onsdag 8 augusti 2012

"Ares tecken" av Dan Buthler & Dag Öhrlund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 428
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Jacob Colt 5
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 28 juli 2012





Första meningen: Han visste inte längre.

Baksidetext
Klockan är exakt 00.46 när Claudio Chavez avlider i ambulansen av skadorna från en brutal misshandel på Götgatan i Stockholm. Vid Chavez sargade kropp finner man en blodig papperslapp med en teckning av ett avbrutet manlighetstecken.

Mordet blir ett fall för kommissarie Jacob Colt och hans kollega Linda Schecker på kriminalen i Stockholm. Tre unga pojkar som setts springa från platsen grips och förhörs, men pojkarna vägrar avslöja vad symbolen står för i sammanhanget. Några dagar senare hittas en likadan papperslapp vid en dödsmisshandel i Gävle och snart drar en våg av mord och våldsamma misshandelsfall över Sverige.

Snart ser utredarna den gemensamma nämnaren; samtliga offer är antingen homosexuella eller invandrare. Men jakten på mördarna blir alltmer komplicerad eftersom det inte verkar finnas några andra logiska kopplingar mellan morden. För Jacob Colt blir det ett känsligt fall då hans son Stephen är homosexuell. För Linda Schecker är det lika känsligt eftersom hon har ett förhållande med Sara och är livrädd att detta ska komma ut i polishuset.

När Jacob Colt till slut närmar sig ett genombrott i utredningen inser han att hans närmaste är mer berörda än han hade kunnat ana. Och det börjar bli ont om tid.

Min kommentar
Om den här femte delen om Jacob Colt finns det massor att säga och inte bara positivt. Boken är visserligen bättre än de två senaste i serien, men här finns så mycket att irritera sig på. Och den stora frågan är; Jacob Colt, varför har du blivit ett så stort svin?

Själva temat i historien tycker jag jättemycket om, det är viktiga grejer det här med hatbrott, Internet, lagstiftning och anonymitet. Det är alltför enkelt att missbruka Internet och anonymiteten där, det är en evig balansgång mellan rättsamhälle och integritet. Och spännande är det. Tyvärr är boken så full av fördomar att det faktiskt blir löjligt. Det verkar som att författarna tror att det bara är lågutbildade och socialt missanpassade som har något emot homosexuella och invandrare. Riktigt så enkelt är det ju dessvärre inte.

Men vem av författarna har bestämt att Jacob Colt plötsligt ska bli ett riktigt svin? Han har väl aldrig varit genomsympatisk, men i den här boken går han över alla gränser. Hans tankar om frun, Melissa, är så frånstötande att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Han är så lyckligt lottad för hans fru är fortfarande så välbehållen (detta ord, vad betyder det egentligen? Om en människa?), trots två födslar (detta dras upp om och om igen). Hon är fortfarande så snygg och sexig och vilken lycklig man han är Jacob, att hans fru fortfarande har kvar sin sexlust (trots två födslar) och kan tillgodose hans behov. Även om hon nu börjar bli lite jobbig, för (herregud) ibland är hon ledsen och vill inte prata med honom. Den här berg-och-dalbanan är jättejobbig för stackars Jacob och han försöker så snällt hjälpa Melissa att få bukt med problemet genom att skicka henne till en terapeut. För felet ligger ju så klart hos henne. Även om han nu är så omtänksam att han faktiskt kan tänka sig att följa med till terapeuten. Colts uppfattning om en bra fredagskväll säger allt (sid 415): För Colt betydde en bra fredagskväll något extra i matväg, gärna Melissas kryddstarka sydstatsmat, lite gott rödvin, ett lugnt samtal över levande ljus och gärna en skön stund i sängen efteråt.

Slutet är en historia för sig och kan väl egentligen inte klassas som ett slut. Det är väldigt uppenbart att det kommer en fortsättning (fast det visste vi ju redan, vi som läst om psykopaten Silfverbielke), men detta måste vara århundradets sämsta "cliffhanger". Förmodligen kommer jag att läsa även nästa bok om Colt och hans kollegor, men jag vet ärligt talat inte hur många fler jag klarar om det fortsätter neråt i den här takten.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. Jag ger den 3.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Ares tecken: Bokbrus, Breakfast book club och Matzens space.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

tisdag 7 augusti 2012

Topp tio inlägg som bäst beskriver mig som läsare/person


Veckans Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) handlar om vem man är som läsare och person. Vilka tio inlägg beskriver mig bäst? Det här var faktiskt vansinnigt svårt även om jag nu gjorde det lite lätt för mig. Jag tog nämligen med massor av enkäter, men jag tyckte det var lite trist att bara ha med sådana så jag har valt ut tre recensioner (jag gillar inte att kalla dem för det, men kan inte komma på något bättre ord just nu) av böcker som jag verkligen tyckt om och som jag fortfarande tänker på.

1. Ett inlägg om programmet Book Collector, som hjälper mig att hålla ordning på alla böcker. Faktum är att jag inte vet hur jag skulle klara mig utan det.

2. Min läsplatta och jag börjar komma väldigt bra överens, men det dröjer nog innan jag ger upp pappersböcker.

3. Under kupolen av Stephen King är en bok som verkligen tog tag i mig och jag var så frustrerad när jag läste den att jag nästan blev rädd.

4. Favoritförfattare som jag gärna tjatar om i det oändliga kan man hitta här.

5. En riktigt lååååång enkät med 100 frågor om allt och inget.

6. Efter mycket funderande (vampyrer är inte min grej) så läste jag Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist och det enda jag ångrar är att jag inte läst den tidigare.

7. Ytterligare en enkät, denna handlar om ja tack, gärna/helst inte.

8. Här handlar det om mig och min läsning, så klart.

9. En annan bok som tog mig med storm var Jonas Gardells En komikers uppväxt.

10. Och ännu en enkät, om böcker som fått mig att känna olika känslor.

måndag 6 augusti 2012

Tematrio - Titelgeografi

Titelutmaningarna hos Lyran fortsätter. Uppgiften i veckans Tematrio är: Berätta om tre böcker med en geografisk bestämning i titeln! Utomjordiskt går också bra.

Först tänkte jag att jag inte har några böcker med geografi i namnet. Sedan upptäckte jag att det minsann fanns mängder av den varan. Till och med så många av en sort att jag bestämde mig för att än en gång göra ett tema i temat. Den här gången får inte King vara med (även om jag faktiskt hade tre möjliga titlar av honom också), man måste ju variera sig lite... Det blir lite äldre böcker den här veckan.

1. Viskningar i Berlin var den första bok jag läste av Evelyn Anthony, det måste ha varit någongång i början av 80-talet. Det blev fler böcker av henne efter denna. Namnet Janus dyker upp och en journalist börjar undersöka mysteriet. I några papper han hittar avslöjas att Eva Braun fick ett barn med Hitler, som fick namnet Janus. Är barnet verkligt eller är det ett täcknamn?

2. En annan bok från 80-talet är Flykten från Berlin av John Clive. Även denna handlar om Hitler. I sin bunker i Berlin skriver Hitler den 29 april 1945 sitt politiska testamente och överlämnar detta, plus den hemliga koden till "Odessa"-kontot i Schweiz till Martin Bormann. En lönnmördare väntar på Bormann, tar över papperen och intar hans plats i ett flygplan startklart mot Sydamerika. Planet störtar emellertid med sin hemlighetsfulle passagerare. Tjugo år senare ska planet bärgas.

3. Tredje boken, Sista anrop till Berlin av Philippe Van Rjndt, är också den från 80-talet. England står inför hotet om en tysk invasion. Churchill ger efter för USA:s krav att Englands guldreserv ska smugglas över Atlanten till USA som säkerhet för leveranser av krigsmaterial. Men någon har kopplat in sig på direktlinjen mellan Churchill och Roosevelt och tjuvlyssnat.

Min litterära resa i juli 2012

Juli blev en händelserik månad, med resor i både tid och rum. Och faktiskt inte bara inom Norden.

Månaden började i USA, i nutid. Det är svårt att bestämma en enda punkt, för resan går genom Californien, Texas, Tennessee, Nevada... Och inte bara genom rummet, utan även genom tiden. Plötsligt är det nästan 100 år senare och, åtminstone, USA är invaderat av riktigt elaka varelser, som påminner om vampyrer. Inte den stiliga, gentlemannamässiga sorten utan den blodsugande otäcka. En grupp människor, som bott inhägnade sedan vampyrerna dök upp, ger sig av på en äventyrlig och farlig resa för att hitta orsaken till alltihop. (Flickan från ingenstans)

Jag stannar kvar i USA och beger mig till Oklahoma där det, tro det eller ej, blir ännu värre. Trots att här inte finns några vampyrer alls. Detta är en sann historia om en man som döms till döden utan att faktiskt vara skyldig. Året är 1982 när allt börjar. (Den oskyldige mannen)

Hemma i Sverige blir det inte så mycket bättre. Här handlar det om trafficking, sexköp, män som är kräk, kvinnor som är offer och massor däremellan. Det är svårt att inte bli frustrerad och förbannad. Läses på egen risk. (Smuts)

Om sanningen ska fram så vet jag inte riktigt säkert vart jag tar vägen nu, en del säger Köpenhamn så då får det bli så. Här träffar jag på en vansinnigt osympatisk man (tror jag) som vandrar runt i staden och möter olika karaktärer. Han är otrevlig och fördomsfull och jag tror han också ser i syne. (Saltstoden)

Sedan bär det av till Stockholm igen, och även Ångermanland får vara med på ett hörn. Här finns det en pedofiler, en mystisk gammal orden, en relik från 1700-talet med ett penisben och groteska mord. Som vanligt är det en salig röra från början, men allt reder ut sig till sist. (Mörkertal)

Jag håller mig kvar i Stockholm och faktiskt har denna historia lite gemensamt med den förra. Från början handlar det om mord på homosexuella och sedan bara eskalerar det. Ramberättelsen är faktiskt riktigt otäck, om man tänker på hur lätt det är och hur lite det behövs för att detta skulle kunna hända. (Ares tecken)

Slutet av månaden blir lite mer rofylld, även om det handlar om mord och elände även här. Men det är så mycket lugnare på den brittiska landsbygden, närmare bestämt i King's Lynn, Norfolk. Grundhistorien handlar om krigsförbrytelser under andra världskriget och jag kan nästan se ett genomgående tema i de tre sista böckerna i juli. (Huset vid havets slut)


Visa Juli 2012 på en större karta

söndag 5 augusti 2012

En smakebit på søndag: Upp till ytan


En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu i morse började jag läsa Margaret Atwoods Upp till ytan. För en gångs skull så är det alltså inte en deckare som ni ska få ett smakprov av. Den här boken ingår in min boktolva för i år.

Eftersom jag precis börjat läsa den så vet jag inte om handlingen på baksidan stämmer överens med den faktiska handlingen. I alla fall så ska huvudhistorien vara om en kvinna som återvänder till platsen där hon växte upp. Hennes far har en enslig stuga där, någonstans i Quebec-trakten, men han har försvunnit, spårlöst. Hon börjar söka efter honom och det verkar som att hon finner något annat.

Smakbiten är de första meningarna i boken.

Jag kan inte fatta att jag åker på den här vägen igen, som slingrar sig fram längs sjön där de vita björkarna håller på att dö, sjukdomen breder ut sig söderifrån, och jag ser att man nu hyr ut sjöflygplan. Men vi är fortfarande vid stadsgränsen; vi åkte aldrig genom stan, den har vuxit så att man har fått en förbifartsled, det är framåtskridande.