Bok: Historien om hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Historien om hotellet Två systrar
Genre: Feelgood
Antal sidor: 359
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hotellet Två systrar 2
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 2 augusti 2026




Första meningen: Lizzie höll andan och drog upp jeansens dragkedja.

Baksidetext
Nutid: Sommaren återvänder till Göteborg och Hotellet Två systrar är fullbelagt. Caféet myllrar av folk och Linn och Oskar utökar verksamheten med trubadur- och quizkvällar. Allt går som tåget och lyckan lyser mot de två när polisen plötsligt knackar på med tråkiga nyheter. Hotellets förflutna gör sig påmint och Linn vet inte vad hon ska tro om sin närmsta granne Lizzie.

1972: För Lizzie kommer frågan som en chock. Vill hon flytta ner till släktingarnas lilla by i Italien och hjälpa dem driva deras restaurang? Visst låter det helt fantastiskt att få bo i Italien och lära sig allt om landets mat- och dryckeskultur, men hennes känslor för Mauritz gör att hon tvekar. Tänk om han glömmer bort henne? Till slut väljer Lizzie att ta steget och våga ge sig ut i världen, men hennes beslut kommer ha konsekvenser som hon aldrig kunnat föreställa sig.

Linn och Lizzies historier vävs samman och eftersom de bor och verkar vägg i vägg måste de försöka komma överens. Men det är svårare än de kanske trott ...

Min kommentar
När jag hade läst ut min Göteborgsbok så befann jag mig fortfarande i Göteborg, men eftersom detta var ett scenario jag hade en plan för så fanns det redan en annan bok redo på läsplattan. Nämligen Historien om hotellet Två systrar, andra delen i spinoffen på Sardinön-serien. Man måste ju kratta manegen för den tredje delen, som är en julbok ...

I den här boken får man bakgrundshistorien för varför hotellet delades upp i två delar och vi får veta mer om den bitska tanten Lizzie. Den tråden börjar 1972 och jag fick genast ett nostalgiskt leende över hela ansiktet; V-jeans och platåträskor. Jösses, vilken hög igenkänning. Även om jag nu inte själv kunde gå i platåträskor, jag vrickade fötterna alldeles utmärkt i den vanliga sorten. Men V-jeans hade jag. Mina var bruna.

Linn är verkligen ingen favoritkaraktär, men hon är åtminstone en av de bättre från Sardinön. Vilket nog säger mer om de andra karaktärerna. Jag kan inte låta bli att fundera lite över Linns haltande resonemang om vems lik det var som hittades. [spoiler]Det kunde ju inte vara Mauritz, eftersom han ju kom tillbaka några år efter att han hade försvunnit. På 80-talet(?).[/spoiler] Det är ganska många år mellan 80-talet och nu. Hon måste väl ändå själv ha insett hur ologiskt det var? Nåväl, det är i vilket fall otroligt skönt att slippa alla dramaqueens på ön. Det räcker så bra med de som faktiskt är här. Jag förstår inte hur de lyckas göra så stor grej av allt.

Hoppandet mellan Lizzies och Linns trådar blev lite rörigt. De lät förvillande lika ibland. Svårast var nog ändå att hänga med i svängarna när Lizzie och Desirée blev ovänner/vänner igen. Det skiftade väldigt snabbt och av oklara skäl. Det känns dessutom märkligt att Lizzies gamla saker fortfarande låg kvar på Linns och Oskars vind. Under de perioder då hon och Desirée faktiskt var sams borde hon rimligen ha hämtat dem, särskilt eftersom det handlade om så pass privata ägodelar.

Historien om spöket i rum 3 har börjat bli lite tjatig nu. Acceptera det, låt det försvinna eller förklara det. Något av det. Lite om korrekturläsningen måste jag ta upp också. Det verkar ha varit svårt att bestämma stavningen på Mauritz. Ibland stavades det Maurits. Det hände till och med att båda stavningarna fanns på samma sida. Detsamma verkar ha gällt för Desirée, som ganska ofta stavades Desiree.

Jag vet inte om jag vill kalla en bok som handlar om att driva hotell för mysig, men Historien om hotellet Två systrar är underhållande. Tyvärr så gör röriga relationer, några logiska frågetecken och ett spår som börjar kännas uttjatat att boken aldrig riktigt lyfter. Eftersom halva boken ägnas åt Lizzies historia så finns det inte lika mycket utrymme för Linns bakning. Även om jag nu inte gillar att äta kakor, så gillar jag att läsa om dem. Och nu är manegen krattad för julboken.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,43 i genomsnitt (beräknat på 40 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Historien om hotellet Två systrar: enligt O och Mias bokhörna

Litteraturens ABC - bokstaven D

Linda på bloggen enligt O har en rolig återkommande utmaning som heter Litteraturens ABC. Tanken är att man ska plocka fram en författare, en bok och en uppgift kopplade till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Hon har kommit en bit in i alfabetet nu, men jag har bara kommit till D.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på D

Nu är ju Arne Dahl en pseudonym, men det är ju under det namnet han skriver de böcker jag har läst. De första jag läste av honom, serien om A-gruppen, är helt fantastiskt bra. Alla senare böcker som jag läst av honom jämförs med dessa, tyvärr, för än så länge har ingen av dem vunnit på den jämförelsen. De är dock inte dåliga på något sätt, bara inte lika bra.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på D

Här finns det ganska många att välja på, vilket ju inte alltid är bra det heller. Eftersom jag har en lite inofficiell "regel" (om jag kan få in Stephen King så gör jag det) som går in här så får det faktiskt bli Död zon av Stephen King. Det var den allra första jag läste av honom och det var mer än fyrtio år sedan. Resten är historia, som man säger. Lite kul är det med den här boken att den har blivit lite aktuell igen, eftersom presidenten i historien har vissa, inte så sympatiska, egenskaper gemensamt med den nuvarande.

Tipsa om ett litterärt verk som på något sätt kan kopplas till dramatik

Dramatik är något jag inte läser frivilligt. Jag gillar det helt enkelt inte. Som jag kan komma ihåg så har det bara hänt två gånger. Första gången var det Julius Caesar och andra gången var det Hamlet. Båda av Shakespeare alltså.

Nyss - Nu - Nästa v37

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Kirke av Madeline Miller och nej, jag läste den inte bara för att den där filmen The Odyssey är så populär just nu. Den här boken la jag in i min planering förra hösten. Det var riktigt kul att läsa och känna igen alla namn från den grekiska mytologin.

Nu: Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser, tionde och sista(?) delen om Barbarotti. Hela serien är så bra och jag hoppas att denna är det också.

Nästa: Dirt town av Hayley Scrivenor har ju varit en snackis. Nu tänkte jag att jag skulle läsa den.

Bok: Dit lagen inte når av Anders Nilsson

Författare: Anders Nilsson
Titel: Dit lagen inte når
Genre: Thriller
Antal sidor: 366
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Johan Falk 3
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 31 juli 2026




Första meningen: Hon tittar på den silverhårige mannen som hon i hemlighet ska skydda, och dessutom se till att han inte avviker.

Baksidetext
En fruktansvärd storm bryter ut i Göteborg. I dubbel bemärkelse. Kriminalkommissarie Johan Falk, som officiellt är död, drabbar samman med fiender och forna vänner på båda sidor om lagen. För första gången på nio år samlas alla de kvarvarande medlemmarna i specialenheten GSI igen. Och för första gången på tolv år återvänder deras bäste infiltratör Frank Wagner, Kodnamn Lisa, till Göteborg. Men på vilken sida står han egentligen?

Min kommentar
Det skulle tillbringas en långhelg i Göteborg och då bör man (jag) läsa något som utspelar sig där. Jag behövde inte fundera särskilt länge på vilken bok som jag skulle ha sällskap av; Dit lagen inte når. Den tredje delen om Johan Falk. Det är en märklig känsla att ligga och läsa bara några hundra meter från där slutstriden äger rum.

Ända sedan jag såg filmen Noll tolerans (det kan ha varit hösten 2000) så har jag varit helt fast i Johan Falk-universumet. Om jag hade haft någon guilty pleasure så hade det varit dessa filmer och böcker. Men nu skäms jag ju inte ett dugg så de kvalificerar sig inte dit.

Språkligt sett så är den här boken mer lik Johan Falk-filmerna än de två tidigare. Känslan är exakt rätt. Det här passar utomordentligt bra i film, men tyvärr inte alls lika bra i en bok. Här är så mycket förklarande av saker, som kanske inte alls behöver förklaras. Mycket upprepas många gånger och det ältas en hel del. Märkligt nog så stör det mig inte så mycket som det borde. Om allt det togs bort så skulle boken bara vara hälften så tjock. Då hade det, å andra sidan, inte varit en Johan Falk. Det är ju liksom universumets signum.

Tidsmässigt så är vi precis där förra boken slutade. Det är lite synd att det var så länge sedan jag läste den, men det mesta förklaras för mig. Med väldigt många ord. Faktum är att säkert halva boken är en genomgång av vad som har hänt tidigare. Och då menar jag både i filmerna och även de två första böckerna. Det gör mig egentligen inte så mycket.

Karaktärerna är de gamla vanliga och det underlättar ju mycket. Jag har ett ansikte på nästan allihop. Även Frank dyker upp, vilket det väl hintades ganska kraftigt om i slutet av förra boken. Om jag minns rätt. Kul är det i alla fall. Något som kanske inte är riktigt lika kul är hela den här grejen med Anjas dotter. Det känns bara tjatigt vid det här laget. Är det inte dags att komma till ett avslut där?

I Dit lagen inte når är det många planer och många spår, men handlingen är mycket direkt och rakt på. Precis som det ska vara. Allt som jag har klagat på stör mig nästan orimligt lite. Min förlåtande gräns är oerhört hög när det gäller Johan Falk.

Avdelningen för olika funderingar:
Nu vet inte jag vilket år det är i böckerna, men det måste vara ganska nyligen med tanke på att Karlatornet står där. Då känns det lite märkligt att Johan Falk tycker att det Radisson som ligger på Lindholmen är nytt. Det invigdes redan 2013. Detsamma gäller även Lindholmen Science Park, som kanske inte blev färdigbyggt till 2010, men då fanns det mesta på plats.

På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 333 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dit lagen inte når: DAST Magazine

Tisdagstrion: Politik

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Politik

Det här blir en något långsökt trio. Eller kanske inte.

1. Död zon av Stephen King var faktiskt den första jag läste av honom. Johnny Smith råkar ut för en bilolycka där han blir allvarligt skadad och ligger i koma i fem år. När han vaknar upp så har skadan gett honom förmågan att se glimtar ur människors liv. Både det som har hänt och det som ska hända. När Johnny en dag möter en politiker på valturné ställs allting på sin spets. Johnny ser att politikern en dag kommer att bli USA:s president. Och han ser också de fruktansvärda följder detta kommer att få.

2. Blindbock av Arne Dahl är tredje delen i serien om Opcop, som handlar otroligt mycket om politik. Europeisk sådan. Här är det tiggarligor som är på tapeten och mitt i alltihop så utpressas den franska EU-kommissionären Marianne Barrière, just som hon är på väg att lägga fram ett internationellt lagförslag som äntligen kommer att sätta Europa på rätt kurs igen.

3. Bekännelsen av John Grisham var en riktig blodtryckshöjare. Man kan säga att den handlar om hur det kan bli när rättvisa är politik.

TV-serie: Untamed #1 (2025)

Titel: Untamed
Originaltitel: Untamed
Säsong: 1
Genre: Crime
Skapad av: Elle Smith, Mark L Smith
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Eric Bana, Lily Santiago, Sam Neill, Rosemarie DeWitt, Wilson Bethel
Premiär: 2025-07-17
Produktionsland: Kanada, USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 48 min
Såg den på Netflix 13 augusti - 16 augusti 2026




Handling
I Yosemite nationalpark hittas en kvinna död efter ett fall från El Capitan. Det som först ser ut som en tragisk olycka väcker snart misstankar hos Kyle Turner, en erfaren specialagent inom National Park Service. Någonting stämmer inte, och Turner bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen har hänt.

Tillsammans med den betydligt mer oerfarna parkvakten Naya Vasquez börjar han nysta i fallet. Spåren leder dem bort från den välkända turistbilden av Yosemite och in i en värld av avlägsna läger, märkliga symboler och människor som lever långt från samhällets regler. Samtidigt väcker utredningen minnen från ett gammalt fall som Turner aldrig riktigt har kunnat lämna bakom sig.

Ju mer de gräver, desto tydligare blir det att kvinnans död bara är början. I den enorma nationalparken tycks många ha något att dölja, och det är inte alltid lätt att avgöra vem som är offer, vem som är skyldig och vem man faktiskt kan lita på. Och medan Turner försöker hitta sanningen måste han också hantera sina egna demoner och det förflutna som han helst hade velat lämna bakom sig.

Min kommentar
Listan med serier att titta på är nästan lika lång som böcker att läsa (nej, nu överdrev jag nog) och det känns som att jag är hopplöst efter även där. En serie som var en snackis när den kom är Untamed. Jag vet att jag från början tvekade lite, om jag ville se den eller ej, men jag la till den på listan. När det nu var dags att välja en ny så kändes den plötsligt rätt.

Miljön är nog det som gör serien så speciell. Den är så viktig att den känns som en egen karaktär. Naturen är spektakulär och det är vidunderliga vyer. Det ska ju föreställa Yosemite, men det är inte den nationalparken vi faktiskt får se. I stället är det kanadensisk natur.

Serien är spännande och nästan omöjlig att sluta titta på. Kanske är den inte så oviss, men inte heller särskilt förutsägbar. Fallet var egentligen avslutat när sista avsnittet började. Då funderade jag på vad resten skulle handla om. Då blev det faktiskt lite klurigare, men ändå självklart när man fick svaren.

De två agenterna som utreder allt märkligt, Turner och Vasquez, blir mina omedelbara favoriter. De har dessutom en riktigt bra kemi. Deras sätt att prata med varandra känns helt naturligt. Och det är så härligt att Vasquez alltid har svar på tal när den buttre Turner säger något dumt. Vasquez beter sig lite obetänksamt ibland, men jag gissar att hon tycker att hon klarar allt när hon har klarat att vara polis i LA. Hon har fel. Det är så kul att se Sam Neill också. Han har ju varit en favorit i över fyrtio år eller så.

Jo, den är lite klyschig, på mer än ett sätt. Det finns dock mycket som uppväger det. Ett genomgående problem är att mysterierna är avslutade, men inte berättelsen. Jag tänker inte ta upp alla trådar som blir hängande i luften, men en av dem, som manusförfattarna själva gjorde stor grej av, med Vasquez ex. Den känns mer än lovligt oavslutad.

Alla fall klaras upp i Untamed i alla fall i den meningen att tittaren får alla vem och alla varför också. Tror jag. Förvånansvärt få fall (ja, det är flera mysterier) får några konsekvenser. För någon. Nästan alla är döda. Jag har så många frågor när allt är slut. Det tycker jag är en miss. En andra säsong är på gång, läste jag, och den ska tydligen utspela sig på Hawaii.



På Trakt.tv har serien 3,75 i genomsnitt (beräknat på 5,3k betyg).
På IMDb har serien 7,1 i genomsnitt (beräknat på 74k betyg).
Jag ger säsongen 4,0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Greenland 2: Migration (2026)

Titel: Greenland 2: Migration
Originaltitel: Greenland 2: Migration
Genre: Katastroffilm
Regissör: Ric Roman Waugh
Manus: Mitchell LaFortune, Chris Sparling
Skådespelare: Gerard Butler, Morena Baccarin, Roman Griffin Davis, Amber Rose Revah, Gordon Alexander,
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på HBO 14 augusti 2026





Handling
Fem år efter att kometen Clarke slog mot jorden och civilisationen kollapsade har familjen Garrity försökt skapa sig ett nytt liv i säkerhet. Men livet i bunkern är inte längre hållbart och de tvingas ge sig ut på jakt efter en ny plats att kalla hem. Resan leder dem genom ett förändrat Europa, där både naturen och människorna har anpassat sig till den nya världen.

Min kommentar
Alla som följer mig måste ju veta att det här med katastroffilmer, det är något som jag verkligen går igång på. Så mycket att de nu har fått en egen genrekategori här på bloggen. Ända sedan jag såg att det var en uppföljare på gång för Greenland så har jag väntat på att den skulle komma till någon streamingtjänst. Den här fredagen var det äntligen dags för Greenland 2: Migration.

Precis som vanligt så tyckte jag att jag inte kom ihåg speciellt mycket av den första filmen. Bara att jag verkade gilla den mer än många andra. Jag bestämde mig för att ge mig tid att se om den, innan vi skulle se uppföljaren. Faktum är att den nog var ännu bättre än första gången och kanske var det dumt att se den först. Det gjorde dels att förväntningarna på tvåan steg och, tyvärr, också att vissa saker fanns väldigt färskt i minnet.

Den här recensionen är faktiskt lite jobbig att skriva, för jag blev ganska så besviken. Det fanns så många sätt som detta kunde ha blivit en bättre film, men manusförfattarna valde att det var själva katastrofen som skulle vara åkattraktionen. I den första filmen var katastrofen fonden, den fanns i bakgrunden och påverkade människors beteende. Vardagliga saker hade plötsligt blivit livsfarliga. I tvåan är vardagen en serie katastrofscener. Man visar upp situationer som alla förstår är livsfarliga och skriker oupphörligt "TITTA VAD FARLIGT DET ÄR!". För mig är det billig, lättköpt spänning. Inget som känns mer än i just den stunden.

Här finns så mycket ologiska saker och ibland, tror jag, rena fel. Jag är dock varken geolog, naturvetare eller på annat sätt särskilt bekväm i ämnet, men ett axplock av det som jag reagerade på.

• Nathan har lyckats bli åtta år äldre på fem år.
• Hans diabetes, som var ett stort problem i första filmen och egentligen borde vara ett ännu större problem efter fem år utan ett fungerande samhälle, verkar inte längre innebära några större bekymmer.
• Havsnivån tycks ha stigit rejält. Samtidigt som Engelska kanalen har försvunnit och går att ta sig över utan att bli blöt om fötterna.
• Dovers vita klippor ser ändå ut ungefär som vanligt, trots att det rimligen måste ha skett enorma geologiska förändringar där.
• En 14 kilometer stor komet tycks ha lämnat efter sig en förvånansvärt liten krater.
• Och i denna krater har det på bara fem år hunnit uppstå ett närmast idylliskt, frodigt landskap.
• Radioaktiva stormar verkar vara ett nytt fenomen. Jag är ingen fysiker, men jag har svårt att se hur ett kometnedslag skulle kunna skapa sådana.
• En hel bergskedja påstås vara ny. Ändå finns det växtlighet som täcker den.
• Hur man tar sig från västkusten på Grönland till Liverpool i en liten livbåt, mestadels drivande utan motorkraft, på bara några dagar skulle jag väldigt gärna vilja veta.

Jo, jag vet att detta är en film och det är okej att bryta mot reglerna. Grundkravet är dock att man åtminstone måste följa sina egna regler. Man kan liksom inte bryta mot vad som helst, bara för att det passar handlingen. Man behöver inte mer än grundläggande matematik för att inse att man inte kan bli åtta år äldre på fem år.

Det enda som jag egentligen inte hade några problem att tro på var väl det att människor aldrig förnekar sig. Trots att mänskligheten nästan har blivit utplånad, så finns det alltid några som tycker att det är viktigt att fortsätta slåss. Om vad är oklart. Jag tycker det är så tråkigt att se den sidan av den mänskliga naturen och ser mycket hellre den som vill hjälpa till när livet är svårt. Jag hoppas att jag aldrig får veta vilket, men jag hoppas att jag kommer att vara av den mer godhjärtade sorten.

Greenland 2: Migration är egentligen en film som borde få ett lägre betyg. Men jag har en svag punkt för katastroffilmer. Uppenbarligen räcker det ganska långt att kasta in en komet, jordbävningar, översvämningar och en massa människor som försöker överleva för att jag ändå ska ha ganska roligt. Faktum är att betygen för katastroffilmer nog egentligen är en ångestmätare. Ger den utslag så får man minst en trea.


På Letterboxd hade den 2,23 i genomsnitt (beräknat på 107 446 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 46k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Kirke

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Förra hösten hittade vi en gård där man kunde köpa en andel i en biodling. Just då gick det ju inte, eftersom det var höst, men i våras hängde vi på låset. Igår hämtade vi vår honung, så nu ska det blir te med honung i 😋 På vägen dit passade vi på att stanna och äta på Hurva Gästis. Jag gillar verkligen de där gamla gästgivaregårdarna.

Igår morse började jag läsa Kirke av Madeline Miller. Det är ju ganska roligt att jag tog med den i min Boktolva, som jag gjorde i ordning i höstas. Nu är ju Odyssesus och grekisk mytologi i ropet på riktigt. Jag hoppas verkligen att den är bra för jag behöver något engagerande nu.

Min smakebit är från sida 72:

Ryktena gick som vårfloder. När de såg mig vid middagen viskade Okeanos barn och kilade ur vägen. Om våra armar nuddade vid varandra bleknade de, och när jag räckte en flodgud en pokal vek hans blick undan. Nej tack, jag är inte törstig.
    Aietes skrattade. "Du vänjer dig. Vi är ensamma nu."
    Han verkade inte ensam. Varje kväll satt han på min morfars podium med min far och våra farbröder. Jag såg honom dricka nektar, skratta, visa tänderna. Hans ansiktsuttryck ilade som fiskstim i vatten, ibland ljust, ibland mörkt.

