måndag 18 juli 2022

Film: Döden på Nilen (2022)

Titel: Döden på Nilen
Originaltitel: Death on the Nile
Genre: Crime
Regissör: Kenneth Branagh
Manus: Michael Green, Agatha Christie (bok)
Skådespelare: Kenneth Branagh, Tom Bateman, Annette Bening, Gal Gadot, Emma Mackey
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA | Storbritannien
Längd: 127 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 23 juni 2022





Handling
Hercule Poirots egyptiska äventyr ombord på en glamorös flodbåt förvandlas till en skrämmande jakt på en mördare när en idyllisk smekmånad blir krossad av ond bråd död. Flera offer. Flera misstänkta. Vem gjorde det, och vem står näst på tur?

Min kommentar
När jag letade efter film att se blev jag nästan lite brydd. Jag tyckte att vi hade så många filmer på alla listor, men plötsligt fanns det inget som lockade. Tills jag kom till Disney+ och såg att Döden på Nilen låg på vår lista där. Den fick det så klart bli.

Ensemblen i den förra filmen, Mordet på Orientexpressen, var ju något i hästväg. Riktigt detsamma är det inte här, även om det finns en del kändisar. Yngre kändisar, framför allt. Jag vill inte säga att jag var besviken på Orientexpressen, men jag var inte heller speciellt imponerad. Man skulle nog kunna påstå att den känslan har förstärkts efter den här nya filmen. Boken, som filmen bygger på, läste jag någon gång på 80-talet och jag minns ingenting av den. Ändå kunde jag direkt peka ut både förövare och motiv.

Som vanligt, när det handlar om Agatha Christie i allmänhet och Poirot i synnerhet så är detta en pusseldeckare. Åtminstone så till vida att det är ett begränsat område och ett begränsat antal misstänkta. Men så mycket pusslande är det inte. Utanpåverket känns mycket viktigare än själva handlingen och allt blir lite som ett kostymdrama. Dock är det väldigt snyggt filmat.

Startsträckan här är mycket (onödigt) lång, ändå känns inte filmen (för) lång. Hela förhistorien känns obefogad. Den tillför egentligen ingenting. Eller så är det bara jag som inte är ett dugg intresserad av Poirots bakgrund. Poirot är i alla fall betydligt mer sympatisk i filmversion än vad jag kan påminna mig att han är i böckerna. Tyvärr så hjälper inte det. Rent generellt så tycker jag att det är mycket överspel, men jag misstänker att det eventuellt kan hänga ihop med att den utspelar sig 1937. Då agerade/pratade överklassen precis så här. Det är i alla fall vad vi alla verkar tro.

Det påstås att det har ändrats en hel del från boken, bland annat så sägs vissa karaktärer ha ändrats, slagits ihop/tagits bort. Det är inget jag kommer ihåg och jag har inte heller några synpunkter på det.

Döden på Nilen är inte speciellt spännande, det hela lunkar på i en långsam och behaglig takt. Hela filmen blir lite av en axelryckning och inget jag kommer att minnas om några dagar.



På Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 166 889 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 119 661 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 17 juli 2022

Smakebit på søndag: Fruset guld

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag är sista dagen på bussresan så nu går färden från Stockholm till Malmö och jag tror att vi beräknas vara framme vid åtta ikväll. Då ska vi ha gjort runt 360 mil genom Sverige. Det har varit en hel del upplevelser och nu ska det bli skönt med en veckas semester. Utan bussåkning.

Tidigare i veckan började jag läsa Fruset guld av Cilla och Rolf Börjlind. Den handlar om ett mord i Arjeplog, som ligger knappa nio mil från Arvidsjaur där jag befann mig när jag började läsa den.

Min smakebit är från sida 644 i e-boken:
Den isande stormen kom norrifrån och dundrade ner längs fjällmassiven, svepte över dalgångarna och piskade sönder ögonen på männen som försökte ta sig fram i mörkret och motvinden. De hade just trängt igenom den skyddande björkskogen, nu måste de ut på öppet kalfjäll. De var på väg att passera gränsen till Sverige och hade en bra bit kvar. Fyra av dem bar tunga ryggsäckar och sjönk ner på sina skidor i snön, mannen längst fram var Juhan Ruong.
    En same hemmahörande i Luokta-Mávas sameby i Sverige.
    Det var han som skulle leda männen till gömstället.

lördag 16 juli 2022

Bok: I Tanger av Christine Mangan

Författare: Christine Mangan
Titel: I Tanger
Genre: Thriller
Antal sidor: 271
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tangerine
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 juni 2022




Första meningen: Det krävs tre män för att dra upp kroppen ur vattnet.

