Smakebit på søndag: Himlakroppar

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

En märklig vecka har det varit, vädermässigt. I onsdags hade vi 34 grader, dagen efter var det typ 15. De senaste dagarna har det regnat och blåst nästan konstant. Tur ändå att man inte måste gå ut.

Det har blivit dags för den där tegelstenen nu. Himlakroppar av Eleanor Catton, med sina 1112 sidor, är en av de tjockaste böcker jag någonsin har läst. Jag gissar att det kommer att ta mig runt två veckor. Lyckligtvis så är den inte dålig, utan ganska intressant och faktiskt lite smårolig. Den är bara väldigt ordrik. Det jobbigaste med den är att den är så oerhört tung och att den inte är ett dugg lämplig att ha med i ryggsäcken när man pendlar. Tyvärr finns den inte som e-bok så jag kan inte byta till läsplatta. Det är därför jag läser den nu i juli, när det nästan är tomt på jobbet och jag inte behöver åka dit så ofta.

Min smakebit är sida 477:

Det blev tyst i rökrummet på Crown Hotel - en tystnad som för en kort stund tycktes få alla männen att hålla andan och som hejdade röken som steg upp från piporna, cigaretterna, cigarillerna och cigarrerna.
    Det var efter midnatt. Mörkret hade mjukat upp rummets hörn, och de ljuskäglor som kastades av fotogenlamporna och som tidigare verkat svaga och kyliga tycktes nu vara starka och värmande. Lördagskvällens ljud hördes från gatan - ett dragspel, avlägsna rop, då och då ett skrik, klappret från hovar. Det hade slutat regna men molnen hade ännu inte skingrats och månskäran syntes bara som en svag ljusfläck genom de låga molnen.
    "Så är det", sa Thomas Balfour. "Så är det. Det var dit vi hade kommit."