Just nu - september

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på avstämningskollen hos Kulturkollo.

Just nu ...

läser jag ... Kirke av Madeline Miller. Trots att jag har varit intresserad av grekisk mytologi ända sedan jag var liten så kände jag faktiskt inte till Kirke, så det här blir intressant.

lyssnar jag på ... förmodligen bi(l)ljud. Vi ska hämta vår andelshonung på en gård utanför Hörby i dag 🙂

tittar jag på ... Sveriges Mästerkock VIP och Idol, men de står på paus just nu eftersom TV4/Tele 2 verkar ha glömt bort att vi betalar för att slippa reklamen. TV-serien som går just nu är tredje säsongen av Silo, en fantastiskt bra serie. Vi har bara sista avsnittet kvar. På egen hand så är jag återigen nere i Chicago-träsket, med säsong 8 av Chicago Fire, 7 av Chicago P.D. och 5 av Chicago Med.

njuter jag av ... kanske en god lunch, någonstans på vägen till Hörby.

längtar jag efter ... semestern. Herregud vad jag längtar.

Månadsbokslut augusti 2026

Antal lästa böcker i augusti: 7

54. Historien om hotellet Två systrar av Annika Devert & Jessika Devert
55. I dina händer av Malin Persson Giolito
56. Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson
57. Kodnamn Verity av Elizabeth Wein
58. Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou
59. Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein
60. Generation noll av Stefan Ahnhem

Sidor
Totalt lästa	2685
Genomsnitt/dag	86
Genomsnitt/bok	383

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	1
300	-	399:	3
400	-	499:	2
500	-	599:	1
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	1
3:	2
3,5:	1
4:	3
4,5:	0
5:	0

Snittbetyg: 3,42

Serier
Ingående i serie:		6
Påbörjade serier:		2
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		3

Genre
Drama:		0
Fantasy:		0
Feelgood:		1
Humor:		0
Kriminalroman:		2
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		0
Thriller:		4

Utmaningar
Boktolvan:		1	(8/12)
Finish That Series:		2	(16/18)
Hyllvärmare:		4	(35/37)
Vi möts igen:		1	(4/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		2

Kvinnor:		4
Män:		3
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		1
E-bok:		1
Inbunden/Kartonnage:		4
Ljudbok:		0
Pocket:		1

Språk
Originalspråk (svenska):		6
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		6
Streamingtjänst:		1

Recensionsexemplar:

1

In/ut
Antal nykomna böcker:		3
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson
Månadens överraskning: -
Månadens besvikelse: Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: Generation noll av Stefan Ahnhem

Kommentar:
Det kan vara så att augusti blev det lägsta betygsgenomsnittet, åtminstone i år. Endast 3,4. Trots att tre böcker fick 4 i betyg. Det kan förklara varför jag kände att det gick lite trögt ibland. Antalet sidor hamnade på det nya normala, kan man väl säga. Det är oerhört svårt att vänja sig vid det.

Sex av böckerna (Ahnhem, Devert, Edvardsson, Guillou, Schjetlein, Wein) ingår i serier och två av dessa (Ahnhem, Guillou) finns med i min Finish That Series-utmaning. Två av böckerna (Schjetlein, Wein) är första delen i sin respektive serie och två (Ahnhem, Guillou) är den sista/senaste i sin. Det blev även en Boktolva (Wein) och en Vi möts igen (Persson Giolito). Utmaningarna går som tåget (kan man väl inte använda som uttryck längre kanske) och jag ligger antingen i fas eller före.

Fyra av böckerna var hyllvärmare och min ständiga utmaning att läsa dem, numer 10% av det totala antalet, går fortfarande riktigt bra. Jag behöver egentligen bara läsa två till för att nå mitt mål. Ett recensionsexemplar läste jag också och även en bok från min streamingtjänst.

Tre nya böcker flyttade hem till mig i augusti. Samtliga köpte jag själv. Inga böcker flyttade ut. Nettoresultat +3.

Om månadens bästa: Det var så jämnt skägg mellan tre böcker, men Flickorna vid altaret gick segrande ur den striden.
Om månadens överraskning: Det är egentligen ganska trist, men ingen bok överraskade.
Om månadens besvikelse: Döden kvittar det lika passade inte mig alls.
Om månadens roligaste: Inget roligt.
Om månadens mysigaste: Inget mysigt.
Om månadens otäckaste: Otäcka saker som man inte kan skydda sig mot står ganska högt på listan över saker som skrämmer mig, så Generation noll tar hem den här kategorin.

Hett i hyllan #539

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Här är det fortfarande olästa böcker från när jag fyllde år i slutet av maj 2024.

Jag har läst många böcker av Åke Edwardson, men jag ledsnade lite när det kom en del tretton i en serie som skulle vara tio delar. När Treblinka Comedy Club dök upp i mitt flöde så tänkte jag att det lät som något helt annat.

Detta är en fristående bok och har inget alls med Erik Winter att göra. I stället är det Tyskland och andra världskriget. Vilket väl, om sanningen ska fram, talar emot den lite för jag är ganska mätt på skildringar av det. Eventuellt så låter handlingen något annorlunda och titeln funderar man ju på. Åtminstone jag. Kanske dyker den upp i en framtida Vi möts igen-utmaning.

Så här står det på baksidan:

Vintern 1941 bestämmer sig komikern och journalisten Arne Hoffmann för att lämna New York och åka tillbaka till Berlin, där han inte varit på tjugo år. Hans omgivning tycker att han är galen som reser till ett land i krig, men Arne har bestämt sig. Han måste få veta hur hans judiska kusin Leah och hennes familj har det, de som blivit kvar i nazisternas Tyskland. Han anar inte hur det beslutet ska komma att påverka både hans eget och deras liv.

När nazisternas deportationer till dödslägren i Polen inleds måste Arne göra allt han kan för att rädda Leahs familj till Sverige, och skydda den judiska kvinnan Rut han träffat i Berlin. Samtidigt riskerar Arne att själv gå under.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Mona Lisa Overdrive av William Gibson

Författare: William Gibson
Titel: Mona Lisa Overdrive
Genre: Science fiction
Antal sidor: 264
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Mona Lisa Overdrive
Översättare: Hans Lindquist
Serie: Neuromancer 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1988 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juli 2026




Första meningen: Spöket var hennes fars avskedspresent som hade överlämnats till henne av en svartklädd sekreterare i en avgångslounge på Narita.

Baksidetext
Flera till synes fristående berättelser vävs gradvis samman i en framtid där megaföretag styr, cyberspace är en självklar del av vardagen och gränsen mellan människa och maskin blir allt mer suddig. När gamla krafter vaknar till liv och nya spelare dras in i händelsernas centrum ställs flera människors öden på kollisionskurs i en berättelse om identitet, makt och artificiell intelligens.

Min kommentar
Eftersom de två första böckerna i Neuromancer-trilogin inte blev den där wow-känslan jag hade hoppats på så tyckte jag att det var lika bra att dra av plåstret och läsa den tredje delen så fort som möjligt. När allt planerat var läst i juli så blev det dags för Mona Lisa Overdrive.

