes militära bakgrund och hur smart hon är. Men hon kommer inte på att hon kan sätta upp kameror i lägenheten. Utan att prata högt om det. Man kan ju alltid skriva saker med papper och penna. Om hon nu är övervakad. Även 2018 fanns det små och bra kameror.
Något som gör boken mer verklighetstrogen är att aktuella händelser som stoppats in i historien, som Drottninggatan, Svenska Akademien, Aviccis dör med mera. Det gör att allt känns här och nu på ett ganska otäckt sätt. En nackdel är att det hela känns som ett omtag av Blodlokan: Sara får en bostad. Sara får ett fantastiskt jobb. Sara upptäcker oegentligheter på jobbet. Sara misstror alla. Alla dör. Jag blir själv precis lika misstänksam som Sara. Det är ett jobbigt liv att leva.
Tidningsurklippen och de andra autentiska utdragen är inte lika många och långa i den här boken. Ett bra val, tycker jag. Att mata mig med text om korrumperade politiker är som att predika för en redan frälst. De får mig bara att känna mig skeptisk, som jag alltid blir när jag bara visas lösryckta utdrag ur något större. På det viset kan man liksom få fram precis det man vill. Ungefär som statistik. Jag vet inte heller hur mycket vikt man ska lägga på en artikel i Aftonbladet. Nu är ju jag så gammal att jag minns de flesta händelserna, men ändå.
För egen del så är det "för mycket och för lite skämmer allt" som gäller och här är det väldigt mycket för mycket. Det gör åtminstone mig lite blasé. Jag kan liksom inte ta till mig så mycket elände. En del av mig förstår varför författaren tar död på alla. En större del av mig tycker inte alls om det. Vissa scener, som exempelvis hisscenen, ger mig nästan mardrömmar. Min hisskräck blir inte ett dugg bättre i alla fall.
Skendöda känns lite som en upprepning av förra boken. Det är samma händelser, men andra människor. I alla fall i stort sett. I stort sett allt jag tyckte om första delen gäller även för den här andra. Jag känner mig fortfarande oerhört tudelad, men det är fortfarande andlöst spännande.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 581 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Obehaglig | ||
| Detaljrik | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk | ||
| Lättsam | Mystisk | Berörande |
Andra som bloggat om Tystnaden: Lottens bokblogg, enligt O och En Lundabos betraktelser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar