Bok: När repet brister av Belinda Bauer

Författare: Belinda Bauer
Titel: När repet brister
Genre: Thriller
Antal sidor: 348
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Snap
Översättare: Nils Larsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 juli 2023




Första meningen: Det var så hett i bilen att det kändes som om sätena höll på att smälta bort.

Baksidetext
"Nu är det Jack som bestämmer", sa deras mamma innan hon gick för att hämta hjälp. "Jag är strax tillbaka." Elvaårige Jack och hans två systrar sitter kvar i den kvalmiga bilen, där de småbråkar och gnäller och leker Ett skepp kommer lastat medan de väntar på sin mamma. Men deras mamma kommer inte tillbaka. Aldrig någonsin. Och Jacks och hans systrars liv förändras för all framtid.

Tre år senare vaknar den gravida Catherine While med en otäck känsla av att någon befinner sig i huset. Kort därefter hör hon ett ljud som bekräftar hennes misstankar. Catherine lyckas skrämma bort inkräktaren, men när hon återvänder till sovrummet väntar en obehaglig överraskning vid hennes säng. En kniv och ett kort meddelande: "Jag kunde ha dödat dig."

Mot bättre vetande väljer Catherine att inte polisanmäla inbrottet och hon berättar inte heller om det för sin man. Catherine blir inte kvitt oroskänslan, men har ingen aning om att hon nu dragits in i en historia som tog sin början en varm augustidag för tre år sedan, då en pojke och hans två systrar såg sin mamma för sista gången.

Min kommentar
Belinda Bauer har varit något av en favorit i många år nu och när jag kände att jag behövde säkra kort att läsa (efter en holmgång med en sällsamt tråkig bok) så tyckte jag att det kunde vara dags för När repet brister. Förväntningarna var höga och hon levde upp till dem allihop.

Även i den här boken handlar det om utsatta barn, något som verkar vara Belinda Bauers kännetecken. Hon gör det så fantastiskt bra. Jag blir så ledsen av att läsa det, vilket ju förmodligen är meningen, men det är så sällan det lyckas. Det kan ju bli en billig poäng, så att säga, men det görs på ett så fint sätt att det berör på djupet. Det är mörkt och tragiskt, men inte hopplöst.

Obrittiskt nog så är det väldigt få karaktärer här, inte ens tjugo stycken tror jag. De är komplexa och de flesta har både bra och dåliga sidor. En sak som jag verkligen älskar med Belinda Bauers böcker är att hon återanvänder sina karaktärer. Här dyker oväntat nog John Marvel upp och det är så kul att träffa honom igen. Jag blev ju mycket förtjust i honom i Det slutna ögat. Efter ett tag. Han var den enda jag egentligen kände igen, men även Reynolds, Elizabeth Rice och Veronica Reed är gamla bekantingar.

Något som är brittiskt är den vanliga dosen humor. Mestadels är det Marvel och Reynolds som står för det roliga. Det blir aldrig plumpt utan det är alltid med glimten i ögat. Oftast är det ironi, sarkasm och en nypa cynism. Precis som jag gillar. Tempot är väldigt långsamt, ingen action alls. Förutom kanske en jakt. Till fots. Det händer ändå riktigt mycket.

Att jag inte ens funderar över hur de olika trådarna hänger ihop, förrän en bra bit in i boken, är ett bevis för hur bra det här är. Eller, egentligen funderar jag aldrig över det. Det bara uppenbarar sig, plötsligt ser jag det. Bit för bit får vi veta vad som hände då, 1998, och hur det hänger ihop med det som händer nu, 2001.

Belinda Bauer skriver utan att använda för många ord. Hon skriver en inte på näsan, utan det finns en hel del mellan raderna. Och det är det som inte står i texten som gör historien obehaglig. Det är också nästan osannolikt befriande att läsa en bok som inte är full av vackra, men fullständigt onödiga, miljöbeskrivningar. Här är det människorna som är i fokus.

När repet brister är en märklig översättning av originaltiteln Snap, som säger mer om vad det handlar om. Den svenska titeln ... är det verkligen ett vedertaget uttryck? Jag har aldrig hört det. Nu har jag ingen mer oläst av Belinda Bauer i hyllan, så när översätts Exit?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 24 103 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om När repet brister: Lottens bokblogg (originalspråk), Fru E:s böcker och Läsvärd eller inte?.

Book tag – nyfiken på ...

För ovanlighetens skull så har jag hittat den här taggen hos Just nu - just här, för väldigt längesedan.

