Först tänkte jag att det inte kom något nytt alls förra veckan. Sedan kom jag plötsligt ihåg att jag ju faktiskt var och hämtade en väldigt efterlängtad box på posten.
Sjätte säsongen av Game of thrones är nu äntligen i min ägo. Jag blev väldigt förvånad för jag hade för mig att den skulle komma först till våren. Men jag är inte den som är den. Ska bara kolla färdigt på sjunde säsongen av Castle, sedan är det dags att försvinna till den här underliga och fantastiska världen.
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
fredag 18 november 2016
torsdag 17 november 2016
Hett i hyllan #66
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Vi fortsätter väl med det som måste ha varit en pocketrea sommaren 2013.
Gräspojken av Christer Lundberg blev jag rejält sugen på när jag såg den på en annan bokblogg (det kan ha varit du Lotten). Det verkar vara en helt skruvad bok och ja, ibland funkar det.
Vad sägs om en pubertetande 12-årig pojke som inte bara odlar cannabis utan även säljer den. Ihop med sin far. Och en massa annat absurt, tydligen. Dessutom ska det ju vara roligt då.
Boken är skriven av samma Christer som hade radioprogrammet Christer i P3 och han verkar ju vara en rolig prick. Jag gissar att boken utspelar sig i Göteborg, eftersom Christer är därifrån, och det är ju ett extra plus. Vet du, nu blev jag ju väldigt sugen på att läsa denna.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Vi fortsätter väl med det som måste ha varit en pocketrea sommaren 2013.
Gräspojken av Christer Lundberg blev jag rejält sugen på när jag såg den på en annan bokblogg (det kan ha varit du Lotten). Det verkar vara en helt skruvad bok och ja, ibland funkar det.
Vad sägs om en pubertetande 12-årig pojke som inte bara odlar cannabis utan även säljer den. Ihop med sin far. Och en massa annat absurt, tydligen. Dessutom ska det ju vara roligt då.
Boken är skriven av samma Christer som hade radioprogrammet Christer i P3 och han verkar ju vara en rolig prick. Jag gissar att boken utspelar sig i Göteborg, eftersom Christer är därifrån, och det är ju ett extra plus. Vet du, nu blev jag ju väldigt sugen på att läsa denna.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Etiketter:
Hett i hyllan
onsdag 16 november 2016
"Färjan" av Mats Strandberg
Författare: Mats Strandberg
Titel: Färjan
Genre: Skräck
Antal sidor: 476
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 november 2016

Första meningen: Det är nästan en timme kvar till avgång.
Baksidetext
I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.
Det socialrealistiska blandas med det övernaturliga, på en plats som många svenskar har en relation till. Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem.
Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.
Min kommentar
Förra hösten syntes den här boken precis överallt. Först tänkte jag att den inte var något för mig, den handlade ju om vampyrer. Sådana gillar jag inte. Sedan ångrade jag mig ändå och hoppades hinna läsa den under november samma år. Det gjorde jag inte. I år hann jag. Jag blev faktiskt extra glad när jag upptäckte att boken faktiskt utspelar sig i början av november. Det hade jag ingen aning om. Jag tycker bara att det passar perfekt med skräck i november. Och skräck, ja, det blir det.
Just det där med att vara fast på en båt räcker egentligen för mig. Redan där lider jag av klaustrofobi. Jag har haft min beskärda del av olika färjeturer, som inkluderar fyllebåten mellan Göteborg och Fredrikshavn i min ungdom och faktiskt även Finlandsfärjan några gånger på konferens med jobbet. Det är inget jag gör frivilligt nu för tiden.
När jag började läsa så befarade jag att jag skulle tvingas träffa alla 1200 passagerare, plus de 200 i besättningen. Riktigt så illa blev det inte, men det blev väldigt många. Jag, som brukar gnälla på för många karaktärer, hade inte problem en enda gång att hålla isär dem. De är otroligt vältecknade och jag känner igen dem allihop. Med väldigt få ord så får Mats Strandberg mig att förstå precis vilken typ av människa karaktären är. Jag kan verkligen känna in alla människor och jag känner med dem allihop. Utom Dan Appelgren. Blä, är det enda jag har att säga om honom. Till och med Baltic Charisma själv har en egen röst. Ett smart drag. I de kapitlen får man liksom en sammanfattning över vad som händer överallt, just nu. Och boken heter ju faktiskt Färjan. Genialt.
Många var det som varnade mig för att detta var mer likt splatter än skräck, men jag håller faktiskt inte med. Blodet sprutar, tänder ramlar ut, köttbitar flyger, men splatter? Nej. För mig är splatter ett onödigt fokus och dröjande vid blodiga detaljer bara för sakens egen skull. Det upplevde jag inte alls här. Visst var det groteskt och Tomas förvandling var något av det äckligaste jag läst, men för min del funkade det.
En av anledningarna till att boken är så fantastisk är att författaren hela tiden tog död på favoritkaraktärer (ja, det är faktiskt en bra grej). Det gjorde att jag hela tiden var osäker, på vad som skulle hände och vem som skulle klara sig. [spoiler]Men allvarligt talat... Calle? Varför Calle?![/spoiler] De få kvällar som jag läste denna gick jag och la mig ovanligt tidigt, sista kvällen till och med klockan nio, bara för att jag skulle hinna läsa ut den. Sambon har inte sett mig läsa så frenetiskt på länge och han undrade vad det var för bok som gjorde detta med mig. Detta var sann sträckläsning. Det gick bara inte att lägga ifrån sig boken.
Slutet är öppet, minst sagt. Precis som det ska vara i riktig skräck. [spoiler]Blev Marisol biten? Och när kommer de som kryper på botten fram?[/spoiler] Man ska aldrig vara helt säker på om det är över eller ej.
Precis som Stephen King och John Ajvide Lindqvist så tar Mats Strandberg helt vanliga människor, sådana som du och jag, och sätter dem i ovanliga situationer. Det är ett genialiskt drag för det finns alltid någon man känner igen sig i. Jag kan inte påstå att jag blir rädd, men det är verkligen olidligt spännande.
Jag kan banne mig inte hitta något dåligt med den här boken. Och då gillar jag ju som sagt inte ens vampyrer. Något som jag förmodligen måste sluta påstå snart.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,34 (beräknat på 255 betyg).
På Goodreads hade den 3,57 i genomsnitt (beräknat på 726 betyg).
Jag ger den 5,0
Andra som bloggat om Färjan: Johannas deckarhörna, Bokhuset och Bokomaten.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Färjan
Genre: Skräck
Antal sidor: 476
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 november 2016
Första meningen: Det är nästan en timme kvar till avgång.
Baksidetext
I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.
Det socialrealistiska blandas med det övernaturliga, på en plats som många svenskar har en relation till. Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem.
Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.
Min kommentar
Förra hösten syntes den här boken precis överallt. Först tänkte jag att den inte var något för mig, den handlade ju om vampyrer. Sådana gillar jag inte. Sedan ångrade jag mig ändå och hoppades hinna läsa den under november samma år. Det gjorde jag inte. I år hann jag. Jag blev faktiskt extra glad när jag upptäckte att boken faktiskt utspelar sig i början av november. Det hade jag ingen aning om. Jag tycker bara att det passar perfekt med skräck i november. Och skräck, ja, det blir det.
Just det där med att vara fast på en båt räcker egentligen för mig. Redan där lider jag av klaustrofobi. Jag har haft min beskärda del av olika färjeturer, som inkluderar fyllebåten mellan Göteborg och Fredrikshavn i min ungdom och faktiskt även Finlandsfärjan några gånger på konferens med jobbet. Det är inget jag gör frivilligt nu för tiden.
När jag började läsa så befarade jag att jag skulle tvingas träffa alla 1200 passagerare, plus de 200 i besättningen. Riktigt så illa blev det inte, men det blev väldigt många. Jag, som brukar gnälla på för många karaktärer, hade inte problem en enda gång att hålla isär dem. De är otroligt vältecknade och jag känner igen dem allihop. Med väldigt få ord så får Mats Strandberg mig att förstå precis vilken typ av människa karaktären är. Jag kan verkligen känna in alla människor och jag känner med dem allihop. Utom Dan Appelgren. Blä, är det enda jag har att säga om honom. Till och med Baltic Charisma själv har en egen röst. Ett smart drag. I de kapitlen får man liksom en sammanfattning över vad som händer överallt, just nu. Och boken heter ju faktiskt Färjan. Genialt.
Många var det som varnade mig för att detta var mer likt splatter än skräck, men jag håller faktiskt inte med. Blodet sprutar, tänder ramlar ut, köttbitar flyger, men splatter? Nej. För mig är splatter ett onödigt fokus och dröjande vid blodiga detaljer bara för sakens egen skull. Det upplevde jag inte alls här. Visst var det groteskt och Tomas förvandling var något av det äckligaste jag läst, men för min del funkade det.
En av anledningarna till att boken är så fantastisk är att författaren hela tiden tog död på favoritkaraktärer (ja, det är faktiskt en bra grej). Det gjorde att jag hela tiden var osäker, på vad som skulle hände och vem som skulle klara sig. [spoiler]Men allvarligt talat... Calle? Varför Calle?![/spoiler] De få kvällar som jag läste denna gick jag och la mig ovanligt tidigt, sista kvällen till och med klockan nio, bara för att jag skulle hinna läsa ut den. Sambon har inte sett mig läsa så frenetiskt på länge och han undrade vad det var för bok som gjorde detta med mig. Detta var sann sträckläsning. Det gick bara inte att lägga ifrån sig boken.
Slutet är öppet, minst sagt. Precis som det ska vara i riktig skräck. [spoiler]Blev Marisol biten? Och när kommer de som kryper på botten fram?[/spoiler] Man ska aldrig vara helt säker på om det är över eller ej.
Precis som Stephen King och John Ajvide Lindqvist så tar Mats Strandberg helt vanliga människor, sådana som du och jag, och sätter dem i ovanliga situationer. Det är ett genialiskt drag för det finns alltid någon man känner igen sig i. Jag kan inte påstå att jag blir rädd, men det är verkligen olidligt spännande.
Jag kan banne mig inte hitta något dåligt med den här boken. Och då gillar jag ju som sagt inte ens vampyrer. Något som jag förmodligen måste sluta påstå snart.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,34 (beräknat på 255 betyg).
På Goodreads hade den 3,57 i genomsnitt (beräknat på 726 betyg).
Jag ger den 5,0
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Färjan: Johannas deckarhörna, Bokhuset och Bokomaten.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Etiketter:
Betyg 5,
Läst 2016,
Mats Strandberg,
Skräck,
Spänningsutmaning 2016,
Sverige
tisdag 15 november 2016
Top Ten Tuesday: Movie Freebie
Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Movie Freebie top ten all time favorite movies, top ten foreign films, top ten rom-coms, top ten 90's movies, top ten action flicks, top ten tear-jerkers, top ten movies your favorite actor/actress is in, top ten movies with PoC leads, etc. etc.
Det var väldigt svårt att välja vad eller vem jag skulle göra en lista med, men eftersom jag verkar ha ett helt ofantligt stort behov av feelgood så väljer jag tio bra filmer med Hugh Grant. De får mig alltid att må bra. I alla fall till slut.
1. Fyra bröllop och en begravning
2. Notting Hill
3. Om en pojke
4. Love Actually
5. Music and Lyrics
6. Nio månader
7. Engelsmannen som gick upp för en kulle men kom ner från ett berg
8. Bridget Jones dagbok
9. The Rewrite
10. Har du hört ryktet om Morgans?
Etiketter:
Top Ten Tuesday
måndag 14 november 2016
Film: The Purge
Titel: The Purge
Originaltitel: The Purge
Genre: Thriller
Regissör: James DeMonaco
Manus: James DeMonaco
Skådespelare: Ethan Hawke, Lena Headey, Max Burkholder, Adelaide Kane, Rhys Wakefield
Utgivningsår: 2013
Produktionsland: USA
Längd: 85 min
Serie: -
Såg den på TiVo 30 oktober 2016

Handling
Om du under en enda natt om året kunde begå alla tänkbara brott, utan att detta skulle få några som helst konsekvenser, vad skulle du göra då? Under denna natt kommer en familj att testas i hur långt de är beredda att gå för att skydda sig själva när ondskan utanför tar sig in i deras hem.
Min kommentar
Den här filmen har legat på hårddisken ganska länge. Den har lockat lite, men det kändes ändå som att det kunde vara en kalkonfilm. Idén är ju, minst sagt, kontroversiell. Men en söndag när det är mörkt och trist så passar den ju alldeles utmärkt.
Jag blev faktiskt positivt överraskad av filmen. Inte vet jag om det är meningen, men den sätter igång en hel del funderingar. Som vanligt är det så att de rika köper sig fria, genom att fixa rejäla (nåja) säkerhetsanordningar på sina hus och sedan låsa in sig. De fattiga/hemlösa har inget skydd alls. Huruvida det är trovärdigt att brottsligheten försvinner bara tack vare den här enda natten är inget jag tagit någon som helst hänsyn till.
Naturligtvis går det fel, en av medlemmarna i familjen visar sig ha ett samvete. När en skadad man springer och skriker på hjälp på gatan utanför öppnar h*n gallren och släpper in den okände mannen. Och det är här det börjar bli intressant.
