Smakebit på søndag: Den som fruktar snön

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Ännu en vecka har gått och även den här har varit helt okej. Lika fort som förra gick den dock inte. Den här helgen har varit helt oplanerad och jag måste erkänna att det är min favoritsort. Jag har dessutom äntligen plockat fram mitt pussel igen. Det var väldigt längesedan jag var i den form som krävs för det, men nu så.

Egentligen så läser jag Dödens hemligheter av Stephen Booth, men den är i sluttampen så smakebiten blir från nästa bok jag ska läsa. Den som fruktar snön är H S Palladinos debut och ska vara en psykologisk spänningsroman. En norsk sådan dessutom och det är två saker som brukar passa mig. Vi får väl se.

Min smakebit är från början av boken:

Det är sent på kvällen när hon ringer. Hennes röst har den omisskännliga hesheten hos någon som har varit berusad alldeles för länge.
    "Det är jag", säger hon.
    "Ursäkta?"
    "Jag." En suck. "Azora."
    Det tar några sekunder innan bilden av henne faller på plats i mitt huvud. Jag kväver ett stön, känner hur det drar kallt över axlarna.
    "Hur i helvete ... Hur ...?" Orden, de som är vänliga, men bestämda, är inte lika lättillgängliga längre.
    "Måste träffa dig", säger hon. "Nu."