Härligt, fredag igen! Och då kör vi så klart Annikas bokbloggsjerka här på bloggen.Veckan uppgift är: Det har blivit vanligt att tatuera något citat från litteraturen på sin kropp. Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?
Nej, det är det enkla svaret. För mig är en tatuering lite som att man tapetserade om sin bostad och sedan var tvungen att leva med de tapeterna hela livet.
Jag tror att jag skulle ångra mig om jag valde...Oavsett vad jag valde.
SvaraRaderaJa, inte ens mitt favoritmotto som jag haft sedan 80-talet skulle jag våga pränta in. Och jag behöver egentligen inte ha det skrivet på kroppen för att komma ihåg det :)
RaderaJa, för mig känns det också svårt att göra ett sådant val.
SvaraRaderaHelt omöjligt skulle jag vilja säga.
Raderajag tapetserar väldigt sällan :)
SvaraRaderaJa, jag med, men mer än en gång i livet blir det i alla fall :)
RaderaBättre med målade väggar tycker jag, dom är ännu enklare att ändra.. ;)
SvaraRaderaJag tycker det är ganska kul att tapetsera, men när man bor i hyreslägenhet så blir det inte så ofta :)
Raderahaha, rolig jämförelse:)
SvaraRaderaI ärlighetens namn så är det inte jag som myntat det, men jag kommer inte alls ihåg vem som sa det :)
RaderaHaha, ja det var ju också en liknelse. Det gäller att välja något klassiskt ;)
SvaraRaderaJa, och om det är klassiskt så tror jag att jag minns det utan att ha det på kroppen :)
RaderaJag kan tänka mig en tatuering, konstigt nog. Kanske just den här veckans jerka får mig att ta steget :).
SvaraRaderaJag har funderat på det flera gånger, men sedan kommer jag på att den ska sitta där resten av livet.
RaderaHaha vilket roligt svar :)
SvaraRadera:)
RaderaJag gillar tatueringar men förstår varför man inte kan tänka sig att göra något så permanent med sin kropp :)
SvaraRaderaDet står ju alla fritt att göra vad de vill :)
RaderaDär sammanfattade du min inställning på ett väldigt bra sätt! Ingen tatuering för mig heller.
SvaraRaderaNej, jag har funderat på om jag vill ha någon, men alltid kommit på bättre tankar.
RaderaJa, det går ju inte att ångra sig för de sitter där för livet. Därför har jag valt mönster som reflekterar den jag är och som jag kan stå för.
SvaraRaderaJa, grundläggande saker brukar ju inte ändra sig.
RaderaHaha det var ett sätt att se på det som jag aldrig hört förr! :)
SvaraRaderaJag hörde det för en väldig massa år sedan och tycker fortfarande att det är sant :)
RaderaJag har två tatueringar och det känns som det räcker..
SvaraRaderaDet viktiga är ju att man själv är nöjd.
RaderaDet var en rolig jämförelse!
SvaraRaderaOch sann :)
RaderaJag kan nog tänka mig att tatuera mig och har faktiskt t o m funderat på det...
SvaraRaderaJa, om man vill ha en och tycker det är snyggt så ska man, tycker jag :)
RaderaJa precis, jag hade en flicka på fritids som skulle måla en tygpåse. Hon skrev pojkens namn hon var ihop med, när hon skulle fortsätta var det redan slut.
SvaraRaderaMia
Ja, det mesta i livet har ju en förmåga att förändras.
RaderaHåller med. Just att den sedan sitter där den sitter skrämmer lite :-)
SvaraRaderaMan kan ju ta bort dem, men om jag fattat rätt så är det både dyrt och smärtsamt.
RaderaEn jerka för mig! Gjorde min första tatuering för 30 år sedan och min senaste för ett halvår sedan och har planer på flera! Jag lever gärna med mina egenskapade "tapeter" resten av livet ;-) De står för fina minnen för mig och jag blir glad när jag ser dem!
SvaraRaderaJa, så länge man gillar dem själv så :)
RaderaJag håller helt med dig :) Skrämmande tanke med samma tapeter/tatueringar hela året :)
SvaraRaderaDet finns visserligen saker som jag tyckt i hela mitt liv, men eftersom jag tycker det och minns det, så behöver jag inte skriva in det på kroppen :)
RaderaJag är rädd för att ångra mig om jag skulle tatuera mig, men å andra sidan har jag velat göra det sedan jag var femton och det är en tanke som inte verkar försvinna.
SvaraRaderaJag har nog inte ens övervägt det på allvar, men om tanken ligger kvar så länge så kanske man ska göra det :)
RaderaDet där att inte kunna ändra är också det som får mig att dra mig från att göra en tatuering. För tänk om jag ändrar mig? Överlåter tatueringarna till mina systrar. Kanske skulle jag göra en liten stjärna någonstans eftersom de bägge har det men nja, skulle jag någon gång tatuera mig får det bli en uggla =)
SvaraRaderaJag kan nog inte ens förstå konceptet, att pränta in något på kroppen för tid och evighet. Eller jo, faktiskt efter tsunamin 2004 så funderade jag på att tatuera in mitt personnummer som streckkod så det alltid skulle gå att identifiera mig.
RaderaBlir nog ingen för mig heller, även om jag varit sugen. Idén faller när jag väl ska bestämma mig för motiv, hur ska man kunna välja, finns ju så många...
SvaraRaderaJag hade nog ganska lätt kunnat bestämma mig för vad och var, men jag vill inte ha någon :)
RaderaLigger mycket i vad du säger, så det gäller att tänka sig för.
SvaraRaderaDet är i stort sett ett livslångt beslut.
RaderaSkulle aldrig klara av att välja. Än mindre skulle jag klara av själva genomförandet av tatueringen... :)
SvaraRaderaJag tror det gör ont :)
RaderaJag kommer nog inte tatuera mig, jag heller. Men jag tror faktiskt att man vänjer sig vid tatueringar, precis som med allt annat. Jag har en del operationsärr och de har jag ju så att säga tröttnat på för länge sedan. ;) Samtidigt så finns de ju där, helt enkelt, och jag glömmer ofta bort dem.. Jag gissar att samma sak skulle hända om jag lessnade på en tatuering.
SvaraRaderaOperationsärr tröttnar man ju på innan de ens har läkt :) Visst slutar man säkert att bry sig om tatueringen om man tröttnat på den, ända tills någon påtalar att den finns där...
Radera