En mycket efterlängtad bok

Ibland så tror jag faktiskt att universum håller koll på en och när man som allra mest behöver något som gör en glad, så händer det något som gör just det.

En jobbig dag i en jobbig vecka så kom det ett DM där jag fick frågan om jag skulle vara intresserad av att läsa Stephen Kings nya bok Rygga inte undan. Den n:te delen om den fantastiska karaktären Holly Gibney. Jag kallar den för fjärde delen (eftersom jag räknar även novellen Blod säljer, men om man räknar böckerna om Bill Hodges, där hon dyker upp för första gången, så är det den sjunde. Har Tomten skägg? svarade jag inte, men det var väldigt nära. Denna har jag faktiskt redan läst. Tack till Albert Bonniers Förlag!

Nyss - Nu - Nästa

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.

Nyss: Vägen in av Peter Lindmark och Anders Nilsson hör till Johan Falk-universumet och är första delen i serien om Frank Wagner. Här får man veta hur det gick till när Frank fastnade i Seth Rydells nät och hur han blev informatör. Jag antar att det är meningen att det ska komma fler delar och att vi kanske får följa Frank, ända tills hans berättelse går ihop med Johan Falks nutida.

Nu: Villa Havsbris av Caroline Säfstrand är den första boken jag köpte av den här författaren och trots att jag då har läst fyra av hennes böcker så är denna fortfarande oläst. En liten stund till. Förmodligen så läser jag ut den i dag.

Nästa: Luften är fri av Sara Lövestam är tredje delen om Kouplan, den papperslösa flyktingen som extraknäcker som privatdetektiv. Men tro nu för all del inte att detta är deckare. Det är de inte.

Bok: Flykten av Jane Harper

Författare: Jane Harper
Titel: Flykten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 380
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Exiles
Översättare: Maria Lundgren
Serie: Aaron Falk 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 augusti 2025




Första meningen: Tänk tillbaka.

Baksidetext
En varm vårkväll försvinner Kim Gillespie från en festival i den lilla staden Marralee i södra Australien. Kvar bland alla människor på festivalområdet står barnvagnen med hennes nyfödda dotter Zoe.

Ett år senare är Kim fortfarande borta och försvinnandet kastar långa skuggor över familjens och vännernas tillvaro. En ny upplaga av stadens lokala mat- och vinfestival är på gång och en av gästerna är Aaron Falk – till vardags federal utredare i Melbourne. Som vän till Kims före detta svåger kommer han i kontakt med fallet och kan inte låta bli att engagera sig.

Aaron inser snart att allt inte är som det verkar. Lögner och förtärande bitterhet kommer upp till ytan, och det blir allt tydligare att Kim inte hade någon i sitt liv som hon kunde lita på.

Min kommentar
För bara runt två månader sedan läste jag andra delen i serien om Aaron Falk och jag blev så förtjust i den att när jag behövde en (eller flera, faktiskt) böcker innan månaden tog slut så kom jag att tänka på Flykten. Den tredje delen i serien.

Boken är nog mer en relationsroman än en deckare, om man ska hårdra det. Det är mängder av sidotrådar. Faktum är att det är svårt att veta vilken av dem som är huvudtråden. Kims försvinnande kan vara det, men det finns en del andra som aspirerar på det. Alla har i alla fall ungefär samma fokus.

Aaron verkar vara en trevlig prick, jag gillar honom. Han är eftertänksam och ödmjuk. Men är det verkligen möjligt, på ett trovärdigt sätt, för honom att råka bli inblandad i fler utredningar. Romantiskt tjafs brukar jag verkligen inte vara glad i, men det förekommer här. Antingen så är det på en bra nivå eller så är Jane Harper så skicklig. Eller så beror det helt enkelt på att jag blir glad över att Aaron kanske har hittat någon.

Tempot är nästan plågsamt långsamt och det har det väl varit i de tidigare böckerna också. Miljö och relationer som tar (för) mycket plats är inte något som jag brukar uppskatta, men här vävs det in på ett så naturligt sätt att jag inte ens märker av det. Jag till och med gillar det och det gör hela stämningen, tillsammans med tempot, i boken lite halvt läskig.

Det var lite märkligt att ingen ens funderade på det scenario som visade sig vara det rätta. Det var liksom det allra första jag tänkte på. Jag kan inte låta bli att förvånas över de där människorna som tycker att deras familj är mycket viktigare än andras. Framför allt andras sinnesro. Jag tror inte att jag hade orkat leva med den vetskapen. Kalla mig gärna gammalmodig, men om man gör fel så måste man ta konsekvenserna av det. Alla föräldrar borde åläggas att lära sina barn det. Annars blir världen en väldigt farlig plats.

