Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Det är fortfarande april 2017.
Tidigare så bjöd Swedish Zombie på en novell i varje nyhetsbrev. Brandbomb av Pål Eggert var den som kom den gången.
Jag har faktiskt ganska länge varit nyfiken på Pål Eggert. Redan 2017 var jag det. Det har uppenbarligen inte hjälpt överhuvudtaget. Det händer att jag läser noveller och då som smakrensare, kan man säga. Lite som ingefära mellan sushibitarna. Jag vet inte vad som hände 2020, men det blev inte speciellt många noveller och inte en enda samling/antologi. Det här är ju liksom en enda e-novell, inte särskilt betungande. Kanske jag borde läsa den snart så jag vet om jag gillar.
Så här står det på baksidan:
Jibril undrade hur länge skuggorna funnits i ögonvrån. Inte förrän en av dem tände eld på trasan som var nerstoppad i den halvfulla flaskan såg hon dem. De gled tyst fram över marken, klädda i ogenomträngligt svart. Det var något annorlunda med dem, som om de inte var riktigt var där. Alla tre hade huvor som var utdragna i långa strutar vilka ringlade sig ormlikt nerför ryggarna.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Författare: Jens Daniel Burman Titel: Svarta ögon Genre: Skräck Antal sidor: 14 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: - Förlag: Swedish Zombie Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016 Format: E-bok Källa: Bokhyllan Utläst: 29 december 2020
Första meningen: Gerd satt på sängen.
Baksidetext
Gerd rörde vid den mjuka och rynkiga huden under sina blinda ögon. Med en iver hon inte känt tidigare började hon trycka fingertopparna mot ögonloberna. Hon fick fäste och drog långsamt och sedan med ett ryck. Först det ena ögat och sedan det andra. Klafsande ljud hördes när hon släppte dem i handfatet. Senor och kött hängde ut genom ögonhålorna och bakom fanns något annat. Två svarta ögon.
Min kommentar Svarta ögon, även den av Jens Daniel Burman, blev den andra novellen som avslutade 2020. Denna dök upp i min inbox samtidigt som Göra levande. Nackdelen med att läsa noveller är att det går så fort att läsa, men inte så snabbt att skriva om dem. Därför har det dragit ut på tiden lite.
Otäcka barn brukar skrämma mig, men dessa är för diffusa. Även det ovissa brukar skrämma mig, men det här är faktiskt för ovisst. Jag får egentligen veta för lite för att bli rädd. Jag vet ingenting. Förutom att barnen har svarta ögon och att de tydligen hämtar somliga människor. Vad vill de? Vilka är urvalskriterierna? Varför lägger de löständer, hår, smycken, skor... i en säck? Allt sägs vara läskigt, som typ "Oj, vad läskigt och vad rädd jag blev.", men det är inte läskigt.
Även Svarta ögon är dessutom väldigt dåligt korrekturläst. Bland annat så byter en karaktär namn, från Elin till Malin. Just den biten, med SOS Alarm, förstår jag inte ens varför den är med överhuvudtaget. Allt känns väldigt splittrat och det är för många olika trådar för en novell på dussintalet sidor. Det hade varit mycket bättre att lägga mer krut på slutet. Det var väldigt avhugget och abrupt.
På Goodreads hade den 3,00 i genomsnitt (beräknat på 2 betyg).
Jag ger den 2,5.
Boken är
Tråkig
Spännande
Förutsägbar
Klurig
Långsam
Tempofylld
Ordbajsig
Fåordig
Mysig
Suggestiv
Måbrabok
Tankeväckande
Rörig
Genomtänkt
Sorglig
Rolig
Andra som bloggat om Svarta ögon: Jag kan inte hitta någon.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Illustrerade böcker.
Oj, det här blev svårt. Exakt hur många illustrationer måste det finnas i en bok för att den ska räknas som illustrerad? Jag gjorde det enkelt för mig. Om det finns en illustratör angiven så är boken illustrerad. Tänkte jag.
1. Nidstången av Åsa Larsson & Ingela Korsell är väl egentligen den enda av dessa tre som jag faktiskt tycker är illustrerad. En barnbok är det nog, men det är en spännande historia och bilderna är fina. Illustratör är Henrik Jonsson.
2. Bläckhjärta av Cornelia Funke är väl ett gränsfall, men det finns små fina illustrationer i den, som är gjorda av författaren. Detta är väl också en barnbok egentligen.
3. De sju böckerna om Narnia av C.S. Lewis är den upplaga jag har av den här fantastiska historien. Speciellt många illustrationer är det väl kanske inte, men de är fina och gjorda av Pauline Baynes. Även detta är nog barnböcker.
Titel: Nightflyers Originaltitel: Nightflyers Genre: Science fiction Skapad av: Jeff Buhler TV-bolag: Syfy Skådespelare: Eoin Macken, Gretchen Mol, David Ajala, Sam Strike, Jodie Turner-Smith Premiär: 2018-12-02 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 10 Avsnittslängd: ca 45 min Såg den på Netflix november 2020-januari 2021
Handling
Året är 2093 och ett team vetenskapsmän ger sig iväg på en resa ut i rymden för att ta den första kontakten med utomjordiskt liv. När skrämmande och våldsamma incindenter inträffar börjar teamet misstänka varandra och inser att det är något ombord på Nightflyer tillsammans med dem. Det är upp till besättningen att rädda skeppet och sig själva.
Min kommentar
Hösten 2019 läste jag George R R Martins kortroman Nightflyers. Den var inte så bra som jag hade hoppats, men jag kände mig övertygad om att det hade gått att göra en bra TV-serie av den. Som den ju faktiskt redan hade blivit, upptäckte jag redan då. Dock undrade jag hur man hade lyckats dra ut på den här korta berättelsen till att bli nästan tio timmar. Nu vet jag.
Efter första avsnittet så känns TV-serien exakt lika konstig som boken och jag får känslan av att ha missat flera avsnitt. Det är väldigt många fler karaktärer än i boken (tror det var tio där), hela skeppet är fullt. Av galna vetenskapsmän och, faktiskt, galna alla andra också. Alla verkar ha en egen agenda och ingen av de "nya" karaktärerna tillför något. Faktum är att serien knappt handlar om någonting.
För att de "nya" karaktärerna ska ha någon anledning att vara där så har det hittats på mängder av sidohistorier, som är osammanhängande och helt onödiga. De gör bara att allt blir otroligt utdraget. Allt är bara konstigt och ologiskt. Mängder av saker som händer har ingen mening alls. Jag är av den bestämda uppfattningen att det hade räckt med max fyra avsnitt för att få till det här.
Sista avsnittet blir nästan som en parodi och jag skrattar högt flera gånger, vilket naturligtvis inte passar sig alls egentligen, men det blir så outsägligt fånigt. Jag får känslan att man har plockat bitar från alla bra science fiction-/skräckfilmer, slängt ner allt i en mixer och kört igång. Personligen så tycker jag att det borde vara förbjudet att påstå att något är "baserat på" en bok, i det här fallet så kanske 5% kommer från kortromanen och resten är något de knåpat ihop på egen hand. Jag noterar att George R R Martin inte står med under rubriken Creator på IMDb.
Nightflyers är i sina bästa stunder ganska snygg, men outhärdligt långdragen. Endast min inneboende envishet och vägran att ge upp gör att jag tar mig igenom dessa tio avsnitt.
På TV Time har serien 7,46 i genomsnitt.
På IMDb har serien 5,9 i genomsnitt (beräknat på 11 593 betyg).
Jag ger den 2,0.
Titel: Tenet Originaltitel: Tenet Genre: Science fiction Regissör: Christopher Nolan Manus: Christopher Nolan Skådespelare: John David Washington, Robert Pattinson, Elizabeth Debicki, Dimple Kapadia, Kenneth Branagh Utgivningsår: 2020 Produktionsland: USA Längd: 150 min Serie: - Såg den på blu-ray 1 januari 2021
Handling
I en skuggvärld av spionage på hög internationell nivå är ordet Tenet det enda redskap en agent har för att rädda mänskligheten. Hans mål utvecklas under det att uppdraget utförs. Bortom tiden. Inte tidsresor. Inversion.
Min kommentar
Tenet är en film som jag blev nyfiken på första gången jag la märke till den. Jag har för mig att jag såg en hel del negativt om den då, så jag försökte glömma bort den. Det gick så där, kan man väl säga. Eftersom jag både har köpt och sett den nu. Det här är den där typen av film som jar har något slags hat-kärlek till. Jag får huvudvärk av den och det känns alltid som att det är något som inte stämmer. Att det är något fel på logiken.
Jag blir ytterst tveksam i början. Det är otroligt rörigt och det är nästan omöjligt att hänga med. Då menar jag inte bara på grund av att det är vanskligt att se skillnad på män i full skyddsutrustning. När det börjar klarna vad filmen handlar om så blir jag alldeles yr.
Detta är en film som kräver totalt fokus, det är en komplicerad och komplex historia. Tyvärr så misslyckas etableringen i början totalt. Där kunde det helt klart ha gått lite långsammare och kanske lite mer kött på benen hade hjälpt till. Jag får egentligen inte veta någon bakgrund alls, vare sig vad gäller karaktärer eller händelser. Allting bara hastas över och det var nästan obegripligt. Om man i stället lagt mer tid där och skurit ner på senare händelser, som får förhållandevis mycket tid, så hade det nog hjälpt.
Jag gillar att utmanas när jag ser på film och det lyckas den med. Det är en annorlunda historia och det känns nytt. Riktigt snyggt är det också. Oftast. Det stora problemet är nog egentligen att man inte får tid att andas, ingen tid att tänka efter. Den ena actionscenen avlöser den andra.
Jag kan redan nu säga att jag garanterat kommer att se Tenet igen. Om inte annat så för att hitta de där logiska hålen.
På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 241 318 betyg).
På IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 244 799 betyg).
Jag ger den 4,0.
