onsdag 4 september 2019

"Mörkret" av Ragnar Jónasson

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Mörkret
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 254
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Dimma
Översättare: Arvid Nordh
Serie: Hulda Hermannsdóttir 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 augusti 2019




Första meningen: "Hur fick du tag i mig?" frågade kvinnan som satt mitt emot polisinspektör Hulda Hermannsdóttir.

Baksidetext
En ung kvinna hittas död på en enslig strand. Här sökte hon skydd, men fann i stället sin grav i vågorna. En förhastad polisutredning bedömer händelsen som självmord. Hulda Hermannsdóttir, kriminalinspektör vid Reykjavikpolisen, tvingas till en tidig pension. Men innan dess får hon möjlighet att åta sig ett sista fall. Hon vet exakt vilket hon ska välja. Och vad hon upptäcker i sin utredning är något betydligt värre än självmord. Ändå har hon svårt att få ut ens den mest elementära information i fallet. När Huldas egna kollegor försöker bromsa utredningen finns till sist bara ett sätt kvar. För att avslöja sanningen måste hon riskera sitt eget liv.

Min kommentar
Island har alltid fascinerat mig, ända sedan jag var liten och hörde alla de där gamla sagorna. Fascinationen för Island har gjort så att jag automatiskt blir nyfiken på isländska författare så när den här boken dök upp blev jag väldigt nyfiken på att läsa den. Ändå har den fått stå där, oläst, i hyllan. Ända tills nu.

Det finns inte speciellt mycket beskrivningar av miljön, vilket inte gör mig så mycket. Jag har hyfsat tydliga minnesbilder från mitt besök där och det kanske underlättar. Allt i boken andas Island, det är kort och lite bistert. Kargt, till och med. Det finns inga utvikningar alls och det är förmodligen därför jag gillar. För den som gillar ordbajseri så rekommenderar jag någon annan bok.

Även Hulda är som det isländska landskapet, karg och svårtillgänglig. Hon har inte haft det speciellt lätt genom livet och det förklarar nog en hel del om den hon har blivit. Hon är väldigt kantig, vilket talar för att jag borde gilla henne. Jag är lite osäker på vad jag egentligen tycker om henne. Hon gör väldigt mycket som jag tycker att en polis inte borde göra. Hon påminner lite om det svenska kynnet; hon tar inte för sig och hon säger inte ifrån utan knyter näven i fickan och tycker att hennes avstannande karriär helt och hållet är andras fel. Hon är själv inte helt lätt att ha att göra med.

Mörkret är uppbyggd av tre olika trådar; Hulda i nutid, en ensamstående mor och hennes kamp för att få behålla sin dotter och en kvinna som ger sig ut bland bergen på ett äventyr tillsammans med en man. Det är inte helt uppenbart vilka de här andra är och jag tycker det är skickligt gjort. Det sker en del överraskande saker och detta kan nog vara den märkligaste första del i en trilogi som jag någonsin har läst.

Jag har redan andra delen, Ön, i hyllan och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Det ska bli väldigt intressant att få lära känna Hulda som ung/yngre och se hur hon blev som hon blev. Man får en hel del spännande antydningar om hennes tidigare liv.

På Goodreads hade den 3,52 i genomsnitt (beräknat på 2 767 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Mörkret: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bibliotekskatten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 3 september 2019

Tisdagstrion: Kvinnlig vänskap

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Kvinnlig vänskap.

Kvinnlig vänskap verkar inte vara något som förekommer speciellt ofta i de böcker jag brukar läsa, men till slut hittade jag några i alla fall.

1. Stål av Silvia Avallone handlar om trettonåriga Anna och Francesca som växer upp i skuggan av stålverket i ett ganska fattigt område i Italien. När verkligheten överträffar dikten, skulle man nog kunna säga, för detta är hemskare än skräck.
2. Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är fantastisk svensk fantasy, men egentligen är det vänskapen mellan en handfull gymnasietjejer som står i fokus.
3. Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg handlar om tre kvinnor i 50-årsåldern (eller kanske fyra). Tack vare sin vänskap så tar de sig igenom svåra tider.

måndag 2 september 2019

TV-serie: The Blacklist #2 (2014)

Titel: The Blacklist
Originaltitel: The Blacklist
Genre: Crime
Skapad av: Jon Bokenkamp
TV-bolag: NBC
Skådespelare: James Spader, Megan Boone, Diego Klattenhof, Harry Lennix, Mozhan Marnò
Premiär: 2014-09-22
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Netflix augusti 2019





