"Springfloden" av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind

Författare: Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Titel: Springfloden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 442
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rönning & Stilton 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 januari 2018




Första meningen: Nivåskillnaden mellan ebb och flod är normalt fem till tio centimeter vid Hasslevikarna på Nordkoster, utom när det är springflod.

Baksidetext
1987. Under en kall och likgiltig fullmåne begås ett sadistiskt mord på en strand på Nordkoster. Offret är en ung kvinna. Förövarna är tre personer. En ung pojke blir ofrivilligt vittne till mordet. Mordutredaren Tom Stilton på Rikskrim arbetar i motvind: offrets identitet kan inte fastställas, inget motiv hittas, gärningsmännen går inte att spåra. Till slut hamnar utredningen på hyllan. Över femton år senare får Stilton, via en annan utredning, en ny infallsvinkel på fallet. Men samtidigt börjar hans psykiska hälsa att vackla och efter en uppslitande skilsmässa tappar han helt fotfästet i tillvaron.

2011. Olivia Rönning får i uppgift att skriva ett elevarbete på Polishögskolan om det olösta strandfallet. Hon vaskar fram så mycket hon kan via gamla källor, det svåraste visar sig dock vara att få tag i den som ledde mordutredningen. Tom Stilton är nämligen som uppslukad av jorden.

Min kommentar
Ut i ljuset med det bara. Jag har inte läst paret Börjlinds Springfloden förrän nu. 2018. Ja. Jag skäms lite. Boken har ändå stått i hyllan sedan den släpptes som pocket. Det är många år det. Nu, när jag hittat på utmaningen Sist på serien? så tog jag naturligtvis med den här serien och den blev först ut. Faktum är att jag nog borde ha lite stryk. Bara för att jag har låtit den stå oläst så länge.

Det är inte alls svårt att se att Börjlinds är manusförfattare. Miljöer och scener är väldigt väl beskrivna och det känns nästan som att jag är där. Berättelsen är dessutom uppbyggd i vad som känns som (väldigt) snabba filmklipp. Vissa trådar har extremt korta besök, ibland bara några rader. Det gör att det blir otroligt hoppigt. Jag gillar inte det här sättet i vare sig bok eller film. Språket motsvarar det snabba korta, även det är kort och lite avhugget. Många meningar består bara av ett enda ord. Min gamla svensklärare hade blivit galen. Dock är jag ganska förtjust i det, om det inte blir för ofta. Här håller vi oss nog precis på gränsen.

Karaktärerna är många. Väldigt många. En stor del av dem behöver inte ens vara där, men togs kanske med för att de skulle vara villospår (det funkade inte). Det blir ändå inte svårt att hålla ordning på dem. Jag tycker de är så tydliga med egna röster att jag hela tiden minns vem som är vem. Eller kanske beror det på att de är ganska udda. Allihop. Utan att på något sätt kännas osannolika. Jag gillar Olivia, Stilton, Mette, Mårten... ja, nästan allihop.

Det gällde att vara vaken precis hela tiden, inte tappa fokus en enda sekund. Då missade man något. Jag kan inte påstå att det var svårt att hålla sig fokuserad, det blev inte direkt långtråkigt någon gång. Ingen diskbänksrealism, inget vardagspussel så långt ögat kan nå och det är högst befriande att slippa det när man läser deckare (jo, det finns undantag). Som svensk deckare följer den traditionen att ta upp något samhällsproblem och även detta lyckas Börjlind med utan att det stör. Här finns inga pekpinnar överhuvudtaget.

Ett par scener i den här boken tar fullkomligt andan ur mig. Mordet alldeles i början är så grymt och hemskt att jag faktiskt inte kan släppa det riktigt. Andra scenen är Stilton i grottunneln. Jag vill inte vara så förmäten att jag påstår att jag kände den ångest som man skulle i någon av dessa situationer, men den jag kände var fullt tillräcklig, tack.

Trots att författarna gjorde sitt bästa med lite för många trådar, lite för tillkrånglad historia och lite för många sidospår så kom inte upplösningen speciellt oväntat. Dock finns det en ganska stor mängd som är höljt i dunkel när det gäller huvudpersonernas bakgrund. Jag hoppas det klarnar i de efterföljande böckerna. Att jag ska fortsätta läsa serien råder det inga som helst tvivel om.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,9 (beräknat på 334 betyg).
På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 2 526 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Springfloden: Booze'n'Books, Bokstunder och Bibliotekskatten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.