"Den femte årstiden" av Mons Kallentoft

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 455
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 5
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juni 2013




Första meningen: Jag förstår inte varför.

Baksidetext
Det är tidigt i maj som den unga barnfamiljen på skogspromenad utanför Linköping hittar det svårt sargade liket. Det är otäckt välbevarat och spåren efter tortyr på kvinnokroppen är bara alltför tydliga. Kriminalinspektör Malin Fors tycker sig omedelbart se likheter med fallet Maria Murvall, den unga kvinna som hittades våldtagen och brutalt misshandlad i skogen för fl era år sedan och som sedan dess varit okontaktbar där hon sitter inspärrad på Vadstena sjukhus. Av en slump träffar Malin en psykolog från S:t Lars i Lund som berättar om ett liknande fall, och plötsligt tycks Maria bara vara en liten pusselbit i något mycket större. Men vad är det som är så fruktansvärt att det inte går att tala om?

Malin, som länge varit besatt av att få veta vad som hände Maria, är fast besluten att ta reda på sanningen, oavsett vart det kan föra henne.

Min kommentar
Kallentoft uppfinner en femte årstid för att kunna skriva den femte delen om Malin Fors, en del som många trodde skulle vara den avslutande delen, men man kan ju skriva om elemtenen också. Jag har läst alla de fyra föregående i serien och generellt kan jag väl säga att det är ett evigt tjat om årstiden, något som känns repetitivt och faktiskt lite trist. När tre hela sidor sedan ägnas åt när Malin drömmer då blir jag bara less. Det ger mig absolut ingenting.

Jag är väldigt ambivalent till Kallentofts böcker och det blev snarare värre med den här boken. Det finns massor att säga om stilen, våldet, kvinnosynen och så vidare. Det tänker jag göra nu.

I de tidigare böckerna störde jag mig inte så mycket på de kursiva styckena med de dödas röster, men här blev det bara för mycket. Till slut tyckte jag att det bara blev töntigt med vältaliga döda som tycker det viktigaste av allt är att Malin ska föda ett barn för deras skull. Jag irriterar mig oerhört mycket på att Malin hela tiden får bilder från... ja, vem vet, som beskriver exakta händelser och situationer. Är hon synsk också? Och jag fullkomlig avskyr hur skogen framställs som ond. Jag kan garantera att vare sig tusenfotingar eller trädrötter hyser någon illvilja alls. En skog kan inte vara ond, däremot människorna som befinner sig i den. Det är också vansinnigt irriterande med alla käftsmällar till höger och vänster (mest höger då), inget verkar vara bra i samhället och om man är rik så är man automatiskt ond, IKEA är skräp, McDonalds är skräp. Det är helt enkelt för mycket som Kallentoft klagar på, det skulle kännas mer seriöst om han inte spred ut sitt hat mot allt och alla så mycket. Och jag är väldigt, väldigt glad för att jag inte lever i hans värld.

Men det som stör mig allra, allra mest är Kallentofts uppenbarligt underliga kvinnosyn. Det känns inte helt äkta när en man skriver om en kvinnas innersta, hemliga tankar. Speciellt när Malin tycker att det är helt OK att hennes pojkvän ringer och beställer tid åt henne hos en gynekolog. Och när Malin säger att hon vill ha en kvinnlig så finns det ingen som helst förståelse hos pojkvännen.

Frånsett allt jag skrivit här ovanför så gillar jag boken. Malin börjar ta tag i sitt liv, även om hon fortfarande inte är riktigt frisk i huvudet. Fallet Maria Murvall, som vi följt i fem böcker, får sin upplösning, vilket känns väldigt bra, men vad ska Malin nu bli besatt av? Ja, Vattenänglar finns redan i hyllan, så någon gång får jag väl veta. Men just nu känner jag mig inte riktigt hågad. Jag klarar inte mer döda röster just nu.

Boktipsets estimerade betyg var 3.7. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den femte årstiden: Hyllan, Eli och Feuerzeug.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Topp Tio bästa filmatiseringar

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Best/Worst Movie Adaptations.

