Titel: Knutar och kors
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 222
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Knots and crosses
Översättare: David Nessle
Serie: John Rebus 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1987 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 september 2019
Första meningen: Flickan skrek bara en gång.
Baksidetext
"Men här, i Edinburgh! Det är ju otänkbart."
Det "otänkbara" är att två flickor har försvunnit och hittats mördade. Och nu är en tredje flicka försvunnen; förmodligen har hon gått samma tragiska öde till mötes. Kommissarie John Rebus som röker och dricker för mycket, och vars egen dotter har flyttat ifrån honom tillsammans med hans desillusionerade före detta hustru är en av de många poliser som är på jakt efter mördaren.
Rebus är själv jagad av sitt förflutna. Och snart börjar han få anonyma brev med knutar på snören, tändstickor i kors och förbryllande innehåll som leder honom in i en lek vars regler han inte känner till. En lek på liv och död.
Min kommentar
För drygt tio år sedan läste jag en del i den här serien, den sextonde boken, om John Rebus. Jag tyckte inte speciellt mycket om den. Trots att jag faktiskt läste den när jag var på plats i Skottland och Edinburgh. Den där John Rebus var ingen sympatisk person. Knutar och kors är första delen i den här evighetslånga serien och det är första gången den översatts till svenska (2014). Av olika anledningar så har den blivit stående oläst i hyllan, men nu tyckte jag att Rebus skulle få en chans till.
Miljöbeskrivningarna är inte speciellt många, förutom vid ett tillfälle. Då kändes det å andra sidan som att författaren plötsligt kom på att han kunde göra reklam för sin stad. Jag tycker ändå att jag fick tillräckligt för att känna in Edinburgh och helt klart tillräckligt för att återkalla bilder från när jag var där.
Det är förvånansvärt få karaktärer här och det kändes uppfriskande att de inte bara slängdes in i historien för att fylla ut den. John Rebus själv är inte sympatisk i den här första delen heller, men nu förstår jag i alla fall varför. Med den bakgrunden är det svårt att bli något annat. Han känns helt klart mer intressant nu när jag var med från början. Förmodligen kräver en karaktär av hans kaliber att man liksom får växa ihop med honom. John Rebus verkar också vara mallen för den moderna deckarpolisen. Han röker för mycket, dricker för mycket och han är usel på relationer. Det är egentligen bara musiklyssnandet som saknas.
Jag tänker inte ett dugg på att den är skriven redan 1987. Det är visserligen ingen som ringer med mobiltelefon och ingen som kollar Facebook, men det är inget som jag reflekterar över. Knutar och kors har åldrats väl.
Något som gjorde mig lite förvånad är att det inte är morden i sig som står i fokus. Vi får inga detaljer alls, bara ett konstaterande att nu har det minsann försvunnit en flicka till. I stället är det bakgrunden till morden som är det viktiga. Det är imponerande att en så gedigen historia kan rymmas på runt 220 sidor och jag kan inte låta bli att fundera på varför författare i dag inte kan skriva så här få ord.
Tyvärr känns epilogen som ett hastverk. Lite som "nu skiter jag i det här och knyter ihop säcken". Det är synd att de få meningarna är det sista man läser och förmodligen det jag kommer att minnas mest.
Jag tycker att jag inte riktigt fick grepp om de inblandade, men det finns ju drygt 20 delar till. Där kan jag lära känna eventuella återkommande karaktärer. För jag tror nog att jag kommer att fortsätta läsa serien.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat 36 905 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | |
| Förutsägbar | Klurig | |
| Långsam | Tempofylld | |
| Ordbajsig | Fåordig | |
| Mysig | Suggestiv | |
| Måbrabok | Tankeväckande | |
| Rörig | Genomtänkt | |
| Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Knutar och kors: Johannas deckarhörna, Bokomaten och Annikas litteratur- och kulturblogg.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
