
Den här veckan jobbade jag alla dagar. Heltid. Man kan säga att det nog inte riktigt var dags än, men det gick. Tack och lov att jag har ett yrke och en arbetsgivare som tillåter mig att jobba hemifrån. Det har (väldigt) sakta blivit bättre och nu kan jag dricka kaffe igen. Det har jag saknat de här veckorna. Nästa vecka har vi kortvecka på jobbet, vi är lediga på allhelgonaafton. Och faktiskt ska vi iväg på en liten miniweekend.
M W Cravens serie om Washington Poe och Tilly Bradshaw är en av mina favoriter och lyckliga jag lyckades få den senaste, Krypskytten. Det är sjunde delen och så här långt är den minst lika bra som de andra. Jag ville ge ett smakprov på Tilly som ger en liten aning om hur speciell och filterlös hon är, så jag fick bläddra bakåt lite, men det är det värt 🙂 Här sitter alltså Tilly och Poe och pratar om den tredje vid bordet, en nästan okänd (och lite misstänkt) man vid namn Towler.
Min smakebit är från sida 148:
Bradshaw rynkade pannan. "Det här är konstigt", sa hon. "Han började arbeta för mr Arreghini för tjugotvå månader sedan."
"Varför tycker du det är konstigt, Tilly? Det är vad Archie sa till mig."
"Nej, det är vad han gjorde innan dess som är konstigt, Poe."
Poe sneglade på Towler. Ett småleende drog över mannens läppar. Som om han var medveten om något lustigt som Poe inte visste något om.
"Och vad gjorde han innan, Tilly?"
"Det är just det. Jag vet inte. Antingen gick han under jorden på något sätt och hade ingen anställning över huvud taget, eller..." Hon bet sig i läppen, såg på Towler och rynkade pannan. Så stängde hon laptoppen.
"Eller vad då, Tilly?"
"Vill du ha en bit mango, Poe?" Bradshaw sköt till honom sin fruktskål. "Den är färsk och rik på fibrer. Det underlättar när du bajsar."

Jag har en plan att läsa ikapp i den här serien. Såsmåningom.
SvaraRaderaVerkar varit något riktigt tufft du haft. När jag hade covid tappade jag smaken för mycket, och ibland kan det komma tillbaka.
De här böckerna är så bra och jag kan inte låta bli att läsa dem direkt 🙂
RaderaJa, det jag har haft önskar jag inte min värste fiende. Så otroligt långdraget och jobbigt, men nu ser jag ljuset i tunneln 🙂