Det är ett väletablerat faktum, för mig i alla fall, att jag har mycket svårt för romantisering av droger och kriminalitet. Här tar båda sakerna väldigt mycket plats och jag började fundera på hur stor del av min negativa upplevelse som faktiskt beror på just det. Man hänger liksom med massa knarkare och andra kriminella hela tiden och jag förväntas inte bara tycka om det utan även heja på dem. Ganska länge funderade jag på hur mycket författaren själv hade rökat på för att fantisera ihop detta, men enligt uppgift (hans egen) så använde han inga droger under tiden. Sanningen är nog att detta bara är en enda detalj, av en handfull, som förstör det här för mig.

Den här delen berättas i fyra olika trådar, fyra olika huvudpersoner på fyra olika platser. Det allra största problemet jag hade var att jag hade glömt vad som hänt i en berättartråd när jag väl kom tillbaka till den. Det kan hänga samman med att karaktärerna är så tunna och låter exakt likadant. Jag kan överhuvudtaget inte hålla isär de tre kvinnliga huvudpersonerna. En av dem, Kumiko, undrar jag varför hon var med överhuvudtaget. Om hon hade plockats bort så skulle allt ändå ha blivit som det blev.

Oftast känns det som att jag har blivit inkastad i en historia som har pågått ett tag. Början saknas och nej, det är egentligen inte de två första böckerna som är början. Runt åtta år har gått sedan händelserna i Count Zero och kanske runt femton sedan Neuromancer. Historierna hänger ihop, men bara ytterst lite. Det är egentligen världen som är den gemensamma nämnaren. Det hjälper inte heller att språket är oerhört omständligt. Det finns liksom inget flow i texten.

En sak som jag inte tycker om i böcker är när miljön beskrivs för detaljerat. Jag kan nog aldrig se det som författaren målar upp, trots att jag förtvivlat försöker. William Gibson drar det till sin spets. Vad gäller allt, tycker jag. Det är så märkligt när ting beskrivs i detalj hur de ser ut, men man får inte veta vad de gör. Eller varför. Detsamma gäller egentligen även människorna. Jag får veta hur de ser ut och vad de gör, men jag får inte veta något viktigt. Som vilka de är och vad som driver dem. Efter tre böcker förstår jag fortfarande inte riktigt vad allt handlar om.

Hela trilogin blev något av en besvikelse för mig, men allra mest Mona Lisa Overdrive. De två första delarna kunde jag förstå tjusningen med, men här blev det för absurt och abstrakt för mig. Jag ville så hemskt gärna tycka om den här trilogin, men det räckte inte med bara viljan och önskan. Det visar sig att William Gibsons sätt att berätta en historia är ungefär motsatsen till vad jag vill ha. Det är i alla fall uppenbart att många böcker och filmer har hämtat inspiration härifrån och det är alltid kul att hitta sådant. Neuromancer kommer faktiskt snart som TV-serie och något säger mig att jag kommer att gilla den mer.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,02 i genomsnitt (beräknat på 49 772 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mona Lisa Overdrive: Max Pesos

Tisdagstrion: Hemliga och/eller slutna sällskap

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Hemliga och/eller slutna sällskap

Först tänkte jag att den självklara här var något av Dan Brown, men jag tyckte det var för enkelt så jag gav mig ut på jakt.

1. I Himlakroppar av Eleanor Catton finns ett sällskap bestående av tolv män. De har i hemlighet samlats för att diskutera en serie olösta brott. En väldigt tjock bok, men den var helt omöjlig att släppa.

2. I Terapeuten av Alex Michaelides finns ett hemligt sällskap av kvinnliga studenter som kallar sig Jungfruarna.

3. Stephen King vill jag ju ha med och han har faktiskt skrivit om en hemlig herrklubb, Klubben. Sällskapets motto är "Det är berättelsen det handlar om, inte den som berättar den". Klubbhuset har dessutom övernaturliga egenskaper, det är mycket större på insidan än utsidan, har oändligt många rum och ett bibliotek fyllt med böcker som aldrig har skrivits eller publicerats i vår värld. Särskilt kvällen före julafton samlas man för att lyssna på en utvald medlem som berättar en olycksbådande eller kuslig historia. Klubben förekommer i två noveller, Vinterverk (The breathing method) och Mannen som inte ville skaka hand (The man who would not shake hands).

TV-serie: Paradise #1 (2025)

Titel: Paradise
Originaltitel: Paradise
Säsong: 1
Genre: Thriller
Skapad av: Dan Fogelman
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Sterling K Brown, Sarah Shahi, Julianne Nicholson, James Marsden, Krys Marshall
Premiär: 2025-01-27
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 54 min
Såg den på Disney+ 9 augusti - 12 augusti 2026




Handling
Paradise är idylliskt och avskilt samhälle bebott av världens mäktigaste och mest framstående personer. Fridfullheten krossas totalt när ett chockerande mord inträffar, vilket leder till en intensiv utredning ledd av säkerhetsagenten Xavier Collins, vars jobb det är att skydda presidenten.

Min kommentar
När det var dags att välja en ny serie att titta på så kände jag att det kunde vara dags för en som har legat på listan ett bra tag; Paradise. Jag är inte alltid så glad i agent- och spionthrillers, men jag tänkte att jag kunde ge den en chans. Det kan vara så att det var en kollega som tipsade om den, men jag minns inte riktigt.

Valet visade sig vara en riktig lyckoträff. Det här var inte alls den serie jag förväntade mig. Man kan säga att den gick från en genre till en helt annan och den överraskade mig fullständigt. Det händer verkligen inte ofta, så jag blev lycklig i hela kroppen och skrek nästan av glädje. Varför tänker jag faktiskt inte tala om. Och har du inte sett den, men vill göra det: Sluta läs här!

Redan i starten reagerar intuitionen på själva miljön. Jag fick lite The Stepford wives-vibbar. Sedan börjar magkänslan reagera starkt på vissa personer, men jag hade ingen aning om varför. Jag får ändra åsikt om ett flertal karaktärer under seriens gång. Ibland finns det faktiskt helt godtagbara skäl till varför någon agerar som de gör. Något som jag är riktigt förtjust i är när människor är riktigt duktiga på det de gör. Som agent Collins. Det var så roligt att se. Några favoriter fick jag (även om de ibland skiftade), men ett par av dem överlevde inte 😟

Många hemligheter och många gåtor finns det och det bästa av allt är att svaren inte stressas fram. Ibland får man vänta länge på en förklaring. Sakta, sakta så får man veta bakgrunden till allt. Upplägget är så otroligt elegant. Man får ledtrådar hela tiden, men det är tyvärr helt fel pussel man lägger. [spoiler]"Gryningen är försenad med två timmar på grund av underhåll". Det är en mening som verkligen får hjärnan att börja jobba. Jag kunde nästan höra kugghjulen. Då blev det ett snabbt byte från The Stepford wives till The Truman show. Det var fel det också. När allt avslöjas så blir det en fantastisk aha-känsla.[/spoiler]

Det är så vansinnigt spännande, samtidigt som det nästan är lite behagligt. Allt medan hjärnan går på högvarv. Det är lite samma känsla som en and, som ser så cool ut när den glider fram i vattnet. Men under ytan så paddlar fötterna frenetiskt.

Paradise är en serie som vi såg i raketfart. Det var nästan omöjligt att sluta titta, eftersom varenda avsnitt avslutades med att man (eventuellt) fick svaret på en fråga, men samtidigt skapade ett nytt mysterium. Det finns redan en andra säsong, men jag vill vänta med den lite. Jag såg nämligen att det är en tredje på gång och jag vill ju inte att det ska gå så lång tid mellan den andra och den tredje. Men faktum är att jag nog kommer att se om den första innan det är dags att ta tag i säsong två.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 7,2k betyg).
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 87k betyg).
Jag ger säsongen 4,5

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Voicemails for Isabelle (2026)

Titel: Voicemails for Isabelle
Originaltitel: Voicemails for Isabelle
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Leah McKendrick
Manus: Leah McKendrick
Skådespelare: Zoey Deutch, Nick Robinson, Harry Shum Jr, Leah McKendrick, Nick Offerman
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Netflix 7 augusti 2026





Handling
När Jill förlorar sin lillasyster Isabelle fortsätter hon att skicka röstmeddelanden till hennes gamla telefonnummer. Hon berättar om sitt kaotiska liv, sina misslyckade dejter och allt annat hon annars hade delat med sin syster – utan att veta att numret numera tillhör någon helt annan.

I Austin får fastighetsmäklaren Wes plötsligt ta emot Jills högst personliga meddelanden från andra sidan landet. Det som börjar som en märklig felsändning utvecklas snart till något mer, när Wes lär känna Jill genom hennes röst och börjar längta efter nästa meddelande.

Men hur bygger man egentligen en relation med någon man aldrig har träffat – och vad händer när det inte längre räcker att bara lyssna?

Min kommentar
Jag är alltid på jakt efter filmer att titta på och när Linda på enligtO skrev om Voicemails for Isabelle, så kände jag att det skulle kunna vara en film för oss. Bra romantiska komedier växer inte längre på träd. Egentligen hade jag tänkt att vi skulle tittat på den redan veckan innan, men den fick vackert vänta ännu en vecka.

Premissen för allt är, för en svensk, ganska osannolik. Att någon skulle få ett telefonnummer så snabbt efter att det har blivit "ledigt" hade inte fungerat i Sverige. I USA däremot så gäller bara minst 45 dagar (tack ChatGPT). Då blir ju allt plötsligt mycket mer trovärdigt. Och ja, det kanske är lite "creepy" att lyssna på någon annans röstmeddelanden, men är det egentligen någon annans? Jill har ju ringt till det numret, som nu tillhör någon annan. Jag hade nog faktiskt gjort likadant. Om de var så roliga och intressanta som Jills.

Förutsägbar är bara förnamnet på den här filmen. Men det spelar ingen roll att vi efter bara en liten stund kunde beskriva hur allt skulle sluta. Det finns så mycket att tycka om här och om man har syskon som man står nära så är det här väldigt relaterbart. Det blir en del skratt och leenden (ibland fåniga).

Jill är en ny favoritkaraktär. Jag tycker om henne. Hon har skinn på näsan och ingen sätter sig på henne. Detta lyckas hon med utan att bli det kräk som kvinnor ofta framställs som när de ska vara tuffa och ta för sig. Helt enkelt "bete sig som en man". Jill däremot är fortfarande varm, rolig och omtänksam. Trots att hon är stark. Hon behöver inte "räddas" av en man.

Humorn är inte av den buskisliknande eller hysteriska sorten. Den utgår i stället helt och hållet från karaktärerna. De är helt enkelt riktigt roliga. Det gäller även Wes kompisar, Andy och Breeda. De är nästan roligast av allihop. Och så söta. Det är riktigt bra kemi mellan alla som ska ha kemi.

Slutscenen gjorde mig liksom varm i hela kroppen och ja, här rann det minsann en tår. Eller två. Det blir inte sämre av att det är en dansscen. Och inte heller sämre av att det är Robyns Dancing on my own de dansar till. Jag älskar även scenen på turistbussen. Den är så charmig att det nästan gör ont.

Voicemails for Isabelle är charmig, rolig och sorglig. Den har allt som en bra romantisk komedi ska ha. Jag som nästan hade gett upp hoppet om romantiska komedier. Min tro är härmed återupprättad. Jag hade lite problem att sätta ett betyg, men en film som lyckas få ögonen att rinna över förtjänar ett högre betyg. Detta kan nog bli min nya go-to-film när jag behöver både skratta och gråta.


På Letterboxd hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 690 409 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 46k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Den som gräver en grav

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår körde vi vår numer traditionella runda på Österlen. Vi har många "fasta" stopp, men något försvinner/läggs till varje år. Det mesta har med mat att göra, på något sätt 😋 Och så plockar jag alltid in en sevärdhet också. Det tråkiga är att vi inte kan lägga till fikaställen och liknande, eftersom vi ALLTID stannar i Brösarp och äter äggakaka. Sedan vidare till Åhus för att äta glass på torget. Det finns liksom inte utrymme för att äta mer mat.

Boken jag läser just nu, Generation noll av Stefan Ahnhem, är på sluttampen så det blir en smakebit från nästa bok. Den som gräver en grav av Yrsa Sigurðardóttir, som är andra delen i serien om Þóra Guðmundsdóttir. Av någon oklar anledning så har det gått sju år sedan jag läste den första, så det kan bli en del problem med minnet.

Min smakebit är från början av boken:

Den lilla flickan kände hur kylan smög sig uppför benen och in över ryggen. Hon försökte sträcka på sig i framsätet för att se bättre. Koncentrerat betraktade hon det snövita landskapet men kunde inte få syn på några kor. Det är för kallt för djuren att vara ute, tänkte hon och önskade att hon kunde stiga ur den här bilen och gå tillbaka in i huset. Men hon vågade inte säga något. En tår smög sig nerför kinden medan mannen bredvid henne fumlade med att få igång bilen. Hon knep ihop läpparna och vände bort ansiktet så att han inte skulle se att hon grät. Då blev han så arg. Hon tittade upp mot huset och försökte få syn på den andra flickan, men den enda synliga varelsen var hunden Snúður. Han låg och sov på yttertrappan. Nu tittade han upp som hastigast och betraktade henne ingående. Hon log svagt mot honom men då la han ner huvudet igen och blundade.

Bok: Pojkvännen av Freida McFadden

Författare: Freida McFadden
Titel: Pojkvännen
Genre: Thriller
Antal sidor: 297
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The boyfriend
Översättare: Isabel Valencia
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juli 2026




Första meningen: Jag är hopplöst, plågsamt, fullkomligt och vansinnigt förälskad.

Baksidetext
Sydney Shaw har liksom de flesta singelkvinnor i New York en ständig otur när hon dejtar. Hon har sett allt: män som ljuger i sin dejtingprofil, män som lämnar henne med middagsnotan och, värst av allt, män som inte kan sluta prata om sina mammor. Men till sist kammar hon hem storvinsten.

Hennes nya pojkvän är perfekt. Han är charmig, snygg och jobbar som läkare på ett av stadens sjukhus. Sydney går som på moln. Samtidigt gäckas New York-polisen av mordet på en ung kvinna, och allt tyder på att gärningsmannen är en seriemördare som dejtar sina offer innan han dödar dem.

Sydney borde känna sig säker. Hon träffar trots allt sina drömmars man. Men hon kan inte skaka av sig misstankarna om att den perfekta mannen kanske inte är så perfekt som han verkar. För någon övervakar vartenda steg hon tar – och så länge mördaren går lös riskerar hon att bli nästa offer.

Min kommentar
Boken jag hade tänkt läsa som förra bok var Pojkvännen, men det gick ju inte eftersom den inte fanns som e-bok. Då. När jag var i slutet av den så upptäckte jag att den fanns på Storytel, så jag läste ut den på den korta bussturen hem från stan.

Detta är den sjätte boken jag läser av henne och det innebär ju att jag har lärt mig hennes mönster. Man kan nog säga att hon lever på att skriva oväntade twister och faran med det är ju att läsaren lär sig. Det är inte lätt att lura någon som är beredd på det. Men ändå ... ändå lyckas hon lura mig. Äntligen.

Titeln gillar jag, den kan liksom peka på vem som helst. Här finns nämligen ett överflöd av pojkvänner. Jag hade ingen aning om vem mördaren var. Faktum är att jag bara var säker på vem det inte var. Däremot så hade jag många teorier. Inte en enda var rätt. Vad gäller mördaren då. Den tydligaste ledtråden man fick styrde mig egentligen bara djupare in i mina felaktiga resonemang. Härligt! Andra saker var ganska självklara. Det är riktigt snyggt gjort.

Man kan nog säga att det är två historier här, den ena berättas av Tom och den är i dåtid. Den andra berättas av Sydney och den är i nutid. Jag skulle nog inte kalla Sydney för korkad. Hon är bara lite fast i tänket att en pojkvän är lösningen på allt och det viktigaste i livet. Ivrigt påhejad och pressad av sin mamma. Som för övrigt är en förfärlig människa. Läsaren vet mer än Sydney, men det hjälper inte ett dugg.

Karaktärerna känns psykologiskt rimliga, i betydelsen att ingen gör något som inte stämmer med det som man fått veta om dem. Även om de kanske inte alltid gör som jag skulle ha gjort och inte alltid fattar de bästa besluten. På inget sätt undanhåller författaren information. Hon får mig bara att tolka den fel.

Pojkvännen är så välkonstruerad. Så här skriver man ett mysterium. Utan att fuska. Allt fungerar för att författaren så skickligt får en att acceptera vissa grundpremisser. Jag är faktiskt imponerad.

På Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 1 102 724 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Pojkvännen: Netti Starby, Boktokig och DAST Magazine

Kommande böcker september 2026

Trots att jag inte tog med böcker som är senare delar i en serie/av en författare som jag inte har läst något i/av så blev det en hel hög med intressanta boksläpp. Och alltså, hur många riktigt bra serier kommer det en ny del av i september?!

Sandor slash Ida - en chans till av Sara Kadefors
Genre: Drama
Serie: Sandor slash Ida (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-09-16
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Ida är ensamstående mamma med ett utmanande arbete. Hon kämpar med sin självbild och hur mycket hon ska kontrollera sin tonårsdotter. Relationen till hennes egen mamma är som alltid komplicerad och när mamma råkar illa ut tvingas de tillbaka in i gamla roller. Hur mycket av sitt liv ska hon egentligen lägga på att rädda sin mor?

Sandor har haft en blomstrande karriär som dansare. Men nu fyller han fyrtio och blir allvarligt skadad. Tillvaron som sjukskriven ställer saker på ända och han börjar ifrågasätta alla val han har gjort i livet. Och han inser också att det bara finns en enda person han vill prata med om allt som pågår. En person han inte haft kontakt med på tjugofem år.

25 år efter att ungdomsboken Sandor slash Ida kom ut och gjorde succé kommer nu uppföljaren. Sandor och Ida är vuxna, med egna familjer och nya utmaningar i tillvaron. Blev livet så som de en gång trodde? Vad är det egentligen som har hänt i deras liv? Och hur ska deras relation se ut nu när de är 40 år?

Men oj! Denna måste jag ju läsa.

---

Bländverk av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Genre: Kriminalroman
Serie: Rönning & Stilton (10)
Antal sidor: 275
Utgivningsdatum: 2026-09-24
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Olivia Rönning är höggravid och har gått på ledighet för att vara tillsammans med sin pojkvän Ove Gardman, som arbetar med ett marinbiologiskt projekt på Lofoten. Idyllen spricker nästan omedelbart: Ove försvinner under en dykning. Sökandet i hårt väder, starka strömmar och farliga raviner blir desperat - och stressen blir så stor att förlossningen börjar tidigare än det var tänkt.

När Tom Stilton och Luna kommer för att stötta Olivia, får Tom via den lokale Kris höra om en bortglömd tunnel som leder rakt ut i havet. När de tillsammans tar sig ner till den gör de ett par häpnadsväckande upptäckter.

Journalisten Jannike Biörck har varit försvunnen sedan ett par månader och spåren slutar i Berlin, det verkar som om hon varit samvetslösa bedragare på spåren. Polisveteranen Mette Olsäters och den tyska utredaren Regina Schlaagers sökande efter Biörck och hennes dödliga scoop tycks trigga någon som både vill få tyst på vittnen och sopa igen alla spår efter sig till vilket pris som helst.

Jag tänker väl att det är dags att snart avsluta den här serien och kanske tycker författarna likadant. Boken har överraskande få sidor.

---

En gång snut alltid snut av Anders Nilsson
Genre: Thriller
Serie: Johan Falk (4)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-09-28
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
I Göteborg sker den största explosionen som drabbat en svensk stad i modern tid. Det är bara ett fåtal människor som vet att den för nio år sedan mördade kriminalkommissarien Johan Falk lever, och ännu färre som har förstått att han är tillbaka i Sverige. Johan inser att han står inför sitt livs största problem när det framkommer att en av de unga män som utförde sprängningen är hans egen son.

Johan Falk! Mer behöver inte sägas.

---

Kirurgen av M W Craven
Genre: Kriminalroman
Serie: Washington Poe (8)
Antal sidor: 496
Utgivningsdatum: 2026-09-01
Förlag: Modernista

Från Bokus
Washington Poe och Tilly Bradshaw har lämnat polisen för att arbeta som privatdetektiver i Carlisle, men deras förhoppningar om en lugnare tillvaro avbryts när tonåriga Esmerée Blue kliver in på kontoret. Hon säger att hon sett sin mamma, som hon trodde var död, i en pornografisk film. Hon vill ha deras hjälp att hitta henne och enda spåret är en unik tatuering som modern ska ha på sin ena fotsula.

Sökandet leder Poe och Tilly till Röda Kammaren, en kriminell och farlig grupp som handlar med lyxkonkubiner. Konkubinernas kontrakt löper på tjugo år men i stället för den utlovade belöningen blir de mördade medan tatueringarna på deras fotsulor skärs ut och blir till makabra troféer.

När Esmerée kidnappas ställs Poe och Tilly inför ett brutalt ultimatum: de har 48 timmar på sig att hitta modern och genomföra en utväxling mot Esmerée. För att rädda flickan tvingas Poe och Tilly tänja på alla moraliska gränser och ta strid mot sin hittills mest skrämmande motståndare.

Så bra serie!

