Originaltitel: We were liars
Genre: Drama
Skapad av: Carina Adly MacKenzie, Julie Plec, E Lockhart (bok)
TV-bolag: Amazon
Skådespelare: Emily Alyn Lind, Shubham Maheshwari, Esther McGregor, Joseph Zada, David Morse
Premiär: 2025-06-18
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 56 min
Såg den på Prime Video 6 juli - 10 juli 2025
Handling
Den snuskigt rika familjen Sinclair äger en ö, dit hela familjen åker varje sommar för att semestra och sola. I spetsen finns familjepatriarken Harris, hans fru Tipper och deras tre döttrar, som alla tävlar om faderns gunst. Ivrigt påhejade av honom själv. De tre systrarna har alla barn i samma ålder; Cadence, Johnny och Mirren, och de tre får även sällskap av Gat, som är brorson till en av systrarnas nya pojkvän.
"Sommaren 16" (de refererar till somrarna efter hur gamla de är) spolas Cadence upp på stranden, utan något minne av vad som hänt. Sommaren efter "sommar 17" återvänder hon för att försöka bringa ordning i vad som egentligen hände året innan.
Min kommentar
För nästan exakt tio år sedan läste jag boken (som då hette Kanske är det allt du behöver veta) och även om jag inte tokhyllade den som många andra, så var det ändå något som tilltalade mig. När jag såg att den hade blivit en TV-serie, som nu heter We were liars, så kände jag att jag bara var tvungen att se den.
Serien är väldigt utdragen, Flera av avsnitten i mitten hade egentligen inte behövts. De känns mer som utfyllnad. De här otrevliga människorna har etablerats med all önskvärd tydlighet, tidigt och med besked. Det är inte direkt en sympatisk bild man får av den här familjen.
Pappa Harris har satt i system att spela ut sina döttrar mot varandra. Det har han gjort ända sedan de var små. Han hotar oavbrutet med att göra dem arvlösa, om de inte gör som han vill. Det resulterar i en fullständigt giftig miljö, som jag inte skulle vilja att någon växte upp i. Allas liv går endast ut på att upprätthålla den perfekta fasaden. Under ytan så krackelerar allt.
Mitt stora problem med den här serien är att jag överhuvudtaget inte kan relatera. Vare sig till relationen mellan systrarna (mammorna, som de kallas) eller pengarna. För mig är de här människorna inga som jag hade velat ha i min närhet. Jag minns faktiskt inte alls att de var så hemska i boken, men jag kan ha blockerat det. Det kan ha varit för hemskt att komma ihåg.
Ingen av de fyra i de så kallade Lögnarna verkar vara i rätt ålder för sin roll. Vissa av dem ser väldigt mycket äldre ut än 16. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag inte att de är så bra heller, men det kan faktiskt mest bero på de töntiga repliker som de måste leverera. Och varför ser alla ut som att de har blonderat håret? Det stör mig nästan orimligt mycket. Jag blev lite överraskad av att hitta David Morse i den här serien, men han gör den svinaktiga patriarken Harris riktigt bra. Jag tycker genuint illa om honom och det han gör.
Min högst personliga höjdpunkt i hela serien är när Johnny gör en Tom Cruise. Med samma låt och samma(?) danssteg. Det fick mig att le. Stort. Men jag har nog svårt att tro att de här ungdomarna har sett en film från 1983. Många, många år innan de föddes.
We were liars kunde kanske ha varit berörande, men det förutsätter att man bryr sig om människorna. Jag kunde knappt ha brytt mig mindre. Jag blir egentligen mest ledsen över hur grovt de har missuppfattat konceptet familj.
På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 22 betyg).
På IMDb har serien 6,7 i genomsnitt (beräknat på 7,4k betyg).
Jag ger den 3,5.
Serien är
| Spännande | Tråkig | Trovärdig | ||
| Klurig | Förutsägbar | Mystisk | ||
| Berörande | Osannolik | Underhållande | ||
| Snyggt foto | Rolig | Långsam | ||
| Romantisk | För lång | Fartfylld | ||
| Sorglig | För kort | Läskig |
Vi verkar landa i ungefär samma slutsatser. Jag kunde inte förstå varför serien blev så seg när jag tyckte så mycket om boken.
SvaraRadera