torsdag 10 april 2025

Hett i hyllan #504

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Tredje boken från bokrean 2023.
Vit död av Ragnar Jónasson är en av de tre böcker av honom som inköptes på rean.

Kanske kan jag skylla på något slags genomklappning när jag köpte varenda bok jag hittade av Ragnar Jónasson på rean. Alla som jag inte redan hade. Det är lite rörigt med hans serier, många böcker verkar höra hemma i flera, men denna står som första delen i serien om Helgi. Dock så kan man, om man läser baksidetexten, se att även Hulda förekommer här. Kanske ska man inte bry sig för mycket om det, men nu är ju jag jag och för mig är det viktigt att läsa i ordning. Någon mer del i den här serien kan jag inte hitta.

Så här står det på baksidan:
1983. Ett gammalt sjukhus i Akureyri på norra Island, tidigare använt som tuberkulossanatorium. En morgon hittas den äldre sjuksköterskan Yrsa brutalt mördad på sitt kontor, med två fingrar avskurna. Kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir och en överordnad kollega, Sverrir, skickas dit för att utreda fallet. Det finns fyra misstänkta, varav en är huvudläkaren Fridjon. Men mindre än en vecka efter det första mordet hittas även Fridjon död, till synes efter ett fall från en balkong. Sverrir bedömer det som självmord.

2012. Helgi Reykdal är en ung polis som pluggat kriminologi i England och nu ska fullborda sin avhandling om de olösta morden i Akureyri. Han har också erbjudits ett jobb på Reykjavik-polisen - den tjänst Hulda Hermansdóttir just är på väg att pensioneras från. Under avhandlingsarbetet träffar Helgi de misstänkta från 1983, även om alla inte är beredda att prata om fallet. När en av dem, Tinna, hittas mördad i sin säng bestämmer sig Helgi för att tacka ja till jobbet på polisen. Han är nu fast besluten att till sist lösa det 30 år gamla mysteriet med sjukhusmorden i Akureyri.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 9 april 2025

Bok: Katthotellet vid kusten av Jessika Devert

Författare: Jessika Devert
Titel: Katthotellet vid kusten
Genre: Feelgood
Antal sidor: 376
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Katthotellet 1
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 16 mars 2025




Första meningen: "21981 Olsson."

Baksidetext
När Jonna blir vräkt från sin drömlägenhet och dessutom inser att hennes förlupne före detta pojkvän lurat henne på pengar rasar världen ihop. Utan jobb eller någonstans att bo tar hon sina fyra älskade katter och åker till sin farfar i Bohuslän, som hon inte träffat på trettio år. Hon får flytta in i hans gästhus på Räkholmen och de börjar lite trevande lära känna varandra och sin gemensamma släkthistoria.

Ett steg i taget lär Jonna känna den lokala frisören, den snygge snickaren och de som bott på ön i hela sitt liv - ett speciellt och lite svåråtkomligt folk. Att träffa någon ny kärlek är hon inte intresserad av, men när det visar sig att byns rikemansson älskar att dansa lika mycket som hon - då vaknar något till liv i hennes hjärta. Kanske finns det chans till lite allt möjligt på Räkholmen?

Min kommentar
Vi skulle ta en tur till Göteborg och även om nu inte Katthotellet vid kusten utspelar sig där så är det ändå nära nog. Dessutom så har jag varit nyfiken på den här serien länge nog och jag har ju, än så länge, inte blivit besviken på något som Jessika Devert har skrivit.

På tåget upp var det ett fruktansvärt liv, så jag gav upp det där med att läsa och började i stället lyssna. Det är Klara Zimmergren som läser och hon har en behaglig röst att lyssna på. Jag blev kanske lite besviken på att farfars ö-mål inte lät riktigt så ... ja, mycket ... som jag hade förväntat mig. Och som det låter i mitt huvud.

Boken börjar väldigt lovande, tycker jag. Sedan vet jag inte riktigt vad det är som händer. Ibland blir det helt enkelt för tramsigt för mig. Speciellt med tanke på åldern på de inblandade. De ska ju vara vuxna (närmar sig 30), men beter sig som trånande tonåringar. För det är väldigt mycket fokus på kärleksaffärer och jodå, plural (och då snackar vi bara om Jonnas). För att inte vilja ha någon kärleksrelation så lägger hon väldigt mycket tid på dem.

Jonna är inte direkt osympatisk, men hon är så otroligt känslostyrd och saknar nog helt konsekvenstänk. Tyvärr känns hon väl som en trovärdig nästan 30-åring. Naiv, självupptagen och klarar sig knappt på egen hand. Hennes kärleksintressen, Esmin och Anders, borde båda ha fått massor av varningssignaler att ljuda och röda flaggor att hissas. Jonna behandlar dessutom Esmin på ett väldigt dåligt sätt, utan någon som helst tanke på hans eventuella känslor. Nästan som Anders behandlar henne. Skillnaden är att Jonna inte är seriös med Anders (påstår hon), medan Esmin verkar vara seriös med henne.