---

Rymlingen av Kim Faber & Janni Pedersen
Genre: Kriminalroman
Serie: Martin Juncker (6)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-09-07
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Två medlemmar i närverket Loyal to Familia hittas mördade på olika platser i Köpenhamn inom loppet av ett dygn. Båda männen har blivit skjutna i ögat och i bröstet, och allt tyder på att gängkriget har blossat upp igen. Signe Kristiansen får ansvaret för fallet, men ledtrådarna är få och pekar i ologiska riktningar.

Kort därefter lyckas seriemördaren Peter Rolf fly från en fångtransport. Rolf, som har dömts för morden på minst tre kvinnor, hyser ett uttalat hat mot Signe och mot Martin Junckers exfru, Charlotte, som är besatt av rädslan att han ska söka upp henne och döda henne.

Ännu en riktigt bra serie!

---

En särskild plats av Anna Charlotta Wikman
Genre: Feelgood
Serie: Björkarnas stad (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-09-09
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Teresa har alltid ansträngt sig för att vara en god rådgivare åt kunderna på banken. Men när ett kundmöte tar en oväntad vändning blir hon plötsligt paria och tvingas omvärdera tillvaron helt.

Ulla såg fram emot pensionärslivet med Rune men på något sätt verkar han ha vuxit fast i fåtöljen framför fotbollen medan Ulla värmer hans mat i mikrovågsugnen.

Livia älskar Dennis och deras två små barn men detsamma kan inte sägas om känslorna för Dennis exfru som verkar ha satt i system att dyka upp när Livia minst behöver det.

Teresa, Ulla och Livias vägar korsas när de av olika anledningar anmäler sig till en kurs i personlig utveckling. Kursen utlovar harmoni och tacksamhetsövningar men redan vid första kurstillfället står det klart att vikarien som tagit över har andra planer. Snart tar en helt annan resa i personlig utveckling fart.

Den här låter ju intressant. Och björkarnas stad? Innebär det Umeå?

---

Midnattståget av Matt Haig
Genre: Fantasy
Serie: Midnattsvärlden (2)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2026-09-17
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
När ditt liv passerar revy framför ögonen, vad kommer då att betyda mest? Om du kunde stanna upp och vara kvar, var skulle du då vilja vara? För Wilbur var det tiden med Maggie, hans livs kärlek. Deras smekmånad i Venedig, innan han kastade bort allt. Många år senare, när han står inför sin egen död, anländer ett tåg. Det kan ta Wilbur tillbaka i tiden för att återuppleva hans livs viktigaste ögonblick. Snart inser han hur mycket han skulle ha förändrat.

Jag har läst ett par böcker av honom och kan tänka mig att läsa fler.

---

Väv av lögner av Jo Callaghan
Genre: Kriminalroman
Serie: Kat & Lock (4)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2026-09-30
Förlag: Modernista

Från Bokus
På Halloween hittas en lokal parlamentsledamot mördad tillsammans med ett hånfullt meddelande skrivet i binär kod: Fånga mig om du kan. Orden verkar rikta sig direkt till kriminalintendent Kat Frank och hennes team vid Framtidens polisenhet blir genast indragna i fallet. Offret har tydligt gått ut med att han är motståndare till AI och hans ställningstagande gör att allt talar för att motivet är politiskt.

Även Kat är fortsatt skeptisk till den nya tekniken. Under utredningsarbetet tillsammans med AI-hologrammet Lock – världens första AI-polis – märker hon att hon återigen kämpar mot sina egna fördomar mot den teknologiska framtid som han representerar.

Men när en cyberattack slår ut elnätet tvingas Kat och Lock in i en kamp mot klockan för att hitta hackern innan tusentals människor dör. Härvan av lögner och misstankar växer och till sist måste Kat bestämma sig för vad hon ska tro på, för sanningen tycks trotsa all logik. Kan hon lägga sina tvivel åt sidan och lita på sin AI-partner – en sista gång?

Ännu en riktigt bra serie!

---

Ängladåd av Tina Frennstedt
Genre: Kriminalroman
Serie: Cold Case (6)
Antal sidor: 434
Utgivningsdatum: 2026-09-10
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Mordet på nattreceptionisten Christel Stenmark i Simrishamn skakar om Österlen. Mönster och tillvägagångssätt från mordplatsen får kriminalinspektör Tess Hjalmarsson att misstänka samband med ett ouppklarat dubbelmord på ett äldre lantbrukarpar sexton år tidigare.

När både en känd deckarförfattare och ett av traktens original dras in i mördarjakten växer dessutom hoppet om ett genombrott med hjälp av DNA och genetisk släktforskning. Men ju närmare sanningen Tess kommer, desto tydligare blir det att någon gjort allt för att hålla den dold.

Samtidigt hemma i Gislövshammar ser Tess hur sambon Sandra klättrar på väggarna. Kanske var det inte en så bra idé att lämna tjänsten som polischef?

Och minsann, ytterligare en riktigt bra serie!

---

Döda vinkeln av Pernilla Ericson
Genre: Kriminalroman
Serie: Skuggzon Stockholm (1)
Antal sidor: 331
Utgivningsdatum: 2026-09-28
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
Krimreportern Rakel Bild slungas ut i fritt fall när ett direktsänt haveri krossar både hennes karriär och hennes kärleksrelation. Kort därpå mördas en av hennes viktigaste källor i en trappuppgång vid Odenplan och i jakten på mördaren dras Rakel in i Stockholms dolda maktspel där finanselitens hemligheter och gängkriminalitet flätas samman. Spåren leder från exklusiva kretsar till skumma bakgator och sexklubbar. Men ju närmare sanningen Rakel kommer, desto tydligare blir det att hon själv är en bricka i ett spel som hon inte kontrollerar - och att någon vill tysta henne för gott.

Jag har bara läst första delen i hennes första serie, men den var väldigt bra.

---

John och John av Douglas Stuart
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 475
Utgivningsdatum: 2026-09-10
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Pank och med en oanvändbar konstskoleutbildning i bagaget, återvänder John-Calum Macleod till hemön Harris i de Yttre Hebriderna. Millennieskiftet står för dörren men på ön lever man som man alltid gjort, med och av fåren.

Återigen tvingas Cal navigera mellan fadern John, en puritansk fårfarmare, och mormor Ella, två explosiva motpoler som motvilligt huserat under samma tak i decennier. Medan Cal i hemlighet letar efter en man som kan lindra hans ensamhet förbannar fader John sonens långa hår och hans vägran att underordna sig den lokala församlingen som styr det mesta på ön.

Men livet på ön är inte så okomplicerat som det kan se ut, och Cal börjar gradvis ana de osynliga band som döljer sig bakom öbornas stränga gemenskap.

Denna missade jag tydligen i min första genomgång. Sedan bara poppade den ut.

---

Hollywood, Ending av John Green
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 351
Utgivningsdatum: 2026-09-30
Förlag: Fenix

Från Bokus
Kai Laramie och Juniper Castillo är två unga skådespelare vars liv förändras över en natt när de får roller i filmen Andy Warhol Never Gets Old.

Medan filmen tar Hollywood (och världen) med storm dras Kai och Juniper allt djupare in i en värld av förväntningar från fans, media, filmbolag och ständig uppmärksamhet. De tvingas navigera gränsen mellan det offentliga och det privata, mellan vem världen vill att de ska vara och vilka de egentligen är.

Tydligen hans första roman på tio år. Jag är inte nödbedd, trots att jag är i fel målgrupp.