Delårssammanfattning Hett i hyllan 2025

20 augusti 2015 började jag med de här inläggen och tänkte att det var en evighetsmaskin, att jag aldrig skulle komma till slutet. Nu, nästan tio år senare, så har det hänt. Hyllvärmarna, enligt min definition, tog slut förra veckan. Även om det nu inte är dags för årssammanfattningen så tycker jag att det kan vara lämpligt att ta en titt på hur det ser ut, hittills i år.

Endast trettio böcker blev det i år och av dem har jag bara läst tre. Glädjande nog så har jag läst ytterligare 22 stycken under de sju månader som gått av 2025, alltså totalt 25. Det ser ju bra ut för slutresultatet, som jag så klart återkommer till efter årsskiftet. Jag tänker inte gå in på några detaljer nu, det sparar jag till den "riktiga" sammanfattningen, men betyget på de jag läst hittills var jag mycket nyfiken på. Så här har jag tyckt om de jag läst så här långt:

1 x 1,0
3 x 2,0
3 x 3,0
5 x 3,5
12 x 4,0
1 x 4,5

Genomsnittet blir ju inte så högt, på grund av de där bottennappen, men jag hoppas att det rättar till sig lite de månader som är kvar.

Mer än så blir det inte för nu. Och Hett i hyllan återkommer så klart efter årsskiftet när mina hyllvärmare fylls på.

Bok: Akrobaten av Anders Sundkvist

Författare: Anders Sundkvist
Titel: Akrobaten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 271
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erik Borg & Linda Ndege 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juni 2025




Första meningen: Ninni kände att hon valt rätt.

Baksidetext
En känd toppadvokat skjuts till döds i källaren till sin villa i ett av Stockholms välbärgade områden. Samma natt tar sig en inbrottstjuv in i huset och blir vittne till avrättningen. Amfetaministen Ninni har siktat in sig på Stockholms rikare områden, och hon har unika förmågor som gör att hon aldrig blivit påkommen.

När Victor Méndez, nybakad patrullerande polis med stora ambitioner, får korn på den ovanliga inbrottstjuven och utanför arbetstid drar i gång privatspaningar, upptäcker han snart att han är något större på spåren. Samtidigt kämpar kriminalpoliserna Erik Borg och Linda Ndege i motvind i sin jakt på advokatens mördare.

Ovetande om varandra dras de alla från sina olika håll in i ett upptrappat sökande efter gärningsmannen. En jakt genom en härva av drogpengar, oheliga allianser och poliskorruption – med allt högre insatser, och allt dödligare risker.

Min kommentar
Böcker slukas i en hissnande fart just nu och då får man passa på att läsa sådana som av olika anledningar har blivit stående olästa ett tag. Akrobaten är andra delen i en serie om poliserna Erik Borg och Linda Ndege. Jag var inte speciellt förtjust i den första boken och faktum är att jag nog inte hade läst den här andra, om den inte hade kommit som en överraskning från förlaget.

Mitt största problem med första delen var detaljnivån, den var helt absurd och adjektiven stod som spön i backen. Det är dessbättre något som har förbättrats ordentligt i den här boken. Jag reagerar inte på något en enda gång. Ett av mina andra stora problem med den förra var huvudpersonen Erik. Han är dessvärre inte ett dugg bättre i denna.

Erik Borg är fortfarande inte någon speciellt trevlig person. Han är gnällig och självömkande. Egentligen så är det ingen av karaktärerna som jag gillar på riktigt. Ninni är väl den som kommer närmast. Henne känner jag sympati och empati med, dessutom så är jag intresserad av hur det ska gå för henne. Något jag kanske inte får veta. Trots att hon väl är en huvudperson här så har jag svårt att tro att hon kommer att figurera i fler böcker. Victor Méndez är även han en ny karaktär och även han är någon sorts huvudperson. Förutom Ninni så är alla andra missunnsamma strebrar.

Trots att jag i den här boken får veta mer om människorna än vad de har på sig och vilken färg det är på allt så vet jag fortfarande ingenting om Erik Borg eller Linda Ndege. Jo, jag vet att jag inte gillar (för mycket) privatliv i deckare, men här finns i stort sett inget privatliv alls. Det gör att karaktärerna saknar ett sammanhang. Jag förstår inte varför de agerar och tänker som de gör. Jag får strängt taget veta mer om Victor i denna enda bok, än vad jag fått veta om Erik och Linda i två.

Både Victor och Ninni är positiva tillskott, tycker jag. På varsin sida om lagen. Mest positivt tycker jag det är att ordningspolisens vardag får lite uppmärksamhet. Jag hade också varit frustrerad och less på mitt jobb om jag haft det jobbet. Ninni är väl den som man "hejar" på här och det är bra gjort att få mig att hålla på en bov. Jag kan tänka mig att många har det som Ninni. Allt är inte alltid svart eller vitt.

Den här boken var betydligt mer spännande än sin föregångare och inte alls lika förutsägbar. Det var inte riktigt lika tydligt vem som var skyldig. Jag har nog lite svårt att se att förövaren skulle agera så här korkat och ologiskt. H*n hade ju varit så cool, calm and collected i övrigt. Då känns inte slutet särskilt sannolikt. Det blev lite väl dramatiskt och Hollywoodskt.

Akrobaten är väldigt mycket bättre än första delen och nu tror jag att jag eventuellt även vill läsa den tredje boken. Vi får se. Tyvärr så är den ett klassiskt fall av för bra för 3,5, men inte tillräckligt bra för 4 i betyg. Den hamnar egentligen någonstans däremellan, men så många steg har jag inte på min skala, så det får bli 3,5.

På Goodreads hade den 3,15 i genomsnitt (beräknat på 97 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Akrobaten: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Mina skrivna ord

Tisdagstrion: Rovdjur

Tisdag igen och Tisdagstrion är tillbaka efter sommaruppehållet. Precis som vanligt så sköts den av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Rovdjur

Den här trodde jag faktiskt att jag skulle gå bet på, men så började jag leta. Det blir en blandning av titel, omslagsbild och handling.

1. Svart varg av Juan Gómez-Jurado är andra delen i den spanska serien om Antonia Scott. Det bästa spanska jag någonsin har läst. Första boken har blivit TV-serie och den är lika bra den.

2. Shardik av Richard Adams (jo, han med kaninerna) handlar faktiskt om björnen och är, lite fristående, tredje delen i serien om Maia och Bekla.

3. Sankta Psyko av Johan Theorin kan man tycka inte hör hemma här, men i boken finns en förskola som heter Lodjuret så den passar utmärkt.

TV-serie: We were liars #1 (2025)

Titel: We were liars
Originaltitel: We were liars
Genre: Drama
Skapad av: Carina Adly MacKenzie, Julie Plec, E Lockhart (bok)
TV-bolag: Amazon
Skådespelare: Emily Alyn Lind, Shubham Maheshwari, Esther McGregor, Joseph Zada, David Morse
Premiär: 2025-06-18
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 56 min
Såg den på Prime Video 6 juli - 10 juli 2025




Handling
Den snuskigt rika familjen Sinclair äger en ö, dit hela familjen åker varje sommar för att semestra och sola. I spetsen finns familjepatriarken Harris, hans fru Tipper och deras tre döttrar, som alla tävlar om faderns gunst. Ivrigt påhejade av honom själv. De tre systrarna har alla barn i samma ålder; Cadence, Johnny och Mirren, och de tre får även sällskap av Gat, som är brorson till en av systrarnas nya pojkvän.

"Sommaren 16" (de refererar till somrarna efter hur gamla de är) spolas Cadence upp på stranden, utan något minne av vad som hänt. Sommaren efter "sommar 17" återvänder hon för att försöka bringa ordning i vad som egentligen hände året innan.

Min kommentar
För nästan exakt tio år sedan läste jag boken (som då hette Kanske är det allt du behöver veta) och även om jag inte tokhyllade den som många andra, så var det ändå något som tilltalade mig. När jag såg att den hade blivit en TV-serie, som nu heter We were liars, så kände jag att jag bara var tvungen att se den.

Serien är väldigt utdragen, Flera av avsnitten i mitten hade egentligen inte behövts. De känns mer som utfyllnad. De här otrevliga människorna har etablerats med all önskvärd tydlighet, tidigt och med besked. Det är inte direkt en sympatisk bild man får av den här familjen.

Pappa Harris har satt i system att spela ut sina döttrar mot varandra. Det har han gjort ända sedan de var små. Han hotar oavbrutet med att göra dem arvlösa, om de inte gör som han vill. Det resulterar i en fullständigt giftig miljö, som jag inte skulle vilja att någon växte upp i. Allas liv går endast ut på att upprätthålla den perfekta fasaden. Under ytan så krackelerar allt.

Mitt stora problem med den här serien är att jag överhuvudtaget inte kan relatera. Vare sig till relationen mellan systrarna (mammorna, som de kallas) eller pengarna. För mig är de här människorna inga som jag hade velat ha i min närhet. Jag minns faktiskt inte alls att de var så hemska i boken, men jag kan ha blockerat det. Det kan ha varit för hemskt att komma ihåg.

Ingen av de fyra i de så kallade Lögnarna verkar vara i rätt ålder för sin roll. Vissa av dem ser väldigt mycket äldre ut än 16. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag inte att de är så bra heller, men det kan faktiskt mest bero på de töntiga repliker som de måste leverera. Och varför ser alla ut som att de har blonderat håret? Det stör mig nästan orimligt mycket. Jag blev lite överraskad av att hitta David Morse i den här serien, men han gör den svinaktiga patriarken Harris riktigt bra. Jag tycker genuint illa om honom och det han gör.

Min högst personliga höjdpunkt i hela serien är när Johnny gör en Tom Cruise. Med samma låt och samma(?) danssteg. Det fick mig att le. Stort. Men jag har nog svårt att tro att de här ungdomarna har sett en film från 1983. Många, många år innan de föddes.

We were liars kunde kanske ha varit berörande, men det förutsätter att man bryr sig om människorna. Jag kunde knappt ha brytt mig mindre. Jag blir egentligen mest ledsen över hur grovt de har missuppfattat konceptet familj.


På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 22 betyg).
På IMDb har serien 6,7 i genomsnitt (beräknat på 7,4k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Tisdagsklubben (2022)

Titel: Tisdagsklubben
Originaltitel: Tisdagsklubben
Genre: Dramakomedi
Regissör: Annika Appelin
Manus: Anna Fredriksson (bok)
Skådespelare: Marie Richardson, Peter Stormare, Carina M Johansson, Sussie Ericsson, Björn Kjellman
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Sverige
Längd: 97 min
Serie: -
Såg den på TV4 Play 20 juni 2025





Handling
Karins tillvaro vänds plötsligt upp och ned när hon får reda på att hennes make Sten varit otrogen. Efter 40 år av familjeliv börjar Karin nu omvärdera sin tillvaro. På en matlagningskurs träffar hon kocken Henrik (Peter Stormare) och bland kryddor, fräsande stekpannor och ångande dofter upptäcker hon att det aldrig är för sent att våga följa sina drömmar.

Min kommentar
Kanske är det en tradition att se en svensk film på midsommar. Om det inte är det så borde det vara det. Problemet är att man kanske inte alltid har en på lager, men det hade jag i år. Tisdagsklubben har legat och väntat på en lista väldigt länge, men nu var det äntligen dags.

Ganska förvånad blev jag när jag upptäckte att filmen baseras på en bok med samma namn, av Anna Fredriksson. En bok som dessutom har legat länge på min nyfiken-på-lista. Att filmen utspelar sig i Göteborg är en mycket trevlig överraskning. Det kändes extra bra, då vi precis hade bokat en helg där.

Det är omöjligt att inte heja på Karin och det gör jag. Intensivt. Det sätt som Karin löser problemet med sin man på är helt briljant. Allt verkar ju ändå ha slutat på ett bra sätt. Jag blir lite irriterad, men samtidigt lite glad, för att hon inte berättar vilket svin pappa är för deras dotter. En osannolikt curlad dotter på 40 år, som inte på något sätt tar ansvar för sitt eget liv. Men hemskt gärna vill bestämma över sin mammas.

En hel del mat blir det ju så klart och jag blev nästan hungrig av alla vackra maträtter. Det var nästan tur att jag inte kunde känna dofterna också. Extra tacksam är jag för att fokus ligger på de tre vännerna. Trots det lilla romansembryot och otrohetsaffärerna.

Marie Richardsson är verkligen en stor skådespelare, hon är så bra som Karin. Det är kul med Peter Stormare i en svensk film, det var alltför längesedan. Han är också riktigt bra, trots att han inte spelar en rysk spion. Jag hade helt missat att Björn Kjellman är med också. Jag gillar ju honom, dock inte hans karaktär här, men han är som vanligt väldigt bra.

Tisdagsklubben är en riktigt fin och mysig historia. Det är alltid upplyftande med kvinnlig vänskap, det får mig att må bra. Det blir inte heller sämre av att kvinnorna är 60+. Livet tar tydligen inte slut efter 60.


På Letterboxd hade den 3,18 i genomsnitt (beräknat på 450 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 790 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: De döda och de levande

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag lyckades tjata mig till ett kort besök i Göteborg (han var inte så svårövetalad ändå, sambon). Vi kom dit i fredags eftermiddag och åker hem i dag på morgonen. Vi har bara tagit det lugnt och strosat omkring. Ätit gott har vi gjort, bland annat Göteborgs godaste hamburgare och Göteborgs godaste gelato. Ett nytt (för oss) vietnamesiskt ställe hittade vi också. Det har varit en bra helg.