Det är inte helt lätt att tycka om de här karaktärerna. Farfar är min absoluta favorit, men Patricia är väl annars den som känns mest "riktig". Inte ens katterna känns sympatiska. I alla fall är de långt ifrån så personliga som jag hade hoppats på och vet att katter faktiskt är. Och så tycker jag att Jonna klemar på tok för mycket med dem. Och varför avskyr farfar katter?!

Tempot blir ibland lite forcerat, som att Jonnas liv går i stackato. Kompisgänget tycker jag om, framför allt den kvinnliga vänskapen. Den är som den alltid borde vara. Dock blir det alltför många drunkningar i ögon (av varierande färg) och pirrskapande kyssar. De bitarna gör att det mer känns som en ungdomsbok och jag orkar bara läsa om sådant vid ytterst få tillfällen.

Personligen så hade jag önskat mycket mer fokus på Jonnas relation med farfar, inte så mycket på tramsiga kärlekshistorier. Farfar-relationen är det finaste och bästa i hela boken. [spoiler]Det stör mig sanslöst mycket att författaren tar död på farfar. Jag ville ju veta mer om honom. Och farmor. Jonna hade i alla fall definitivt behövt farfar, för att bli en bättre person.[/spoiler]

I Katthotellet vid kusten finns det inte ett enda katthotell i sikte. Det kanske kommer i senare delar. Stundtals är det både mysigt och charmigt, med en del berörande partier. Givetvis kommer jag att fortsätta läsa serien. Den tredje delen är ju en julbok och min förhoppning är nog faktiskt att jag ska läsa den då.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,09 i genomsnitt (beräknat på 246 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Katthotellet vid kusten: enligt O, Stories from the city, stories from the sea och Fantastika

tisdag 8 april 2025

Tisdagstrion: Asien

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Asien

När jag såg det här temat så bestämde jag nog omedelbart att jag skulle ta tre böcker av samma författare. Vad passar liksom bättre än delar av en svit som kallas The Asian Saga. Sviten består av sex böcker och tre av dem, dessa tre faktiskt, fick full pott av mig. Alla är skrivna av James Clavell.

1. Tai-Pan utspelar sig under 1840-talet och platsen är Hongkong. Opiumhandeln är den bästa, och farligaste, vägen till rikedom och makt.

2. Fånglägret utspelar sig i ett japanskt fångläger utanför Singapore och året är 1945. Det enda jag egentligen minns av denna är att när jag hade läst ut den, slog ihop boken och tittade upp så blev jag en liten stund oerhört förvånad över att jag satt hemma i min soffa.

3. Noble House utspelar sig 1963 och platsen är återigen Hongkong. Jag minns egentligen inte speciellt mycket av den här heller, bara det att mina ögon var som klistrade vid texten när jag läste så fort jag fick en chans.

måndag 7 april 2025

TV-serie: Severance #2 (2025)

Titel: Severance
Originaltitel: Severance
Genre: Science fiction
Skapad av: Dan Erickson
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Adam Scott, Britt Lower, Zach Cherry, Dichen Lachman, Tramell Tillman
Premiär: 2025-01-17
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 50 min
Såg den på Apple TV+ mars-april 2025





Handling
Adam återvänder till sin arbetsplats. Dylan kan inte hitta något nytt jobb, eftersom arbetsgivare oftast vill ha bara en anställd, inte en delad. Cobel har också fått sparken. Eller har hon det? Lumon tycker att de har lyssnat på kritiken från sina splittrade anställda och lagt in nytt snacks i automaten. För att inte tala om teambuildingen de får vara med om.

Min kommentar
När vi tittade på första säsongen av Severance så blev vi helt golvade. Innan vi hade sett klart på den så startade den andra säsongen, men eftersom jag vill kunna se alla avsnitt i så tät följd som möjligt (inte ett i veckan) så avvaktade vi tills alla fanns tillgängliga. Sedan kunde vi inte hålla oss längre.

Först måste jag bara, återigen, nämna vinjetten (eller vinjetterna då). De är genialiska. Så ruggigt läskiga, vackra och fascinerande. Tydligen så hittade Ben Stiller skaparen av dem, Oliver Latta, på Instagram. Fantastiskt. För den här säsongen så gäller, tyvärr, att vinjetten är i särklass bäst av allt.

Allt började bra, även om jag mest satt som ett frågetecken i första avsnittet. Vad händer/har hänt? I fjärde avsnittet började det gå utför. Det är ett klassiskt exempel på sådant som jag avskyr. Sedan känns det som att varenda avsnitt bara handlar om de som är på utsidan och det är inte dem jag vill se. Dessutom får vi det ena "förklarande" (jag sätter det ordet inom "" för de krystade förklaringarna gör en bara mer förvirrad) avsnittet efter det andra. Med alltför mycket fokus på Lumon och vad de egentligen pysslar med. Vilket är nästan ointressant.