1. Nämn en bokgenre som du skulle vilja ge chansen i år och läsa mer från
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitteratur
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok
i) Klassiker
j) Noveller
k) Annan

2. Nämn någon eller några böcker som du ser mest fram mot att läsa under året
Jag har egentligen redan läst den bok jag sett fram emot mest i år, den kom nämligen i maj och det var Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson. I övrigt har jag ingen aning.

3. Sverige är känt som världens främsta deckarland. Vi både skriver och läser mängder med deckare. Tror du att intresset för deckare kommer att hålla i sig? Har ditt eget intresse för deckare ökat eller minskat det senaste året?
Förutom ett gäng Agatha Christie när jag var runt 20 så läste jag inte speciellt mycket deckare förut. Mitt eget intresse för dem kommer nog inte att avta, eftersom jag ser dem som problemlösning och det är en av mina favoritsysslor. Andras intresse ... ja, det tror jag kommer att minska och egentligen skulle nog genren tjäna på det. Det släpps så väldigt många just nu och de är i stort sett likadana.

4. Nämn en eller flera karaktärer från böcker som du skulle vilja träffa och prata med
Roland, i Stephen Kings Det mörka tornet
Ruth Galloway i böckerna av Elly Griffiths
Tilly Bradshaw i böckerna av M W Craven

5. Ge exempel på böcker med snygga omslag
Jag är så tråkig att jag knappt lägger märke till omslagen, men jag vet att detta hade jag kunnat tänka mig som tavla.

6. Beskriv dig själv som bokläsare
Skeptisk, är nog ett bra ord. För mig är det viktigt att själva basen för historien är trovärdig. Om den är det så köper jag nästan vad som helst. Detaljer hänger jag ofta upp mig på, speciellt de där som inte stämmer. Om något som nämnts tidigare motsägs av något som kommer senare så blir jag väldigt irriterad. Däremot så minns jag inte detaljer i historien efter att jag har läst ut boken.

7. Den tredje och fristående delen i en serie ges ut. Du blir väldigt sugen på att läsa den, men har inte läst de två första delarna
a) Du hoppar rakt in i serien och läser den nyutkomna boken
b) Läser de första delarna i raskt takt för att snabbt komma till den tredje delen
c) Tror att du kommer att läsa delarna i ordning, men det slutar med att du inte läser någon del alls

8. Nämn en eller flera böcker som du läste som barn och/eller ungdom, och som hade stor betydelse för dig
Allt av Maria Gripe, skulle jag nog säga. Och av Hans-Eric Hellberg. För att inte tala om Idolen av Stig Malmberg, som jag läste minst tre gånger. Precis en sådan bok ville jag skriva när jag blev stor.

9. Använder du böcker för att medvetet påverka hur du mår och/eller tänker? Väljer du en viss bok om du är lycklig, om du har sorg, om du har problem?
Egentligen inte, jag är nästan inte alls någon humörläsare. Men jag har upptäckt att när det händer många jobbiga/stora saker så vill jag gärna över på feelgood-sidan.

10. Nämn en film eller teveserie du såg innan du läste boken den baserades på, och gillade båda versionerna
Det är något jag undviker, om jag kan. Det brukar inte bli så bra. Och då faller det ju direkt på det andra kriteriet. Men ... det finns en som jag kom på och det är Stekta gröna tomater. Filmen är helt fantastisk och boken är också väldigt bra, men inte riktigt samma historia.

11. Berätta om senaste gången du fick en aha-upplevelse när du läste en bok
När jag började läsa Makten av Naomi Alderman så tyckte jag att den var en helt vanlig actionthriller, fast med kvinnor som beter sig som svin. För mig blir inte en bok bra bara för att den kastar om könsroller. Svin är liksom svin oavsett. Slutet på boken fick mig att dra efter andan och plötsligt fattade jag storheten.

12. Nämn en eller flera böcker som fått dig så intresserad (nyfiken, besatt, upprörd, lycklig) att du googlat, läst på ännu mer, rest till samma plats för att få veta mer
Det gör jag väldigt ofta, i alla fall googlar efter mer information. Många böcker har fått mig att vilja åka till, till exempel, Island och Irland, och det har jag gjort. En plats jag inte varit på, än, men verkligen verkligen skulle vilja besöka är Garden of Cosmic Speculation, som ligger i Skottland. Det verkar vara ett helt fantastiskt ställe, men har bara öppet för allmänheten en dag varje år. Det är svårt att passa in och det är svårt att få biljetter. Parken nämns i Den långa vägen hem av Louise Penny.