Handling
Raymond "Red" Reddington, en efterlyst brottsling, överlämnar sig frivilligt till FBI i deras högkvarter. Han hävdar att han och underrättelsetjänsten har ett gemensamt intresse: att få fast livsfarliga förbrytare. Reddington har nu ett explosivt förslag - han vill samarbeta med FBI, men insisterar på att endast tala med Elizabeth Keen, en ny och oerfaren profilerare. Keen ställer sig frågande till Reddingtons plötsliga intresse för henne, men han upprepar att det att det är någonting särskilt med henne. Efter att FBI lyckas gripa en terrorist han lämnat information om, avslöjar Reddington att denne förbrytare bara är den första i en lång rad. Under de senaste två decennierna har han nämligen sammanställt en lista med ärkeskurkar, politiker, spioner och internationella terrorister, som FBI inte ens vet existerar, trots att de är några av världens värsta brottslingar. Reddington kallar den för sin "svarta lista".

Min kommentar
När vi hade sett klart första säsongen av The Blacklist ville sambon direkt fortsätta med den andra säsongen. Jag brukar inte vilja se serier så utan behöver ett uppehåll för att inte bli less. Motvilligt erkänner jag att jag inte var speciellt nödbedd i den här frågan och mot bättre vetande så fortsatte vi titta. Jag har väldigt många invändningar mot den här säsongen, men missförstå mig inte. Det är fortfarande väldigt, väldigt spännande.

Jag upplever det som att serien har skruvats minst två varv för mycket nu. Kanske är det bara jag, men i allt det osannolika så måste jag hitta något spår av verklighet och det är faktiskt ganska svårt nu. Det får mig att fundera på om manusförfattarna vet vart de är på väg eller om de helt enkelt hittar på längs vägen.

Liz blir bara dummare och dummare, eller mer och mer naiv kanske är närmre sanningen. Det borde ju egentligen vara tvärtom, med tanke på allt hon upplever. Och tråden med Tom/Jacob... alltså kan han inte bara försvinna? Är så less på hela den historien.

Den här andra säsongen kommer inte upp i nivå med den första. Främsta anledningarna är, som jag upplever det att Red har fått en mindre roll (och ärligt, det är han som gör den här serien). Det handlar mer och mer om Liz, hennes velande och jakt på sanningen. Om Red hade berättat (en friserad version av) sanningen så hade mycket av allt det som händer inte hänt. Det är ju nästan som att han vill att hon ska fortsätta jaga. Jag saknar också samarbetet mellan Liz och Ressler (han har nästan försvunnit ut handlingen), de jobbar nästan aldrig ihop i de här avsnitten. Samar Navabi, som har ersatt Meera Malik, är en stor besvikelse. Hennes karaktär behövs överhuvudtaget inte och de borde använda henne mer. Eller ta bort henne. Även Aram, nörden, har tyvärr fått en mer nedtonad roll. Det är liksom bara Liz. Och henne gillar jag inte ens.

Det jag gillar mest med den här serien är ändå att allt hänger ihop. Precis allt. I avsnitt 5 får Red en nyckel, som vi inte får veta något om. Förrän i avsnitt 19. Det gäller att vara vaken och uppmärksam. Hela tiden.

Nu blir det i alla fall ett uppehåll innan vi ser tredje säsongen. Förmodligen kommer det att göra underverk.

Säsongsavslutning [spoiler]Cabalan har satt dit Liz för mordet på en senator, hon misstänks vara rysk spion. Hon skjuter justitieministern (som dör?) när hon och Cooper försöker få honom att ta tillbaka anklagelserna (samtidigt minns hon att det är hon som skjuter sin far). Red hjälper henne att fly. Tom/Jacob seglar bort på sin båt. Cooper har inte cancer, det är Cabalan som har hittat på allting.[/spoiler]



På TV Time har serien 9,18 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 162 764 betyg).
Jag ger den 4,0.


Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Flaskpost från P (2016)

Titel: Flaskpost från P
Originaltitel: Flaskepost fra P
Genre: Crime
Regissör: Hans Petter Moland
Manus: Nikolaj Arcel, Jussi Adler-Olsen (bok)
Skådespelare: Nikolaj Lie Kaas, Fares Fares, Pål Sverre Hagen, Johanne Louise Schmidt, Amanda Collin
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: Danmark, Tyskland
Längd: 112 min
Serie: Avdelning Q 3
Såg den på TiVo 3 augusti 2019





Handling
Syskonparet Samuel och Magdalena har vuxit upp i en dansk religiös sekt och de två barnen försvinner plötsligt. Till Köpenhamns polishus kommer det en åtta år gammal flaskpost med ett rop på hjälp från en pojke i fångenskap. Carl Mørck och hans assistent Assad vid polisens Avdelning Q inser snabbt att det finns en koppling mellan de två händelserna. Efter att ha varit i kontakt med sekten är de snart på jakt efter en man som har lämnat efter sig ett mångårigt spår kantat av bortrövade barn och mord. Morden har aldrig kommit till polisens kännedom eftersom mördaren alltid rövar bort två barn från väldigt religiösa familjer och dödar det ena barnet för att sen kräva föräldrarnas tystnad och en stor lösensumma för det andra barnet. Tiden håller på att rinna ut och under försöken att hitta barnen tvingas Carl Mørck erkänna att tron är nära förbunden med livet och döden.

Min kommentar
För ganska många år sedan så såg jag filmatiseringarna av både Kvinnan i rummet och Fasanjägarna, men blev så besviken att jag bestämde mig för att inte se fler. Om de blev filmer. När Flaskpost från P gick på TV för evigheter sedan så spelade jag ändå in den (ja, jag har svårt att släppa något mitt i). Där har den legat och tagit upp plats och stört mig ända sedan dess. Mätta och trätta efter en dagsutflykt så ville vi bara sjunka ner i soffan och titta på en film och då blev det äntligen dags.

Jag hade absolut noll förväntningar på filmatiseringen av Flaskpost från P, mest kanske för att jag inte ens gillade boken, men det här är nog den bästa filmatiseringen hittills. Den är till och med bättre än boken.

Det som är allra sämst med de här filmerna är att just det som gör böckerna så bra inte finns med. All kemi och dynamik mellan Carl, Assad och Rose är spårlöst försvunnen (kanske ett fall för Avdelning Q?) och ingen av dem är som de "ska" vara. Nikolaj Lie Kaas är så fel som någon kan vara i rollen som Carl Mørck, hans minspel har typ bara ett läge. Fares Fares är bra och jag är mycket imponerad över hans danska, även om svenskan lyser igenom ibland. Pål Sverre Hagen är grymt bra som psykopat.

Själva fallet följer boken bra, vad jag minns, förutom att en hel del onödiga sidohistorier är borta. Kanske är det därför som filmen är bättre än boken. Efter det här fallet framåt så blir jag ju sugen på att se även filmatiseringen av Journal 64. Som av en händelse upptäckte jag att den nu går på Viaplay och den tittade vi på i fredags.

Tyvärr känner jag mig tvungen att ha med den här lilla avdelningen här...
Avdelningen för olika funderingar:
Upplösningsscenen är så konstig. [spoiler]Assad bestämmer sig för att gå ut i vattnet och vända ryggen till en psykopat, det ser ut som att han står 30-40 meter ut, men vattnet går upp till strax under knäna. Av någon anledning hör han inte psykopaten som plaskande springer fram till honom och sätter en sax i Assads rygg. Assad ramlar, plötsligt blir vattnet jättedjupt och han bottnar inte längre. Både Assad och psykopaten plaskar runt och försöker dränka varandra. När bråket slutar så bottnar Assad återigen i det knappt knädjupa vattnet.[/spoiler]



På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 2 205 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 12 962 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 1 september 2019

Smakebit på søndag: Livets & dödens villkor

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En oplanerad helg har det varit/är det och det är så fantastiskt skönt att inte ha något hängande över sig. Läsningen har fått stryka på foten lite för jag har nämligen hittat tillbaka till något som vi gjorde väldigt mycket när jag var liten; lägga pussel. Det är totalt beroendeframkallande och tiden bara flyger iväg när jag sätter mig där.

Jag har i alla fall börjat läsa septembers första planerade bok (tjuvstartade faktiskt i torsdags), Livets & dödens villkor av Belinda Bauer. Jag tycker inte den liknar något annat jag läst av henne och jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om det. Än.

Min smakebit är från sida 158:
Inom några minuter satt Becky Cobb på Bidefords polisstation och väntade på att läkaren och kriminalkommissarie King skulle infinna sig, medan hon berättade allt för vakthavande, kriminalassistent Tony Coral, allt hon mindes.
    Det var anmärkningsvärt hur mycket Becky faktiskt mindes, med tanke på hur berusad hon fortfarande var.
    Tony Coral noterade metodiskt och noggrant allt hon berättade. Han kunde inte minnas att han hade hört en mer detaljerad beskrivning under alla sina trettioen år i polisen.
    Tyvärr var det inte någon beskrivning av en kidnappare, utan av ett hjul. Fyra bulthuvuden utan kåpor, en svart elsladd som höll navkapseln på plats, sprickan i plasten formad som en delfin, ventilen av metall och slitbanans sicksackmönster.
    "Jag skulle känna igen det där hjulet var som helst", sluddrade Becky feberaktigt varje gång hon vaknade till. "Var som helst."