TV-serie: Modern Family - Säsong 6

Titel: Modern Family
Originaltitel: Modern Family
Genre: Komedi
Skapad av: Steven Levitan, Christopher Lloyd
TV-bolag: ABC
Skådespelare: Ed O'Neill, Sofia Vergara, Jesse Tyler Ferguson, Eric Stonestreet, Julie Bowen
Premiär: 2014-09-24
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 24
Avsnittslängd: ca 25 min
Såg den på DVD april-maj 2017





Handling
Cam och Mitch börjar vänja sig vid livet som gifta medan Phils och Claires äktenskap sätts på prov av irriterande grannar. En drönarkamera skapar förödelse i Jays och Glorias trädgård och en incident på motorvägen resulterar i underhållande förändringar i Pritchett-Dunphy-familjen.

Min kommentar
Tänk vad tiden går. Det är nästan exakt två år sedan vi såg femte säsongen av Modern Family. Varför det har gått så lång tid? Det hade det inte gjort om bara jag hade bestämt, men sambon har bara velat titta på Castle och Game of thrones (jag är i och för sig inte speciellt nödbedd) så alla andra TV-serier har fått vänta. Nu i efterhand så kan jag tycka att vi borde klämma in komedier lite oftare. Detta är en riktig humörhöjare.

Det är inga som helst problem att hänga med trots tiden som gått, det är ju inte direkt någon komplicerad handling. Det mesta trampar på i invanda fotspår, vilket i det här fallet är positivt. Man vet precis vad man får.

Cam är fortfarande min favorit och jag känner att jag alltid blir förväntansfull när det handlar om honom och Mitch. De är ett helt osannolikt par. Vilket för övrigt gäller samtliga konstellationer. Den här säsongen tycker jag att det mesta handlar om familjen Dunphy (det kanske det alltid gör), det är i alla fall det jag minns. Claire är upptagen med att vara perfekt och oroa sig för vad andra tycker om henne. Hon är nog faktiskt den som är jobbigast i hela serien. För Alex har det blivit dags att sluta i high school och välja college. Hur ska det bli när hon försvinner från hemmet? Haley är... Haley, men även hon börjar växa upp. Luke och Phil är mentalt sett ungefär lika gamla och scenerna med Phil är ofta de som är mest pinsamma. Det blir liksom alltid fel.

En invändning man skulle kunna ha är att handlingen ofta rör sig farligt nära buskis, men detta är väldigt mycket roligare. Det kan bero på att det är så mycket värme och kärlek mellan alla och att igenkänningsfaktorn trots allt är ganska hög. Här drivs det ju friskt med alla egenheter som människor överhuvudtaget kan ha.

Sjunde säsongen står redan här och förhoppningsvis ska det inte dröja två år tills vi ser den.



På TV-serier.nu hade säsongen 4,0 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 8,5 i genomsnitt (beräknat på 267 112 betyg).
Jag ger säsongen 4,0.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Passengers

Titel: Passengers
Originaltitel: Passengers
Genre: Science fiction
Regissör: Morten Tyldum
Manus: Jon Spaihts
Skådespelare: Jennifer Lawrence, Chris Pratt, Laurence Fishburn, Michael Sheen
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 19 maj 2017





Handling
Resan för två passagerare ombord på ett rymdskepp, som transporterar dem till ett nytt liv på en annan planet, tar en livsfarlig vändning när deras stasiskapslar av någon mystisk anledning väcker dem 90 år innan de når sin destination. Medan Jim och Aurora försöker lösa mysteriet bakom det tekniska felet, börjar de bli förälskade i varandra, utan att kunna motstå attraktionen som finns mellan dem. Samtidigt hotas deras liv av att skeppet håller på att haverera och av sanningen bakom deras för tidiga uppvaknande.