13. Vad är viktigt för din bokläsning?
a) Handlingen
b) Budskapet
c) Språket
d) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
e) Stämningen
f) Att det är en bok av en ny, intressant författare
g) Att det är en bok av en favoritförfattare
h) Att det är ett snyggt omslag
i) Annat

14. Nämn en författare vars böcker du inte vill missa, och alltid läser när de kommer ut, men som du egentligen bara tycker är medelbra
När jag kom till slutet av den meningen insåg jag att nej, det finns inga sådana författare. Medelbra? Läser när de kommer ut? Nej.

15. Nämn en bok som är förknippad med en speciell händelse, bra eller dålig
Det är nog dessvärre så att nära hälften av mina böcker påminner mig om något, men jag får nog svara Fanny, av Erica Jong. Då tänker jag alltid på min fantastiska svensklärare på gymnasiet, den bästa lärare jag någonsin haft. Jag tror i och för sig att hon rekommenderade boken som ett dåligt exempel, men jag skrattade så jag grät när jag läste den.

TV-serie: Station Eleven (2021)

Titel: Station Eleven
Originaltitel: Station Eleven
Genre: Science fiction
Skapad av: Patrick Somerville
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Mackenzie Davis, Himesh Patel, David Wilmot, Daniel Zovatto, Danielle Deadwyler
Premiär: 2021-12-16
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 42-57 min
Såg den på HBO juni-juli 2023





Handling
En snörik natt faller en berömd Hollywood-skådespelare ihop och dör på scenen under en produktion av King Lear. Timmar senare börjar världen som vi känner den att lösas upp. Berättelsen rör sig fram och tillbaka i tiden - från skådespelarens tidiga dagar som filmstjärna till tjugo år in i framtiden, när en teatertrupp känd som Den resande symfonin strövar omkring i ödemarken av det som blivit kvar, ritar serien upp de märkliga vändningar av ödet som förbinder fem personer: skådespelaren, mannen som försökte rädda honom, skådespelarens första fru, hans äldsta vän och en ung skådespelerska i Den resande symfonin, fångade i kikarsiktet av en farlig självutnämnd profet.

Min kommentar
Det var ganska många år sedan jag fick boken Station Eleven på min radar. Märkligt nog så översattes den inte. Inte förrän världen faktiskt drabbades av en riktig pandemi. När jag såg att den skulle bli TV-serie så var det lite med skräckblandad förtjusning jag bestämde att jag så klart ville se den. Den här sommaren blev det äntligen dags.

Som vanligt, när jag ser en filmatiserad bok, så blir jag förvirrad av att saker inte stämmer överens. Starten på serien är väldigt mycket annorlunda och jag gillade nog inte att de ändrat så mycket. Jag var lite orolig över hur de nu skulle få ihop det jag gillade allra mest i boken; slutet. Nu får de ihop det ganska bra ändå, men det blir inte alls samma wow-faktor.

Historien utspelar sig precis före pandemin, de hundra första dagarna och tjugo år senare. Tyvärr inte linjärt på något sätt, utan man kastas fram och tillbaka mellan tiderna och karaktärerna. Ibland är det lite jobbigt att hålla ordning på vad som händer när, men oftast så ger det sig. Lite kuriosa: serien började spelas in före vår egen pandemi och inspelningen fick avbrytas på grund av den. När verkligheten efterliknar fiktionen. Eller tvärtom. Även om nu verklighetens pandemi inte var lika dödlig som den fiktiva.

Många ingredienser/händelser i serien minns jag inte alls från boken och de tillför egentligen ingenting, i mitt tycke. Och ja, jag tycker att ändringarna de har gjort var till det sämre. I boken blev allt klarare och klarare längs vägen, i serien bara rörigare och rörigare. Och så helt osannolikt långdraget. Så till den milda grad att jag faktiskt tappar intresset.

Boken upplevde jag som hoppfull och det är inte speciellt vanligt med en hoppfull dystopi, om man nu ens kan använda den kombinationen. Serien ger mig inte alls samma känsla, här upplever jag att det mesta är rent hopplöst.

Det serien Station Eleven har gemensamt med boken är det mycket lågmälda berättandet. Här finns inga katastrofscener, inga zombiesar (tack och lov), bara människor som försöker överleva. Och så småningom blir det att överleva inte nog. Jag kan inte låta bli att undra om serien hade varit bättre om jag inte hade läst boken. De är i alla fall två helt olika verk.