Vilken jobbig uppgift. Upptäcker jag när jag tittar runt bland böckerna för att se vilka som filmatiserats. Det är visserligen ganska många, men oj vad många filmer jag sett som bygger på en bok som jag inte läst. Men jag tänker göra det här väldigt enkelt för mig och välja böcker av en och samma författare, gissa vilken...

1. Nyckeln till frihet från novellsamlingen Sommardåd, där novellen av någon outgrundlig anledning heter Vårbedrift, men i original heter den Rita Hayworth and the shawshank redemption.

2. Stand by me från novellsamlingen Vinterverk, där den heter Höstgärning och i original The body.

3. Den gröna milen. Fantastisk bok och fantastisk film.

4. The shining. Den gamla versionen. Den med Jack Nicholson från 1980.

5. Jurtjyrkogården eller Pet sematary.

6. Langoljärerna från novellsamlingen Mardrömmar.

7. Det. Jag gillade inte clowner innan ens...

8. Christine. Jag må vara den enda i världen som gillar både boken och filmen, men den här skrämmer vettet ur mig.

9. Lida. Denna har jag faktiskt bara sett en enda gång, den var liksom för hemsk.

10. Dimman. Annorlunda slut i filmen jämfört med boken. Kan inte riktigt bestämma mig för vilket som är bäst.

Halvtid, hur går det egentligen?

På något sätt så skulle det kännas bra att sammanfatta det första halvåret, så då försöker jag väl då.

Om man tittar på själva läsningen, så har det gått väldigt bra, 40 lästa böcker av målet på 70 får väl betraktas som väl godkänt. Vad bättre är att det jag läst (oftast) har varit bra, ibland mycket bra. Hela tre fullpoängare redan (Boktjuven, Dit drömmar färdas för att dö och En man som heter Ove). På hela 2012 läste jag en enda fullpoängare. Det som är roligast av detta är att jag inte alls hade förväntat mig att tycka så mycket om vare sig Boktjuven eller En man som heter Ove. Där kan man tala om överrumpling.

Ett riktigt bottennapp har det blivit också, med Blodets meridian, en bok som jag faktiskt trodde jag skulle gilla men mest var irriterad över.

Lite statistik över de lästa böckerna kanske?

15 av 40 böcker har varit vad jag kallar kriminalroman.
20 av 40 böcker ingår i något slags serie.
22 av 40 böcker är svenska i original.
21 av 40 böcker är skrivna av män.
6 av 40 böcker är recensionsexemplar.
1 av 40 böcker är e-bok.

37 olika författare har skrivit de 40 böckerna.
20 av de författarna var nya för mig.

Med utmaningarna går det också bra. En utmaning, Böcker om böcker, gick i mål i april och då var jag ju tvungen att anta en annan, Kaosutmaningen. En lite annorlunda och inte så krävande utmaning. Av de 20 böcker man ska ha prickat av till årsskiftet har jag redan lyckats med 20.

Av de tolv som finns med i min Boktolva har jag läst sju, så där ligger jag lite före.

I utmaningen Författarfemman har jag läst en bok vardera av fyra av författarna på min lista. Den femte ska läsas nu i juli. Min förhoppning är att jag ska hinna med ytterligare en bok av var innan året är slut.

Den ständiga utmaningen att läsa hyllvärmare går väl hyfsat. Vid årets början hade jag 69 böcker som kvalificerade sig som hyllvärmare (köpta 2011 eller tidigare). Av dem har jag läst 18. Eftersom mitt mål är att läsa åtminstone hälften av de 69 så får jag nog anse att jag ligger bra till där också.

I maj gjorde jag äntligen slag i saken och gick med i Goodreads också, så nu finns jag minsann både där och på Boktipset.

En smakebit på søndag: Weirdo

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår morse började jag på boken Weirdo av Cathi Unsworth, en bok som kallas en klassisk brittisk deckare med en twist av noir.

Så här börjar den.