Min kommentar
Det har blivit en hel del science fiction den senaste tiden. Inte mig emot, det är nog min favorigenre, men jag kan ju inte låta bli att fundera över varför. Är det så enkelt att det görs många science fiction-filmer just nu? Varför, i så fall? Dessutom känns det lite som att de här filmerna är lite annorlunda mot vad många kanske förväntar sig i den här genren. Jag gillar verkligen den här tendensen.

Jag hade nog dålig koll på vad Passengers handlade om, titeln är ju inte direkt avslöjande. I alla fall så var den inte alls som jag förväntade mig. Ja, jag hade förväntat mig minst ett rymdmonster. I stället får jag en film med ett stort moraliskt dilemma. Jag har själv ingen aning om vad jag hade gjort, men förmodligen samma. Det hade kunnat bli riktigt jobbiga 90 år annars. Tyvärr tycker jag att filmen i stort sett helt tappar bort frågeställningen och i stället övergår den till lite för mycket kärlekstrams.

Skådespelarprestationerna var helt okej, eventuellt saknar jag den riktiga gnistan mellan Pratt och Lawrence, men det var ju inte som att de hade speciellt många att välja bland. Som vanligt är det dock tekniken som tilltalar mig mest och det är föga förvånande att jag gillar androiden Arthur mer. Han var helt enkelt bäst. Och de där små "dammsugarna", sådana vill jag ha.

Det är en väldigt snygg film och vissa scener får mig nästan att tappa andan, speciellt den där när Pratt tittar ut över rymden. Tyvärr så förstörs ofta de här scenerna av hög musik. Jag hade uppskattat mer om tystnaden hade fått råda där. Som i Interstellar.

Det är en väldigt långsamt berättad historia, ändå är den spännande. Den är lågmäld, men ändå rolig. Slutet är jag speciellt förtjust i, jag gillar att inte allt förstörs med detaljer. En väldigt bra film, helt enkelt.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 964 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 191 205 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Smakebit på søndag: Levande och döda i Winsford

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här långhelgen har nästan tagit kål på mig. Tre kalas på fyra dagar. Varav mitt var det första i kön. Det kunde dock ha varit än värre för det är ett födelsedagsbarn som inte firar. Talesättet "when it rains, it pours" stämmer verkligen här. Nu är det i alla fall bara ett kalas kvar, men det är samtidigt det som är längst bort så i stort sett hela den här dagen går åt till det. Men sedan är det klart. För den här gången.

Läsningen har ju blivit lite lidande, men igår (den "lediga" dagen) bestämde jag att jag skulle ha en bara-vara dag och då läste jag mest hela tiden och då blev Skuggan av henne av Anna E Wahlgren utläst. Sedan började jag fundera på om jag kanske skulle tjuvstarta juni månads läsning och börja på Håkan Nessers Levande och döda i Winsford, som jag blev så sugen på när den var i fokus i Hett i hyllan. Så många hade så mycket bra att säga om den. Sagt och gjort. I morse började jag på den.

Min smakebit är från sida 28.

Den första morgonen var grå och råkall.
     Åtminstone var det råkallt inomhus. Lukten av hemtamt mögel kändes tydligt i sovrummet, men jag tänkte att jag kommer att lära mig leva med det. Huset har bara två rum, men ganska stora, och fönstren i båda vetter åt samma håll: söderut. Där tar heden vid, på andra sidan en ojämn och mossbelupen stenmur som innesluter tomten i tre väderstreck. Ute på heden faller sedan terrängen i en långsträckt svacka ner mot en dalgång som jag gissar löper vidare ner till byn - men den tjocka valk av dimma som lagt sig till rätta därute gjorde topografin svårbedömd denna morgon.

Läsplanering juni 2017

En blandad kompott blir det i juni, hoppas jag. Sidantalet har jag försökt hålla nere och jag hoppas hinna med dessa plus minst en till.

• Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser. Hyllvärmare.
• Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. E-bok.
• Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
• Los Peregrinos av Cecilia Samartin. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.

