torsdag 16 april 2015

Tisdagsutmaning: Så in i Norden!

Den här veckan handlar det om Norden på Kulturkollo.

Berätta om:
  • en bok från ett nordiskt land eller språkområde,
  • en film från ett annat nordiskt land eller språkområde,
  • en TV-serie från ett tredje och
  • musik från ett fjärde land eller språkområde.

Kul, men svår utmaning. Det klurigaste var nog ändå att reda ut vilket land som skulle representera vad. Jag har inte läst så många böcker från Finland och inte heller lyssnat på så mycket musik därifrån. För att göra det ännu lite svårare för mig så tog jag bort Sverige från ekvationen. Då blev det så här...

Boken får bli från Danmark. Flyktingen av Olav Hergel förtjänar väldigt mycket mer uppmärksamhet än vad den fått. Man kan kort säga att boken handlar om Danmarks flyktingpolitik och är en riktigt otäck läsupplevelse. En ung dansk, kvinnlig, journalist blir kidnappad i Irak, men plötsligt är hon fri och tillbaka i Danmark. Hur lyckades hon fly? Och vad är det för ung irakisk man som plötsligt dyker upp i Danmark? Finns det något samband och vad hände egentligen i Irak?

Korpen flyger är en väldigt bra film från Island. Det var väldigt längesedan jag såg den, men den utspelar sig under vikingatiden och handlar om en pojke som ser sina föräldrar mördas och sin syster rövas bort. Två decennier senare vill han hämnas föräldrarna och systern.

En TV-serie från Norge blev lite besvärligt, men sedan kom jag ihåg Fleksnes fataliteter. Närmare presentation behövs kanske inte?

Och då blir musiken alltså från Finland... För x antal år sedan hörde jag en fantastiskt bra låt på Tracks. Det tog mig ett tag att luska reda på vad den hette, men till slut lyckades jag klura ut att låten var A million nights med gruppen Sturm und Drang. Som namnet till trots faktiskt är från Finland. Gillar du melodisk hårdrock så prova!

Litto 2015

Litto-listan är tänkt som ett alternativ till Melodifestivalen och fungerar på ungefär på samma sätt, med deltävlingar och andra chansen. Det är LitteraturMagazinet som hittat på den här roliga grejen och detta är den framröstade listan för 2015.

De i fetstil har jag läst och de (eller snarare den) kursiva står i hyllan och väntar på att bli läst(a).

1. Mio, min Mio - Astrid Lindgren
2. Det osynliga barnet - Tove Jansson
3. Tusen strålande solar - Khaled Hosseini
4. Kejsaren av Portugallien - Selma Lagerlöf
5. Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe
6. Andarnas hus - Isabel Allende
7. Jag heter inte Miriam - Majgull Axelsson
8. Svindlande höjder - Emily Brontë
9. Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg
10. Djurfarmen - George Orwell
11. Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
12. Rötter : berättelsen om en amerikansk familj - Alex Haley
13. Niceville - Kathryn Stockett
14. Oliver Twist - Charles Dickens
15. Hamlet - William Shakespeare
16. Alice i Underlandet - Lewis Carroll
17. Förvandlingen - Franz Kafka
18. Idioten - Fjodor Dostojevskij
19. Katitzi - Katarina Taikon
20. Egenmäktigt förfarande : en roman om kärlek - Lena Andersson
21. Röda rummet - August Strindberg
22. Odysséen - Homeros
23. Det blåser på månen - Eric Linklater
24. Americanah - Chimamanda Ngozi Adichie
25. Krig och fred - Leo Tolstoj
26. Anna, Hanna och Johanna - Marianne Fredriksson
27. Nässlorna blomma - Harry Martinson
28. Älskade - Toni Morrison

Själv röstade jag på Djurfarmen som vinnare och Krig och fred samt Rötter som tvåa respektive trea.

Bara tio lästa, det kanske inte är så bra... Odysséen kanske blir läst så småningom, men först tänkte jag ta mig igenom Iliaden. Den ska i alla fall med i packningen när färden går till Grekland i juni.

onsdag 15 april 2015

"Mörkt motiv" av Louise Penny

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 364
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Still life
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Armand Gamache 1
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 april 2015






Första meningen: Miss Jane Neal lämnade det jordiska tidigt på den dimmiga söndagsmorgonen efter Thanksgiving.

Baksidetext
När Jane Neal hittas död i skogen, skjuten med en pil rakt genom hjärtat, blåser det en kall höstvind genom den lilla byn Three Pines. Vem har dödat den omtyckta gamla kvinnan, och varför? Och finns det en anledning till att Jane dödades under förberedelserna till den årliga konstutställningen?

Den rutinerade kommissarie Armand Gamache får uppdraget att lösa fallet i den idylliska byn på landsbygden utanför Montreal. Lokalbefolkningen är fullständigt övertygad om att det hela är en tragisk olycka, men snart är kommissarie Gamache och hans team lika säkra på att Jane Neal inte alls dog på grund av en oförsiktig bågskytt, utan för att någon ville röja henne ur vägen.

Min kommentar
Den här boken vann jag i en utlottning hos Annika för nästan tre år sedan. Otaliga är de gånger jag har läst om Armand Gamache och den lilla byn Three Pines och jag har verkligen velat läsa om dem själv, alla andra verkar ju gilla och nu har jag själv varit där. Äntligen.

Jag tappar nästan sugen efter bara tjugotalet sidor. Det fullkomligt vimlar av karaktärer och det känns som om jag blir presenterad för alla invånare i den lilla byn. Detta i kombination med långa kapitel och nästan inga andra naturliga ställen att pausa läsningen får mig att bli en aning negativt inställd.

Det är lite oklart för mig när det vänder, men helt plötsligt är jag nästan som förälskad i den där byn och alla sköna karaktärer. Man får lära känna dem och deras små egenheter och jag gillar dem nästan allihop. Alla utom polisassistent Nichol. Hon påminner om min systerdotter som 13-åring och båda hade förmågan att nästan göra mig tokig. Mina favoriter är nog Ruth (för att hon, precis som jag ibland, verkar sakna det där filtret som sorterar bort icke lämpliga saker att säga) och Armand (jag gillar verkligen hans sätt att se på allt).

För mig, som inte brukar läsa kanadensiska böcker, är det väldigt intressant med den fransk-engelska konflikten som skymtar fram ibland. Det är något jag överhuvudtaget aldrig reflekterat över, trots att jag vet att Quebec är "uppdelat".

Det som slår mig mest med den här boken är att den är så brittisk med tekokande, artiga och ironiska väderpratande människor, många gånger får jag påminna mig själv om att jag är på andra sidan Atlanten. Den påminner en hel del om Agatha Christies böcker också. Faktum är att jag ser en hel del likheter mellan Miss Marple och Clara Morrow. Det mesta är lågmält och allt rör sig framåt i maklig takt. Här finns inget frosseri i blodigt våld, det som har hänt har hänt och man får inte veta några makabra detaljer. Dialogerna blir ibland lite krystade, kanske är det lite väl pratigt ibland, men för det mesta är de roliga och jag gillar humorn som genomsyrar hela boken. Det bästa av allt är ändå att jag inte var helt säker på vem av de två jag misstänkte som var mördaren förrän alldeles mot slutet.

Det är visserligen synd om invånarna i Three Pines, men jag hoppas verkligen att jag snart kommer tillbaka till denna härliga by med alla dessa intressanta människor.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,2 (beräknat på 96 betyg).
På Goodreads hade den 3,93 i genomsnitt (beräknat på 34 052 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Mörkt motiv: Annika, En bok om dagen och PocketBlogg.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

tisdag 14 april 2015

Tematrio - Faktion

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans uppgift: Berätta om tre texter som blandar verkliga personer/händelser och fiktion!.

Det här är en typ av böcker som jag inte brukar läsa och inte heller brukar jag tycka om genren. I alla fall inte vissa böcker...

1. Typexemplet måste ju vara Karl Ove Knausgårds Min kamp. Åtminstone säger de som förstår sig på sådant att den är det. Jag gillade den inte.

2. Även Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen sägs vara faktion. Jag gillade den inte.

3. Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson gillade jag däremot väldigt mycket.

Topp Tio inspirerande bokcitat


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Inspiring Quotes from Books (anything that inspires you, challenges you, makes you think, encourages you, etc.).

Usch, det här var svårt. De böcker jag läser brukar inte vara kloka-citat vänliga, men några har jag hittat.

1. När jag läste Stephen Kings Cujo någon gång i mitten av 80-talet blev jag väldigt förtjust i något som tydligen stod på en reklamgrej(?). Det som stod där var "Om livet ger dig citroner, gör lemonad" och det är något som jag försökt leva efter sedan dess.
2. Inte heller detta är väl ett riktigt citat, det är ur En dåre fri av Beate Grimsrud. Huvudpersonen Eli ser en affisch där två personer pratar. Den ena säger "En dag ska vi dö", då svarar den andra "Alla andra dagar ska vi det inte".
3. "När kärlekens makt är starkare än kärleken till makt, kommer fred att härska på jorden." Något som Jimi Hendrix tydligen har sagt, men jag hittade det i Under kupolen av Stephen King.

På Goodreads har jag gillat dessa
4. "Not all those who wander are lost." J.R.R Tolkien ur Sagan om ringen.
5. "I think there's just one kind of folks. Folks." Harper Lee ur Dödssynden.
6. "So many things are possible just as long as you don't know they're impossible." Norton Juster ur The Phantom Tollbooth.