Film: The Noel diary (2022)

Titel: The Noel diary
Originaltitel: The Noel diary
Genre: Drama
Regissör: Charles Shyer
Manus: Charles Shyer, David Golden, Rebecca Connor, Richard Paul Evans (bok)
Skådespelare: Justin Hartley, Bonnie Bedelia, Barrett Doss, James Remar, Essence Atkins
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 100 min
Serie: -
Såg den på Netflix 2 december 2022




Handling
Den världsberömde romanförfattaren Jacob Turner, som inte har haft kontakt med sin mor på tjugo år, får veta att hon har dött och han har ärvt huset. Han åker dit för att rensa, men väl där dyker det upp en främmande kvinna som letar efter sin biologiska mor.

Min kommentar
Det var dags att leta upp den tredje julfilmen och det fick bli The Noel diary. Jag hade redan lagt till den på listan och sedan började den dyka upp i mitt Instagramflöde så det var inte mycket att be för.

I mitt tycke så är detta ingen riktig julfilm. Jo, den utspelar sig runt jul, men här finns egentligen ingen julkänsla alls. Sambon gillade inte alls filmen, han tyckte det var för mycket ledsamheter. Han vill bara ha lyckliga filmer.

Personligen så gillar (kräver) jag svärta i min feelgood. Även i julfilmer. Här har man försökt trycka in för många (tragiska) historier. Visst är de berörande, men det blir lite för mycket. En hel del känns oavslutat och/eller konstigt.

Karaktärerna är inte många och från början så gillar jag dem allihop. Även om Rachel faktiskt är lite creepy. Rachel och Jacob har en bra kemi, tycker jag. Tyvärr är den för bra och plötsligt så förstörs allt. Otrohet gör mig aldrig glad och jag kan inte fatta att man tycker att det tvunget måste vara med. Det blir bara smolk i min bägare och plötsligt så tycker jag inte om någon av dem. Hunden är i alla fall den bästa karaktären. Eller eventuellt grannen.

En sak jag funderade på ett tag var om de inte borde ha frusit ihjäl under den där natten i en jeep, mitt i smällkalla vintern. Jeepar är inte varma. Eller bekväma. Slutet var väldigt abrupt och lite för snabbt och lätt. En del av mig gillar det öppna slutet. Att man liksom får fortsätta historien själv, som man vill.

Fram till den ovan nämnda otroheten så funderade jag faktiskt på att ge The Noel diary en fyra i betyg. Den fick mig att må bra och det är mysigt, varmt och charmigt, men otrohet är inte romantiskt. Jag kunde också ha tänkt mig en liten, typ, epilog i eftertexterna.



På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 6 955 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 5 651 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Holiday Harmony (2022)

Titel: Holiday Harmony
Originaltitel: Holiday Harmony
Genre: Drama
Regissör: Shaun Paul Piccinino
Manus: Lauren Swickard, Christopher James Harvill
Skådespelare: Annelise Cepero, Jeremy Sumpter, Brooke Shields, Morgan Harvill, Carla Jimenez
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på HBO 27 november 2022





Handling
Gail, en singer/songwriter, får sin stora chans och möjlighet att tävla i en stor direktsänd tävling på julafton. Hon beger sig tvärs över landet, mot Los Angeles, men i Harmony Springs, Oklahoma, verkar drömmen ta slut, tillsammans med hennes budget och fordon. För att ha råd att laga sin bil så tar hon sig an en grupp skolelever, som ska sätta upp en egen show på julafton.

Min kommentar
Även om man redan har sett en julfilm på fredagen så måste man ju se en på självaste första advent. Något annat är inte att tänka på och så blev det också. Ännu en julfilm från 2022 dessutom, Holiday Harmony. På beskrivningen så lät det som att det skulle bli lite musik i handlingen. Det är alltid uppskattat.

Lite besviken blev jag på juligheten, om man ska sätta betyg på den så blir det väldigt lågt. Här finns ingen snö och nog faktiskt inget julpynt heller, vad jag kan minnas. Förutom julshowen som ska planeras så skulle detta kunna vara vilken årstid som helst.

Främst kanske tack vare Annelise Cepero, som spelar Gail, så blir det en gullig och charmig historia. Det som ska föreställa dippen känns oerhört krystat. Vem reagerar så?! Samtidigt så kan jag ju inte låta bli att undra exakt hur dum och godtrogen Gail är. Scenerna med skivbolaget, eller vad de nu är, är bara för mycket. Det är inte ens roligt, bara dumt. En annan underlig karaktär som dyker upp är alpackan Eddie. Hur krystad var inte hans scen? Han är ju inte med mer efter det.

Handlingen är väl inte den mest trovärdiga, vad gäller ganska mycket, men om jag ska vara helt ärlig så kräver jag inte speciellt mycket av en julfilm. Sidotråden om Jeremys bror gör mig dock förvirrad. Är det så att på grund av det som hände så har ingen i hela byn en smartphone? Det känns inte logiskt och är helt obegripligt. Annars gillar jag verkligen den där lilla gästvänliga byn. Önskar att det fanns fler av den sorten och jag har inte alls svårt att (vilja) tro på det.

Holiday Harmony är en fin liten historia, om vad som är viktigt. Harmlös och lagom mysig (trots bristen på snö och julpynt). Man ska följa sina drömmar, men ibland så förändras de och ibland behöver de bara ... tweakas lite. Den får mig att må bra och ibland så är det exakt vad som krävs.



På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 226 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 347 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Falling for Christmas (2022)

Titel: Falling for Christmas
Originaltitel: Falling for Christmas
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Janeen Damian
Manus: Jeff Bonnett, Ron Oliver
Skådespelare: Lindsay Lohan, Chord Overstreet, George Young, Olivia Perez, Alejandra Flores
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 95 min
Serie: -
Såg den på Netflix 25 november 2022





Handling
Sierra är bortskämd dotter till ägaren av ett hotellimperium. Hon lever ett liv med uppassare, designerkläder och champagne. Hennes pojkvän Tad är framgångsrik influencer. Under en skidsemester på pappans lyxiga anläggning råkar Sierra ut för en olycka och tappar minnet. Hon tas omhand av Jake som driver en mindre skidanläggning i ekonomisk kris.

Min kommentar
Det har ju blivit lite av en tradition att börja titta på julfilmer runt första advent och ordna att julfilmsbonanza på bloggen några dagar innan julafton. Så även i år alltså. Första julfilmen blev Falling for Christmas och den klämdes redan fredagen innan första advent. Vad gör man inte för att ordna lite julstämning ...

Den här filmen tickar i alla obligatoriska checkboxar för en julfilm, inklusive snö, obscent mycket julpynt, julmirakel och romantik. Dessutom ytterligare några checkboxar som alltid är bra att kryssa av, som humor och faktiskt också en liten, liten dipp. En julfilm ska ju lite vara som en romantisk komedi i kubik, med extra allt. Det får jag nog säga att den klarar.

Framför allt i början är det ganska så roligt. Influencers och rika framställs (nästan) elakt. Det känns ändå hyfsat sant (kanske lite överdrivet), men kul är det i alla fall. Det är ett sant nöje att se Tad (och faktiskt även Sierra) ramla nedför ett stup. De har verkligen gjort sig förtjänta av det. Sierras pappa gör mig bara irriterad. Det är ju ändå han som bär ansvaret för att hon har blivit så bortskämd. I stället för att säga ifrån så är han bara ironisk, vilket Sierra så klart inte förstår.

Här snackar vi mycket (extremt) förutsägbar film. De hade inte ens träffats när vi gissade hur det skulle sluta. Det hör ju definitivt till genren. För ett högre betyg krävs åtminstone någon överraskning. Tomten förstår jag inte riktigt behovet av och jag ställer mig lite frågande till varför de uppenbarligen inte är speciellt intresserade av att ta reda på vem Sierra egentligen är.

Som film är nog Falling for Christmas inte speciellt bra, men som julfilm är den klart sevärd. Den är gullig, varmhjärtad, charmig (ja, mot slutet blev jag till och med lite berörd) och innehåller fantastiska vyer över ett snötäckt landskap. Dessutom är det roliga bloopers i eftertexterna. Vad mer kan man önska?



På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 40 153 betyg).
På IMDb hade den 5,3 i genomsnitt (beräknat på 11 362 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Julakuten för ensamma hjärtan

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Helgen har spenderats på hotell utanför Göteborg för att fira både syster och bror som har fyllt/ska fylla år. Egentligen passar det ju ganska bra för det blir ju lite julfirande också, med denna klick släkt 🎅

Jag har läst klart alla böcker jag hade planerat i december så nu går jag all-in på julböcker. Eventuellt så håller jag fortfarande på med Annika och Jessika Deverts Nu är det jul igen, men därifrån blir det ingen smakebit. I stället bjuder jag på en från Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth, som jag antingen precis har börjat på eller så ska jag börja på den.

Min smakebit är från sida 11 och det är en anteckning daterad 16 december:

Här är en lista på saker jag under inga omständigheter ville behöva hantera åtta dagar innan julafton:

1. Att ha sparkats ut från min lägenhet.
2. Att jag tvingades släpa hela mitt liv på en buss i rusningstrafik, upptryckt i en okänd mans armhåla.
3. Att uppleva bakfyllornas bakfylla efter en jobbfest, där jag råkade hångla med slusk-Magnus på kopiatorn.

Bok: Angivaren av Jan-Erik Fjell

Författare: Jan-Erik Fjell
Titel: Angivaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 384
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Tysteren
Översättare: Sandra Rath
Serie: Anton Brekke 1
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 november 2022




Första meningen: I två dagar hade han väntat.

Baksidetext
I Fredrikstad hittas stans rikaste man mördad och kriminalkommissarie Anton Brekke kallas in. Brekke är känd för att vara orädd och oförskämd, och han har dessutom en hemlig last: poker.

Med hjälp av polisstudenten Magnus Torp och polisinspektör Simon Haugen börjar han nysta i fallet, som först verkar ha ekonomiska motiv. Men när han kastas in i New Yorks korrupta undre värld, rakt in i maffians högborg, inser han snart att helt andra krafter ligger bakom.

Min kommentar
För ganska många år sedan fick jag andra delen i den här serien som en överraskning från förlaget. Eftersom jag är den jag är så var det inte ett alternativ att läsa den utan att först läsa första delen, Angivaren. Det har dröjt ett tag, men i år köpte jag den på bokrean. Vilket passade väldigt bra, eftersom den är med i min Boktolva.

Starten var lite trevande och ger ett lite hoppigt och rörigt intryck. Ett tag i alla fall. Det blir flera olika trådar nästan direkt och det är oklart hur de hänger ihop. Kanske var det inte så uttjatat med parallella trådar när boken kom 2010, men nu har ju alla deckare det och ja, jag är lite less på fenomenet. Och ja, jag är medveten om att det inte är en rättvis bedömning på en tolv år gammal bok. Man förstår hur gammal den är när nyheterna fylls av att Michael Jackson har dött.

Det är förvånansvärt få karaktärer med här och alldeles speciellt ett litet antal poliser. Anton Brekke är ju en av dem då och han känns som en mindre sympatisk kopia av Harry Hole. Med spelmissbruk i stället för alkoholmissbruk. Brekke är lite för grabbig för mig, på det störiga flåsande sättet. Dessutom är han arrogant och jag har så otroligt svårt för arroganta människor. Både påhittade och verkliga. Speciellt svårt har jag för dem om arrogansen inte har sällskap av minsta lilla empati. Nu visar ju Brekke åtminstone en nypa medmänsklighet så han klarar sig med nöd och näppe.

Översättningen känns inte riktigt bra. Ibland var valet av ord lite underligt och kanske är det översättningen som gör att dialogen nästan får mig att rodna. Den får mig att i alla fall vrida mig av obehag. En bagatell i sammanhanget, kanske, är att alla ø är utbytta mot ö samt att ni och er skrivs med versal i början.

Angivaren är en oerhört långsökt, ganska komplicerad, men intressant historia, som faktiskt går ihop på slutet. Eventuellt inte på ett trovärdigt sätt (jag har svårt att uttala mig om hur maffian arbetar), men tillräckligt bra. Jag känner mig lite kluven och för mig är nog detta hårdkokt när det inte riktigt lyckas. Andra delen står ju, som sagt, redan här och det ska bli spännande att se hur det utvecklas.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,59 i genomsnitt (beräknat på 739 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Angivaren: Lottens bokblogg (originalspråk), boktok73 och Johannas deckarhörna.