söndag 9 februari 2014

En smakebit på søndag: Återvändaren

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag ska jag börja läsa sjätte delen om polisen Jacob Colt (och tredje delen om psykopaten Silfverbielke), Återvändaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund. Det ska bli både spännande och äckligt. Får se vad jag tycker om den, blev lite less på våldet i förra boken.

Smakebiten kommer från början av boken.
Christopher Silfverbielke drog ett djupt bloss på cigaretten och betraktade det skimrande klot som långsamt försvann i Mexikanska golfen.
     Sanden var fortfarande varm och en lätt bris gjorde temperaturen behaglig. En man gick sakta längs vattenlinjen medan hans svarta hund sprang ut i vågskvalpet. Längre bort stod ett ungt par och kysstes. Annars var allt stilla.
     Han skulle sakna Ft. Myers Beach. Inte idioterna som vistades där, men just stranden. I solnedgången och på kvällarna inbjöd lugnet till långa promenader då han kunde tänka över det som hänt.
     Och det som måste komma.

lördag 8 februari 2014

"Svarthuset" av Peter May

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 362
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Blackhouse
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Isle of Lewis 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Rec ex (tack Modernista)
Utläst: 24 januari 2014






Första meningen: De är bara barn.

Baksidetext
På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissarie Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett förflutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.

Min kommentar
Ett tag översvämmades bokbloggosfären av positiva inlägg om den här boken. Eftersom jag är ordentligt svag för karga och ödsliga miljöer så kunde jag ju inte stå emot. Trots att en och annan faktiskt inte gillade den, på grund av att mordgåtan hamnade i skymundan. Något som inte alltid går hem hos mig.

Första gången jag öppnade boken var en iskall, blåsig måndag morgon klockan sju, när jag precis satt mig på bussen till jobbet. Lite småstressad, trött och grinig. När jag börjar läsa känner jag att jag drar en lång suck, jag lutar mig tillbaka och låter mig vaggas till ro. Något där i de första meningarna gjorde att jag kände mig som hemma och jag sögs rätt in handlingen. Jag älskade det.

Här finns två trådar, en dåtid och en nutid. Nutiden handlar om Fins jakt på mördaren, men mest om hans jakt på sin barndom och alla minnen som plötsligt dyker upp. Dåtiden handlar om just Fins uppväxt på ön och hur den präglades av den tuffa miljön. Dåtiden berättas i jag-form, där Fin är jag, medan nutiden berättas ur den allvetandes synvinkel. Det här störde mig en aning precis vid bytena, när plötsligt jag blev han. Ofta fick jag stanna upp och fundera ut vem han var. Det var lite jobbigt.

Under läsningen fängslas jag av miljöbeskrivningarna och berättelsen som nystas upp. Beskrivningen av ön där den omtalade fågelslakten äger rum får mig att se den skotska ön Staffa framför mig och det fick mig att längta tillbaka till Skottland. Små, små bitar av bakgrunden kastas åt en och jag hugger dem som om jag vore en hund och de köttben. Ändå kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig vad det egentligen var som hade hänt. Det är mycket värt och en bok som lyckas överraska mig måste jag ju tycka om.

Mordgåtan hamnar verkligen i skymundan och faktum är att jag ibland glömmer bort att jag har ett mord att lösa. Personligen tycker jag att berättelsen i dåtid är det bästa med boken och jag rycks med och vill veta mer. Nutiden är mer som en axelryckning, förutom i själva upplösningen. Jag kan ju i alla fall lova att jag kommer att hänga på låset när nästa bok släpps.

Boktipsets estimerade betyg var 4.5. Jag ger den 4.0.

Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Svarthuset: Lotten, Annika och Romeo and Juliet.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

fredag 7 februari 2014

Bokbloggsjerka 7 – 10 februari

Fredag. Igen! Veckorna går fort nu och det är ju skönt i den jobbiga månaden februari. I alla fall är det dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckan uppgift är: Hur håller du reda på alla böcker som du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en backup plan att dela med dig av?

Ja, eftersom det är mitt "fel" att Annika har koll på sina böcker numera så har ju jag också det :)

Programmet Book Collector är en riktig guldgruva för en boknörd, förutsatt att man lägger in all den där information. Även om det är jobbigt när man ska börja.

