Bok: Dödens klackar av Tina Frennstedt

Författare: Tina Frennstedt
Titel: Dödens klackar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 431
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cold Case 5
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 juni 2025




Första meningen: Regnmolnen hänger tunga på natthimlen och Mia tänker att det är märkligt mörkt och höstlikt ute för att vara maj.

Baksidetext
David Landström är på väg mot sitt stora genombrott som dragqueen när han blir brutalt mördad i sitt hus på Sandhammaren. Tolv år senare är Österlenmordet fortfarande ouppklarat.

När en journalist som granskar fallet blir skjuten bestämmer sig Tess Hjalmarsson, chef för Skånes Cold Case-grupp, för att det är dags att utreda mordet på nytt. Tess och hennes sidekick Marie Erling befinner sig snart mitt i en dramatisk utredning med en gärningsman som verkar fullständigt hänsynslös.

Till sin stora förvåning ärver Tess samtidigt ett stort hus i Stockholm, och inser förskräckt att sambon Sandra kanske vill lämna Österlen för huvudstaden.

Min kommentar
Ibland går läsningen så snabbt att jag plötsligt sitter med massor av månad kvar när alla planerade böcker är utlästa. Juni har, hittills, varit nästan extrem med det. Eftersom jag är ganska dålig på att läsa nya böcker så tänkte jag att det kanske vore bra att plocka en av dem jag köpt i år. Då kom jag osökt att tänka på Dödens klackar, femte delen i serien Cold Case.

I den här boken har det skett ett mord vid Strandhammaren, en av Sveriges vackraste stränder. Mer kontrast än så blir det inte. Miljön i de här böckerna är inget annat än fantastisk. Det känns alltid extra bra när jag känner igen mig och kan se det framför mig. Som, till exempel, Strandhammaren och det skumma området bakom Malmö C. Extra bra blir det när man får tips på restauranger, så det fick helt enkelt planeras in en tur till Tomelilla och Tinas lille Danmark. Den gjorde vi förra helgen och det besöket avlöpte väldigt väl.

Som vanligt, eftersom det ju faktiskt är ett kallt fall, så finns det två tidstrådar här. En 2012 med allt som leder fram till mordet på David och en 2024, som är "nu". Maj 2024 i Malmö så är det oerhört svårt att missa Eurovision och allt pådrag som det drog med sig och det blir en extra krydda när man själv var i stan vid ett par tillfällen då och upplevde allt ståhej. Bland annat busskyltarna som visade Douze points i stället för Ej i trafik. Precis som det nämns i boken (jag tyckte det var jättekul, men karaktären Marie var inget fan).

Jag vet inte hur det är med dig, men jag vet inte speciellt mycket om den här världen, drag-världen. Hår dras man in i den, både på gott och ont. Skildringen av den här världen känns trovärdig, med både bra och mindre bra sidor.

Fokus ligger på utredningen, men lite privatliv blir det ju. På en lagom nivå. Det är ju svårt att helt separera jobb och fritid, det finns ju liksom inga vattentäta skott där emellan. Ibland rinner det ena över i det andra. Något som inte brukar vara ett problem i dessa böcker är att polisen inte gör ett bra jobb. Detta är den första boken hittills där jag reagerar på att polisen inte ställer rätt frågor. Eller specifikt en fråga. Det var den första som dök upp i mitt huvud, men alla missar att ställa den. Lite märkligt, med tanke på de ibland ganska långsökta andra frågorna de ställer. En rejäl blunder, om du frågar mig.

En av de bättre sakerna med dessa böcker är att huvudpersonen Tess är en helt vanlig person. Det är hon fortfarande och det känns tryggt att läsa om människor som inte gör de mest underliga och ologiska saker, bara för att handlingen kräver det. Den dynamiska duon är återförenad här, Marie är tillbaka. Hon har lugnat sig lite, men hon är fortfarande Tess motsats. Lite Carsten blir det också, men bara väldigt lite. De övriga, som var med i CC-gruppen tidigare, lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag hoppas att jag får träffa både Adam och Rafaela igen. En som jag dock inte behöver träffa igen är Ola Makkonen. Om det inte är så att han vid det tillfället får en rejäl uppsträckning av någon chef. då kan jag tänka mig det.

Dödens klackar är precis som de andra böckerna i serien välskriven och spännande. Den enda nackdelen med att ha läst den är att jag nu får vänta väldigt länge på nästa bok. Kommer det ens en nästa bok? Det hoppas jag verkligen för jag är inte klar med Tess och de andra.

Avdelningen för olika funderingar:
Var blev egentligen den där BOPS-bilen av när Tess och Marie var vid fyren? Den nämndes flera gånger, till och med samma dag på samma tur, men plötsligt så var den inte med. [spoiler]Varför i hela friden är det ingen som ens kommer på tanken att fråga om vem som är Filips pappa? Det var det första jag tänkte på. Och visst borde väl Filip ärva Ester nu? Han är ju en släkting, om David var en släkting.[/spoiler]

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 76 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dödens klackar: Tofflan, DAST Magazine och Deckarlogg