Bok: Billy Summers av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Billy Summers
Genre: Thriller
Antal sidor: 599
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Billy Summers
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 september 2026




Första meningen: Billy Summers sitter i hotellobbyn och väntar på bilen som ska hämta honom.

Baksidetext
Billy Summers är en yrkesmördare med hjärta – och den bästa i branschen. Nu vill han lämna sitt tidigare liv, det är bara ett sista jobb kvar. Billy är en av världens bästa krypskyttar, han är Irakveteran och en riktig Houdini som försvinner spårlöst när jobbet är gjort. Så vad skulle kunna gå fel? Tja, allt. En historia om kärlek och hämnd, och en tvivelaktig hjältes försök till försoning.

Min kommentar
När semesterresan närmade sig så tänkte jag att det kunde vara lämpligt med något tegelstensliknande. Naturligtvis vände jag mig till Stephen King och valde Billy Summers. Den är inte en av hans tjockaste böcker, bara precis under 600 sidor, och helt omedvetet så började jag läsa den på King födelsedag, visade det sig. Bara en sån sak.

Ungefär en tredjedel in i boken så var Billys uppdrag utfört. Förundrat undrade jag vad i hela friden de resterande, nästan, 400 sidorna skulle handla om. Men det löste ju sig. Och det visste jag väl. Vi snackar ändå om Stephen King.

Här finns ett välbekant tema, eller flera faktiskt. Är det okej att döda onda människor? Vem bestämmer vem som är ond? Blir man då inte till slut själv det monster som man dödar? Faktum är att man här får två böcker, eller snarare tre, i en. Den första historien, den om Billys uppdrag, är inte den viktiga. Den tredje historien är boken som Billy skriver. En biografi, kan man nog säga. Ett mycket fiffigt sätt att ge läsaren all bakgrundsinformation utan korvstoppning. Det är den andra historien som är själva kärnan. Och den tänker jag faktiskt inte säga så mycket om.

Det känns så bakvänt att sitta och heja på en mördare, för det är han ju faktiskt. Även om han nu bara dödar onda människor. Men Billy verkar vara en helt vanlig person, med en stark moralkompass. En som bryr sig. Vilket faktiskt låter lite märkligt, men så är det. Allt annat han gör bevisar det. Redan i första stycket får vi veta massor om Billy, bara genom det han läser, Acke, och det han tänker på, Thérèse Raquin. Han spelar nämligen dum för att inte framstå som ett hot, bland annat genom det han läser när andra ser.

Jag sticker ut hakan här och kallar King för gestaltningens mästare. Ingen kan skriva verkliga karaktärer som han. King själv har sagt att han skriver om vanliga människor, i ovanliga situationer. Till skillnad från de som skriver om ovanliga människor, i vanliga situationer. Nu är ju inte hans karaktärer kanske helt vanliga heller, men de är vanliga. Samtliga här är som människor man kan träffa på ute på stan. Det gör att situationerna ibland kan vara orimliga, men människorna tror jag på.

Alice måste ju nämnas också. Hon är väldigt intressant och jag älskar verkligen att hon inte blir det sedvanliga svaga kvinnliga offret. Hon är kick ass. Jag har ingen aning om PTSD fungerar så här, men jag är ganska säker på att det kan göra det för vissa.

Precis som vanligt så får man en dos samhällskritik, men jag tycker att den smygs in på ett naturligt sätt. Även en hel del foreshadowing förekommer, men det är (nästan) alltid pandemin som nämns då.

Slutet. Vi måste ju prata om slutet. Det var oväntat. Många gånger så har jag tyckt att King har varit ... nej, inte dålig, men inte så bra på att få till slutet. Här lyckades han verkligen. Jag gillade det inte, men jag älskade det.

Påskägg för the constant reader finns ju alltid med. Kanske är detta väldigt mycket tydligare än vad de brukar vara. Plötsligt så stod de där på en bergsknalle i Colorado och tittade ut över ett hotell som hade brunnit ner. Jag blev löjligt lycklig. För jag visste vilket hotell det var.

Billy Summers är en thriller, med ett långsamt och eftertänksamt tempo, helt utan övernaturliga inslag. Så den passar alltså även dig, som säger att du inte läser Stephen King för att du inte läser skräck.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 4,17 i genomsnitt (beräknat på 203 720 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Billy Summers: Rörliga bilder och tryckta ord, Följeslagarna och Skriva läsa leva