En smakebit på søndag: Eldvittnet

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Efter ett sommaruppehåll så kom smakebiten äntligen tillbaka förra veckan, men då missade jag den tyvärr. Nu var jag beredd, men då har Mari inte lagt ut någon. I alla fall inte än. Hon har nämligen varit på bröllop i natt så hennes inlägg kommer lite senare.

Boken jag läser nu är Eldvittnet av Lars Kepler, som är tredje boken om superpolisen Joona Linna.

När min smakebit, från sida 186, börjar så letar polisen efter en flicka som stulit en bil med en liten pojke i. Joona Linna har mirakulöst kommit fram till att de kört ner i älven. Han går helt sonika ner i den strida strömmen och hittar bilen.

     Men var är kropparna?
     Han måste försöka hitta barnen.
     Fem meter ut upptäcker han något glittrande intill botten, ett par glasögon som rullar allt längre bort från bilen, mot djupare och mera strömt vatten. Han borde återvända till ytan, men tänker att han kanske orkar en liten stund till. Det blixtrar för ögonen när han simmar fram, sträcker ut handen och fångar glasögonen precis när en virvel lyfter dem från botten. Han vänder, sparkar ifrån, simmar uppåt. Det flimrar för hans blick. Han har inte tid att se sig för, han måste andas för att inte bli medvetslös. Han bryter ytan, drar in luft i lungorna och hinner precis se stocken innan den slår mot hans axel. Det gör så ont att han vrålar. Armens ledkula slits ut från axeln grop av den kraftiga stöten. Joona hamnar under vattnet igen. Det ringer i öronen som till en gudstjänst. Där framme flammar solen genom brutna reflexer.

"Den sista akten" av Mari Jungstedt

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 311
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 10
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 juli 2014






Första meningen: Mörkret hade sänkt sig omkring den medeltida klosterruinen långt ute på en gotländska landsbygden.

Baksidetext
När den omstridda debattredaktören på en av Sveriges största dagstidningar, Erika Malm, hittas mördad på ett hotellrum i Visby väcker dådet stor uppståndelse. Mordet sker mitt under den myllrande Almedalsveckan. Utredningen pekar åt olika håll; ett hotbrev från nynazister, ett mystiskt besök på Romateatern och spår av en hemlig älskare.

Kriminalkommissarie Anders Knutas och kollegan Karin Jacobsson tar sig an fallet. Men inte bara utredningen vållar de båda poliserna huvudbry. Vad ska de göra åt den kärlek som börjat spira mellan dem?

Journalisten Johan Berg är polisen hack i häl samtidigt som han försöker lappa ihop vardagen efter tragedin som drabbat hans familj.

Under tiden rör sig en gärningsman i kulisserna. Någon som själv vill avgöra slutet på den sista akten.

Min kommentar
Jag ligger lite efter med serien om Knutas på Gotland. Jungstedt har ju utgivningstakten en bok per år och då hinner inte jag med riktigt. Detta är tionde delen och egentligen tycker jag att inga serier bör få vara längre än så här och det är det absoluta maxantalet.

Den här boken är lika snabbläst som de tidigare, det är korta kapitel och ingen större tankemöda krävs för att hänga med. Det passar riktigt bra när det är +30 grader ute. Eftersom det är två år sedan jag läste förra delen så är jag tacksam för de tillbakablickar som kommer, i precis rätt mängd. Karaktärerna är desamma, plus några då för att någon måste vara mordoffer, mördare och misstänkt. Det är en lagom mängd karaktärer och jag tycker att Jungstedt, som vanligt, gör ett bra jobb med att presentera dem vid rätt tillfälle, på ett naturligt sätt och lagom utspritt genom boken.

I vanlig ordning finns det en del jag stör mig på och en av sakerna är det där fallet med the one that got away, Petrov alltså. Det borde verkligen ha varit avslutat för längesedan. Och de där Johan och Emma. Jag kan fortfarande inte förstå vad de har att göra i den här serien, i varenda bok. De tillför absolut ingenting. En del händelser mot slutet får mig att hoppas att jag aldrig mer behöver träffa dem. Kärlekshistorien mellan Knutas och Karin börjar kännas lite uttjatad också. Gör slag i saken eller glöm bort det, bara gör något! Det får liksom inte ta fokus från resten.

Jag har väldigt svårt att tro att någon kan bli så förvriden/besatt utan att ha visat sådana tendenser tidigare. Det är ju inget som plötsligt bara dyker upp i ens personlighet. Lite otroligt är det också att det sista vittnet inte hörde av sig direkt när hon förstod vem hon ringt, men då hade ju hela upplägget fallerat och så kan vi ju inte ha det.

Upplösningen vet jag inte riktigt vad jag ska säga om och ska jag vara helt ärlig så har jag nästan glömt bort det redan. Det kändes i alla fall lite abrupt, när det kommer till mördaren. Motivet, till exempel. Inte helt solklart och trovärdigt.

Personligen så vill jag inte ha politiska brandtal och svidande samhällskritik när jag läser deckare, då vill jag bara koppla av och bli underhållen. Och det gör jag och det blir jag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6. På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt. Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den sista akten: Lotten, Bokbrus och Den läsande kaninen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

Dag 10: Favoritklassiker

Lite svårt var det allt. Vad räknas egentligen som klassiker? För att vara på den säkra sidan så väljer jag en jag är helt säker på räknas dit. Det var väldigt längesedan jag läste den (1984 tror jag), men jag fullkomligt slukade. Visst var det lite jobbigt med alla konstiga namn (och de var verkligen många) och framför allt förvirrande att alla hade två efternamn, men herregud vad jag älskade.

Krig och fred av Leo Tolstoj

100 klassiker

Den här listan hittade jag hos C.R.M. Nilsson och listor är ju alltid kul. Även om man inte kan bocka av speciellt många. Bara 18 stycken titlar + 9 författare. Nåja, jag tröstar mig med att jag åtminstone läst utdrag ur de flesta av alla de andra.

Några av böckerna tror jag att jag läst, men är inte helt säker. Det är svårt att hålla reda på allt man läst i hela sitt liv. I alla fall så har jag inte markerat de böckerna jag är osäker på.

Instruktion:
Fetstila både titel och författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera dem med rött
* efter boken betyder att du aldrig hört talas om boken/författaren
+ efter boken betyder att du äger den
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

1. Chinua Achebe: Allt går sönder
2. Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke
3. Isabel Allende: Andarnas hus
4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn
5. Stina Aronson: Hitom himlen
6. Jane Austen: Stolthet och fördom
7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot
8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor
9. Samuel Beckett: I väntan på Godot
10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga
11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne
12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm
13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping
14. Giovanni Boccaccio: Decamerone
15. Karin Boye: Kallocain
16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn
17. Fredrika Bremer: Hertha
18. Anne Brontë: Agnes Grey
19. Charlotte Brontë: Jane Eyre
20. Emily Brontë: Svindlande höjder
21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita
22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande
23. Albert Camus: Främlingen
24. Caoueqin: Drömmar om röda gemak
25. Cervantes: Don Quijote
26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta
27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin
28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe
29. Charles Dickens: Oliver Twist
30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff
31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna
32. Marguerite Duras: Älskaren
33. T S Eliot: Det öde landet
34. Euripides: Medea
35. William Faulkner: Absalom, Absalom
36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby
37. Gustave Flaubert: Madame Bovary
38. Emilie Flygare-Carlén: Rosen på Tistelön
39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien
40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet
41. André Gide: Den omoraliske
42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden
43. Maksim Gorkij: Min barndom
44. Graham Greene: Brighton Rock
45. Knut Hamsun: Markens gröda
46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk
47. Joseph Heller: Moment 22
48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet
49. Hermann Hesse: Stäppvargen
50. Homeros: Odysséen +
51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem
52. Eyvind Johnson: Strändernas svall
53. James Joyce: Ulysses
54. Franz Kafka: Processen
55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!
56. Stella Kleve (Mathilda Malling): Bertha Funke
57. Pär Lagerkvist: Barabbas
58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien
59. Sara Lidman: Lifsens rot
60. Väinö Linna: Okänd soldat
61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan
62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook
63. Harry Martinson: Nässlorna blomma
64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd
65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien
66. Molière: Tartuffe
67. Elsa Morante: Historien
68. Toni Morrison: Älskade
69. Vladimir Nabokov: Lolita
70. George Orwell: 1984
71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago
72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter
73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt (Combray)
74. Erich Maria Remarque: På västfronten intet nytt
75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden
76. Cora Sandel: Alberte-serien
77. Sapfo: Dikter och fragment (urval)
78. William Shakespeare: Macbeth
79. Mary Shelley: Frankenstein
80. Sofokles: Konung Oidipus
81. Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv
82. John Steinbeck: Vredens druvor
83. Stendhal: Rött och svart
84. Bram Stoker: Dracula
85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde
86. August Strindberg: Röda rummet
87. Snorre Sturlasson: Egil Skallagrimssons saga
88. Jonathan Swift: Gullivers resor
89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
90. Anton Tjechov: Damen med hunden
91. Lev Tolstoj: Anna Karenina
92. Mark Twain: Huckleberry Finn
93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter
94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar
95. Voltaire: Candide
96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt
97. Virginia Woolf: Mot fyren
98. Elin Wägner: Pennskaftet
99. William Butler Yeats: Tornet
100. Émile Zola: Thérèse Raquin