Bara för att göra allt riktigt roligt och statistiknördigt så använder jag mig också av Boktipset och Goodreads, som jag skrev om här. Dessutom har jag den yttersta backupen; papper och penna. Alltså både hängslen och livrem.

torsdag 6 februari 2014

"Hungerspelen" av Suzanne Collins

Genre: Science fiction
Antal sidor: 307
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The hunger games
Översättare: Lena Jonsson
Serie: Hungerspelen 1
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 januari 2014






Första meningen: När jag vaknar är det kallt på sängens andra sida.

Baksidetext
Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!

Katniss Everdeen är sexton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hungerspelen har hon inget skydd. Det namn som dras i lottningen i distrikt tolv är Primrose Everdeen, och Katniss ser ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen...

Min kommentar
Många är de som läst och fullkomligt älskat Hungerspelen och jag har känt mig lite utanför och ovetande. Nu har även jag läst den. Men älskar den gör jag inte.

Jag tillhör ju egentligen inte målgruppen för den här boken, men trots att jag tyckte att den var lite väl simpel och naiv ibland, så uppskattade jag historien. Och den har flera bottnar. Det är bara det att det komplexa på något sätt blir för enkelt. Förutom relationen mellan Katniss och Peeta så tycker jag att allt antingen är svart eller vitt. Antingen så är man ond eller så är man god, inga gråskalor här. Det är i alla fall intressant nog för att få mig att börja fundera på en del viktiga saker, som förtryck, vålds-TV, sanning, heder och mod. Vad jag inte kan förstå är varför folket ute i distrikten faktiskt tittar på direktsändningen. Även om det sänds och TV:n står på så måste man ju inte titta.

Det är svårt att förhålla sig till en bok som man hört så mycket om att man nästan tror att man redan läst den. Jag kände ju redan Katniss och Peeta. Tyckte jag. Tack och lov så fanns det mer i boken än de två. Just relationen mellan de två är faktiskt den mest intressanta. Jag kunde riktigt känna Katniss misstänksamhet mot Peeta och allt han sa. Vem vågar egentligen lita på någon när ens liv står på spel? Katniss är en smart tjej, som man inte sätter sig på och jag blev lite besviken när hon genast trodde på vad spelledaren sa om de ändrade reglerna. Med tanke på vad hon visste om makten och hur misstänksam hon var mot allt annat så kändes det inte speciellt trovärdigt.

Här berättas det i presens, något som verkar vara standard för ungdomsböcker. Det funkar för mig och jag tycker det blir högre tempo när allt sker nu. Det är korta kapitel och det är extremt snabbläst. En bra medicin mot allt vad lässvacka heter. Det enda som stör är lite underligt översatta uttryck, som "kasta in handsken". Så där kan det bli.

För mig är detta ändå något slags modern spin-off på Stephen Kings Maratonmarschen och mot den står sig Hungerspelen slätt, men jag kommer ändå att ge mig på del två ganska så snart. Hoppas jag.

Boktipsets estimerade betyg var 4.4. Jag ger den 4.0.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Hungerspelen: Lotten, Pocketblogg och Matilda.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

onsdag 5 februari 2014

Omslagsonsdag #30 insekter

Det här med bokomslag är ju lite speciellt. Om man inte är som jag och knappt ser vad de föreställer, utan mest reagerar på färg och form. Därför är det extra roligt med Bokpotatens omslagsonsdag, som går ut på att hitta omslag efter ett visst tema. Riktigt kul! Man får välja vilka omslag man vill, men jag har valt att bara ta med sådana jag har eller har haft i min hylla.

Den här veckan är temat insekter.

Jag fick faktiskt kolla upp vad exakt vad som räknas till insekter (ja, jag vet, jag tar detta på för stort allvar, men sådan är jag). Jag var helt säker på att jag skulle hitta mängder av flugor, skalbaggar och annat äckligt bland mina böcker, men icke. Det enda jag hittade var ett enda väldigt vacker djur, som tydligen räknas som insekt.

Om jag ska välja en favorit av de här två så får det nog bli Svart fjäril.