Smakebit på søndag: Vänförfrågan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En oplanerad helg har det varit, förutom att vi var och provade Jureskogs hamburgare igår på den fortfarande ganska nyöppnade restaurangen i Lund. Helt kort kan man väl säga att det inte blir något nytt favoritställe. Det finns betydligt godare och större hamburgare att få i Lund, till ett betydligt lägre pris.

Med läsningen har det gått bra ända tills jag stötte på patrull med Dorei av Karolina Bjällerstedt Mickos, som inte passade mig riktigt bra. Inte dåligt heller, men jag längtade inte till läsningen, om man säger så. Jag läste som en tok igår och lyckades läsa ut den så därför får du en smakbit ur boken jag ska börja på i dag, Vänförfrågan av Laura Marshall, som Lotten var så snäll och skickade till mig.

Min smakebit är från sida 10:

    Maria Weston vill bli vän med mig. Det var precis så det började då också: Maria Weston ville bli vän med mig men jag svek henne. Hon har funnits i utkanten av mitt medvetande hela mitt vuxna liv, trots att jag har varit bra på att stänga henne ute, som en suddig skugga i ögonvrån - nästan, men inte riktigt utom synhåll.
    Maria Weston vill bli vän med mig.
    Men Maria Weston har varit död i mer än tjugofem år.

"Elefanten som gick upp i rök" av Haruki Murakami

Författare: Haruki Murakami
Titel: Elefanten som gick upp i rök
Genre: Drama
Antal sidor: 383
Originalspråk: Japanska
Originaltitel: 象の消滅
Översättare: Eiko Duke, Yukiko Duke
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 1993 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juni 2019




Baksidetext
En man ser sin favoritelefant gå upp i rök och en man upptäcker att hans tillvaro har invaderats av små tv-människor. En kvinna upptäcker att ett litet grönt odjur i hennes trädgård har en märklig dragning till henne och ett ungt par tvingas ge sig ut i den neonupplysta storstadsnatten för att råna ett bageri.

Min kommentar
För en väldig massa år sedan läste jag Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen och ja, den var väldigt konstig, men jag gillade den. Ända sedan dess så har jag tänkt att jag borde läsa något mer av honom. Hans novellsamling, som jag köpte på bokrean 2015, kändes som ett bra nästa val.

Jag blev väldigt förvånad när jag läste första novellen i samlingen, Fågeln som vrider upp världen och tisdagskvinnorna. Den började precis likadant som romanen. Jag hade ingen aning om att den började som en novell.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att skriva något om varje novell för de är alltför märkliga. Dock har de allihop(?) en hel del gemensamt. Det är alltid någon som berättar om en speciell (konstig) händelse, men de har egentligen vare sig början eller slut. Knappt något mitten heller. De är som ett tvärsnitt ur vardagen. Låt vara en vardag i ett annat universum, men ändå. Novellerna känns som att de helt saknar poäng, men samtidigt så känns det som att de är fulla av symbolik. Som jag så klart inte fattar, eftersom jag inte är speciellt insatt i det japanska.

Alla noveller verkar vara på väg åt ett håll, men sedan tar de en helt oförutsägbar väg. De är väldigt ovissa och det förvånar mig faktiskt lite att jag gillar dem. Det är surrealistiskt och märkligt. Berättandet har hela tiden en humoristisk underton och det är lite underfundigt. De är helt enkelt fantasieggande.

Jag har egentligen ingen riktig favorit, men Fågeln som vrider upp världen och tisdagskvinnorna, Lederhosen, Om att råka träffa den hundraprocentigt rätta flickan en vacker aprilmorgon, Den dansande dvärgen och Elefanten som gick upp i rök fick lite högre betyg än de andra.

Det underlättar nog om man är på humör för den här typen av berättelser när man läser novellerna. Jag märkte att vad jag tyckte var helt beroende av hur jag mådde så en del noveller fick kanske oförtjänt låga betyg, men Elefanten som gick upp i rök är en läsvärd novellsamling.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 33 794 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Elefanten som gick upp i rök: C.R.M. Nilsson, Den läsande kaninen och Skrivande.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Från A till Ö: Y - Ynkrygg

Y - Ynkrygg. En feg karaktär.
Det finns många fega karaktärer i bokvärlden, men den här toppar listan. Vem är den största ynkryggen du har stött på i en bok?

Den största ynkryggen. Nu var vi där igen, med superlativen. Nej, jag vet inte om han är den största ynkryggen jag har stött på i en bok, men Johan Axberg i Jonas Moströms serie kvalificerar sig i alla fall som ynkrygg.

