Bok: Verkanseld av Louise Boije af Gennäs

Författare: Louise Boije af Gennäs
Titel: Verkanseld
Genre: Thriller
Antal sidor: 538
Originalspråk: -
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Motståndstrilogin 3
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 augusti 2025




Första meningen: Mamma stod i köket i sin ljusblå morgonrock och bryggde doftande kaffe.

Baksidetext
Stockholm 2018. Det har bara gått ett drygt år sedan det första överfallet och ingenting i Saras liv är sig likt. Flera i hennes direkta omgivning har dött under märkliga omständigheter som omöjligt kan vara en slump, även om polisen och sjukvården vill få henne att tro det.

Sorgen och rädslan håller Sara i ett stadigt grepp men djupt inom henne spirar en kraft; ett okuvligt motstånd. Sara kommer inte ge upp utan kamp om bara hennes motståndare kunde ge sig till känna.

Min kommentar
Förra hösten läste jag första delen i den här trilogin och jag tyckte att det var lika bra att ta med de två senare böckerna i min Finish That Series-utmaning i år. Bara för säkerhets skull, så att de verkligen skulle bli lästa hyfsat nära inpå varandra alla tre. Det behövs. Det är väldigt mycket att hålla ordning på. Nu hade i alla fall turen kommit till den tredje och sista, Verkanseld. Jag såg verkligen fram emot att få svar.

De två tidigare delarna var ohyggligt spännande med ett fantastiskt driv framåt. Trots det så har jag känt mig väldigt tudelad. Det mesta har varit alldeles för överdrivet och för mycket. Detta blir ännu värre i den tredje delen. För mig hade det varit mycket bättre om man inte hade blåst på med extra allt. Hela tiden. Less är faktiskt, i många fall, more. Även om nu en del av mig uppskattar att absolut ingen går säker. Att lämna lite obesvarat i slutet hade också gjort det mer läskigt. För läskigt var det ju, egentligen. Korruption och maktmissbruk är väl något vi alla vet finns i de högre skikten.

Upprepningarna står som spön i backen. Då menar jag både från de två första böckerna och inom denna tredje. Jag vet inte hur många gånger något beskrevs som "sedan hände allt snabbt". Alltför många var det i alla fall. Det är mycket som det tjatas om, tycker jag. Läsaren är förmodligen inte dum i huvudet och vi fattar att Sara har en militär bakgrund, att hon inte vet vem hon kan lita på och massa andra saker som vi redan hört till leda. Till detta kommer då att det är fullt av föreläsningar och pekpinnar, vilket mest gör mig irriterad. Och vem använder Wikipedia och YouTube som källreferenser? Det är inte så imponerande.

Sara. Jag måste bara kommentera Sara. Denna påstått så oerhört intelligenta och smarta person. Tyvärr så finns det inget i hela trilogin som backar upp det påståendet. Hon gör sanslöst korkade saker och verkar vara oförmögen att ta till sig information. Fyra gånger (4!) trycker hon på olika appar i sin mobil innan hon förstår betydelsen av "det går inte att ansluta till internet" (att sedan internet inte slutar fungera på mobilen bara för att strömmen försvinner är en helt annan grej). Hon kan inte heller greppa att kontanter är det enda betalningsmedlet som fungerar utan ström. Trots att alla ständigt påpekar att hon måste vara försiktig, att hennes lägenhet, dator och mobil är avlyssnade så fortsätter Sara glatt att prata i sin "hemliga" mobil hemma i lägenheten. Gärna bredvid sin vanliga mobil. Till slut börjar de i alla fall lägga in mobilerna i badrummet, när de är tillsammans alla tre, men lägenheten envisas de fortsatt att prata hemligheter i. Sedan är hon förvånad över att "de" känner till allt som de pratat om.

Sara är dock inte ensam om att bete sig rent korkat och ologiskt. Samtliga karaktärer, oavsett sida, gör det. Ibland tänker jag att de där BSV inte heller är så smarta. Om man tar ifrån någon allt så har de inte längre något att förlora. Motståndet verkar inte heller vara smart. Jag är ganska säker på att man får bättre respons om man berättar vad som pågår. Speciellt för den som förväntas lösa allt. Inte bara säga "vi kan tyvärr inte berätta något, men du jobbar på så bra så".

Allt, precis allt, förklaras i slutet. Inte minsta lilla ovisshet lämnas kvar. För att göra detta så används det där greppet som jag inte alls uppskattar; man låter helt enkelt någon berätta, väldigt långrandigt, allt för någon annan. För mig så är det ett misslyckande om man måste ta till det. End game, eller vad man ska kalla det, blir som den värsta Hollywoodfilm och det känns lite hoprafsat. Bara för att får slut på det.

Verkanseld känns i stort sett som en upprepning av de två första böckerna och det hade helt klart inte behövts några drygt 500 sidor för att berätta det här slutet. Ungefär halvvägs slutar jag faktiskt att bry mig. Då har det mer och mer börjat kännas som en av de där B-filmerna vi ser ibland, där det enda som betyder något är hur många slagsmål, skottväxlingar, biljakter och döda man kan klämma in.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 481 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Verkanseld: Lottens bokblogg, Tofflan och och dagarna går