Det som var så bra i första säsongen, det väldigt enkla och fascinerande, är nästan helt borta. Jag tycker att man har adderat för mycket runt omkring, i avsikt att göra det mer mystiskt och komplicerat. Det spretar åt alla håll och kanter och det förstör nästan allt för mig. Jag bryr mig knappt om de här personerna längre och jag tappar intresset.

Ibland glimrar det dock till och blir lika bra som i första säsongen. Oftast är det när historien återgår till det mer existentiella med intressanta (och mindblowing) frågeställningar, när man börjar fundera på vad det egentligen innebär att vara människa. Vad är en själ? Går det att separera arbets-jag och privat-jag? Skulle de då verkligen vara två olika personer? Är det ens önskvärt?

Andra säsongen av Severance ger mig kraftiga Lost-vibbar, vilket inte alls är positivt för mig. Jag gillar historier där inte allt förklaras på ett övertydligt sätt, men jag gillar inte när det känns som att manusförfattarna hittar på saker bara för att göra tittaren förvirrad. Konstigt ska inte förväxlas med smart. Frågan är hur man kommer vidare efter slutet på säsongsfinalen.


På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 926 betyg).
På IMDb har serien 8,7 i genomsnitt (beräknat på 298k betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

Film: The Order (2024)

Titel: The order
Originaltitel: The order
Genre: Thriller
Regissör: Justin Kurzel
Manus: Zach Baylin, Kevin Flynn, Gary Gerhardt
Skådespelare: Jude Law, Nicholas Hoult, Tye Sheridan, Alison Oliver, Jurnee Smollett
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 117 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 1 mars 2025





Handling
1983 skrämde en serie av allt mer våldsamma bankrån, förfalskningar och värdetransportrån samhällen i hela nordvästra USA. När förbryllade brottsbekämpande agenter letade efter svar, kom en ensam FBI-agent, stationerad i den sömniga staden Coeur d'Alene i Idaho, att misstänka att brotten inte var traditionella, ekonomiskt motiverade brottslingars verk, utan en grupp farliga inhemska terrorister, inspirerade av en radikal, karismatisk ledare som planerade ett förödande krig mot USA:s federala regering.

Min kommentar
Vi var så trötta efter en långpromenad i vårvädret så vi bestämde att det minsann fick bli en film även på lördagen. Igår valde vi mellan en komedi och en thriller och eftersom vi valde komedin då så fick det faktiskt bli thrillern i dag. The Order har jag haft på listan ett tag nu, filmer som baseras på riktiga händelser lockar nästan alltid. Samtidigt som de skrämmer lite.

Just de här händelserna kände jag faktiskt inte till, så följaktligen fick jag googla en del efter filmen. Mycket av händelserna, i verkligheten, är inte med här, men grunden är korrekt. För mig är det ofattbart att detta hände för så längesedan som 1983-84. Det är fyrtio år sedan! Det kunde ha varit i dag. Inget har egentligen förändrats. Åtminstone inte till det bättre.

Jude Law är bra i rollen som FBI-agent Husk, även om jag personligen har oerhört svårt att känna förtroende för någon som idisslar tuggummi. Tye Sheridan börjar bli ett bekant namn, så även Nicholas Hoult (de finns nu båda två på min radar). Bra insatser av dem båda två. Ja, av allihop faktiskt.

Det känns som att jag saknar lite bakgrund om Husk. Man fick bara en liten antydan om att det hänt honom något allvarligt/stort för ett tag sedan. En del av det som händer blir egentligen obegripligt, eftersom man inte har fått veta något. Han är visserligen en fiktiv person (som bygger på en verklig), men man borde ha kostat på honom lite mer kött på benen.

Fanatiker skrämmer mig nog mest av allt, de är så otroligt läskiga. Om Alan Berg, radioprataren som blev mördad, verkligen sa det han sa, så slog han verkligen huvudet på spiken.
You know what my problem is with every fanatic fundamentalist, from the Catholics, to the Orthodox, to the KKK? The one thing you all have in common is, and you're too ignorant to see it, is that you're too inept to get by in the world, so your only recourse is to try and curtail the enjoyment of others.
The Order är väldigt oamerikansk, i alla fall i modern tid, (regissören är från Australien, så det kan ju bero på det) och är både lågmäld och sparsmakad. Motsatsen till bombastisk och helt fri från propaganda. Vyerna är helt magiska, även om de nu är från "fel" plats. Ibland känner jag att min betygskala behöver fler steg. Filmen är värd mer än 3,5 men är inte riktigt en fyra.


På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 77 481 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 33k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig