onsdag 17 juli 2019

"En hunds bästa vän" av W Bruce Cameron

Författare: W Bruce Cameron
Titel: En hunds bästa vän
Genre: Drama
Antal sidor: 316
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A dog's journey
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Serie: A dog's purpose 2
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2018
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 juni 2019




Första meningen: När jag satt där i solen på träbryggan som stack ut i den lilla sjön var jag säker på en sak: jag hette Buddy och jag var en duktig hund.

Baksidetext
Buddy är en snäll hund som inte vill något annat än att ta hand om sin tonårstruliga matte Clarity. Gång på gång måste han rädda henne ur olika knipor. När de en dag skiljs åt blir Buddy desperat - vem ska nu ta hand om Clarity?

Min kommentar
Den här boken dök upp som en överraskning förra våren och nu, när jag tyckte att jag behövde något som inte var mörkt och dystert så tog jag äntligen tag i den. Djur är alltid lite känsligt att läsa om och lätt att relatera till (även om jag bara har haft katter) och i kombination med det sällsamt höga betyget på Goodreads så förberedde jag mig på en gråtfest.

Från början så håller boken vad den lovar, den är gullig, charmig, rolig... ja, allt. Sedan blir allt mest samma likadant. Allt Buddy (eller vad han nu heter) gör och allt Clarity råkar ut för är väldigt repetitivt. Personligen så tycker jag att det handlar mer om Clarity och hennes problem än om hunden. Och dessa problem... det känns lite som att Clarity har fått vartenda problem en tonåring (och vuxen) kan ha. Jag kan liksom inte förmå mig själv att tycka synd om någon som har ihop det med en gift person och jag lyckas inte engagera mig i henne. Hälften hade liksom räckt, då hade jag kanske hade orkat bry mig. Men hennes mamma, Gloria, alltså... jag sticker ut hakan här och säger att vissa människor borde verkligen inte ha barn. Eller hund.

Jag gillar verkligen hundens tankar och agerande, även om det blir lite väl upprepande. Trots att jag aldrig själv haft hund så har jag känt väldigt många och jag kan verkligen känna igen beteendet. Det känns som att det är precis så här det är och det skulle kunna förklara en del märkliga saker med hundar. Människornas dialoger och agerande blir inte riktigt lika bra. De känns som hämtade ur en buskis.

Tyvärr är boken ganska dåligt korrekturläst, bland annat så byter en karaktär vid ett tillfälle namn till en annan av karaktärerna. En som dessutom är raka motsatsen vad gäller personlighet. Det blev väldigt konstigt där. Baksidetexten är också lite märklig och inte helt korrekt.

En hunds bästa vän är lite som Forrest Gump för hundar, men inte på långa vägar lika berörande. Den börjar bra och slutar bra, men däremellan känns det som utfyllnad.

Goodreads hade den 4,41 i genomsnitt (beräknat på 20 712 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om En hunds bästa vän: Endast Eböcker, Villa Freja och Bokraden.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

5 kommentarer:

  1. fin tankeväckande bok, tänk vad människor kan vara elaka...
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2018/06/en-hunds-basta-van-av-w-bruce-cameron.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Claritys mamma var en förfärlig person. Mot både människor och hundar.

      Radera
  2. Den här har jag inte läst, men Mina liv som hund, den var fin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här boken står på läslistan, få se om jag läser någon gång eller nöjer mig med Mina liv som hund...

      Radera
    2. Jag tror att Mina liv som hund är bättre än denna, det är i alla fall slutsatsen jag drar när jag läser vad den handlar om.

      Radera