"En sax i hjärtat" av Marie Bengts

Författare: Marie Bengts
Titel: En sax i hjärtat
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 477
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hannah Lönn 1
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 maj 2017




Första meningen: Asta Grankvist mötte stadigt sin blick i badrumsspegeln medan handfatet fylldes med vatten.

Baksidetext
Året är 1957. Sömmerskan Hannah Lönn har rest till Eneby i Småland för att ta hand om sin faster Lilly som stukat foten, men sommaridyllen skakas snart av ett mord. En av medlemmarna i byns syjunta hittas mördad med en sax i bröstet. En charmig pusseldeckare där den självständiga och färgstarka Hannah Lönn tillsammans med polisen jagar efter mördaren bland den lilla ortens hemmafruar, gårdsägare och konditoribiträden.
till viljes?

Min kommentar
När jag var i 20-årsåldern så upptäckte jag Agatha Christie och det är nog hennes "fel" att jag är så glad i deckare. Jag slukade hennes böcker och det var väldigt sällan som jag klurade ut mördaren innan slutet. Pusseldeckare är ju i det närmaste utrotningshotat nu när de moderna deckarna helst ska vara så blodiga som möjligt. Därför blev jag väldigt glad när jag fick möjlighet att läsa En sax i hjärtat, som faktiskt är en modern pusseldeckare.

Boken utspelar sig i en liten by i Småland under ett par veckor sommaren 1957. Jag blir direkt förpassad rakt tillbaka till 50-talet, trots att jag inte fanns då. Allt andas 50-tal och småstadsmentaliteten är beskriven på ett bra sätt. Alla vet allt om alla. Tror de. Ingen låser dörren när de går ut. Det skvallras och spekuleras överallt. Det främmande och annorlunda möts med oblida ögon. Jag får faktiskt nästan lite ångest.

Det är en förfärlig massa karaktärer och jag får möta dem allihop nästan från start. Ett tag kändes det som att jag träffade hela byn. Det blir lite jobbigt eftersom de flesta helt saknar särdrag och jag får ganska svårt att hålla isär de olika familjerna. Många av dem känns dessutom bara som utfyllnad. Hannah själv och hennes faster Lilly är däremot tydliga. Jag gillar Hannah och kan lätt relatera till henne. Hon bryr sig inte ett dugg om vad andra tycker och tänker och hon säger inte alltid det som förväntas. Och så lägger hon ju näsan i blöt överallt. Dessutom kör hon en gammal VW, precis en sådan som min far hade. Vilket får mig att störa mig en liten, liten aning på att Lilly sägs ha säkerhetsbältet på sig. Det fanns inga i den modellen.

Bara några sidor in i boken tänker jag att det här kan bli bra och det blir det. Tyvärr så är boken lite för lång, speciellt för en pusseldeckare. Om man kastar ett öga på Agatha Christie och Maria Lang så ser man snabbt att deras böcker är ungefär hälften så tjocka och det är nog ungefär vad den här typen av deckare mäktar med. I övrigt så påminner den ganska mycket om Dame Agatha. Jag gillar verkligen den lätt humoristiska tonen.

Motivet förstod jag nog redan från start, däremot var jag inte helt säker på vem. Det låter kanske konstigt, men så kan det faktiskt vara under de omständigheter som råder här. Till skillnad från de flesta andra som har läst denna så blev jag inte särskilt sugen på vaniljhjärtan, jag är inte speciellt glad i kakor i allmänhet, men en varning utfärdas för den som gillar dem: Se till att ha några till hands.

Detta ska ju bli en serie och jag är lite nyfiken på hur det ska fungera. Inte kan det väl vara tänkt att Hannah ska se efter sin faster varje gång det händer något i byn? Det ska i alla fall bli intressant att läsa mer om Hannah och eventuellt om faster Lilly då.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,8 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 15 betyg).
På Goodreads hade den 3,48 i genomsnitt (beräknat på 21 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En sax i hjärtat: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Just här-just nu.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.