Baksidetext
Året är 1956. Den sista person Alice Shipley förväntar sig att möta när hon anländer till Tanger är Lucy Mason. Efter olyckan har de inte pratat med varandra. Ändå står Lucy där, i ett försök att ställa saker och ting till rätta. Det borde göra Alice glad hon har ännu inte anpassat sig till livet i den marockanska staden och är rädd för att ge sig ut i den fruktansvärda hettan. Lucy alltid självständig, alltid orädd hjälper henne att lämna lägenheten. Men snart börjar en kvävande känsla ta över Alice. Hon känner sig kontrollerad. Och plötsligt försvinner Alices man John spårlöst. Alice börjar ifrågasätta allt omkring sig: relationen med sin påträngande vän, beslutet att alls flytta till Marocko och hela sin egen verklighetsuppfattning. Det vilar en ondska över Tanger.

Min kommentar
I Tanger dök upp som en överraskning för ett bra tag sedan och jag tror inte att jag hade hört något alls om boken innan. Jag minns att blurben fick mig att bli lite skeptisk, speciellt Donna Tartt-delen. Resten av den lät ju extremt lovande, nästan för bra för att vara sann. I år tröttnade jag på att ha den oläst och tog med den i min Boktolva.

När jag letade efter andra bloggar som hade recenserat boken, speciellt någon som tyckte ungefär som jag, så fick jag lite problem. Många var de bloggar som skrivit att de hade fått den eller läste den, men inte så många har recenserat den. Och det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta någon mindre positiv recension. Någon negativ gick överhuvudtaget inte att hitta. Ändå har boken ett ganska lågt genomsnitt på Goodreads, vilket får mig att dra slutsatsen att om man inte gillade den här boken så skrev man inget om den. Det stör mig oerhört mycket, så här är undantaget.

Direkt när jag börjar läsa så får jag problem. Det är något med språket som gör att jag inte kan ta in det jag läser. Förmodligen är detta vad andra skulle kalla poetiskt språk. Själv kallar jag det bara tillkrånglat. För mig känns det som att författaren eventuellt har för många universitetspoäng i skrivande. I teorin. Det märks så tydligt att hon, nästan desperat, försöker få till en vibrerande stämning. Här tycker jag att det bara blir konstruerat och krystat, utan känsla, bara en massa ord. För en massa ord är det. Allt beskrivs för mig. Precis allt.

I evighetslånga tillbakablickar får vi veta vad som hände tidigare. Det är ibland svårt att veta var de börjar och var de slutar. Hela berättelsen hade helt klart kunnat disponeras på ett bättre sätt. Jag har också lite problem att hålla isär Alice och Lucy. De låter ungefär likadant.

Kanske är jag den enda som funderar över hur allt hänger ihop när jag läser den här typen av bok. Om jag hittar avvikelser eller saker som inte går ihop så kan det förstöra den bästa historia. I den här boken finns det en hel del löjliga, onödiga och högst irriterande luckor. Det gör mig bara arg.

Det stora problemet, enligt mig, är dock det här med den så kallade opålitliga berättaren. För att lyckas skriva en historia med en opålitlig berättare så måste den faktiskt vara just det. Opålitlig alltså. Nu var allt solklart från start. Visst, karaktärernas berättelser stämmer inte överens, det framgår ganska tidigt. Däremot så är det övertydligt vems historia som är sanningen. Jag blir aldrig vare sig engagerad, intresserad eller nyfiken. Bara trött. Jag bryr mig helt enkelt inte.

Det finns så många intressanta saker man hade kunnat göra med I Tanger och den har verkligen potential. Själv blir jag nog mest bara ledsen över att man jämför detta med Hitchcock. Han hade definitivt haft en tvist på slutet. Framför allt så hade han inte haft några logiska luckor. Tydligen ska det här bli en film och jag tror faktiskt att det kan fungera bättre så.

Avdelningen för olika funderingar:
Ett urval av logiska luckor: [spoiler]När mixtrade egentligen Lucy med bromsarna? Tom lämnade ju inte bilen den kvällen. Vem var egentligen mannen med ärret som knackade på hos Alice? Det kan ju inte ha varit Youssef, honom hade ju Alice känt igen. Hela den här grejen med att Lucy påstod sig vara Alice... så enkelt att kontrollera. Det hade ju bara varit att visa Youssef foton på båda och fråga vem det var han hade träffat.[/spoiler].

På Goodreads hade den 3,21 i genomsnitt (beräknat på 28 340 betyg).
Jag ger den 2,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om I Tanger: Snowglitter, Johannas deckarhörna och DAST Magazine.

fredag 15 juli 2022

Over 30 Book Tag

Det blir många tags nu... Den här hittade jag hos Lotten.

1. Name one of your favorite books that features a protagonist who is thirty years old or older.
Nu är ju Ove betydligt äldre än 30, men det får ändå bli En man som heter Ove av Fredrik Backman.

2. Name a book that represents who you were when you were younger.
Jag är inte helt säker på att jag faktiskt har läst den boken... men vet du, jag väljer Pippi Långstrump. Inte för att hennes uppväxtförhållanden påminner om mina utan för att hon alltid visste vad hon ville och inte brydde sig ett dugg om vad andra kunde tycka.

3. Name a book that represents where you are in your life now.
Det är ju inte så många böcker som skrivs om kvinnor 50+, men Jessika Devert har gjort det. Jag väljer den andra i Dagboksserien, Dagboken jag faktiskt skrev, eftersom den nog är mer där jag är nu. I alla fall litegrann.

4. Name a book that represents something that has never changed about you.
Jag vet inte riktigt vad det skulle kunna vara och om det finns en bok, men det får bli Projekt Rosie av Graeme Simsion. Jag har alltid varit lite av en Don Tillman.

5. Name one of your favorite classics.
Jag slukade Krig och fred av Lev Tolstoj när jag gick i gymnasiet. Det var en fantastisk upplevelse och jag tänker ofta på den.

6. Name a book you like or would like to read that was published in the year you were born.
När jag letade efter en bok som representerade mig när jag var yngre så hittade jag Den vita stenen av Gunnel Linde, som råkar vara utgiven samma år som jag föddes. Den blev ju självklar här, jag älskade både boken och serien.

torsdag 14 juli 2022

Hett i hyllan #361

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Början av juni 2018 har vi förflyttat oss till nu.
Förr var jag ofta med i bokutlottningar och det hände att jag vann. Så var det med Patrioterna av Pascal Engman.

Den här boken syntes ju precis överallt när den kom och jag blev nästan löjligt nyfiken. När jag hittade en utlottning av den hos @johannasdeckarhorna så var jag självklart med. Och jag vann. Nu har den stått här och värmt hyllan i fyra år. Det riktigt dumma är ju att jag faktiskt tror att den här boken är bra på riktigt. Kanske är det dags att sätta upp Pascal Engman på listan över tänkbara författare till nästa års Boktolva? Ja. Jo, det gör jag.

Så här står det på baksidan:
Oron sprider sig på Stockholms nyhetsredaktioner efter mordet på en kvinnlig journalist. Medarbetare som vant sig vid att dagligen få ta emot hot fruktar nu för sina liv. Den unga Madeleine Winther på Nyhetsbladet har dock siktet inställt på något helt annat. Hon vet precis hur hon ska ta sig framåt i karriären och nu är hon på väg att göra ett rejält scoop.

Carl Cederhielm har lovat dyrt och heligt att skydda landet mot fiender. Han och hans båda medsvurna har satt samman en lista med tio namn. De ska hämnas dem som inte själva kan hämnas.

I ett land långt bort längtar en man hem till Sverige. Invånarna i den lilla staden är rädda för honom, han som arbetar som livvakt åt den vapen- och narkotikasmugglande ryssen.

Snart kommer deras liv att vävas samman och Sverige vakna upp till en ny, skoningslös verklighet. För Carl Cederhielm är dock uppdraget långt ifrån slutfört. Det är dags att eliminera nästa person på listan.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.