Jag har länge funderat på det här med andra medier för att läsa böcker. Det får inte längre plats några fler bokhyllor i rummet avsett för böcker (om jag inte möblerar om ordentligt vilket innefattar flytt av en 60-kilos stereomöbel och allehanda sladdar) och de bokhyllor som står där är fyllda till brädden. Att göra mig av med böcker är ännu inget alternativ, så visst skulle det vara helt underbart med böcker som tar mindre plats.
Ljudböcker går helt bort för mig, jag klarar helt enkelt inte att hålla fokus när jag bara lyssnar. Så, hur funkar det då med e-böcker...? En endaste liten läsplatta som kan rymma 10 000-tals böcker. Det låter ju som en dröm. Eller?
I november släpptes äntligen läsplattan som jag haft ögonen på ett tag, så en sådan inköptes tillsammans med ett litet fodral med inbyggd lampa. Det här är ju en läsplatta, inte en surfplatta, så den har inget bakgrundsljus utan fungerar precis som en bok. Är det mörkt går det inte att läsa. Det var ett krav från min sida, jag orkar inte sitta och läsa på en datorskärm och inte heller behöver jag de andra funktionerna i en surfplatta när jag läser. Även om nu den här läsplattan faktiskt har Wi-Fi och kan spela musik. Också.
Tyvärr så fick jag inte fodralet med en gång (i fredags fick jag det först) så jag vågade inte riktigt börja använda plattan, eftersom den ska packas ner i en ryggsäck tillsammans med dator, lunch och annat smått och gott. Inte heller kunde jag låna e-boken jag hade tänkt läsa, eftersom mitt bibliotek kom upp till maxtaket för utlåning av e-böcker, så de sista tio dagarna i november eller så, kunde
ingen låna
någon e-bok. Då höll jag faktiskt på att ge upp.
Till slut blev det december och jag kunde låna min första e-bok. Vilket inte var helt problemfritt. Det visade sig att plattan inte hade stöd för drm-skyddade filer (som lånade böcker är), trots att det stod i produktinformationen. Jag höll på en halv dag innan jag hittade information som gjorde att jag kunde auktorisera plattan. Tack
Bibliotekariebloggen! Boken jag till slut lyckades ladda ner var Halldór Laxness
Fria män, en bok jag valde att representera Island i den nordiska läsutmaningen som
Dantes blibliotek anordnat. Jag hade ännu inte fått mitt fina fodral, så det kändes inte helt bra att ta med sig plattan i ryggsäcken, men jag kunde faktiskt inte bärga mig längre.
Första morgonen jag hade med mig plattan på tåget och skulle läsa, så stötte jag på ytterligare problem. Först släcktes belysningen så det bara var nattljus på. Det gick fortfarande att läsa, om man vinklade sig rätt. Efter en stund släcktes dock all belysning och det blev kolsvart. Då önskade jag att jag hade haft mitt fodral med den inbyggda lampan. Till slut fick de igång både ljus och tåg och då kunde jag äntligen börja läsa.
Jag måste erkänna att jag, om man bortser från rent känslomässigt, blev helt såld på detta, speciellt möjligheten att markera text och spara undan den så man lätt hittar stället igen. Ovärderligt när man hittar citat eller annat som man vill kommentera. Just denna platta har också inbyggda ordböcker så om man läser på engelska, franska, tyska, spanska, italienska eller holländska kan man slå upp ord medan man läser. Eller googla. Eller söka på wikipedia. Bara genom att markera ett ord, fast för googling och wikipedia behövs ju att man är uppkopplad.
Själva plattan är otroligt liten och nätt, med sina 168 g (utan fodral). Nästan för liten upptäckte jag, eftersom jag fick ont i axlarna av att sitta med händerna så tätt (plattan kändes lite för tunn för att jag skulle klara att hålla med bara en hand). I alla fall innan jag fick fodralet. När det väl kom och plattan blev ännu mer lik en bok så kändes det mycket bättre och nu funkar det jättebra att läsa med bara en hand. Batteriet verkar räcka i en hel evighet, i specifikationen står det att det ska räcka i upp till en månad om man inte har Wi-Fi på.
Läsningen var precis som att läsa en bok, varken mer eller mindre. Ett plus är att det hela tiden står längst ner vilken sida man är på. Det gillar jag att veta, i en vanlig bok brukar jag alltid glömma och måste kolla flera gånger. Ett minus är att det inte är lika lätt som i en bok att bläddra framåt för att se hur långt just detta kapitel är. En annan grej man kan göra är att ändra både teckensnitt och storlek så man får det precis som man själv vill. Man kan faktiskt också välja att läsa "åt andra hållet", alltså inte med kortsidan upp utan med långsidan upp, så kallat landskap. Om man nu vid något tillfälle har behov av att ha längre rader. Ja, jag glömde ju. Man kan söka på text i hela boken. Det är ju precis det jag saknar i en riktig bok. Nu är det jättelätt att hitta det man letar efter, bara att skriva in det och sedan söka. En nackdel är ju förstås att tangentbordet inte har svenska tecken, så letar man efter något med å, ä eller ö så är det bara att glömma. Det är ju i och för sig inget problem om man läser på engelska, men man kan ju kanske hoppas på att det kommer någon uppdatering för detta så småningom.
EDIT (120520): Det går visst att söka på svenska tecken upptäckte jag när jag vägrade att ge upp. Man gör bara som på mobilen, trycker lite längre på a eller o.
Slutsatsen då? Ja, jag är tudelad. Å ena sidan så är det precis som att läsa en vanlig bok, fast ändå lite bättre. Å andra sidan så är det inte samma känsla som att läsa en vanlig bok. Om man nu ska bry sig om känslan. Jag tror i alla fall att jag kan vänja mig vid detta och om priset någonsin sjunker på e-böcker så de inte kostar som en inbunden bok (till det priset vill jag faktiskt ha något att ställa i hyllan) så kommer jag förmodligen att försöka komma över det känslomässiga och köpa filer i stället. För tänk... 10 000-tals böcker som inte tar någon plats alls.
Veckans Tematrio från Lyran handlar om Nobelpristagare, tre som man gillar eller är nyfiken på. Jag väljer att ta upp tre som jag gillar, eftersom jag inte är så förtjust i typen av författare och böcker som premierats de senaste åren.
