lördag 14 maj 2022

Bok: Försvunnen av Tina Frennstedt

Författare: Tina Frennstedt
Titel: Försvunnen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 412
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cold Case 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 april 2022




Första meningen: Orkanen Rut dundrade in mot den skånska kusten.

Baksidetext
En 19-årig kvinna försvinner en sommarnatt på Österlen. Fallet blir aldrig uppklarat. Sexton år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Till en början famlar polisen i mörkret, men ett DNA-spår gör att man kan dra kopplingar till det gamla försvinnandet.

Tess Hjalmarsson, kriminalinspektör och chef för Skånes cold case-grupp, tar sig an fallet. Hon brinner för att utreda gamla fall och att slutligen kunna ge anhöriga svar på vad som egentligen hände.

Parallellt kämpar Tess med sitt ganska misslyckade privatliv och en barnlängtan som ser ut att gå i kras efter att flickvännen har lämnat henne.

Min kommentar
Jag har nog alltid gillat att läsa böcker som utspelar sig i bekanta miljöer (där jag bor eller vistas tillfälligt) så när Försvunnen (utspelar sig i Malmö och på Österlen) släpptes i början av 2019 blev jag genast sugen. Några veckor efter släppet så lottades boken ut (tillsammans med ytterligare två böcker som utspelar sig i Skåne) Och jag vann. Sedan rönte den ju samma öde som så många andra böcker som flyttar hem till mig. Den står oläst i hyllan. När vi för ett tag sedan åkte på en hotellweekend i Trelleborg så tyckte jag att det var nära nog och den fick åka med mig.

Jag känner mig nog lite grinig när jag klagar på att början av boken är väldigt detaljerad. Det känns som att författaren försöker få in så mycket det bara går och då gärna mycket ovidkommande och ointressant. Här är det två olika fall, som plötsligt får en koppling. Men hör de verkligen ihop? Jag tycker det här är riktigt snyggt gjort. Även om jag gissade rätt förövare ganska tidigt. Helt säker var jag dock inte förrän mot slutet.

Miljön är då Malmö samt Österlen och även om jag inte är jättehemma på något av ställena så känner jag igen mig. Det är bra beskrivet och detaljerna är på en angenäm nivå. Lite kul är det att ångloket som går där på somrarna nämns. Det har jag varit sugen på att åka, länge. Någon gång blir det säkert av.

Karaktärerna är ganska många, men det blir aldrig rörigt. En del förekommer bara en kort liten stund. Tess, huvudpersonen kan man väl säga, verkar vara en bra polis. Sitt privatliv är hon betydligt sämre på. Där är hon irriterande svag, men högst verklig. Hennes kollega Marie var jag inte så glad i från början. Hon hade ett beteende som fick alla taggar att åka ut. Allt eftersom så förändrades det och jag både gillar och uppskattar att författaren lyckades omvända mig. Så till den milda grad att hon nästan var en favorit mot slutet. Det är en väldigt bra idé att göra Tess och Marie så olika att det ibland gnisslar i maskineriet. Det blir mer dynamiskt och så blir de ett väldigt bra radarpar. Några av karaktärerna i polishuset verkar vara planterade för efterföljande delar, man får inte veta något alls om dem.

Största fokuset ligger på polisarbetet. Det uppskattas, mycket. Jag föredrar att grotta ner mig i förhör och analys framför att matas med privata problem. Vilket det ju så klart blir också, konstigt vore det ju annars. Privatlivet hänger ju liksom med hela tiden och Tess relationsproblem är svåra att undvika. De hålls dock på en bra nivå. Det blir också en del fokus på de offer som finns i fallet, hur anhöriga och anklagade drabbas. Tyvärr så kommer också den där tröttsamma och uttjatade personliga inblandningen, med den tillhörande faran för eget liv. Jag önskar så att det slutade vara standard i deckare.

