Bok: Hyenorna av Carola Ressem & Mikael Ressem

Författare: Carola Ressem & Mikael Ressem
Titel: Hyenorna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 313
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Morden på Solkusten 1
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 28 september 2026




Första meningen: Anna blickade ut genom flygplansfönstret.

Baksidetext
Efter ett plötsligt uppbrott sitter sjuksköterskan Anna på flyget till Malaga för att träffa barndomsvännen Filippa och få sitt trasiga hjärta läkt. Men det som skulle bli ett avkopplande avbrott från allt som hänt hemma i Sverige förvandlas snabbt till någonting helt annat. Kort efter att Anna har landat, detonerar en sprängladdning som tar två människors liv. I kaoset som uppstår på flygplatsen rusar Anna fram till offren och ser att de har ett barn med sig. Och det barnet säger får Annas värld att rämna.

Tillsammans med polisen Rafael inleder Anna och Filippa en privat utredning. Misstankarna leder dem mot ett grovt kriminellt och hänsynslöst gäng som gjort sig kända för bland annat trafficking och droghandel. Desto mer de rotar i fallet med barnet, ju farligare blir det för Anna och Filippa, och till deras förvåning verkar trådarna leda till dem som Anna litat på mest.

Min kommentar
När jag försökte hitta något spanskt att läsa på semesterresan så gick jag bet. Det verkar inte vara någon större efterfrågan på översatta spanska böcker. Till slut lyckades jag hitta en svensk bok (en serie faktiskt), Hyenorna, som utspelar sig i Spanien. Visserligen på Solkusten, där jag inte var, men jag tyckte att det var tillräckligt nära. Det var ju också ganska lockande med en serie. Då har jag ju liksom något att läsa även nästa gång.

Det här är en lite besvärlig recension att skriva. Jag har ganska mycket negativt att säga om den här historien. Karaktärerna känns tunna och jag lyckas aldrig riktigt bry mig om dem, dialogen är på sina håll så pinsam att jag nästan vill gömma mig bakom en kudde och själva historien ... ja, den vet jag fortfarande inte riktigt vad jag ska säga om.

Språket är också något jag har svårt för. Det känns ofta styltigt och konstruerat, som om författarna ibland tänker "nu ska vi få till en riktigt vacker och poetisk formulering". Problemet är att det inte riktigt passar ihop med resten av språket, som är enkelt. Nästan naivt. Den blandningen blir märklig.

Detsamma gäller de två kvinnliga huvudpersonerna, som faktiskt gör otroligt korkade saker. Jag är ganska säker på att de ska vara runt 30, men ibland beter de sig mer som fnittriga tonåringar, inte minst när det kommer till trånandet efter män. Jag får helt enkelt inte riktigt ihop bilden av de vuxna kvinnor som jag tror att författarna vill att de ska vara. Det blir mycket "berätta" och väldigt lite "visa", vilket gör att karaktärerna aldrig riktigt får liv.

För att göra detaljen med språket värre så är det väldigt många upprepningar. Dessutom förklaras saker, igen, bara några sidor efter att de hänt. Om det beror på att det var två författare inblandade låter jag vara osagt. Irriterande var det i alla fall.

Men det största problemet är nog ändå historien. Jag har väldigt svårt för sammanträffanden i böcker, och här står de som spön i backen. Anna råkar befinna sig på flera olika brottsplatser, precis när brotten begås. Inte för att hon har något med dem att göra, utan för att hon helt enkelt måste vara på rätt plats för att historien ska kunna gå vidare. Det blir alldeles för konstruerat för min smak. Detsamma gäller att två utländska civilpersoner får tillgång till både brottsplatser och information på ett sätt som jag har svårt att se som särskilt trovärdigt. Till slut började jag fundera mer på hur författarna skulle få Anna på plats nästa gång än på själva mysteriet.

Vid minst två tillfällen måste det ha stått fel namn. Alltså Anna i stället för Filippa, eller tvärtom. Annars var texten obegriplig. Jag fick läsa om flera gånger, men när jag bytte namnen föll det på plats.

Betyget kan tyckas vara snällt, men trots alla mina invändningar hade jag ganska roligt medan jag läste. Hyenorna är lättläst och sidorna flyger förbi. Det är kanske inte riktigt samma sak som att vara bra, men underhållande behöver faktiskt inte alltid vara synonymt med välskrivet.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 42 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hyenorna: Mysterierna