Originaltitel: Ojing-eo geim
Genre: Drama
Skapad av: Hwang Dong-hyuk
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Lee Jung-jae, Jo Yuri, Yim Si-wan, Kang Ae-sim, Park Sung-hoon
Premiär: 2025-06-27
Produktionsland: Sydkorea
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 61 min
Såg den på Netflix juni-juli 2025
Handling
Det misslyckade upproret i slutet av förra säsongen har skakat Seong Gi-hun i grunden. Han har blivit närmast apatisk och svarar inte ens på tilltal. Ju färre deltagarna blir desto fler är det som vill fortsätta spela. Girigheten firar triumfer.
Hwang jun-Ho fortsätter sin envisa jakt på den hemliga ön där spelen äger rum. Han vill finna sin bror och sätta stopp för de makabra spelen. En gång för alla.
Min kommentar
Squid game var ju en serie som jag från början inte ens ville se. Efter att sambon hade övertalat mig så blev jag ett lika stort fan som alla andra. Det var liksom omöjligt att inte fastna i det här spelet. Andra säsongen slutade ju liksom mitt i så när den tredje kom hängde vi på låset.
I den här säsongen ligger inte riktigt lika mycket fokus på spelen, utan även på det som händer på utsidan. Det är inte alls lika intressant, men de scenerna erbjuder en välbehövlig vila från grymheterna i spelet. Vi försökte alltid att se något annat, ljusare och gladare, efter ett avsnitt av Squid game, så att det inte var med sådana bilder på näthinnan som man gick och la sig.
Personligen så är det här med gruppdynamik och hur gränserna hela tiden flyttar sig oerhört intressant. Det är helt omärkligt för de inblandade, men hur tydligt som helst för en som tittar på. Det är skrämmande, otäckt och förtvivlat att se vad människor gör för pengar och för att överleva.
Det här är så grymt att man har svårt att föreställa sig det. Jag kan inte låta bli att fundera lite på hur sjuk en person som kan fantisera ihop/hitta på allt detta egentligen är. Tron på människan sjönk till oanade djup och hoppet om mänskligheten for all världens väg. Spelet i andra avsnittet är så hemskt att jag knappt klarar av att titta och någonstans i mitten av säsongen finns inte en enda av mina favoriter kvar i livet.
VIP-människorna är precis som jag föreställer mig att snuskigt (ny)rika kan vara. Fullständigt blasé, helt utan moral och empati, som lever i en verklighet där andra människor bara är spelpjäser för deras höga nöjes skull. Om ens det.
Slutet har jag lite blandade känslor för. Jag gillar inte valet av vinnare, men inser att det ju faktiskt var enda alternativet i det skedet. Blänkaren om en amerikansk spinoff är rent förfärlig, för att inte tala om hur svårt jag har att tro att man spelar ddakji i USA. Dock så gillar jag antydningen att det aldrig tar slut. Men jag behöver inte se det.
Personligen så tycker jag att Squid game egentligen inte hade behövt mer än en säsong. De andra två tillför noga taget ingenting. Det enda som händer är att allt bara blir svartare och grymmare. Man klarar sig ändå bättre än många andra serier. Man skulle kunna se hela serien som ett statement mot kapitalism, men det är ju inte riktigt sant. Här sätts ju även deltagarnas liv på spel. Då blir det ju en helt annan grej. Tycker jag.
På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 31,4k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 687k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är
Spännande | Tråkig | Trovärdig | ||
Klurig | Förutsägbar | Mystisk | ||
Berörande | Osannolik | Underhållande | ||
Snyggt foto | Rolig | Långsam | ||
Romantisk | För lång | Fartfylld | ||
Sorglig | För kort | Läskig |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar