Helgfrågan v 20 (18 - 21 maj) & Bokbloggsjerka 19 – 22 maj

Mia har startat upp Helgfrågan för att vi ska få helg på riktigt och trots att jerkan är tillbaka igen så fortsätter vi väl.

Veckans fråga är: Vilken är din sämsta läsmånad och varför tror du det är så?
Bonusfråga: Vad läser du just nu?

Intressant fråga. Jag har alltid trott att jag läser minst under sommarmånaderna, eftersom det finns så mycket annat att göra då, men när jag går tillbaka två år och kollar siffror så märker jag att det inte egentligen är att det är sommar som är orsaken. Mina sämsta läsmånader är spridda över i stort sett hela året, beroende på om jag har semester då och vilken typ av semester det är. Det är en ganska stor skillnad på ligga-under-parasollet-och-läsa-tills-ögonen-blöder-semester och en kuska-runt-och-se-så-mycket-som-möjligt-semester. Just nu längtar jag faktiskt mest till den förra typen, men dessvärre så är det den senare som är på gång.

Det finns alltså inget generellt svar på frågan, om inte vardagen avbryts så läser jag ungefär lika mycket varje månad. Men nu fick jag något mer att ha statistik på. Tack Mia!

Som av en händelse så är Mias bonusfråga och Annikas jerkafråga samma, så detta är även ett svar på bokbloggsjerkan: Vad läser du just nu?

Vad jag läser just nu är mycket lättare att svara på. Igår började jag läsa Efter din död av Eva Dolan. Jag var faktiskt lite orolig innan jag började, den senaste tiden tycker jag att deckare lite har tråkat ut mig och jag ville verkligen inte känna så för den här boken. Efter att ha kommit drygt hundra sidor in så kan jag nog med säkerhet säga att det inte är deckare, generellt, som har tråkat ut mig, utan tråkiga deckare. Att läsa Eva Dolan är lite som att komma hem efter att ha varit borta riktigt länge och jag känner mig lite som Sir Väs i Robin Hood när han gottar ner sig i sin vagga.

När man tror att man klarat en vecka till

Jag har ju som mål i år (liksom alla andra år) att inte skaffa mig alltför många nya böcker (exakt hur många det är vet jag inte). Inköpen har jag lyckats med ganska bra, om jag får säga det själv, men det droppar in nytt i en stadig ström ändå. Varje vecka när helgen kommer utan att det har dykt upp någon bok så blir jag så nöjd med mig själv. Men så är det ju det där med e-böcker...

Det kom ett mejl från Mörkersdottir & Swedish Zombie där de bjöd på inte mindre än två noveller av Jens Daniel Burman, Göra levande och Svarta ögon. Jag var ju bara tvungen att ladda ner dem.

Bara någon timme senare så kom det ett mejl till, från samma avsändare. Den här gången var det en hel roman, dessutom en som jag haft ögonen på ett tag. Kleptomania av Kristina Hård, första delen i serien Arvet efter Kaiser. Naturligtvis laddade jag ner även den.

Tack till Mörkersdottir & Swedish Zombie!

Hett i hyllan #92

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Juklappsbok 2013 + en skulle man kunna säga den här veckan.

Hösten 2013 läste jag den första delen i Thomas Eriksons serie om Alex King, kort därefter köpte jag andra delen, som det dröjde två år innan jag läste. Innan dess hade jag alltså fått Vanmakt i julklapp och en vecka efter det köpt mig Vedergällning för julklappspengar. Och så har de stått där i hyllan och sett ledsna ut.

Jag förstår egentligen inte hur det blir så här. Detta handlar ju om fortsättningen på en serie som jag verkligen har gillat, en bok fick 4 i betyg, den andra 4,5. I år har jag tagit med de här två böckerna i min Finish That Series-utmaning så nu ska de banne mig bli lästa.

Serien handlar alltså om Alex King. Han är inte polis, utan beteendevetare, men han hjälper polisen med profilering. Skulle man väl kunna kalla det. Det som gör de här böckerna intressanta är just den beteendevetenskapliga synvinkeln. Thomas Erikson själv är nämligen beteendevetare.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"Diabolic" av S.J. Kincaid

Författare: S.J. Kincaid
Titel: Diabolic
Genre: Science fiction
Antal sidor: 506
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Diabolic
Översättare: Katarina Falk
Serie: Diabolic 1
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 maj 2017




Första meningen: Alla trodde att diaboler inte kunde känna fruktan, men under mina första levnadsår var fruktan det enda jag kände till.

Baksidetext
Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida - den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

Min kommentar
Redan när jag såg omslaget på den här så blev jag lockad (jag älskar fjärilar) och när jag läste vad den handlade om så förstod jag att den här boken måste jag bara läsa. Galaxer, politiska intriger och genmanipulerade varelser är ju bara så lockande.