Ett par reflektioner blir det och det är intressant att skjutningarna i Malmö slätas över som inte så vanligt och bara i begränsade områden, alltså inte så farligt för "vanligt" folk. Fyra år senare kan man väl säga att den inställningen inte gick så bra med den logiken. Vissa händelser tycker jag att man inte får någon förklaring på, som det här med vem som egentligen läcker uppgifter. En annan sak jag funderade på, eller... jag ställer mig ytterst frågande och fullständigt oförstående till att Kim Larsen skulle räknas som en märklig musiksmak 2002. Det här är då en högst personlig reflektion.

Försvunnen är inspirerad av fallet med Helena Andersson, som försvann i Mariestad 1992. Det är alltså ingen "fallstudie" eller så kallad gissningslek. Vilket jag nog trodde, men det gör inget alls att jag trodde fel. Det här är en väldigt bra debut och jag kommer helt klart att läsa vidare i serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 1 135 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Försvunnen: Bokstunder, Tankar från en samlares hjärna och Tofflan.

fredag 13 maj 2022

Köpta böcker 😲

Det var ju faktiskt så sent som i förra veckan som jag beklagade mig över att jag inte ville köpa böcker. Alltså inte ville-fick, utan ville-kände-för. Då blir ju så klart det logiska att jag omedelbart köper ett par. Men jag skyller på att det var fantastiska klipp.

Jag läste precis Tina Frennstedts debut (Försvunnen) och den var så bra att jag kände att jag absolut villhövde äga resten av serien också. Väg 9 är andra delen och den hamnade i min varukorg. Efter att Christoffer Carlsson återupprättade sin ära (hos mig då) så köpte jag Brinn mig en sol, som sägs vara andra delen i Hallandssviten. Och ja, han är ju som bäst när han skriver om Halland. Tycker jag.

torsdag 12 maj 2022

Hett i hyllan #352

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Tro det eller ej, men här är den sista olästa från bokrean 2018.
Jag minns inte riktigt vad det var som lockade med Flickorna på Englandsbåten av Lone Theils.

Det kan ha varit det där med Englandsbåten som lockade. Stora färjor är något jag åker med skräckblandad förtjusning, nästan. Det kan ha också ha varit att det är en dansk deckare, vilket jag brukar gilla. Och så är det tydligen också första boken i en serie. Det verkar ha kommit fem delar, men bara två är översatta till svenska. Andra delen släpptes på svenska 2017 så det ser ju inte ut som att det blir fler där. Plötsligt är jag inte så sugen på att läsa den längre...

Så här står det på baksidan:
Två danska flickor försvann spårlöst på en färja till England 1985. Många år senare dyker ett foto av dem upp i en gammal resväska i en second hand-butik i den lilla engelska kuststaden Brine. Journalisten Nora Sand som arbetar i London för den danska tidningen Globalt börjar nysta i historien. Hon beger sig till Danmark för att undersöka flickornas brokiga bakgrund på en ungdomsinstitution. Snart dras hon in i ett fall med en ohygglig seriemördare som avtjänar ett livstidsstraff på det beryktade fängelset Wolf Hall. Samtidigt som hennes ungdomskärlek dyker upp oväntat i London gräver Nora så djupt i det gamla fallet att hon till sist får anledning att frukta för sitt liv.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 11 maj 2022

Bok: Hyresgästerna av Sarah Waters

Författare: Sarah Waters
Titel: Hyresgästerna
Genre: Drama
Antal sidor: 600
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The paying guests
Översättare: Ylva Mörk
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 april 2022




Första meningen: Barbers hade sagt att de skulle komma vid tre.

Baksidetext
London 1922. Kriget har vänt upp och ner på allt och svept med sig pojkar och män. De kvinnor som nu måste leva vidare gör det i en helt ny värld som också bjuder nya friheter.

I ett stort hus i den burgna Londonförorten Camberwell bor Frances Wray med sin mor, mrs Wray. Deras liv har förändrats drastiskt. Familjens män har stupat och för att klara hyran blir mor och dotter nu tvungna att ta in hyresgäster. Ett ungt par ur den lägre tjänstemannaklassen, Lilian och Leonard Barber, flyttar in. In kommer den nya världen och dess sociala spänningar. Och när Frances, som är en modern kvinna med moderna idéer om kärlek, kommer allt närmare Lilian, påbörjas ett kammarspel som ska explodera med oförutsedda konsekvenser som följd.

Min kommentar
För åtta (jösses, vad tiden går) läste jag min första bok av Sarah Waters och jag tyckte den var ganska bra. Alltså inhandlades Hyresgästerna på en bokrea några år senare. Och så blev den stående oläst i hyllan. Mycket på grund av bokens omfång, 600 sidor är väl egentligen inte speciellt mycket, men i kombination med att jag läste en del mindre bra recensioner så lockade den inte jättemycket. Då är det perfekt läge för min utmaning Vi möts igen.

Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig när jag började läsa. Egentligen är det så jag vill ha det. Det blev i alla fall lite som att läsa tre böcker i en. Från början är det ett alldeles vanligt historiskt drama jag läser. Plötsligt blir den en erotisk roman och ytterligare en stund senare så förvandlas allt till ett rättegångsdrama. Lite får jag känslan att författaren själv inte visste vad hon ville med boken. Alternativt att hon ville skriva i så många genrer som möjligt. Samtidigt.

Man får en bra inblick i 20-talets värld och då extra mycket om hur det var att vara rik/förnäm och ramla ner på samhällsstegen, till "botten". Det traumatiska i att behöva ta in hyresgäster, att beblanda sig med pöbeln. Oron som mamma Wray känner över att grannarna ska se att dottern Frances själv städar och fixar i huset. Lite samma tema som i Främlingen i huset och det gäller för övrigt även själva huset. Allt detta sätter stämningen på ett väldigt bra sätt. Tidsandan blir på något sätt än mer träffsäker av många lustiga och lite oroväckande tvärsäkra påståenden om dåtida sanningar om lite allt möjligt. Hundra år senare vet vi ju att de hade fel.

Detaljnivån är på en extrem nivå, åtminstone i början. Det känns som att allt beskrivs, ända ner till minsta knapptryckning för att koka te. Intrycket blir att det är väldigt pratigt och repetitivt. Samma våndor. Samma ältande. Jag får faktiskt lite Raskolnikov-känsla av Frances. Kapitlen är dessutom evighetslånga och det hjälper inte heller till. I mitt tycke så borde boken ha kortats ner, rejält.

Kärlekshistorien är jag inte ett dugg intresserad av och särskilt inte när den går över i sexscener. Jag känner mig nog mer överrumplad än chockerad, men detta är inte ett tema som jag väljer själv och jag vill nog helst ha chansen att välja bort erotiska romaner, men det är ju lite svårt när man inte på förhand vet vad boken handlar om. Eller det framgår inte någonstans faktiskt. För min del så är allt det som händer runt omkring det som är intressant.

Hyresgästerna är till slut bättre än vad jag trodde, men jag hade nog uppskattat boken mer om det moraliska dilemmat hade drivits till sin spets. Nu tycker jag att författaren tog den enkla vägen ut.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,44 i genomsnitt (beräknat på 77 170 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Hyresgästerna: Lottens bokblogg, enligt O och Johannas deckarhörna.

tisdag 10 maj 2022

Tisdagstrion: Trafikljus (en röd, en gul & en grön bok)

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Trafikljus (en röd, en gul & en grön bok)

Så klart fick jag problem med det här temat, extra svårt blev det när jag la på kravet att boken ska ha fått minst en fyra i betyg. Och så ville jag ju egentligen ha helt enfärgade böcker, men det fick jag kringgå lite. Jag kan i alla fall konstatera att det är ont om färg i min bokhylla...

1. Liseys berättelse av Stephen King är den bok som fick mig att förstå att King var tillbaka igen, efter sin ganska långa svacka. Jag gillade verkligen den. Och nu tittar jag faktiskt på TV-serien.

2. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole var det evigheter sedan jag läste, men jag minns den som fantastiskt rolig.

3. Ensam kvar av Rhiannon Navin dyker upp ofta i olika sammanhang här på bloggen. Det är den helt klart värd. Den handlar om vad som kan hända efter en skolskjutning, hur det kan drabba en familj som inte längre är hel.