Flykten är egentligen inte speciellt spännande, om man menar nagelbitarspänning. Här är det mer en lurande och vibrerande spänning och det tilltalar mig. Min allra största fundering efter att ha läst klart är om det här är slutet på serien. Eller är det kanske början på något nytt? Det där jobbet lät ju intressant. Oavsett om det blir en fortsättning eller ej så blir det bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 71 456 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Flykten: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Just nu - just här och malins bokblogg

Tisdagstrion: Föreningsliv

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Föreningsliv

Vad är egentligen en förening? Funderade jag på när det var dags att hitta böcker på det här temat. Om man tittar i SAOL så betyder det sammanslutning, lag och i SO står det organiserad grupp med viss väl­bestämd verksamhet vanligen på lokal nivå. Ja, det begränsar ju urvalet, men gör det väldigt mycket enklare.

1. Björnstad av Fredrik Backman är ju självklar här. Böckerna som handlar om en hockeyklubb, men som egentligen handlar om så mycket mer. Den mest solklara föreningen i den här trion.

2. De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia har ju till och med ordet klubb i titeln. I det här fallet är det en schack-klubb och den heter som bokens titel.

3. Det nya livet av Helena Dahlgren är kanske inte lika självklar. Tills man kommer ihåg att det fanns en klubb här, Skymningsklubben. Förutom att vara ett sällskap där man läser och diskuterar böcker så är det en plats där kvinnor umgås och stärker varandra.

TV-serie: Ghosts #1 (2021)

Titel: Ghosts
Originaltitel: Ghosts
Genre: Komedi
Skapad av: Joe Port, Joe Wiseman
TV-bolag: CBS
Skådespelare: Rose McIver, Utkarsh Ambudkar, Brandon Scott Jones, Rebecca Wisocky, Richie Moriarty
Premiär: 2021-10-07
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 18
Avsnittslängd: ca 21 min
Såg den på Netflix 3 augusti - 8 augusti 2025




Handling
Det unga paret Samantha och Jay ärver en herrgård som råkar vara hemsökt av ett helt hushåll med spöken. Omedvetna om sina osynliga inneboende, planerar de att förvandla det till ett B&B. Men allt blir mycket mer komplicerat när Samantha plötsligt kan se andarna efter att ha slagit i huvudet.

Min kommentar
En serie som jag la till på vår lista, trots att jag kanske inte var jättelockad av den, är Ghosts. När behovet av komedi hade växt, lavinartat, så tänkte jag att vi väl ändå kunde ge den en chans. Jag är så glad för det.

Tydligen så är detta en re-make av den brittiska serien med samma namn. En serie som jag tyvärr har missat, helt och hållet. Det är lite trist, för den brittiska verkar vara ännu mer omtyckt än den amerikanska. Denna är dock bra nog. Men kanske kommer jag att försöka hitta originalet någon gång.

Jag hade nog egentligen inte koll på vad den här serien handlade om, men jag gillar verkligen konceptet med spöken från olika tidsperioder. Här finns en viking från 1000-talet, en medlem av Lenape-stammen från 1500-talet, en soldat från det amerikanska inbördeskriget (1700-tal), en överklasskvinna från 1800-talet, en jazzsångerska från 1920-talet, en hippie från 1960-talet, en scoutledare från 1980-talet och en finansvalp från 1980-talet. Dessutom så finns det några till som dyker upp emellanåt. Och så det levande paret, givetvis.

Bara alla kulturkrockar som uppstår mellan spökena är vansinnigt underhållande, men man får med många aktuella saker också. Och allt som har förändrats över decennier och sekel. En hel del märkliga situationer blir det och ibland även pinsamma. Jag gillar nästan alla "standardspöken", de är helt underbara och det är omöjligt att välja en favorit. De är så olika och roliga på olika sätt. De spöken som dyker upp och "gästspelar" har jag, så här långt, inte varit så glad i. Det är också dessa avsnitt som är mindre bra.

Säsongen består av arton väldigt korta avsnitt och vi tittade alltid på tre i stöten. Det tog alltså bara sex dagar att se hela säsongen. Att det var riktigt underhållande hjälpte ju till, så klart. Naturligtvis så finns det ett eller ett par avsnitt som inte är lika bra/kul, men förvånansvärt många av de arton är synnerligen roliga. Ibland är det farligt nära (eller strax över) gränsen till buskis, men det är så korta stunder att det inte stör nämnvärt.

Ghosts är lite som Friends, fast med spöken, och den är en rejäl humörhöjare. Jag tycker det är lite ovanligt med en komedi som är "snäll" för, trots allt, så bygger den på vänskap och att hålla ihop. Det är bara lite synd om Jay, som står utanför alltihop.


På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 1,8k betyg).
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 43k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig