onsdag 27 augusti 2014

"Sankta Psyko" av Johan Theorin

Genre: Thriller
Antal sidor: 399
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 augusti 2014






Första meningen: Käre Ivan, kan man skriva ett kärleksbrev till någon man aldrig har träffat?

Baksidetext
Till en stad på svenska västkusten kommer den 29-årige Jan Hauger för ett vikariat som förskollärare. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.

Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset. Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer.

En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.

Min kommentar
Theorin är en författare som jag uppskattat tidigare, även om jag tycker att han varit lite ojämn i Ölandskvartetten. Jag har uppskattat de övernaturliga delarna i de böckerna och tycker att det är det han gör allra bäst, det där med att bygga upp en otäck stämning där man inte riktigt vet vad som är sant eller ej, det kan han.

Den här boken är varken deckare eller skräck och övernaturlighet finns överhuvudtaget inte, men otäck stämning finns det gott om. Hela tiden när jag läser har jag en obehaglig känsla och har ingen aning om vad som ska hända härnäst. Bara att det ska hända något. Och att detta något är otäckt.

Boken har tre olika trådar; nutid, Bangen (en psykiatrisk klinik, när Jan är runt 14) och Lodjuret (Jans första jobb, när han är runt 20) och bytet mellan trådarna sker på ett föredömligt sätt. Det är aldrig någon tvekan om när vi befinner oss. Sakta men säkert kommer vi Jan inpå livet och det är egentligen ingen sympatisk person som tar form, men vi får också reda på varför allt är som det är. Det är lite som att skala en lök, hela tiden dyker det upp ett nytt lager. Jag är väldigt svag för den här berättarstilen, när det görs på ett bra sätt. Som i den här boken.

Spänningen och obehagskänslan byggs hela tiden på så det är en fördel att kapitlen är korta vilket gör att läsningen går väldigt snabbt, det hinns alltid med ett kapitel till. En viss del av boken är ganska förutsägbar, men slutet är fullkomligt ovisst och överraskande. Vilken tvist! Jag är fortfarande lite osäker på vad som egentligen hände, hur det gick och om sanningen till slut kom fram. Ett slut i min smak.

Det är en väldigt intressant idé med en förskola bredvid ett säkerhetsklassat mentalsjukhus och inte heller speciellt trovärdigt. Just det faktum att boken inte är en spökhistoria utan en "vanlig" roman gör att jag kanske har lite högre krav på trovärdighet och vem skulle placera barn i närheten av våldsbrottslingar för att de ska kunna umgås? Om man bortser från det så är detta en spännande historia som är svår att sluta läsa.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7. På Goodreads hade den 3,49 i genomsnitt. Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Sankta Psyko: Lotten, Eli och Bokmalen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

10 kommentarer:

  1. Jag hade svårt för den här. En himla massa spring i korridorerna blev mitt slutbetyg ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev lite tjatigt med källaren tyckte jag, men det funkade :)

      Radera
  2. Det var ett tag sedan jag läste den här, men vill minnas att jag verkligen gillade stämningen i boken som var lagom mörk och hemlighetsfull.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en väldigt kuslig stämning genom hela boken.

      Radera
  3. Läste den här för ett par år sen och jag tokgillade den. Den bästa boken av författaren enligt mig. Tyvärr minns jag att slutet var en besvikelse..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Slutet var väldigt underligt och jag kan inte reda ut riktigt vad det var som hände och hur det egentligen blev.

      Radera
  4. Jag som har lite svårt för det övernaturliga tyckte den här var bättre än del av hans andra! Minns att det verkligen var obehagligt hela vägen. Och jag gillade verkligen slutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskade ju hans Nattfåk, med allt det övernaturliga :) Sankta Psyko var jag beredd på att den inte skulle vara likadan som Ölandskvartetten och det hjälpte ju till. Men bra var den :)

      Radera
  5. Den var obehaglig men riktigt bra, gillade verkligen den här boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var egentligen hela stämningen i boken som var obehaglig, jag kände mig alltid osäker på vad som skulle hända härnäst.

      Radera