Är alla människor verkligen lika mycket värda för mig personligen? Är jag beredd att offra min familj för att rädda en okänd? Skulle jag överhuvudtaget kunna leva med att skicka ut någon till pöbeln, som bara väntar på att döda? Jag vet ju mitt svar på alla de här frågorna, tyvärr är de inte alls kompatibla sinsemellan.
Ethan Hawke är ju med och han är som vanligt bra. Lite överraskande kände sambon igen Lisa Headey, som spelade hans fru, som Cersei Lannister. Överlag gör alla ett bra jobb. Speciellt den läskige rikemanssonen. Han är väldigt trovärdig.
Jag har ju svårt att förlika mig med själva idén, men jag tycker det är riktigt bra gjort. Tyvärr kanske inte heller speciellt långt bort. Tendensen nu mer verkar ju vara att om man inte kan göra något åt själva brottet så kan man alltid legalisera det. Då sjunker ju kriminaliteten. Jag kan säga så mycket som att personligen så hade jag aldrig litat på säkerhetsanordningar, jag hade stuckit över till Kanada. Eller liknande.
Nu återstår bara att bestämma om man kanske ska se uppföljaren också. Det finns till och med två...
Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 1 592 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 146 185 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: The Purge
Genre: Thriller
Regissör: James DeMonaco
Manus: James DeMonaco
Skådespelare: Ethan Hawke, Lena Headey, Max Burkholder, Adelaide Kane, Rhys Wakefield
Utgivningsår: 2013
Produktionsland: USA
Längd: 85 min
Serie: -
Såg den på TiVo 30 oktober 2016
Handling
Om du under en enda natt om året kunde begå alla tänkbara brott, utan att detta skulle få några som helst konsekvenser, vad skulle du göra då? Under denna natt kommer en familj att testas i hur långt de är beredda att gå för att skydda sig själva när ondskan utanför tar sig in i deras hem.
Min kommentar
Den här filmen har legat på hårddisken ganska länge. Den har lockat lite, men det kändes ändå som att det kunde vara en kalkonfilm. Idén är ju, minst sagt, kontroversiell. Men en söndag när det är mörkt och trist så passar den ju alldeles utmärkt.
Jag blev faktiskt positivt överraskad av filmen. Inte vet jag om det är meningen, men den sätter igång en hel del funderingar. Som vanligt är det så att de rika köper sig fria, genom att fixa rejäla (nåja) säkerhetsanordningar på sina hus och sedan låsa in sig. De fattiga/hemlösa har inget skydd alls. Huruvida det är trovärdigt att brottsligheten försvinner bara tack vare den här enda natten är inget jag tagit någon som helst hänsyn till.
Naturligtvis går det fel, en av medlemmarna i familjen visar sig ha ett samvete. När en skadad man springer och skriker på hjälp på gatan utanför öppnar h*n gallren och släpper in den okände mannen. Och det är här det börjar bli intressant.
Är alla människor verkligen lika mycket värda för mig personligen? Är jag beredd att offra min familj för att rädda en okänd? Skulle jag överhuvudtaget kunna leva med att skicka ut någon till pöbeln, som bara väntar på att döda? Jag vet ju mitt svar på alla de här frågorna, tyvärr är de inte alls kompatibla sinsemellan.
Ethan Hawke är ju med och han är som vanligt bra. Lite överraskande kände sambon igen Lisa Headey, som spelade hans fru, som Cersei Lannister. Överlag gör alla ett bra jobb. Speciellt den läskige rikemanssonen. Han är väldigt trovärdig.
Jag har ju svårt att förlika mig med själva idén, men jag tycker det är riktigt bra gjort. Tyvärr kanske inte heller speciellt långt bort. Tendensen nu mer verkar ju vara att om man inte kan göra något åt själva brottet så kan man alltid legalisera det. Då sjunker ju kriminaliteten. Jag kan säga så mycket som att personligen så hade jag aldrig litat på säkerhetsanordningar, jag hade stuckit över till Kanada. Eller liknande.
Nu återstår bara att bestämma om man kanske ska se uppföljaren också. Det finns till och med två...
Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 1 592 betyg).
På IMDb hade den 5,7 i genomsnitt (beräknat på 146 185 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
| Tråkig | Klurig | |
| Rolig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Snyggt foto | |
| Osannolik | Spännande | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Etiketter:
Film,
Film - Betyg 3,
Film - Thriller,
Sett 2016
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







