Film: Florence Foster Jenkins

Titel: Florence Foster Jenkins
Originaltitel: Florence Foster Jenkins
Genre: Drama
Regissör: Stephen Frears
Manus: Nicholas Martin
Skådespelare: Meryl Streep, Hugh Grant, Simon Helberg, Rebecca Ferguson, Nina Arianda
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 106 min
Serie: -
Såg den på DVD 13 april 2017





Handling
Filmen bygger på den sanna historien om Florence Foster Jenkins, en rik arvtagerska i New York som drömmer om att bli en stor operasångerska – trots sin totala avsaknad av musikalitet och sångförmåga. Den amerikanska ”sopranen” kunde bekosta sin sångkarriär och grammofoninspelningar tack vare sitt arv. Hennes sista konsert framfördes på New Yorks ledande scen - Carnegie Hall, drygt en månad före hennes död 1944.

Min kommentar
Den här filmen såg jag reklam för förra sommaren och utan att veta vad den handlade om bestämde jag mig för att jag bara måste ha den. Hugh Grant finns på min auto-buy. Liksom Meryl Streep. Båda i samma film kan ju liksom inte vara dåligt.

Från förra sommaren till nu så hade jag ändå lyckats skaffa mig lite koll på vad filmen egentligen handlade om och jag kunde inte för mitt liv förstå hur det här skulle vara möjligt. Först tänkte jag att det aldrig skulle kunna hända i dag. Sedan kom jag att tänka på Håkan Hellström. Så jo, det är nog faktiskt möjligt. Till och med i modern tid.

Efter att jag sett filmen fick jag naturligtvis kolla upp den här människan på Wikipedia och även om det var en del som inte framgick i filmen så verkar det mesta ha stämt. Däremot så kan jag inte förstå varför, vare sig efter filmen eller efter att ha läst på Wikipedia. Detta är ju lite som kejsarens nya kläder och jag skulle gärna vilja veta hur alla kom överens om att hålla masken. Var det bara för att hon var rik och hade stort inflytande? Jag fattar inte. Och ska man verkligen utsätta folk (både åhörare och "sångare") för detta bara för kärlekens skull? I alla fall så tycker jag att de har lyckats hålla allt på en bra nivå. Det som kunde ha blivit hånande och plumpt skildras i stället med respekt, värme och kärlek.

Meryl Streep är fantastisk, som vanligt och än mer imponerande eftersom jag vet att hon faktiskt kan sjunga. Då är det inte lätt att låta så där. Hugh Grant är även han bra och den här rollen är lite annorlunda mot vad han brukar spela. Den som dock stjäl showen, för mig, är Simon Helberg (jajamän, Howard i Big Bang Theory). Hans ansiktsuttryck och fnissattacker är helt obetalbara.

Filmen är väldigt underhållande, rolig och tragisk på en gång och ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. För mig känns det osannolikt att en människa kan vara så fullständigt tondöv, men även det vet jag ju existerar i modern tid. Det ser jag i Idol varje år och jag kommer aldrig att tycka att det är snällt att ljuga för någon om att den kan sjunga när det inte är så.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 325 betyg).
På IMDb hade den 6,9 i genomsnitt (beräknat på 30 423 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.