Genre: Skräck
Antal sidor: 279
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Frank
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 15 mars 2015
Första meningen: Ur jorden.
Baksidetext
Peter och hans familj lämnar Norrland tidigare än tänkt för att köra hem till Stockholm på natten. Men med mörkrets inbrott kommer tröttheten smygande, liksom känslan av att vara isolerade från omvärlden. Ett misslyckat försök att undvika en kollision slutar med att bilen blir stående vid vägkanten. Plötsligt blir det skrämmande uppenbart att familjen inte är ensamma. Peter står öga mot öga med något främmande. En underlig varelse med en mörk uppsyn, som därefter försvinner spårlöst i natten.
Väl hemkomna börjar otäcka olyckor att hända i familjens närhet. Peter bestämmer sig för att bege sig tillbaka till olycksplatsen, för att försöka finna varelsen. Detta blir startskottet till sökandet efter det okända med en historia som har sina rötter över hundra år tillbaka i tiden.
Min kommentar
Skräck har alltid varit lite min grej och sedan jag var liten så har jag älskat att bli skrämd av filmer och böcker. Tyvärr är det svårt att hitta riktigt bra skräck, speciellt svensk sådan. Därför blir jag så glad och hoppfull när jag hittar en svensk skräckbok.
Det börjar bra, bilresan känns lagom mystisk, men jag förstår inte varför Peters fru inte kan byta av honom vid ratten. Har hon inget körkort? Inte heller kan jag förstå paniken i bilen, men så kanske det blir när två stadsbor är ute och kör på landsbygden mitt i natten. Det kan jag inte relatera till. Det känns mest överdrivet, lite som drama queens.
För det mesta är texten på tok för detaljerad, det känns lite som om någon sitter och beskriver foton. Språket är simpelt, men ibland verkar författaren ha slagit upp något ord i ett lexikon och då kan det dyka upp ord som
konträr,
environg,
pueril. Det stör mig när det inte är konsekvent. Jag gillar varken Peter eller hans fru, Karin. En mansgrisig man och en klängig fru, båda extremt lättstötta och överdramatiska som inte kommunicerar.
Det som egentligen stör mig allra mest är att författaren använder sig av passiv form så ofta. Förmodligen är det något som sitter kvar sedan svenskläraren i gymnasiet i stort sett förbjöd oss att använda det. Om vi inte visste exakt vad vi gjorde. Ibland är det så klart effektfullt, men inte när meningar som
"Nyckeln sattes i låset och vreds om med ett knyck, handtaget smälldes ner och dörren slets upp.", dyker upp på var och varannan sida. I alla fall inte när det är vår kända huvudperson Peter som gör allt detta och inte en okänd person medan Peter sitter och tittar på.
Lite humor finns det också, även om den oftast är väldigt grabbig, men det är obetalbart när Peter och hans kompis Jimmy i sin fördomsfulla attityd mot "lantisar" befäster alla fördomar mot stadsbor i allmänhet och stockholmare i synnerhet. Det är humor på hög nivå.
En liten detalj som jag grunnar på är det där stenröset i skogen, som hade en diameter på fem meter, var byggd i kvadratisk form och till och med hade hörn. Nu var det väldigt längesedan jag gick i skolan, men på den tiden var det bara cirklar som hade diameter och cirklar kunde inte vara kvadratiska eller ha hörn. Jag kan inte alls se den bilden framför mig.
Slutet är helt öppet och kan väl egentligen inte kallas för slut och jag har fler frågor än svar när allt är "över". Jag gillar öppna slut och faktum är att boken blir mer skrämmande tack vare det.
Det är en småläskig och lite spännande bok, men det är för många underliga människor med underliga reaktioner för att det ska bli riktigt bra. Nästan som en teaterpjäs där skådespelarna spelar över. Med tanke på att detta är en debut så är den ändå helt OK och jag är lite nyfiken på hans nästa bok,
Inmurad, som redan står i hyllan.
Jag har skrivit om den här boken i
En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 4,1 (beräknat på 45 betyg).
På
Goodreads hade den 2,88 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | | Fantasirik |
| Rolig | | Klurig |
| Trovärdig | | Förutsägbar |
| Osannolik | | Välskriven |
| Romantisk | | Dåligt språk |
| Sorglig | | För lång |
| Spännande | | För kort |
Andra som bloggat om
Vätten:
Det mörka tornet,
Vargnatts bokhylla och
Pocketlover.
Boken kan köpas på
Adlibris,
Bokus och
cdon.
Pressklubben är inte hälften så intellektuell som namnet antyder. Själv går jag som sagt enbart dit för deras fantastiska ölsortiment. Varför en polis som Didrik går dit har jag ingen aning om. Han gillar väl också ölen, kan man anta.