"Himmelsdalen" av Marie Hermanson

Genre: Thriller
Antal sidor: 387
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 juli 2014






Första meningen: När Daniel fick brevet trodde han först att det kom från Helvetet.

Baksidetext
Dalen mellan bergen i Schweiz är ett paradis på jorden. Eller åtminstone ett paradis för människor med vissa psykiska åkommor, som behöver vila upp sig i lugn miljö med hög luft, god mat och professionell omvårdnad. Så ser det i alla fall ut. Men varför är det då så förtvivlat svårt att ta sig därifrån? Och vad har alla patienter gjort för att ta sig dit?

Svenske Daniel kommer till Himmelsdalen för att besöka sin tvillingbror Max. Max vill be honom om en tjänst: att byta plats med honom så att han hinner ordna upp lite privata affärer. Daniel ger med sig, och Max ger sig av.

Men kommer inte tillbaka. Daniel förstår att Max är mycket mer manipulativ och farlig än han någonsin har trott. Och det värsta är: så är alla andra i Himmelsdalen också. Den öppna friska dalen är ett fängelse för riktigt sjuka människor, farliga både för sig själva och omvärlden. Och personalen kan han naturligtvis inte övertyga om att han inte är han utan att han är sin bror.

Min kommentar
Otaliga är de bloggar där jag läst positiva saker om Marie Hermanson och hennes böcker. Ändå har hennes Himmelsdalen stått här oläst i drygt två år. Nu är den äntligen läst och jag kan inte påstå att jag är helt såld.

Det här är ju en bok om det klassiska "my evil twin"-dilemmat, ganska hårdraget och tillskruvat. Vilket jag vanligtvis gillar. Mycket. Varför den här boken inte riktigt passar mig vet jag faktiskt inte. Förmodligen beror det på många små saker som sammantaget gör att detta inte klarar att trollbinda mig.

Berättelsen är en aning klaustrofobisk, men inte speciellt spännande, i alla fall inte på nagelbitarnivå. Förmodligen har jag läst och sett för många thrillers för vad som var på gång och vad Himmelsdalen var för ställe var ganska uppenbart. Där var inget som överraskade mig. Det enda som jag var lite nyfiken på var hur, inte om, Daniel skulle komma därifrån. Slutet överraskade mig lite, men på ett negativt sätt. Det kändes som en smålöjlig lösning, lite som att författaren målat in sig i ett hörn och behövde hitta på något för att lösa problemet. Någon annan, bättre, utväg kan jag dock inte komma på. Inte när man väl sitter där i hörnet.

Jag ska inte klaga på trovärdigheten, detta är ju trots allt en roman och min toleranströskel kan vara ganska hög. Om det handlar om små detaljer. Här tycker jag nog att det tyvärr är ganska stora saker som jag inte tycker fungerar. Här kan det komma lite spoilers, men de flesta har väl ändå läst den här boken redan. Nu var visserligen en del av forskarna psykopater också, men inte alla och jag finner det nästan omöjligt att tro att de som var friska inte skulle kolla upp Daniels historia. En historia som skulle vara väldigt lätt att bekräfta eller avvisa. Lite svårt har jag också att köpa att Daniel finner sig i situationen så snabbt som han gör. Efter bara några dagar verkar han känna sig som hemma.

Temat är väldigt intressant, men jag tycker att spänningen slarvas bort lite med tafflig dialog och lite platta karaktärer. Jag brukar inte klaga på sådana här saker, men det var nog helt enkelt för många saker som störde mig, lite som några sandkorn i ett kugghjul. Det gnisslar och gör att maskineriet inte går felfritt. Kanske skär det sig till slut.

Om det blir fler böcker av Marie Hermanson? Ja, jag brukar ge en författare två chanser om den första inte blir en katastrof, så det kan nog tänkas bli en bok till.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. På Goodreads hade den 3.41 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Himmelsdalen: med näsan i en bok, PocketBlogg och Bokblomma.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.