Min vana trogen så blir det Göteborgsböcker i Göteborg. På tåget dit läste jag ut Tredje dagboken gillt av Jessika Devert och det hade ju kunnat bli dumt, men jag hade en bok till i lager. Nämligen andra delen om Johan Falk, De döda och de levande av Anders Nilsson.

Min smakebit är från sida 204-205 i e-boken:

    Sista gången han pratade med sin son var för nio år sedan, samma dag som ryssarna skulle avrätta Johan. Nu kommer lilla Johanna springande över skolgården mot sin artonårige morbror Ola och de kramar varandra.
    Då ser Johan två saker som sker på en och samma gång.
    De två vaktmästarna ger varandra en hastig blick och går sedan snabbt mot skolgårdens grind, rakt mot där Ola och Johanna står.
    Samtidigt kommer en bil körande från höger ute på tvärgatan i alldeles för hög hastighet för att det ska vara normalt.

Kommande böcker augusti 2025

Jag är osäker på om det någonsin har släppts så många måste-böcker under en och samma månad tidigare. Dessutom en hel hög med böcker jag absolut måste läsa. Kolla bara vilket startfält!

Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Brottsplats Söderslätt (2)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2025-08-12
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Hösten 1994 landar ett vykort i en brevlåda på Söderslätt. Kortet föreställer en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Den som tar emot vykortet har bara timmar kvar att leva.

Efter sommaren har Gunni Hilding lämnat brottsroteln och återgått till ordningspolisen. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen, men Gunni är övertygad om att någon vet var hon finns och den här gången tänker Gunni inte svika sin syster.

När Trelleborgspolisen ställs inför sin mest komplicerade utredning hittills ber brottsrotelns chef Valter Roos om Gunnis hjälp. Men är Gunni beredd att återvända? Snart står det klart för alla inblandade att de går en kamp mot klockan - och att fler liv ligger i vågskålen.

En av de böcker jag ser mest fram emot!

---

Rygga inte undan av Stephen King
Genre: Thriller
Serie: Holly Gibney (4)
Antal sidor: 557
Utgivningsdatum: 2025-08-15
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Kriminalinspektör Izzy Jaynes vet inte vad hon ska tro. Polisen i Buckeye City har mottagit ett brev från en person som hotar att döda "tretton oskyldiga människor och en skyldig" som ett sätt att gottgöra det personen beskriver som en felaktigt dömd mans orättvisa död. Izzy tvingas snart inse att brevskrivaren menar allvar. Men hur ska polisen kunna skydda tretton slumpmässigt utvalda människor som saknar koppling till gärningsmannen? För att komma framåt i utredningen ber Izzy sin vän, privatdetektiven Holly Gibney, om hjälp.

Samtidigt ger sig Kate McKay, en frispråkig feministisk aktivist, ut på en utsåld turné genom landet. Hon drar till sig skaror av fans - men också fiender. När en otäck stalker går över gränsen anlitar Kate Holly Gibney som sin personliga livvakt. Men vem är det egentligen som förföljer Kate? Hoten blir allt våldsammare och Hollys uppdrag kompliceras av Kates våghalsighet. Samtidigt blir hon besatt av Izzys märkliga fall.

En ny Stephen King!

---

Djävulsring av Frida Skybäck
Genre: Kriminalroman
Serie: Fredrika Storm (4)
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2025-08-20
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
En tidig sensommarmorgon hittas Mattias Lindqvist död på naturreservatet Nöbbelövs mosse i utkanten av Lund. Han har blivit slagen i huvudet med en hammare. Det märkliga är att hans mamma Lena dödades på ett liknande sätt femton år tidigare. Hon överfölls i hemmet när den då sexåriga Mattias sov på ovanvåningen. Misstankarna för dådet riktades mot Lenas sambo Janne, men han försvann samma kväll och ingen har hört av honom sedan dess.

Poliserna Fredrika Storm och Henry Calment får i uppgift att utreda fallet och de hittar snart flera likheter mellan mordet på Lena och Mattias. Kan det vara samma gärningsman som slagit till igen? Men varför har någon riktat in sig på just familjen Lindqvist och vad har egentligen hänt med Janne? Sanningen visar sig vara betydligt mörkare och mer komplicerad än Fredrika och Henry någonsin hade kunnat föreställa sig.

Jag har ju visserligen inte läst någon bok i den här serien, men Frida Skybäck gillar jag.

---

Midnattssolens dotter av Amanda Hellberg
Genre: Fantasy
Serie: Trollbunden (1)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2025-08-20
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
I hela sitt liv har Silje varit instängd i den karga borgen Nattfall. Hon har inga minnen av sitt ursprung, vet bara att hon tillhör de unga kvinnorna i hovets Översta Cirkel, utvalda att en dag tjäna Midaros fruktade härskare Ivan. Men när de två möts på en fest uppstår oväntad passion, och allt som Silje trodde var sant omkullkastas. Hennes magiska förmågor växer i takt med kärleken, liksom längtan efter världen utanför. Men hoten stegras och Silje bär på krafter som kan kosta henne livet. Finns det en väg ut? Kan hon lita på den brutale fursten Ivan - mannen hon borde frukta men som får hennes hjärta att slå i en förbjuden rytm?

Jag har bara läst hennes skräckböcker, men fantasy kan jag tänka mig att prova på.

---

Sot av Sara Strömberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Vera Bergström (4)
Antal sidor: 432
Utgivningsdatum: 2025-08-22
Förlag: Modernista

Från Bokus
Sommarens ljus håller sakta på att överge Jämtland och Vera Bergström kämpar med att leva upp till de förväntningar som sambolivet innebär. När hon får ett mordfall att bevaka för Jämtlandspostens räkning är det ett närmast välkommet avbrott. Den kända modedesig­nern Ewa Åkermans fall från fjärde våningen på hotell Copperhill i Åre har potential att bli en riksnyhet.

Kort därefter sprängs en socialarbetare till döds i sin eka ute på en sjö. De till synes orelaterade dödsfallen för­bryllar polisen, men Vera börjar granska händelserna ur andra perspektiv och anar snart ett mönster. Spåren leder längre bort än hon kunnat föreställa sig, till en kärna av djupt rotat hat.

Samtidigt pågår en kartläggning av ödehus i länet. Psykologen Mikael Nyman i Östersund får en förfrågan om att sälja sitt föräldrahem i Frostviken, men det är först när polisen kontaktar honom om en krossad ruta som han åker upp till sin stuga. Väl på plats hittar han en svårt skadad kvinna. Vem är hon, och vad gör hon där?

Oj, denna måste jag ju ha!

