måndag 21 maj 2018

Film: Bastille Day (2016)

Titel: Bastille Day
Originaltitel: Bastille Day
Genre: Action
Regissör: James Watkins
Manus: James Watkins, Andrew Baldwin
Skådespelare: Richard Madden, Idris Elba, Charlotte Le Bon, Kelly Reilly, José Garcia
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: UK | Frankrike | USA | Luxemburg
Längd: 92 min
Serie: -
Såg den på C More 4 maj 2018





Handling
Michael Mason, en amerikansk ficktjuv bosatt i Paris, stjäl en väska som han tror ska innehålla värdesaker. Den visar sig dock innehålla mycket mer än så - en gömd bomb briserar och Michael flyr skräckslagen från platsen. Snart har CIA fått upp spåret efter honom, men en av deras agenter, Sian Briar, inser att Michael bara är en bricka i ett mycket större spel och deras bästa tillgång för att avslöja en storskalig konspiration. Mot sina befäls order, rekryterar Briar Michael för att hjälpa till att spåra källan. Under ett gastkramande dygn upptäcker det omaka paret att de båda blivit måltavlor. För att undkomma och lyckas oskadliggöra fienden måste de våga lita på varandra.

Min kommentar
Plötsligt lider vi återigen brist på filmer att se och jag vet inte om det beror på att det helt enkelt inte görs några bra filmer längre eller om vi bara har blivit kräsna. Jag lyckades i alla fall hitta Bastille Day på C More och faktiskt så är den en av de bättre vi har sett den senaste tiden.

Idris Elbas karaktär Sean Briar är en hjälte precis i min smak. Han är ofattbart tuff, riktigt duktig på det han gör, går sin egen väg. Och så har han humor. För mig räcker det för att en film ska vara klart godkänd. När skådespelaren dessutom gör det grymt bra så är det en extra bonus. Överlag så är det bra skådespelare här och en del som jag till och med känner igen. Som Richard Madden som spelar Mason. Det var ju Robb Stark.

Jag kan förstå att filmen inte har fått så bra kritik, för den innehåller inget av det som är så modernt nu. Här finns inga orimligt överdrivna slagsmålsscener, inga överdrivna biljakter och, framför allt, ingen skakig kamera med epilepsiframkallande snabba klipp. Det är helt enkelt lite lagom av allt. Ett extra plus också för att fransmännen faktiskt är fransmän och pratar franska. Yay!

Själva historien tycker jag är annorlunda och inte den vanliga actionhandlingen. Jag har mig veterligen aldrig sett den här vinklingen tidigare. Ännu ett plus blir det för den "känga" som sociala medier får. Dessvärre är jag rädd för att det som händer i filmen inte alls är otänkbart. Om det inte redan har hänt. För att vara en lågbudgetfilm så tycker jag att den är bra filmad och takscenen alltså, den gav mig ont i magen.

Även om detta inte var den typ av film som jag egentligen ville se (jag var sugen på katastroffilm, men de verkar vara utrotade, tips mottages tacksamt) så blev det underhållande 90 minuter. Ja, hör och häpna. Det går att göra bra film som inte är över två timmar lång.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 165 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 27 012 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 20 maj 2018

Smakebit på søndag: Tyst väntan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag hade önskat mig en lugn och skön helg, med mycket tid för läsning. Så har det hittills inte blivit och det lär inte bli det i dag heller. Men det kunde ha varit värre.

Igår morse började jag äntligen läsa Tyst väntan av Liz Nugent, en bok som har lockat mig länge. Jag har ju inte kommit så långt, men den verkar helt okej.

