måndag 18 augusti 2025

Film: The Gorge (2025)

Titel: The Gorge
Originaltitel: The Gorge
Genre: Science fiction
Regissör: Scott Derrickson
Manus: Zach Dean
Skådespelare: Miles Teller, Anya Taylor-Joy, Sigourney Weaver, Sope Dirisu, William Houston
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 127 min
Serie: -
Såg den på Apple TV+ 11 juli 2025





Handling
Två elitsoldater får uppdraget att bevaka en djup och hemlig ravin. Från vakttorn på på varsin sida av ravinen skyddar de världen från ett oupptäckt, mystiskt ont som lurar långt därnere. De knyter an på avstånd samtidigt som de försöker vara vaksamma i försvaret mot en okänd fiende. När hotet avslöjas för dem måste de samarbeta för att inte hemligheten ska slippa ut och de behöver både sin fysiska och mentala styrka för att ha en chans.

Min kommentar
En film som jag la till på listan efter lång tvekan är The Gorge. Eftersom jag var lite osäker på om det verkligen var en film för oss så har den fått vänta länge, men den här fredagen tyckte jag att hela stämningen, inklusive vädret, var lämpligt för den.

Förutom att jag visste att två personer skulle vakta/skydda en ravin så visste jag ingenting mer om filmen. Jag hade ingen aning om vad vi kunde förvänta oss. Efter ett tag så blev det ganska tydligt vart det var på väg. Då stönade vi båda två "nej, nej" och jag bad om ursäkt till sambon. Men det visade sig faktiskt inte vara så illa och han gillade den. Också.

Rent krasst så är det en ganska rimlig historia, även om resultatet är lite over the top. Mer tänker jag faktiskt inte säga om det. Med tanke på allt så vore det konstigt om det inte fanns en del saker som jag uppfattar som logiska luckor. En del saker verkar bara fungera när det passar historien. Eller kanske snarare tvärtom. De funkar inte när handlingen kräver så. [spoiler]Och så gillar jag inte att De ihåliga liknar Grooth. De ser ju alldeles för trevliga ut då.[/spoiler]

Tydligen har jag sett både Miles Teller och Anya Taylor-Joy i ganska mycket annat, men jag kände inte igen någon av dem. Eftersom de två i stort sett är de enda som är med så är det ganska viktigt att de är bra och det tycker jag att de är. Jag gillar dessutom deras kemi. Det enda som egentligen talar emot dem är att de båda två verkar vara extremt professionella, så det de gör känns faktiskt otänkbart. Tyvärr är det nödvändigt för historien.

The Gorge är ingen självklar 4:a, men en film som lyckas ge mig ångest under minst två scener förtjänar ett högre betyg. Så jag friar hellre än fäller. Dessutom var jag svältfödd på spänning. Om man ska precisera genre så är den nog en romantisk sci-fi-skräckthriller och de lyckas förvånansvärt bra.


På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 337 677 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 133k betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig

söndag 17 augusti 2025

Smakebit på søndag: Flykten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Igår var det dags för Den Årliga Återträffsmiddagen. Den här gången i Broby, som ju har fått ett hotell sedan sist. Eller gästgivaregård med rum. Det gör det hela lit enklare när man inte behöver köra hem mitt i natten. Skönt också att inte behöva ha den själv ??

Det har ju inte blivit så mycket läsning i helgen så här långt, på grund av ovanstående, men kanske kan jag få lite tid i dag. När vi väl har kommit hem igen. Ig¨r morse började jag i alla fall läsa Flykten av Jane Harper, som är tredje delen om Aaron Falk och miljön är, som vanligt, Australien.

Min smakebit är från början av boken:
Tänk tillbaka. Tecknen fanns där. Vilka var de?
    Efteråt frågade sig alla samma sak.
    Hur blev det så här? Kunde vi ha förhindrat det?
    Aaron Falk insåg att det var den avgörande frågan. Och att svaret förmodligen var ja. Även utan varningstecken - och det hade funnits varningstecken - var svaret nästan alltid ja. En handling föregås av en miljon beslut, och det finns en miljon olika sätt man kan ledas in på andra beslut. Men valen hade gjorts - en del medvetna och underbyggda, andra inte - och av en miljon olika möjliga vägar hade de hamnat på just den här.

lördag 16 augusti 2025

Bok: Skendöda av Louise Boije af Gennäs

Författare: Louise Boije af Gennäs
Titel: Skendöda
Genre: Thriller
Antal sidor: 469
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Motståndstrilogin 2
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 juli 2025




Första meningen: Jag stod ensam i den mörka tunneln.

Baksidetext
Sara har bestämt sig för att återvända till Stockholm från Örebro, trots de märkliga och traumatiska händelser som präglat hennes första höst i huvudstaden. Mer på sin vakt än någonsin byter hon till ett jobb inom konsultbranschen och flyttar till en ny stadsdel i hopp om att de ansiktslösa förföljarna ska lämna henne i fred.

Men den mardrömslika utpressningen tar snart vid där den slutade. Omgiven av finansvärldens korruption och maktspel måste Sara ställa sig frågan: finns det överhuvudtaget någon hon kan lita på?

Min kommentar
Förra året så tog jag mig äntligen i kragen och läste första delen i Motståndstrilogin, många år efter "alla andra". Redan då hade jag planer på att ta med resterande två delar i min Finish That Series-utmaning i år. Det är ju lika bra att smida medan järnet är varmt och allt det där. Så blev det och nu har jag då läst den andra delen, Skendöda.

Ett problem jag har är att jag verkligen, verkligen avskyr att känna mig manipulerad, att känna mig pekpinnad. Det gör jag i allra högsta grad när jag läser det här. Jag upplever det som att (även) författaren har en egen agenda som hon väldigt gärna vill få fram. Det lämnar en dålig smak i munnen.

Sara är så otroligt motsägelsefull. Hon agerar ibland lite märkligt och inte helt logiskt. Det trycks gärna på hennes militära bakgrund och hur smart hon är. Men hon kommer inte på att hon kan sätta upp kameror i lägenheten. Utan att prata högt om det. Man kan ju alltid skriva saker med papper och penna. Om hon nu är övervakad. Även 2018 fanns det små och bra kameror.

Något som gör boken mer verklighetstrogen är att aktuella händelser som stoppats in i historien, som Drottninggatan, Svenska Akademien, Aviccis dör med mera. Det gör att allt känns här och nu på ett ganska otäckt sätt. En nackdel är att det hela känns som ett omtag av Blodlokan: Sara får en bostad. Sara får ett fantastiskt jobb. Sara upptäcker oegentligheter på jobbet. Sara misstror alla. Alla dör. Jag blir själv precis lika misstänksam som Sara. Det är ett jobbigt liv att leva.

Tidningsurklippen och de andra autentiska utdragen är inte lika många och långa i den här boken. Ett bra val, tycker jag. Att mata mig med text om korrumperade politiker är som att predika för en redan frälst. De får mig bara att känna mig skeptisk, som jag alltid blir när jag bara visas lösryckta utdrag ur något större. På det viset kan man liksom få fram precis det man vill. Ungefär som statistik. Jag vet inte heller hur mycket vikt man ska lägga på en artikel i Aftonbladet. Nu är ju jag så gammal att jag minns de flesta händelserna, men ändå.

För egen del så är det "för mycket och för lite skämmer allt" som gäller och här är det väldigt mycket för mycket. Det gör åtminstone mig lite blasé. Jag kan liksom inte ta till mig så mycket elände. En del av mig förstår varför författaren tar död på alla. En större del av mig tycker inte alls om det. Vissa scener, som exempelvis hisscenen, ger mig nästan mardrömmar. Min hisskräck blir inte ett dugg bättre i alla fall.

Skendöda känns lite som en upprepning av förra boken. Det är samma händelser, men andra människor. I alla fall i stort sett. I stort sett allt jag tyckte om första delen gäller även för den här andra. Jag känner mig fortfarande oerhört tudelad, men det är fortfarande andlöst spännande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,66 i genomsnitt (beräknat på 581 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldObehaglig
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Tystnaden: Lottens bokblogg, enligt O och En Lundabos betraktelser

fredag 15 augusti 2025

Nytt i hyllan

Jag fick ju två presentkort på Akademibokhandeln när jag fyllde år och jag har väntat länge på att ta slut på det första. Och sedan, en dag när jag behövde det som mest, så damp det ner en efterlängtad bok.
Alla djävlar är här av Louise Penny var ju ett måste. Det här är en av mina absoluta favoritserier. Just denna verkar utspela sig i Paris, vilket jag inte tycker är positivt, men det kanske funkar ändå. Den släpptes ju redan för ett tag sedan, men jag väntade på att Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser skulle komma också. Även detta är en av mina favoritserier och det här påstås vara den sista delen. Men det har jag ju hört förut.
Efter ett tandläkarbesök så vittjade jag brevlådan och vad låg det där om inte en av årets mest efterlängtade böcker. Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson är andra delen i serien Brottsplats Söderslätt. Jag måste försöka klämma in den så snart som möjligt för jag är så nyfiken på hur det blev. Tack Mattias och och Bokförlaget Forum!

torsdag 14 augusti 2025

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Till det bittra slutet av Eva Dolan. Jag har inte riktigt funderat ut vad jag egentligen tyckte om den. I alla fall inte den bästa jag läst av henne.

Nu: Lögner av Kim Faber och Janni Pedersen. Femte delen i serien om Martin Juncker (och Signe Kristiansen). De tidigare fyra delarna har varit riktigt bra och jag har all anledning att tro att även denna är det.

Nästa: Flykten av Jane Harper. Tredje delen i serien om Aaron Falk. Jag läste den andra delen för bara några veckor sedan och blev nog lite inspirerad att ta mig an den här också.