---

Skuggfolket av Sigbjørn Mostue
Genre: Kriminalroman
Serie: Even Stubberud (3)
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2025-08-08
Förlag: Modernista

Från Bokus
Even Stubberud är på väg rakt in i Amazonas djungel. Tillsammans med två svenska socialantropologer och deras livvakt ska han söka upp det mytomspunna Skuggfolket – en isolerad stam som lever på den venezuelanska sidan av regnskogen och undviker kontakt med omvärlden. En avliden geolog sägs ha gömt information om enorma naturresurser där – information som både Venezuelas regering och stormakterna USA och Ryssland desperat försöker få tag på.

Samtidigt drabbas Norge av en massiv cyberattack, och alla spår pekar mot Ryssland. Norska myndigheter har förhandlat fram en överenskommelse mellan Venezuelas sittande president och oppositionsledaren Andrés Palomo. Men ryssarnas budskap är tydligt: håll er borta från Palomo! Även USA dras in i spelet, med risk för att situationen eskalerar till ett fullskaligt krig mellan stormakterna.

Palomo kan vara regnskogens sista hopp, och klockan tickar. Avtalets undertecknande närmar sig. Even inser att Palomo svävar i livsfara – och den enda som kan skydda honom från lönnmördarna är Even själv.

Jag var inte så glad i andra delen, men jag kan tänka mig att läsa denna också.

---

Mina vänner av Fredrik Backman
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 398
Utgivningsdatum: 2025-08-28
Förlag: Norstedts

Från Bokus
De flesta lägger knappt märke till dem - tre små gestalter som sitter på en pir på en av världens mest kända målningar. De flesta som beundrar tavlan ser bara piren och havet, men Louisa, en ensam strulig artonåring, blir alldeles betagen och beslutar sig för att ta reda på historien om dessa tre gåtfulla figurer.

Tjugofem år tidigare, i en avlägsen kuststad, hittar en grupp utsatta tonåringar en öde pir i hamnen där de hänger hela långa sommaren. De drar larviga skämt, delar hemligheter, tjuvröker och svalkar sig i havet. Gemenskapen ger dem en anledning att stiga upp på morgonen, en anledning att drömma, en anledning att våga älska. En av dem målar sitt första verk den sommaren. En tavla som senare kommer betraktas som en av sin tids stora mästerverk.

Efter en rad osannolika händelser kommer Louisa över den världsberömda tavlan. Hon ger sig ut på en resa tvärs genom landet för att förstå hur målningen kom till och för att bestämma vad hon ska göra med den. Ju närmare hon kommer målningens ursprung, desto mer nervös blir hon för vad hon kan upptäcka.

Som jag har väntat och längtat efter en ny Fredrik Backman!

---

Nätter utan gryning av Ninni Schulman
Genre: Kriminalroman
Serie: Siljanserien (3)
Antal sidor: 395
Utgivningsdatum: 2025-08-14
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
När lantbrevbäraren Herman Ångström försvinner kontaktas Ingrid Wolt på Siljans spaningsbyrå av hans pappa. Hermans fru påstår att hennes man är bortrest på facklig konferens och polisen tar inte hans oro på allvar eftersom de menar att en vuxen och fullt frisk man har rätt att vara där han vill. Ingrid tar sig an fallet och upptäcker att Hermans liv inte är så lugnt som alla trott. Och konferensen existerar inte ens. Vem ljuger, och varför?

Samtidigt njuter Ingrid av att äntligen kunna röra sig fritt utan rädsla eftersom hennes ex-man sitter häktad. Men hur länge varar den friden?

Hennes Hagorsserie var riktigt bra, men denna har jag inte börjat läsa än.

---

Lögnarnas fest av Kelsey Cox
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2025-08-15
Förlag: Modernista

Från Bokus
Sophie Matthews sextonårsdag firas med pompa och ståt, och många prominenta gäster har bjudits in till familjens nyrenoverade residens i Texas Hill Country – ett samhälle där hemligheterna är lika djupt rotade som de uråldriga ekarna.

Champagnen flödar och mr Matthews har inte sparat på något. Men just när ljusen på den tre våningar höga tårtan blåsts ut faller en person från en balkong, rakt ner på det exklusiva dansgolvet.

Någon av gästerna är en mördare. Men är det den nyblivna mamman som lidit av förlossningspsykos? Ex-frun med alkoholproblem? Den vidskepliga barnflickan, den utfrysta tonåringen eller de två psykoterapeuterna som iakttar och dömer dem alla? Alla har motiv – men vem är jägare och vem är villebråd?

Denna höll jag på att missa, men det låter ju som en riktigt spännande debut.

Läsplanering augusti 2025

Om en vecka är det augusti så det är dags att fundera på vad jag tänkte läsa då. Som det ser ut just nu så blir augusti en förfärlig månad, med mina mått. Det enda jag ska försöka göra är att hålla näsan över vattenytan och hur det går med läsningen har jag ingen aning om. Jag hoppas ändå att jag ska hinna med dessa fyra.

• Verkanseld av Louise Boije av Gennäs. Finish That Series. Hyllvärmare.
• 100 år med Lenni och Margot av Marianne Cronin. Boktolva. Hyllvärmare
• Till det bittra slutet av Eva Dolan. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Lögner av Kim Faber & Janni Pedersen.

Hett i hyllan #519

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

När jag började med dessa Hett i hyllan-inlägg så trodde jag aldrig att jag skulle komma ikapp hyllvärmarna. Men nu har det faktiskt hänt. Detta är den sista hyllvärmaren, enligt min definition, i mina hyllor. Det betyder att det kommer att bli ett uppehåll i Hett i hyllan. Efter årsskiftet så får jag nya hyllvärmare och då kör vi igång igen.

Och så den allra sista hyllvärmaren, den sista olästa från 2023.

Arne Dahl har funnits på min autobuy-lista ända sedan jag hittade hans böcker om A-gruppen. I cirkelns mitt var inget undantag.

Böckerna om A-gruppen är något av det bästa jag har läst och det är de som är måttstocken på allt Arne Dahl skriver nu. Tyvärr. Kan man nog säga. För inget jag har läst av honom efter dem har kommit upp i samma nivå. Detta är första delen i ännu en ny serie, om Novagruppen. Jag vet inte om jag ens ska våga hoppas på att denna ska bli lika bra, men det är denna av hans böcker som är näst på tur. Andra delen släpps i dag, faktiskt, om jag inte har sett alldeles fel.

Så här står det på baksidan:

När en divisionschef inom stålindustrin omkommer på en åker utanför Uppsala i sin brinnande BMW avskrivs det snabbt som en olycka. Men när ett nytt dåd inträffar blir det tydligt för åtminstone kriminalkommissarie Eva Nyman att det här är en del av något större. Spåren leder till hennes eget förflutna, till en tid hon trodde att hon hade lagt bakom sig. Nu måste hon innan nästa attentat inträffar få fart på ett specialteam inom Nationella operativa avdelningen för att ta reda på vem det är som ligger bakom. Vem som gömmer sig i cirkelns mitt.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Falska vänner av Jane Harper

Författare: Jane Harper
Titel: Falska vänner
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 348
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Force of nature
Översättare: Jan Malmsjö
Serie: Aaron Falk 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2019
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 juni 2025




Första meningen: Efteråt kunde de fyra kvinnor som var kvar egentligen bara enas om två saker.

Baksidetext
Fem kvinnor ger sig ut på vandring i den australiensiska vildmarken för att stärka lagandan. Dag två går de vilse. När de kommer tillbaka är de ordentligt omskakade med öppna sår och ormbett. Och en person saknas: Alice, den manipulativa och illa omtyckta kollegan med stora ambitioner. Poliskommissarie Aaron Falk kallas in, då han utreder det företag kvinnorna jobbar på – Alice är hans kontakt från insidan.

Under förhören med de fyra kvarvarande kvinnorna växer en långt ifrån smickrande bild fram om maktmissbruk och misstro, om giftiga relationer och svek. Ju djupare Falk gräver, desto mer inser han hur farligt det kan vara med brutna förtroenden, särskilt bland panikdrabbade människor. Samtidigt börjar tiden rinna ut för dem att hitta Alice vid liv – Alice med alla hemligheter ...

Min kommentar
För ungefär fyra år sedan läste jag första delen i den här serien, Hetta. Det kan man ju tycka inte är så längesedan, men jag minns inte mycket (inget alls, faktiskt) av den. Bara att jag gillade den. Eftersom den tredje delen släpptes för ett litet tag sedan så tänkte jag att det kunde vara dags att läsa del två, Falska vänner.

En del referenser till det som hände i första delen dyker upp, men inte ens med deras hjälp så minns jag. Jag tänker skylla på brinnande pandemi, som det var när jag läste den, för det är verkligen inte mycket jag minns från de åren. Här handlar det i alla fall om en (misslyckad) teambuilding. Jag avskyr verkligen krystade teambuilding-övningar och man måste nog ändå säga att denna kvalar in där. Med råge.

Här finns de sedvanliga två trådarna, en nu, med utredningen, och en då, med det som händer kvinnorna på vandringen. Det är bara några dagar mellan trådarna, men det händer mycket den lilla tiden. Mest spännande, tycker jag, är kapitlen med kvinnornas historia. Det är också de kapitlen som är de kortaste, så man måste hela tiden läsa några till. Det jag kan tycka är lite märkligt är att själva ramberättelsen inte får någon lösning. Man får inte veta vad Baileys har gjort sig skyldiga till eller vad det var för kontrakt och varför de var så viktiga.

Karaktärerna är extremt få, under tjugo får jag det till. Det gör att detta blir lite av en pusseldeckare, trots den stora ytan. Det är bara ett fåtal möjliga misstänkta. De flesta som dyker upp är sällsamt osympatiska. Av de fem kvinnorna är det egentligen bara en som känns som en jag hade velat träffa. Med sådana vänner behöver man inga fiender, men å andra sidan så var de ju inte vänner. De var ju kollegor och dem väljer vi ju inte riktigt.

Naturen får man nog se som en helt egen karaktär. En högst påtaglig och oförsonlig sådan. Det är svårt att förstå hur det ser ut, för det är inte den här miljön jag ser framför mig när jag tänker på Australien. Det är liksom inte den man ser på TV. Där är det mest röd sand och inga träd alls. Här är det så mycket träd att man inte ser många meter framför sig. Nåväl, jag kan inte påstå att jag är speciellt sugen på att ge mig ut och vandra i den australiska bushen.

Huvudfokus ligger på de fem kvinnorna, även om den andra tråden i själva verket har mer text. Jag förstår nog inte hur det går till, men jag gillar det. Det som gör kvinnornas tråd så spännande är gruppdynamiken. Det är något som jag tycker är oerhört intressant (förmodligen så är det därför jag älskar psykologiska experiment som Förrädarna). Vad händer med människor som måste lösa problem tillsammans? Jag vet inte exakt hur illa man måste tycka om varandra för att vara helt oförmögna till något som helst samarbete, trots det allvarliga läget. Ungefär så här illa, förmodar jag.

Personligen så tycker jag att Falska vänner är bättre än Hetta. Om jag ska gissa så beror det mest på det plågsamt långsamma tempot, precis som ju sig bör i en thriller (även om nu detta klassas som en deckare). Det känns som att jag kommer att minnas denna bättre och planen är att läsa tredje delen senast nästa år.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 120 318 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Falska vänner: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Just nu - just här och Stories from the city, stories from the sea

Böcker på rad

Nu när jag inte har någon återkommande Tisdagstrion, över sommaren i alla fall, så tänkte jag att jag får väl ordna några egna listor att ta till. Jag har samlat på mig några teman, åtminstone så de räcker i några veckor. Fem känns som ett lämpligt antal för det här.

Den här veckan blir det något som jag har märkt ganska tydligt i min läsning de senaste åren. Skånska författare är nästan överrepresenterade i min läsning. Om det beror på lokalpatriotism eller på att skånska författare helt enkelt är bäst, det låter jag vara osagt.

Det är jämnt där i toppen, men ungefär så här blir väl listan till slut. Fem var lite snålt för det här temat ...

1. Mattias Edvardsson
2. Malin Stehn
3. Anders de la Motte
4. Tina Frennstedt
5. Caroline Säfstrand

Man kan ju fråga sig varför inte Fredrik Backman är med här, han är ju också från Skåne. Det är lite oklart, även för mig, vilka kriterier som gällde för detta, men jag tänker att jag tänkte att i alla fall några av böckerna även skulle utspela sig i Skåne. Detsamma gäller faktiskt för Kristina Ohlsson, även om hon nu har skrivit en bok som utspelar sig i Kristianstadtrakten.

TV-serie: Squid game #3 (2025)

Titel: Squid game
Originaltitel: Ojing-eo geim
Genre: Drama
Skapad av: Hwang Dong-hyuk
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Lee Jung-jae, Jo Yuri, Yim Si-wan, Kang Ae-sim, Park Sung-hoon
Premiär: 2025-06-27
Produktionsland: Sydkorea
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: ca 61 min
Såg den på Netflix juni-juli 2025





Handling
Det misslyckade upproret i slutet av förra säsongen har skakat Seong Gi-hun i grunden. Han har blivit närmast apatisk och svarar inte ens på tilltal. Ju färre deltagarna blir desto fler är det som vill fortsätta spela. Girigheten firar triumfer.

Hwang jun-Ho fortsätter sin envisa jakt på den hemliga ön där spelen äger rum. Han vill finna sin bror och sätta stopp för de makabra spelen. En gång för alla.

Min kommentar
Squid game var ju en serie som jag från början inte ens ville se. Efter att sambon hade övertalat mig så blev jag ett lika stort fan som alla andra. Det var liksom omöjligt att inte fastna i det här spelet. Andra säsongen slutade ju liksom mitt i så när den tredje kom hängde vi på låset.

I den här säsongen ligger inte riktigt lika mycket fokus på spelen, utan även på det som händer på utsidan. Det är inte alls lika intressant, men de scenerna erbjuder en välbehövlig vila från grymheterna i spelet. Vi försökte alltid att se något annat, ljusare och gladare, efter ett avsnitt av Squid game, så att det inte var med sådana bilder på näthinnan som man gick och la sig.

Personligen så är det här med gruppdynamik och hur gränserna hela tiden flyttar sig oerhört intressant. Det är helt omärkligt för de inblandade, men hur tydligt som helst för en som tittar på. Det är skrämmande, otäckt och förtvivlat att se vad människor gör för pengar och för att överleva.

Det här är så grymt att man har svårt att föreställa sig det. Jag kan inte låta bli att fundera lite på hur sjuk en person som kan fantisera ihop/hitta på allt detta egentligen är. Tron på människan sjönk till oanade djup och hoppet om mänskligheten for all världens väg. Spelet i andra avsnittet är så hemskt att jag knappt klarar av att titta och någonstans i mitten av säsongen finns inte en enda av mina favoriter kvar i livet.

VIP-människorna är precis som jag föreställer mig att snuskigt (ny)rika kan vara. Fullständigt blasé, helt utan moral och empati, som lever i en verklighet där andra människor bara är spelpjäser för deras höga nöjes skull. Om ens det.

Slutet har jag lite blandade känslor för. Jag gillar inte valet av vinnare, men inser att det ju faktiskt var enda alternativet i det skedet. Blänkaren om en amerikansk spinoff är rent förfärlig, för att inte tala om hur svårt jag har att tro att man spelar ddakji i USA. Dock så gillar jag antydningen att det aldrig tar slut. Men jag behöver inte se det.

Personligen så tycker jag att Squid game egentligen inte hade behövt mer än en säsong. De andra två tillför noga taget ingenting. Det enda som händer är att allt bara blir svartare och grymmare. Man klarar sig ändå bättre än många andra serier. Man skulle kunna se hela serien som ett statement mot kapitalism, men det är ju inte riktigt sant. Här sätts ju även deltagarnas liv på spel. Då blir det ju en helt annan grej. Tycker jag.


På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 31,4k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 687k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Deep cover (2025)

Titel: Deep cover
Originaltitel: Deep cover
Genre: Actionkomedi
Regissör: Tom Kingsley
Manus: Derek Connolly, Colin Trevorrow, Ben Ashenden
Skådespelare: Bryce Dallas Howard, Orlando Bloom, Nick Mohammed, Sean Bean, Paddy Considine
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 100 min
Serie: -
Såg den på Prime Video 19 juni 2025




Handling
Kat är lärare i improvisationskomik, men hon börjar ifrågasätta om hon har missat sin chans att lyckas. När en polis erbjuder henne sitt livs roll rekryterar hon två av sina elever för att infiltrera Londons gangstervärld. genom att utge sig för att vara farliga brottslingar.

Min kommentar
Vi har en oskriven regel om att inte välja filmer som har lägre än 6.0 i betyg på IMDb (även om vi frångår den med berått mod ibland). Vissa typer av filmer har i stort sett alltid lägre betyg, som till exempel actionkomedier. En favoritgenre. När jag då såg att Deep cover hade väldigt mycket högre betyg än så blev jag riktigt glad. Det är väldigt sällsynt. Den fick bli en av helgens två filmer.

Onekligen är det så att detta är en riktigt kul idé, som borde kunna bli hur rolig som helst. Tyvärr så är filmen lite ojämn. En del scener var riktigt kul. En del var lite för hysteriska. Vilket väl egentligen är ganska trovärdigt, om man nu skulle hamna i någon av de här situationerna. Sambon tyckte den var roligare än vad jag tyckte, den passade nog hans humor mer.

Huvudfokus har ju då trion med "improvisationskomikerna". En mycket udda trio är det. Marlon (Orlando Bloom) är den jobbiga karaktären. Den som helt enkelt struntar i vad andra säger åt honom. Den seriösa (metod)skådespelaren som så klart vet bäst. Mig irriterar han mest, men han gör det bra. Hugh (Nick Mohammed) är irriterande på ett helt annat sätt. Han är egentligen mest pinsam. Kat (Bryce Dallas Howard) är limmet som håller ihop dessa två bitar som inte alls passar. Och bäst av dem allihop.

Alla här gör sina roller riktigt bra. Den viktiga trion har en väldigt bra kemi och tajming. Nick Mohammed spelar samma typ av karaktär som jag sett honom spela tidigare. Det vore verkligen trist om han fastnade i det facket. Bryce Dallas Howard har jag tydligen sett i ganska många filmer, men jag kände inte igen henne. Orlando Bloom ... ja, han är ju Orlando Bloom. Men detta är nog den första komedin jag har sett honom i.

Deep cover är inte riktigt min humor hela vägen, men den var kul ändå. Framför allt så försöker den inte vara något som den inte är. Kanske får jag se om den, ensam. Jag tror att jag missade en del, eftersom jag ibland fick byta fokus. Sambon älskar att prata om annat när vi tittar på film. Det gör inte jag.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 16 641 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 11k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Skendöda

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Eftersom det fortfarande är väldigt långt till vår semester så försöker vi göra lite dagsutflykter på helgerna och igår hade turen kommit till Malmö, och ett besök på en favoritrestaurang. Och glassbar. Det passade väldigt bra igår för det skulle vara två grader svalare i Malmö än i Lund 😁

Boken jag läser nu, Skendöda av Louise Boije af Gennäs, är andra delen i Motståndstrilogin. Många är det som har läst dessa böcker och nästan lika många har varit alldeles översvallande. Själv känner jag mig precis lika tudelad nu som jag gjorde när jag läste första delen. Men spännande är det.

Min smakebit är sida 238:

Jag var så stressad efter Mickes besök i tvättstugan att jag bodde hos Johan varenda kväll den kommande veckan. Simåns hade funnit sig helt tillrätta hos honom och det började nästan kännas lite samboaktigt. Men inombords var jag inte helt bekväm. Jag hade ingen lust att bli sambo med Johan. Jag var inte kär i honom, även om jag tyckte väldigt mycket om honom. Vi hade helt enkelt inte någon framtid tillsammans. Och det betydde väl, på något sätt, att jag utnyttjade honom?

