Det har varit en ganska lugn vecka, det märks att många har semester. Vädret är fortfarande vad jag kallar för en typisk svensk sommar, lite halvkallt och regnigt, men igår trotsade vi skurarna och stack iväg på utflykt. Till Tomelilla, av alla ställen. Jag ville prova en restaurang som jag läste om i den senaste boken av Tina Frennstedt. En "dansk" restaurang. Med fläskesteg och äpplekaka.
I fredags läste jag ut tegelstenen Himlakroppar, det tog tolv dagar. Den var så tung (bokstavligt alltså) att jag fick problem med både nacke och rygg under läsningen. Jag är glad att jag har läst den, men jag gör inte om det. Däremot så får den som har läst den gärna höra av sig, för det är en del som jag inte alls förstår. Nåväl, boken jag läser nu, Tystnaden av Dean Koontz, har bara lite drygt 400 sidor så det är en liten tunnis, i jämförelse. Detta är första delen om agenten Jane Hawk och det är ingen skräck. I egentlig mening.
Min smakebit är sida 164:
Den nionde hade varit en trettiosjuårig universitetsprofessor och uppskattad poet som kastat sig framför ett tunnelbanetåg.
Jane läste: "'Frigörelsen från handling och lidande, frigörelsen från inre och yttre tvång.'"
Moshe Steinitz stirrade ut i natten genom fönstret ovanför diskbänken och sa: "Det låter som poesi."
"Det är det, men inte hans egen. Jag kollade upp det. Det är från 'Burnt Norton' av T.S. Eliot."
Hon hade en till. Den tionde döda var den ojämförligt yngsta, en tjugotvåårig doktorand, så begåvad att hon börjat i college vid fjorton års ålder, klarat av sin kandidatexamen vid sexton, sin magisterexamen i astrofysik vid arton och arbetade på en doktorsavhandling i kosmologi. Hon hade tänt eld på sig själv.
Jane läste: "'Jag måste bort. Jag måste bort. Jag är inte rädd. Är jag inte rädd? Hjälp mig, någon.'"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar