En konstig ovh jobbig vecka har det varit. I tisdags krockade sambon med sin cykel, med en av de där elsparksmarodörerna, som antingen inte känner till några trafikregler eller helt enkelt inte bryr sig om dem. Det verkar ha gått bra i alla fall, inget brutet och inga allvarligare skador. Förutom på cykeln då. Så nu återstår väl bara att bråka med försäkringsbolaget. För naturligtvis så uppgav killen på elsparkscykeln ett telefonnummer som inte var rätt. Nåväl, det är bara världsliga ting. Helgen har i alla fall tillbringats i Halmstad. Den årliga återträffsmiddagen med sambons gamla kollegor och respektive har gått av stapeln. God mat, gott vin och (mestadels) roligt sällskap stod på agendan. I dag bär det av hemåt igen.
Eftersom jag då har befunnit mig i Halmstad så letade jag upp en bok som utspelar sig där (jag hittade faktiskt bara en). I nästan tio år har Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein stått och väntat i hyllan, men nu var det alltså dags. Detta är första delen om kirurgen Andreas Nylund på sjukhuset i Halmstad.
Min smakebit är från sida 110:
Katrin var trött efter en sömlös natt. Hon reste sig upp från fåtöljen efter ett misslyckat försök till eftermiddagslur. Hon hade fått en chock kvällen innan av att bilden på Alex och Fabian var borta. Det fanns inget hon kunde göra åt det nu. Men fasan kröp som myror längs hennes ryggrad. Hon gick mot trappan som ledde henne upp till övervåningen och varje trappsteg kändes som att berg att bestiga.
Nej, jag är livrädd för dessa tvåhjulingar...
SvaraRaderaNy författare, tack för smakbiten.