Bok: Dödens klackar av Tina Frennstedt

Författare: Tina Frennstedt
Titel: Dödens klackar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 431
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cold Case 5
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 juni 2025




Första meningen: Regnmolnen hänger tunga på natthimlen och Mia tänker att det är märkligt mörkt och höstlikt ute för att vara maj.

Baksidetext
David Landström är på väg mot sitt stora genombrott som dragqueen när han blir brutalt mördad i sitt hus på Sandhammaren. Tolv år senare är Österlenmordet fortfarande ouppklarat.

När en journalist som granskar fallet blir skjuten bestämmer sig Tess Hjalmarsson, chef för Skånes Cold Case-grupp, för att det är dags att utreda mordet på nytt. Tess och hennes sidekick Marie Erling befinner sig snart mitt i en dramatisk utredning med en gärningsman som verkar fullständigt hänsynslös.

Till sin stora förvåning ärver Tess samtidigt ett stort hus i Stockholm, och inser förskräckt att sambon Sandra kanske vill lämna Österlen för huvudstaden.

Min kommentar
Ibland går läsningen så snabbt att jag plötsligt sitter med massor av månad kvar när alla planerade böcker är utlästa. Juni har, hittills, varit nästan extrem med det. Eftersom jag är ganska dålig på att läsa nya böcker så tänkte jag att det kanske vore bra att plocka en av dem jag köpt i år. Då kom jag osökt att tänka på Dödens klackar, femte delen i serien Cold Case.

I den här boken har det skett ett mord vid Strandhammaren, en av Sveriges vackraste stränder. Mer kontrast än så blir det inte. Miljön i de här böckerna är inget annat än fantastisk. Det känns alltid extra bra när jag känner igen mig och kan se det framför mig. Som, till exempel, Strandhammaren och det skumma området bakom Malmö C. Extra bra blir det när man får tips på restauranger, så det fick helt enkelt planeras in en tur till Tomelilla och Tinas lille Danmark. Den gjorde vi förra helgen och det besöket avlöpte väldigt väl.

Som vanligt, eftersom det ju faktiskt är ett kallt fall, så finns det två tidstrådar här. En 2012 med allt som leder fram till mordet på David och en 2024, som är "nu". Maj 2024 i Malmö så är det oerhört svårt att missa Eurovision och allt pådrag som det drog med sig och det blir en extra krydda när man själv var i stan vid ett par tillfällen då och upplevde allt ståhej. Bland annat busskyltarna som visade Douze points i stället för Ej i trafik. Precis som det nämns i boken (jag tyckte det var jättekul, men karaktären Marie var inget fan).

Jag vet inte hur det är med dig, men jag vet inte speciellt mycket om den här världen, drag-världen. Hår dras man in i den, både på gott och ont. Skildringen av den här världen känns trovärdig, med både bra och mindre bra sidor.

Fokus ligger på utredningen, men lite privatliv blir det ju. På en lagom nivå. Det är ju svårt att helt separera jobb och fritid, det finns ju liksom inga vattentäta skott där emellan. Ibland rinner det ena över i det andra. Något som inte brukar vara ett problem i dessa böcker är att polisen inte gör ett bra jobb. Detta är den första boken hittills där jag reagerar på att polisen inte ställer rätt frågor. Eller specifikt en fråga. Det var den första som dök upp i mitt huvud, men alla missar att ställa den. Lite märkligt, med tanke på de ibland ganska långsökta andra frågorna de ställer. En rejäl blunder, om du frågar mig.

En av de bättre sakerna med dessa böcker är att huvudpersonen Tess är en helt vanlig person. Det är hon fortfarande och det känns tryggt att läsa om människor som inte gör de mest underliga och ologiska saker, bara för att handlingen kräver det. Den dynamiska duon är återförenad här, Marie är tillbaka. Hon har lugnat sig lite, men hon är fortfarande Tess motsats. Lite Carsten blir det också, men bara väldigt lite. De övriga, som var med i CC-gruppen tidigare, lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag hoppas att jag får träffa både Adam och Rafaela igen. En som jag dock inte behöver träffa igen är Ola Makkonen. Om det inte är så att han vid det tillfället får en rejäl uppsträckning av någon chef. då kan jag tänka mig det.

Dödens klackar är precis som de andra böckerna i serien välskriven och spännande. Den enda nackdelen med att ha läst den är att jag nu får vänta väldigt länge på nästa bok. Kommer det ens en nästa bok? Det hoppas jag verkligen för jag är inte klar med Tess och de andra.

Avdelningen för olika funderingar:
Var blev egentligen den där BOPS-bilen av när Tess och Marie var vid fyren? Den nämndes flera gånger, till och med samma dag på samma tur, men plötsligt så var den inte med. [spoiler]Varför i hela friden är det ingen som ens kommer på tanken att fråga om vem som är Filips pappa? Det var det första jag tänkte på. Och visst borde väl Filip ärva Ester nu? Han är ju en släkting, om David var en släkting.[/spoiler]

På Goodreads hade den 3,41 i genomsnitt (beräknat på 76 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Dödens klackar: Tofflan, DAST Magazine och Deckarlogg

Mid-year book freak out-tag

Det som saknades var en tagg. Då menar jag en enkel och okomplicerad, som inte kräver alltför mycket engagemang och tankemöda. Då hittade jag denna, som jag tydligen har gjort en gång, 2017. Då kanske det kan vara dags igen. Den kan man ju göra varje år.

1. Bästa boken du har läst så långt under 2025?
Detta har jag ju redan berättat, i ett annat inlägg. Hipp hipp hurra av Malin Stehn är en av endast två böcker som har fått högre än 4 i betyg så här långt i år.

2. Bästa uppföljaren du har läst så långt under 2025?
Uppföljare. Hur ska jag tolka detta? Eftersom det är jag som bestämmer så betyder uppföljare en bok som är en del i en serie. Då blir det Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson. Som för övrigt är den andra boken som har fått högre än 4 i betyg i år.

3. En nyutgiven bok som du ännu inte läst men som du gärna vill läsa?
Nyutgiven får betyda i år, för att göra det enkelt. Det är fortfarande väldigt många, men jag får nog säga Musan av Mats Strandberg. Kanske kan det bli av i skräcktober.

4. Det mest efterlängtade boksläppet för andra halvan av 2025?
I augusti släpps en bok av Stephen King, Rygga inte undan. Den är fjärde delen i serien om favoritkaraktären Holly. Och så släpper Mattias Edvardsson nästa bok i Brottsplats Söderslätt, Vykort från en mördare. Två böcker av två favoritförfattare.

5. Största besvikelsen under 2025?
Besvikelse är nog en underdrift i det här fallet. Hela trilogin Operation Garbo av Harry Winter kvalar in här. Det kunde ha varit så bra böcker, men sättet de är skrivna på är så trist, torrt och tråkigt. Det kan vara så att det bara är människor med militärbakgrund som uppskattar dem.

