Bok: Drömfångare av Samantha Shannon

Författare: Samantha Shannon
Titel: Drömgångare
Genre: Fantasy
Antal sidor: 479
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The bone season
Översättare: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Serie: The bone season 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 mars 2026



Första meningen: Jag vill gärna tro att vi var fler från början.

Baksidetext
Paige Mahoney vet inte själv gränserna för sin förmåga. Hotad i en kontroll i t-banan råkar hon döda en vakt. Att undkomma kommer i princip att vara omöjligt. Ingen är efterlyst av Scion särskilt länge.

Året är 2059. Det är tvåhundra år sedan Scion inrättades i Storbritannien; som ett säkerhetssystem, men alla vet att det i själva verket är en ockupationsmakt, ett växande imperium.

Sedan hon var 16 har Paige arbetat åt Jaxon Hall i Londons kriminella undre värld. Hennes jobb är att skaffa information genom att bryta sig in i folks medvetanden. Paige är nämligen klärvoajant och därtill av en ytterst sällsynt sort: hon är drömgångare. Enligt Scion begår hon högförräderi bara genom att finnas till.

Exakt hur åtråvärd hon är för sin fiende kommer hon tids nog att bli varse.

Min kommentar
När jag köpte Drömgångare så verkar det ha funnits en del tvekan om vilken genre den egentligen var; science fiction eller fantasy. Det verkar vara det enda jag egentligen visste om den då. Det är väldigt oklart för mig varför jag köpte den, faktiskt, men tio år efter inköpet så var det hög tid att läsa den och ta reda på vad den faktiskt är.

Att boken är en fantasy framgår väldigt tydligt, redan från start, av många olika skäl. Det största är väl att det inte finns en gnutta science ens. Historien utspelar sig i framtiden, 2059, i en värld som är vår, men i ett parallellt universum kan man nog säga. Världen gjorde en skarp sväng 1859 och blev något helt annat än vad vi har i dag.

Världsbygget är mycket imponerande, men jag är tveksam till om alla dessa olika förmågor behövs. Det känns onödigt att ha ett femtiotal, som är helt omöjliga att komma ihåg vilken som är vad. Framför allt: Kommer man verkligen att träffa på samtliga genom serien?

I Sheol I använder man sig av ungefär samma system som nazisternas koncentrationsläger. Skötsamma fångar (eller överlöpare) får vakta de andra fångarna. De har olika färger på kläderna, beroende på vilken status de har. Jo, det finns en del likheter. Fler än de två jag nämner. Jag vet inte om det är meningen.

Karaktärerna, de allra flesta, är som kulisser. De har inget innehåll alls. Bara yta. Det gör att jag inte känner något för någon. Jag bryr mig inte helt enkelt inte om dem. Huvudpersonen Paige är faktiskt inte mycket bättre. Hon är otroligt motsägelsefull. Det hon tänker stämmer inte alls överens med det hon gör. Hon verkar, helt ärligt, ganska dum och tänker inte längre än näsan räcker. Hon hatar sin skötare så intensivt att hon är helt förblindad av det. Bara på grund av att han tillhör "överheten". Hon lyssnar inte på vad vare sig han eller hans handlingar säger.

Två väldigt stora problem har jag med den här boken. Nog för att det var löjligt förutsägbart, men var det verkligen nödvändigt med den romantiska vändningen? Det hade varit betydligt mer oväntat, och bättre, utan den. Jag tyckte bara den var osmaklig. Slutstriden blir bara för mycket för mig. Av allt. Och varför i hela friden använde de sig inte av den dödliga blomman?!

Drömgångare är faktiskt riktigt bra ända fram till slutet, eller runt två tredjedelar in. Då faller allt ihop som ett korthus. Här finns både diagram, karta och ordlista. Alltihop saker som jag verkligen uppskattar, men det hjälper inte riktigt. Detta är första delen i en serie, som ska bestå av sju böcker, och är den enda som är översatt till svenska. Det innebär att beslutet om huruvida jag ska fortsätta läsa eller ej är fattat utan att jag behöver ta ställning. Det kanske är lika bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 103 909 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Drömgångare: Carolina läser, Boktycke och Bokpandan