Bok: Hungermyren av Anna Kuru

Författare: Anna Kuru
Titel: Hungermyren
Genre: Thriller
Antal sidor: 234
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 oktober 2025




Första meningen: Det är en sommarmorgon när allt tar slut.

Baksidetext
När Mikael återvänder till Kiruna efter flera år i Stock­holm väntar en ny tillvaro som Key Account Manager på ett mindre men växande gruvbolag. En av hans nya arbetskamrater, Blenda, berättar om en guldåder som en­ligt sägen ska finnas i trakterna kring fjället Kuormakka. Men det är en historia som Mikael inte bara känner till sedan tidigare – han är redan fast besluten att hitta guldet.

I byn Karesuando bor Mikaels farmor Laila, som vet saker som ingen annan känner till. När ett fotografi med en risku, en samisk silverbrosch, kommer i dagen väcks gamla minnen till liv: konflikter och dolda hemligheter mellan samer och tornedalingar som sträcker sig över generationer och landsgränser.

Mikaels familjehistoria har länge varit höljd i dunkel. Men det finns de som inte har glömt, och som inte heller kommer att ge sig förrän alla spår av det som en gång hände är utraderade.

Min kommentar
Ända sedan jag läste Anna Kurus första bok, för fem år sedan, så har hon varit en favorit och jag har ständigt väntat på nya böcker av henne. När jag såg att Hungermyren var på gång så blev väntan ännu ivrigare och lyckan var verkligen total när den överraskande dök upp i brevlådan. Den trängde sig omedelbart före i kön.

Egentligen så är jag nog osäker på om jag vill kalla detta för en spänningsroman. För mig spelar det ingen roll, jag läser hennes böcker oavsett vad de kallas. För andra, som ratar allt som antyder minsta spänning, är det ju synd. Det är i alla fall andlöst spännande. Bara inte på det vanliga sättet. Vartenda ord är viktigt och betyder något. Det finns ingen som helst utfyllnad. Om jag ska vara lika kortfattad som Anna Kuru: Läs den!

Det är en både sorglig och vacker historia som vecklar ut sig på dessa få sidor (bara runt 230 stycken). Det märks tydligt att Anna Kuru älskar naturen. Hon förmedlar den kärleken på ett sådant sätt att jag känner samma sak. Kanske måste grundkärleken finnas där, det vet jag inte, för den har jag. Lailas berättelse gör mig alldeles varm i hjärtat, samtidigt som jag blir riktigt ledsen. Det känns väldigt privat och intimt att få titta in i den här världen ett tag.

För mig är det fullständigt obegripligt hur mantrat "grön omställning" kan betyda att man förstör naturen. Inte heller så är ju batterier till elbilar och andra elpryttlar ett dugg miljövänligt. Snarare tvärtom. Men det låter så klart bra med el. Som vi dessutom inte har. Men allt det är så otroligt kortsiktigt tänkt. Det största problemet är väl egentligen att de som sitter och bestämmer var gruvor, vindkraftverk och annat som förstör miljön ska läggas/byggas själva så klart inte bor där. Jag är ganska säker på att de inte skulle vilja ha något av det i sitt eget närområde.

Hungermyren ger mig mycket att fundera på och många tankar väcks. Dock blir det inga enkla svar. Det blir ännu mer speciellt att läsa den nu, när jag faktiskt har varit i området. Både i Kiruna och bara några mil från Karesuando. Det enda dumma med att ha läst boken så här snabbt är att jag nu förmodligen får vänta länge på nästa.

På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 12 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hungermyren: Lottens bokblogg och Tofflan