6. Största överraskningen?
Denna är svår. Det står mellan Etthundra mil av Jojo Moyes och Mellan raderna av Johanna Schreiber. Det får bli båda.

7. Ny favoritförfattare (antingen debut eller ny för dig)?
Det får nog bli typ samma svar som förra frågan; Jojo Moyes och Johanna Schreiber.

8. Nyaste förälskelsen i en karaktär?
Nej, det har nog inte varit någon karaktär som jag fallit för. Inte som jag kan komma ihåg.

9. Nyaste favoritkaraktären?
Det får kanske bli hela familjen Thomas i Etthundra mil av Jojo Moyes.

10. En bok som fick dig att gråta?
Nu läser jag ju mest böcker i spänningsgenren och det är väldigt sällan som de gör så att man gråter. Men det är generellt sällan som en bok berör mig så mycket.

11. En bok som gjorde dig glad?
Det är nog ungefär samma svar här som på förra frågan.

12. Den vackraste boken du köpt/fått i år?
Tråkig är jag. Eller känner jag mig när jag svarar Ingen på även den här frågan.

13. Vilken bok känner du att du måste ha läst innan året är slut?
Av böcker som jag köpt/fått i år så är det nog faktiskt Musan av Mats Strandberg.

Hett i hyllan #518

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den näst sista julklappen och även den nästsista för hela 2023.

Stina Jacksons böcker villhöver jag och Förinta världen ikväll var ett måste.

Jag har läst två av hennes tidigare böcker, som har varit väldigt bra. Både miljö och stämning var mycket speciell. Den här boken kan kanske vara lite annorlunda, då miljön delvis(?) flyttats till andra sidan Atlanten. I övrigt så låter det nästan som en variant av Silvervägen. Det behöver ju inte vara något dåligt, men det är ju inte bra om det är för likt. Det är faktiskt snart fem år sedan jag läste hennes förra bok så kanske kommer denna att dyka upp i en utmaning snart.

Så här står det på baksidan:

I Skellefteå vaknar Ewa och öppnar rastlöst apparna. På andra sidan jorden i västra USA vandrar hennes hjärta, dottern Matilda, dit fötterna tar henne. Dagarna kommer och går, kickarna och relationerna avlöser varandra. Äventyret väntar i nästa möte, i nästa flaska vin, och bakom sig har hon lämnat det trygga livet hemma i Västerbotten. Lämnat Ewa. När Matilda slutar svara i telefon driver den nya ensamheten Ewa ut i sommarnatten, där hon blir en annan, någon som vågar.

I skuggan av Klippiga bergen börjar Tyler ännu ett skift på det nedgångna motell som blivit hans värld. Varje kväll är densamma, tills han möter henne – Matilda. Tillsammans ger de sig ut på vägarna, mot Los Angeles, drömmarnas stad. Det blir en resa som ekar hela vägen över Atlanten och till den bleka svenska sommaren där Ewa befinner sig.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Mirakelkammaren av Angie Kim

Författare: Angie Kim
Titel: Mirakelkammaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 399
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Miracle Creek
Översättare: Åsa Brolin
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juni 2025




Första meningen: Min man bad mig att ljuga.

Baksidetext
I en småstad i Virginia driver de koreanska immigranterna Young och Pak Yoo företaget Mirakelkammaren, vars patienter får medicinsk syrgasbehandling i en tryckkammare som alternativ terapi för olika åkommor. När kammaren exploderar och dödar två personer skakas samhället i grunden.

Vem eller vad orsakade explosionen? Den påföljande, dramatiska mordrättegången avslöjar en väv av hemligheter: förbjudna möten och farliga missförstånd, intensiv rivalitet och dolda lojaliteter. En gripande, andlöst spännande och överraskande roman där inget är som det först verkar.

Min kommentar
När Mirakelkammaren en dag ramlade in i brevlådan som en överraskning från förlaget så visste jag inte alls vad det var för typ av bok. Jag verkade helt ha missat den när jag någon månad tidigare gått igenom intressanta boksläpp. Av någon oklar anledning så har inte boken lockat mig, men jag har för mig att jag såg en del negativt om den. Nu, när jag hade läst ut alla planerade böcker och skulle hitta något, så kände jag att det kunde vara dags.

Det framgick ganska snabbt att detta inte alls var den historia jag hade väntat mig, den är mer ett rättegångsdrama än en thriller. Parallellt med rättegången så får vi följa de inblandade utanför domstolen i "nutid" och även i dåtid, före explosionen. Allt som leder fram till den. Väldigt många parametrar måste vara "rätt" för att det skulle gå som det gick. Var för sig hade de inte gjort så stor skada.

Man får följa sex olika POVs, som kanske kan tyckas många, men det är väldigt tydligt markerat i kapitelnamnen vem det är som berättar. Det är intressant att få var och ens historia och ibland samma sak berättad ur olika perspektiv. Det är inte alltid så att två personer uppfattar samma sak på samma sätt. Ofta ser/hör man bara det man vill höra/se.

Detta är en komplex historia med komplexa karaktärer. Ingen är ond. Ingen är god. Alla är bara människor, som försöker hantera verkligheten på sitt eget sätt. De gör inte alltid bra val, men man kan nog säga att alla har goda intentioner. Som tyvärr ibland går väldigt fel. Alla går omkring och förutsätter och antar (och ljuger). Faktum är att allt som händer hade kunnat undvikas om de bara hade slutat med det.

Ljugandet alltså, det tas till helt orimliga nivåer och vissa av dem förstår jag inte ens. Små vita lögner kan få förödande konsekvenser. För att inte tala om stora lögner. Problemet med en liten lögn är ju att den ofta måste döljas av en större, som måste döljas med en ännu större. Och så vidare.

Många problemområden behandlas och det brukar passa mig väldigt dåligt. Jag gillar inte när en historia sticker iväg åt alla håll. Förvånande nog så funkar det här och förmodligen så är det tack vare att det faktiskt inte behövs speciellt många personer för att få med allt. Men främst funkar det nog för att jag inte upplever det som att det viftas med pekpinnar eller trycks på förutsägbara knappar. Allt liksom bara skildras som det är och så får man känna och tänka på egen hand. Jag blir så ledsen av att läsa de olika personernas egna tankar om saker och ting.

Mirakelkammaren är en mycket sorglig och tragisk historia, som faktiskt är ganska berörande. Den visade sig vara en riktig pärla som oväntat dolde sig i min egen hylla. Angie Kim har skrivit fler böcker, men ingen annan verkar ha blivit översatt. Det är ju trist.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 75 218 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Mirakelkammaren: Mina skrivna ord, En långsamläsares boktankar och Tofflan (engelsk utgåva)