De hade gömt henne långt borta från resten av världen, djupt inne i en skog. I nästan tjugo år hade hon varit där nu, ännu inte tillräckligt länge för att få slut på hatets rykten, inte heller för att de inte skulle förvandlas till ett larm varenda gång hennes namn nämndes. Varenda gång ett nytt fall av tonåringar som mördar varandra hamnade på löpsedlarna.
     Östra Englands galna häxa, kallade tabloiderna henne. Mördar-Corrine, den sataniska översteprästinnan som sommaren 1984 hade slagit klorna i tonårsbefolkningen i en kuststad i Norfolk. Djävla weirdo, sa lokalinvånarna. De hade alltid vetat att det var något fel på Corrine Woodrow. Inte minsta tvivel i deras sinnen på hennes skuld och att hennes straff måste bli hårt och evigt.
     Håll henne borta.

"Spelreglerna" av Jonas Karlsson

Genre: Drama
Antal sidor: 213
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juni 2013






Baksidetext
Börja med att kontrollera att inga spelpjäser saknas ... ja det låter ju inte särskilt komplicerat. Men i Spelreglerna ges sedan instruktioner som inte liknar något annat. I Jonas Karlssons nya novellsamling återfinns pricksäkra tonträffar, på-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter, sådant som han har gjort till Karlssonska signum. Samtidigt har det blivit både svartare och ännu lite mer skruvat än tidigare, med berättelser som förvisso utspelar sig i en alldaglig nutid, men där verkligheten plötsligt kan ta skruv och bli obehagligt overklig.

Som för mannen som får en oväntad faktura på 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna på att livet igenom ständigt mötas av överseende blickar för att han är så "speciell" blir en skådespelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra värst är det kanske för mannen som tvingas bli värddjur för en oväntad, oönskat ryggdunkande bekantskap.

Min kommentar
Jag har nästan precis upptäckt att noveller är fantastiska att ta till när man är mellan böcker och eftersom jag gillar Jonas Karlsson väldigt mycket som skådespelare så kände jag mig manad att se hur han var som författare.

Några av novellerna tyckte jag väldigt mycket om, Fakturan var min absoluta favorit. Den handlar om en ung man som får en faktura på över 5 miljoner. Det är kostnaden för alla upplevelser han har haft i livet, hittills. Han tycker naturligtvis att det här inte kan vara riktigt och försöker reda ut vad och varför. Han får veta att han har haft ett perfekt liv fram tills nu och han försöker desperat att hitta motgångar som han tagit sig igenom för att kunna överklaga.

Novellen Bröllop var också en som jag tyckte var riktigt bra. Den handlar om vådan av att skriva saker på Internet och att den enda man kan ändra på är sig själv.

Även novellerna Presenten (man kan säga att den handlar om att man kanske inte alltid måste vara värst), Huvudsaken (så fyndig titel på denna) och Spår i snön (en gripande berättelse om otrohet, svartsjuka och förutfattade meningar med ett kanske oväntat slut) blev lite av favoriter.

Det här med att skriva noveller måste vara svårt, på bara några sidor ska man få ner en berättelse som ska betyda något. Även för läsaren. Något som jag inte tycker att Jonas Karlsson lyckas med riktigt, eller så är jag fel läsare. Jag gillar inte alls att behöva gissa vad som menas med en text, eller i alla fall inte att behöva anstränga mig för att hitta en mening om den inte är uppenbar. Vissa av de här novellerna betyder absolut ingenting för mig, de var så abstrakta att det för mig var omöjligt att hitta en mening. Det var liksom bara ord staplade på varandra, utan inbördes betydelse och det är ju möjligt att det ska vara så, men det är inget som jag gillar. Jag är ett kontrollfreak som gillar ordning och struktur så ibland kraschade det helt enkelt, men de noveller där jag kunde hitta en mening, de tyckte jag om att läsa. De hade ett naturligt flöde och något som sporrade min nyfikenhet, jag ville helt enkelt veta hur det skulle sluta.

Med tanke på att det faktiskt står i baksidetexten att novellerna är mer skruvade än vanligt så kanske jag inte ska döma Jonas Karlsson efter just denna novellsamling. Jag vill ju så gärna tycka lika mycket om honom som författare som skådis, men jag vet faktiskt inte om han får någon mer chans.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 3.0 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Spelreglerna: Bokmalan, enligt O och Pocketlover.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.