På Trakt.tv har serien 3,7 i genomsnitt (beräknat på 1 346 betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 32k betyg).
Jag ger den 3,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Extraction 2 (2023)

Titel: Extraction 2
Originaltitel: Extraction 2
Genre: Action
Regissör: Sam Hargrave
Manus: Joe Russo, Ane Parks, Anthony Russo
Skådespelare: Chris Hemsworth, Golshifteh Farahani, Adam Bessa, Tornike Gogrichiani, Demetre Kavelashvili
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: Tjeckien, Österrike, Australien, USA
Längd: 124 min
Serie: -
Såg den på SVT Play 30 juni 2023




Handling
Tyler Rake har i uppdrag att extrahera en familj som är utlämnad till en georgisk gangster och infiltrerar ett av världens dödligaste fängelser för att rädda dem. Men när fritagningen gåt fel, och gangstern dör i stridens hetta, spårar hans lika hänsynslösa bror upp Rake och hans team till Wien, för att ta hämnd.

Min kommentar
Den här fredagen hade jag två filmer som kunde komma ifråga att se, så sambon fick välja. Eller jag hann bara till "Vad vill du se?" och då sa han action. Det var jag ganska säker på att Extraction 2 skulle vara och den andra filmen jag tänkte på är det definitivt inte. Så trots att vi egentligen inte var så väldigt imponerade av första filmen så fick det bli den.

Filmen följer på alla sätt Netflix-mallen till punkt och pricka. Yta och effekter är rejält påkostade och felfria. Manuset lämnar dock en hel del att önska. Likaså karaktärsutvecklingen, eller kanske snarare allt om karaktärerna. Ingen av dem har egentligen någon som helst substans. Varken bakgrund eller personlighet.

Bakgrundshistorien är bättre i denna, i betydelsen att den överhuvudtaget finns och faktiskt är hyfsat trovärdig. I övrigt är det ungefär lika usel storyline. Att de två timmarna ägnas nästan uteslutande åt slagsmål säger en del om hur tunn handlingen är. Inget är egentligen nytt, förutom den där handgranaten i hissdörren. Det tricket fick mig att utbrista "Åh, fräckt!". Högafflar i halsar verkar kunna bli ett återkommande tema.

Humorn, som jag ändå har något svagt minne av fanns i första filmen, skulle jag nog säga lyser med sin frånvaro. Det här är mer "seriös" och hardcore action. Det finns även här ett försök till lite mer djup, men det misslyckas precis som ettan. Ingenting är liksom underbyggt och förankrat i karaktärerna.

Om du vill se en hjärndöd, men snygg, film så kan Extraction 2 vara rätt. Den får ändå en trea i betyg, bara tack vare att jag får sådan ångest av slagsmål på höga glastak. Det hela slutar med ett upplägg för ännu en uppföljare, så klart och tyvärr. Det är osäkert om jag vill se den. Det är bara att konstatera att om detta är den moderna formen av action så får jag hitta en ny genre att roa mig med.



På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 73 925 betyg).
På IMDb hade den 7,1 i genomsnitt (beräknat på 72k betyg).
Jag ger den 3,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Fotografiet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu har jag bara en vecka kvar på mitt gamla jobb och det känns väldigt bra, men ganska overkligt. Jag gissar att det inte blir så mycket gjort på jobbet nästa vecka i alla fall. Det är nog mycket som ska stämmas av. Och så har jag ju fortfarande nästan 11,5 timmar flex att ta ut.

För en väldig massa år sedan (2015) vann jag två böcker i en utlottning. Båda böckerna var av Carina Bergfeldt, som jag inte alls kände till då. Ett år senare så dök hon upp i varenda nyhetssändning, men jag kopplade först inte alls ihop henne med författaren till mina vinstböcker. Det slog mig bara en kväll att det kanske var samma person. Och det var det ju. Första boken var riktigt bra och nu läser jag den andra, Fotografiet.

Min smakebit är från sida 77:

Om Katja Blomberg hade vetat hur många liv som skulle komma att påverkas av hennes korta nyhetsinslag hade hon kanske läst in det med lite mer känsla. Men nyhetsuppläsaren på Ekots redaktion i Stockholm hade haft en körig morgon och satte sig med dagens manus bara några minuter innan sändning. Hon läste igenom det tyst för sig själv två gånger och strök under orden hon skulle betona. Ett, ibland två, i varje mening. Aldrig det sista ordet. Då lät det inte trovärdigt.