Miljön är någonstans i rymden, förmodligen väldigt långt bort från vår gamla jord. Kunskap och forskning är straffbart, det livet går ut på, för de som bestämmer, är att förlusta och droga sig. Makten/eliten bor i egna världar (ibland av sorten många rymdskepp ihopsatta till typ en egen planet), där de lever skyddade från det farliga planetlivet. Det som de "vanliga" människorna lever på "vanliga" planeter. Det är ett väldigt intressant världsbygge och även bra gjort, men jag saknar ju givetvis bakgrunden till allt. Kanske kommer det i efterföljande delar.

Språket känns lite enkelt, kanske mer som en berättarröst än som en berättelse, om du förstår vad jag menar, men det är ju ganska trovärdigt eftersom det är Nemesis som berättar. Det är på tok för många upprepningar, för min smak, när karaktärer och relationer ska etableras. Onödiga förklaringar av vad som sker och varför gödslas det också med, trots att allt är väldigt tydligt. Jag tycker det blir tjatigt och jag förstod första gången.

Nemesis är en riktig kick-ass figur och jag gillar henne och de förändringar hon går igenom. Tyrus gillar jag också och det är ju så uppenbart alltihop som har med honom att göra. Jag kunde inte låta bli att le när kejsarens nya kläder dök upp, den reaktionen är ju alltför välbekant även i världen i dag. Naturligtvis dyker det upp ett triangeldrama också, något som verkar vara mer eller mindre obligatoriskt i den här typen av bok. Jag funderade ett tag på hur det skulle lösas och det blev nog en lite ovanligare lösning. Det gillar jag. Det jag inte gillar är när en karaktär plötsligt handlar mot sig själv (de etablerade egenskaperna) när en som hela tiden har varit misstänksam, eftertänksam och analyserande plötsligt tror på någon som inte har någon trovärdighet alls. Där kände jag att boken tappade bort mig lite.

Att berättelsen berättas ur Nemesis synvinkel är ett plus, det är alltid intressant att titta på mänskligheten utifrån. Det bäddar för en del humor och komplikationer. Jag har lite svårt för kejsarfamiljens krångliga släktförhållanden, men det har jag alltid. Personligen hade jag uppskattat ett släktträd, men det är förmodligen bara jag som har så svårt för stora släkter. Namnkonventionerna känns lite krystade, men ack så passande i den här världen. Vad jag fortfarande grubblar på är fjärilen på omslaget. Vad gör den där egentligen?

Detta ska ju tydligen bli en trilogi, naturligtvis, och jag kommer förmodligen att vilja läsa åtminstone andra delen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 8 betyg).
På Goodreads hade den 4,07 i genomsnitt (beräknat på 6 105 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Diabolic: Carolina läser, Bokhuset och Tusen sidor.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Top Ten Tuesday: Mors Dags-freebie

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Mother's Day related Freebie: favorite moms in literature, books about motherhood, best mother/daughter or son relationships, books to buy your mom, worst moms in literature, etc. etc.

Nu var det väldigt längesedan jag gjorde en Top Ten Tuesday, tycker det mest har varit repriser de senaste veckorna. Veckans tema är väl kanske också det, men jag har inget minne av att jag har gjort den tidigare. Kanske på grund av att den är väldigt svår för mig som i stort sett bara läser spänningslitteratur. I de böckerna är det liksom inte mammarollen som är den mest framträdande. Det är helt omöjligt att hitta tio "likadana" så detta är en härlig blandning av högt och lågt och allt däremellan.

1. Molly Weasley i Harry Potter är väl en mamma som i alla fall jag gärna skulle ha
2. Mamma Walsh i Marian Keyes böcker måste ha en ängels tålamod med tanke på de fem döttrar hon har
3. Kristina i Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit är nog en av de tåligaste jag har läst om
4. Adora i Vassa föremål är en av de hemskaste mammor jag har läst om
5. Cersei Lannister i Game of thrones behöver nog ingen närmare presentation
6. Liisa Nenämaa i Dit drömmar färdas för att dö av Mattias Edvardsson kan nog också kvalificera sig till hemskaste mamman
7. I Sharon Boltons Små svarta lögner finns det två mammor, Catrin som har förlorat sina barn och Rachel som orsakade olyckan där barnen dog
8. Mrs Bennet i Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld, som har de godaste intentioner, men som jag hade blivit fullkomligt tokig på
9. Rachel Jenner, vars son försvinner i Bränd himmel av Gilly Macmillan och sedan får slåss mot misstänksamhet från både polis, media och folk i allmänhet
10. Jag vill avsluta med Elsas mormor i Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt, hon är ju trots allt Elsas mammas mamma och även om hon inte är med rent fysiskt så genomsyrar hennes ande hela berättelsen