lördag 19 juli 2014

"En orolig grav" av Elly Griffiths

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A dying fall
Översättare: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway 5
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juni 2014





Första meningen: Till en början är han inte ens rädd.

Baksidetext
En man blir innebränd i sitt hus vars ytterdörr är låst utifrån. Offret, en före detta studiekamrat till arkeologen Ruth Galloway, har strax före sin död skickat ett brev i vilket han berättar att han gjort ett sensationellt fynd i närheten av Blackpool. Fyndet rör den legendariske kung Arthur och eftersom Ruth är specialist inom området gamla skelettdelar ber han om ett expertutlåtande. I samma brev framgår att han är rädd, men han hinner aldrig förklara varför.

Allt medan Ruth kartlägger Dans upptäckt börjar omgivningen bete sig misstänkt. Det står klart att starka krafter inom universitetsvärlden vill undanhålla något från offentlighetens ljus.

Min kommentar
Jag är helt såld på böckerna om Ruth Galloway, erkänner mig skyldig direkt. Då kanske det verkar konstigt att denna fått stå oläst i över ett år, men det är det inte alls. Jag vill ju inte bli utan så jag väntar helt enkelt med att läsa den senaste tills det kommer en ny och eftersom sjätte delen ramlade in hos mig i maj så var det nu äntligen dags att läsa denna.

Femte boken om Ruth Galloway är precis lika myspysig som de tidigare fyra, det känns inte alls som att läsa en deckare där man hela tiden försöker lösa mordet innan lösningen presenteras i boken. Jag glömmer hela tiden den biten. Och i det här fallet så är det en bra sak. Karaktärerna och deras relationer är så intressanta att de liksom blir prio ett.

Jag älskar den kantiga och (egentligen) ganska osympatiska Ruth, som har så svårt att acceptera att alla inte är som hon. Jag älskar, den likafullt kantiga och osympatiska, Nelson, som är en moralisk hjälte, trots att han varit otrogen. Jag älskar Cathbad, som får ännu mer utrymme den här gången, och hans synsätt på livet som fler borde ha. Och mest av allt så älskar jag deras inbördes relationer, som blir mer och mer komplicerade för varje bok.

I den här boken blir det nära nog katastrof när Ruths gamla vän från universitetet blir mördad och, något krystat, visar sig ha bott i närheten av Blackpool. Jo, visst är det Nelsons hemtrakter. Och tro det eller ej, men Ruth, dotter och Cathbad drar iväg dit på semester. Samtidigt som Nelson med familj också befinner sig där. Naturligtvis blir det konstigt. Just den här biten känns väldigt konstruerad, men min toleransnivå när det gäller Elly Griffiths böcker är väldigt hög. Där sorteras även in att Ruth alltid blir personligt involverad. Det hade varit omväxlande om hon kunnat vara inblandad i ett fall utan personliga band. Och utan att vara i livsfara.

Ruths viktnoja känns mer nedtonad och äkta. Det är ju trots allt inte andra som ser henne som fet, utan hon själv. Det kan vi nog lite till mans känna igen oss i. Tyvärr. Ironin som hela tiden är närvarande befinner sig, i den här boken, farligt nära gränsen till för mycket, men oftast är den bara underbar.

Upplösningen känns inte riktigt klar, jag tycker inte att alla frågor fick svar. Speciellt de frågor som gäller det hittade skelettet. Gick det att få reda på vem det var? Hur gammalt var det egentligen? [spoiler]Det andra skelettet, var kom det ifrån och vems var det?[/spoiler] Får vi veta det i nästa bok kanske?

Trots att jag rankar denna som den svagaste i serien så får den ändå samma betyg som de andra för det är så otroligt mysigt och lugnande att läsa.

Boktipsets estimerade betyg var 3.6. På Goodreads hade den 3.96 i genomsnitt. Jag ger den 4.0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om En orolig grav: Fru E, Malin och Bokstunder.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

14 kommentarer:

  1. Det är underligt det där hur man i vissa serier har överseende med sånt som annars kan irritera. Jag blev inte övertygad av den första boken, men kanske kanske läser jag någon mer...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är faktiskt lite märkligt vad man kan låta passera för att man gillar allt det andra :)

      Radera
  2. Har bara läst en av henne, men de var inte riktigt för mig. Louise Pennys däremot, där förlåter jag glatt det som behövs :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska väl snart ge mig på Penny också, har två av hennes böcker stående här :)

      Radera
  3. Jag ska nog ta och läsa den andra boken snart och lär väl komma till denna så småningom. :)

    SvaraRadera
  4. Jag kan hålla med om att den spännande detaljen om Kung Arthur och ifall det verkligen var han rann ut i sanden lite. Slutet kom lite plötsligt liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kändes som att det blev en del lösa trådar och det gillar jag inte alls när det kommer till deckare.

      Radera
  5. Mysigt är precis rätt ord för Ruth-böckerna. Och visst är det konstigt att man har överseende med sådant som annars skulle störa en!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte är man speciellt rationell och logisk i alla fall :) Det som funkar för en författare funkar inte alls för en annan.

      Radera
  6. Jag gillar oxå de här böckerna, ska beta av mina hyllvärmare nu så jag kan få ge mig på Griffiths senaste! Jag håller med om att den här var den hittills svagaste deckarhistorien, lite konstruerad och med lösa teådar. Men jag älskade att Cathbad fick så mycket plats i boken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Griffiths senaste får allt vänta ett tag, men den finns här redan :) Cathbad är en härlig karaktär.

      Radera
  7. Jag har precis läst denna jag också! Håller helt med dej vad gäller Ruth Galloway!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi verkar vara många som läst denna nu, jag tror jag hittade tre inlägg om den igår :)

      Radera