Min smakebit är från sida 83.
All press började till slut tära på Andrew, förmodar jag. Det var ansträngt mellan oss, minst sagt. Jag var van vid att vara den som blev omhändertagen, men nu kunde jag komma på honom med att gråta i duschen, och han var tystlåten i dagar i sträck. Han slutade helt upp med att träffa folk, sjukskrev sig och stannade kvar i sängen. Jag försökte övertala honom att söka läkare, men han sa att han var rädd för vad han skulle kunna säga. Han ville inte vara i närheten av mig. En kväll upptäckte jag att han hade gått och lagt sig i ett av gästrummen.
    "Vad håller du på med?"
    "Jag vill inte dela säng med dig längre."
    "Men älskling, varför? Vad har jag gjort?"
    Han såg så uttröttad ut. "Ingenting. Du skötte allting väldigt bra. Jag avskyr bara att du kunde göra det."

lördag 19 maj 2018

"Jordstorm" av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Jordstorm
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 296
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 8
Förlag: Forum
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 april 2018




Första meningen: Maskarna krälar omkring mig.

Baksidetext
En tidig majmorgon hittas en ung man död i ett dike intill Göta kanal. Han är naken, men kroppen bär inga synliga spår av våld och när Malin Fors och hennes kollegor anländer till platsen råder en märklig tystnad. Det är som om alla röster har dämpats.

Mannen identifieras snart som Peder Åkerlund, före detta Sverigedemokrat, utesluten ur partiet på grund av sina rasistiska uttalanden men numera omvänd. Det visar sig att han har blivit mördad. Och när den 16-åriga Nadja Lundin samma kväll anmäls saknad, troligtvis bortförd, finns tecken som tyder på att de båda fallen hänger samman.

Men har offren något gemensamt? Varför har de valts ut? Efterhand börjar Malin Fors inse att de har att göra med någon som leker med polisen, som talar via mord och inte tänker låta sig tystas. Vad är det han eller hon vill säga? Det är bråttom att hitta ett svar. Nadja Lundin kan fortfarande vara vid liv.

Min kommentar
Det tog emot lite att börja på den här, efter förra delen som kanske inte var ett riktigt bottennapp, men som inte heller var speciellt bra. Dock passade den bra in när jag behövde en lite tunnare bok och min relation till Malin Fors verkar ju vara ganska tålig.

Jag tycker Kallentoft har blivit mycket bättre på att skildra dagens samhälle. Tidigare tycker jag att han för det mesta skrev en på näsan vad man skulle tycka, men nu mer känner jag att han klarar till och med känsliga ämnen helt utan pekpinnar. För känsligt ämne är det minst sagt i Jordstorm. Personligen tycker jag inte att någon ska behöva dö för sina åsikter och alla är precis lika mycket värda. Även de som inte tycker som jag. Speciellt glad är jag över att alla "avarter" får vara med och bära lite hundhuvud här.

Malin är lite som Malin brukar vara, men nu har hon vänt sig lite mer utåt. Kanske finns det andra människor i världen som är viktiga. Det som hon råkar ut för i Jordstorm får mig dock att tycka att det snart får vara nog med elände för henne. Det som har stört mig i tidigare böcker är i stort sett borta. De dödas röster får bara göra sig hörda i några få rader, vilket får betraktas som ett stort framsteg. Utredningens röster, som brukar "tala" till Malin är även de tysta. Skönt. Karaktärernas krystade och flummiga tankar finns dock kvar och det funkar inte alls för mig. Det har också börjat en ny chef och det är kul, han verkar vara en helt annan typ av person än den tidigare och han är inte alls så faderlig och beskyddande mot Malin. Det kan bli intressant.

Här finns inga onödiga sidohistorier, allt behövs. Det är bra med böcker utan ordbajseri. De blir så mycket tunnare och roligare att läsa då.

Jag tyckte tempot började ganska långsamt för att sedan öka. De sista 30 sidorna hetsläste jag. Nu är jag återigen glad för att jag har nästa bok i serien redo i hyllan.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 och genomsnittet 3,5 (beräknat på 179 betyg).
På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 274 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Jordstorm: Johannas deckarhörna, Bloggbohemen och Romeo and Juliet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 18 maj 2018

Helt klart skulle-tag

Ännu en tag som jag hittat hos Vargnatts bokhylla. Den här var det ett bra tag sedan jag hittade, men nu är det dags.

1. En bok som helt klart skulle ha en uppföljare.
Njae, jag tycker att man ska lita på att författaren vet vad h*n gör. Om en historia är avslutad så tycker jag att man ska låta den vara det. Om jag ändå ska nämna någon så tycker jag att Christin Ljungqvists serie om Hanna borde få en och till min stora glädje så verkar hon skriva på just en sådan. En bok om Hanna som vuxen.