Bilden är länkad till mitt inlägg.

Mirakelmannen av Jonas Moström

Hett i hyllan #205

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så ännu en från bokrean 2016.

New Yorks gudar av Lyndsey Faye har jag hört mycket gott om och då, när den kom, så syntes den precis överallt.

Jag hade nog egentligen ingen som helst uppfattning om vad den handlar om, men jag köpte den ändå. Bara på hörsägen, skulle man kunna säga. Nu när jag faktiskt läser baksidetexten så låter den ju väldigt spännande. Första delen i en serie är det också och det verkar ha kommit ytterligare två delar om Timothy Wilde. Så nu satte jag upp Lyndsey Faye på långa listan inför nästa års boktolva.

Så här står det på baksidan:

Året är 1845 och staden New York bildar sin första poliskår. Samma år drabbar den stora svälten Irland och dessa två händelser kommer tillsammans att förändra New York för alltid.

Irländaren Timothy Wild jobbar som bartender och drömmer om att spara tillräckligt med pengar för att gifta sig. När en eldsvåda förstör stora delar av nedre Manhattan drabbas han hårt. Hemlös, arbetslös och vanställd ser han ingen annan räddning än att tacka ja till sin brors erbjudande om ett jobb inom poliskåren. Timothy hamnar i det ökända sjätte distriktet. En kväll under sin patrullering stöter han på en blodig flicka som berättar om de begravda kropparna norr om 23rd Street. Kampen för rättvisa kan komma att kosta honom livet.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

"En hunds bästa vän" av W Bruce Cameron

Författare: W Bruce Cameron
Titel: En hunds bästa vän
Genre: Drama
Antal sidor: 316
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A dog's journey
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Serie: A dog's purpose 2
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2018
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 juni 2019




Första meningen: När jag satt där i solen på träbryggan som stack ut i den lilla sjön var jag säker på en sak: jag hette Buddy och jag var en duktig hund.

Baksidetext
Buddy är en snäll hund som inte vill något annat än att ta hand om sin tonårstruliga matte Clarity. Gång på gång måste han rädda henne ur olika knipor. När de en dag skiljs åt blir Buddy desperat - vem ska nu ta hand om Clarity?

Min kommentar
Den här boken dök upp som en överraskning förra våren och nu, när jag tyckte att jag behövde något som inte var mörkt och dystert så tog jag äntligen tag i den. Djur är alltid lite känsligt att läsa om och lätt att relatera till (även om jag bara har haft katter) och i kombination med det sällsamt höga betyget på Goodreads så förberedde jag mig på en gråtfest.

Från början så håller boken vad den lovar, den är gullig, charmig, rolig... ja, allt. Sedan blir allt mest samma likadant. Allt Buddy (eller vad han nu heter) gör och allt Clarity råkar ut för är väldigt repetitivt. Personligen så tycker jag att det handlar mer om Clarity och hennes problem än om hunden. Och dessa problem... det känns lite som att Clarity har fått vartenda problem en tonåring (och vuxen) kan ha. Jag kan liksom inte förmå mig själv att tycka synd om någon som har ihop det med en gift person och jag lyckas inte engagera mig i henne. Hälften hade liksom räckt, då hade jag kanske hade orkat bry mig. Men hennes mamma, Gloria, alltså... jag sticker ut hakan här och säger att vissa människor borde verkligen inte ha barn. Eller hund.

Jag gillar verkligen hundens tankar och agerande, även om det blir lite väl upprepande. Trots att jag aldrig själv haft hund så har jag känt väldigt många och jag kan verkligen känna igen beteendet. Det känns som att det är precis så här det är och det skulle kunna förklara en del märkliga saker med hundar. Människornas dialoger och agerande blir inte riktigt lika bra. De känns som hämtade ur en buskis.

Tyvärr är boken ganska dåligt korrekturläst, bland annat så byter en karaktär vid ett tillfälle namn till en annan av karaktärerna. En som dessutom är raka motsatsen vad gäller personlighet. Det blev väldigt konstigt där. Baksidetexten är också lite märklig och inte helt korrekt.

En hunds bästa vän är lite som Forrest Gump för hundar, men inte på långa vägar lika berörande. Den börjar bra och slutar bra, men däremellan känns det som utfyllnad.

På Goodreads hade den 4,41 i genomsnitt (beräknat på 20 712 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om En hunds bästa vän: Endast Eböcker, Villa Freja och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.