2. En bok som helt klart skulle ha en spin off-serie.
Jag tror att jag hade tyckt det varit intressant att få Divergent ur brorsan Calebs perspektiv.

3. En författare som helt klart skulle ha skrivit fler böcker.
Johan Frick hann aldrig ens avsluta sista novellen som ingår i Enkel biljett till världens ände. Det är synd och skam att han inte hann skriva mer.

4. En karaktär som helt klart skulle ha blivit tillsammans med någon annan.
Jag är så kass på den "romantiska" biten i böcker och, helt ärligt, det förekommer inte så mycket i de genrer jag brukar läsa. Om jag ska krysta fram något så är det karaktären Tracey i Belinda Bauers Betraktaren som borde ha siktat in sig på någon annan. Det här sker ju bara i en liten sidohistoria, men det är den jag kommer ihåg nu när jag kollar igenom vad jag har läst.

5. En bok som helt klart skulle slutat annorlunda.
Ann Cleeves Shetlandskvartett, med tänkta sista bok Blå gryning, hade ett av de värsta slut jag någonsin läst. Tydligen kom Ann Cleeves fram till samma sak, men hon kunde ju inte ändra på det. Däremot fortsatte hon att skriva på serien så inte hennes läsare lämnades med det slutet.

6. En bok som helt klart skulle ha ett filmkontrakt.
Tänk dig Passagentrilogin av Justin Cronin som film. Jag är inte knusslig, jag kan tänka mig den som TV-serie också.

7. En bok som helt klart skulle ha ett serie-kontrakt.
Jag vet en hel serie som borde få ett serie-kontrakt och det är Carin Gerhardsens Hammarbyserie.

8. En bok som helt klart skulle ha varit skriven ur endast ett perspektiv.
Mitt minne är dåligt på att komma ihåg sådana här saker, men jag vet att jag har läst ganska många böcker med för många perspektiv. En av dem är Det oändliga havet av Rick Yancey.

9. En bok som helt klart skulle byta omslag.
Glasslottet av Jeannette Walls har ett omslag som inte alls passar innehållet, tycker jag. Det ser ut som att det döljer sig en romantisk och lycklig liten berättelse innanför pärmarna. Inget kunde vara mer fel.

10. En bok som helt klart skulle behållit sitt originalomslag.
Cinder av Marissa Meyer. Omslagen var så snygga i original, sedan bestämde de sig för att ändra dem. Usch!

11. En serie eller författare som helt klart skulle ha slutat efter en bok.
Jag sticker ut hakan rejält här nu när jag väljer Diana Gabaldons Outlander-serie. Nej, jag har inte läst mer än första delen och nej, det är tveksamt om jag kommer att göra det.

torsdag 17 maj 2018

Hett i hyllan #144

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Så har vi då kommit till sista månaden 2014 och här håller vi ett tag.
Helst skulle jag vilja glömma bort att jag fortfarande har Tom Clancys Rysk roulette oläst. Det är oerhört pinsamt, med tanke på att det är ett recensionsexemplar.

Redan den här boken skrev han med medförfattaren Mark Greaney och är en av de sista som han faktiskt skrev. Om inte till och med den sista. Jag har väl inte läst speciellt många Clancy (en bara, tror jag), men däremot sett en hel del filmer som är baserade på hans böcker. Rysk roulette var lite före sin tid, men tyvärr så är den fortfarande aktuell. Kanske mer än någonsin.

Så här beskrivs boken på baksidan:
Världen hotas av att Ryssland fått en ny diktatorisk ledare. Hans namn är Valerij Volodin och han skyr inga medel för att återta makten över de forna satellitstaterna.

Konflikten är kusligt aktuell. Världsmakterna ställs mot varandra och USA:s president Jack Ryan räds inte utmaningen. För att hitta nya angreppsvinklar anlitar han sonen, Jack Ryan Jr, som har erfarenhet av att infiltrera utländska säkerhetstjänster.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.