måndag 4 maj 2015

Film: John Wick

Titel: John Wick
Originaltitel: John Wick
Genre: Action
Regissör: Chad Stahelski
Manus: Derek Kolstad
Skådespelare: Keanu Reeves, Michael Nyqvist, Willem Dafoe, Alfie Allen, Adrianne Palicki
Utgivningsår: 2014
Produktionsland: USA
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 24 april 2015





Handling
John (Keanu Reeves) får en hund i gåva av sin döda fru, med en lapp där hon uppmanar honom att älska igen och att han ska börja med hunden. När han tar bilen för att köpa lite hundmat så stöter han på delar av ryska maffian i form av mafiosons son. Som vill ha Johns fräcka bil, men John ber dem dra åt skogen. På natten gör de inbrott i hans hem, dödar hans hund och slår honom medvetslös. Vad den något underbegåvade mafiosons son inte vet är vem han egentligen har startat ett bråk med.

Min kommentar
Då är det dags för ännu en bekännelse. Jag har varit lite svag för Keanu Reeves ända sedan Speed. Jag erkänner att det är lite märkligt, för någon stor skådis är han inte. Nåväl. min lilla svaghet gör att filmer han är med i (nästan) per automatik hittar sin väg hem till mig.

Filmen börjar bra och man får små ledtrådar till vad som har hänt, allt serveras inte på en gång. Tack och lov så hade jag läst vad filmen handlade om innan jag började titta så jag blev inte ett dugg förvånad när idioterna dödade hunden. Helt ärligt så kan jag förstå att man ger sig ut på en hämndturné om någon slår ihjäl ens hund.

Den här filmen får mig att tänka lite på Clint Eastwoods filmer, i början av hans karriär. De där filmerna där han dödar fler än vad han säger ord. Lite så är det i den här filmen, den är otroligt rå och brutal, blodet skvätter i nästan varenda scen. Halvvägs in i filmen tänkte jag att jag någon gång måste se om den och räkna hur många som egentligen dör. Jag skulle tro att det ligger på någonstans runt en i minuten. Tack och lov görs det med humor, om man nu kan använda det ordet i det här sammanhanget, och filmen utger sig inte för att vara ett endaste dugg på allvar. Dessutom är jag generellt svag för kyliga hjältar som är extremt duktiga på det de gör.

För mig som gillar action så funkar detta ändå, men det är lite för utdragna stridsscener. Det blir liksom lite för mycket skjutande och blodsplatter. Däremot tror jag inte att en enda bil exploderade, trots att det även fanns biljakter. Det gillar jag. Det är väldigt ovanligt att en bil exploderar när den kör av vägen.

Fotot har jag egentligen inget att säga om, förutom fågelperspektivet över New York som de envisades med att visa flera gånger. Det fick mig att känna ett lätt illamående innan jag överhuvudtaget kunde förstå vad det var jag såg.

Något som fick mig att spärra upp ögonen av förvåning var att Eva Longoria stod med som producent. Du vet hon i Desperate Housewives. Och ja, jag läser eftertexter.

För den som tänker sig att kanske se filmen bara för att Michael Nyqvist är med, så är mitt råd att tänka en gång till. Innan jag såg den här filmen trodde jag inte att han kunde göra en dålig roll. Jag hade fel. Han spelar den ryska mafioson och han gör det med en knagglig... svengelska! Jag känner nog att jag helst glömmer bort den här rollen.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 1 047 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 149 989 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Allt om TV-serier 5: En TV-serie jag kan citera från

Jag är inte mycket för att citera ur vare sig TV-serier, filmer eller böcker och tänkte först att jag skulle gå bet på denna. Sedan läste jag Bak bok mats inlägg om vad som definierar hennes generation. Där stod det, Nile City, som fick mig att tänka på en TV-serie som jag kan nästan hur många sketcher som helst ifrån: I manegen med Glenn Killing.

Illern Göran är den stora favoriten

eller intevjun med Lena Ph

eller Klorinmannen

söndag 3 maj 2015

En smakebit på søndag: Flickoffret

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Boken jag läser just nu är Flickoffret av James Oswald. Det är det första jag läser av honom, men förmodligen inte det sista. Boken utspelar sig i Edinburgh och är alldeles otroligt rå, det är väldigt detaljerade beskrivningar av mordoffer och hur de dog.

Min smakebit kommer från sida 283 och just här finns inga brutala mord.
     "Har ni en minut, sir?"
     McLean stod i dörren till det största utredningsrummet i huset. Det såg ut som en repris på Barnaby Smythe-utredningen, förutom att där fotografiet av bankiren hade suttit fäst på väggen med ett häftstift satt det nu ett av Jonas Carstairs. Ännu en gång hade Duguid lyckats skrämma, övertala och beordra största delen av den tjänstgörande personalen i huset att delta i hans utredning, och återigen verkade hans taktik för att lösa fallet vara att förhöra alla om och om igen tills det dök upp någon ledtråd. Duguid själv stod bara några steg bort med händerna på höfterna och inspekterade det allmänna jäktet, som om aktivitet i sig var ett tecken på att allt flöt som det skulle. Det var fullt möjligt att han verkligen trodde det. Han skulle ha passat utmärkt som statlig tjänsteman.

lördag 2 maj 2015

Månadsbokslut april 2015

Antal lästa böcker i april 2015: 8

24. Mörkt motiv av Louise Penny
25. Lotus blues av Kristina Ohlsson
26. Arvtagaren av Christopher Paolini
27. Fyra kvinnor fyra flickor av KG Johansson
28. Du gamla du fria av Liza Marklund
29. Isvittring av Solveig Vidarsdotter
30. Att dö väl av Eva Holmquist & Oskar Källner
31. Kvinnan på tåget av Paula Hawkins

Antal lästa sidor: 3149
Genomsnitt/dag: 104
Genomsnitt/bok: 393

Snittbetyg: 3,75

Ingående i serie: 5
Påbörjade serier: 3
Avslutade serier (läst senast utgivna): 2

Biografi: 0
Drama: 0
Fantasy: 1
Kriminalroman: 4
Science fiction: 2
Skräck: 0
Thriller: 1

Boktolvan: 1
E-böcker: 3
Finish that series: 2
Hyllvärmare: 4

Kvinnor: 5
Män: 2
Duo: 1

Originalspråk (svenska): 5
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 3
Biblioteksböcker/e-lib: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 4

Antal nykomna böcker: 6
Antal bortskänkta böcker: 1

Månadens bästa: Lotus blues av Kristina Ohlsson
Månadens sämsta: Fyra kvinnor fyra flickor av KG Johansson
Månadens överraskning: Lotus blues av Kristina Ohlsson
Månadens besvikelse: Arvtagaren av Christopher Paolini
Månadens otäckaste: Kvinnan på tåget av Paula Hawkins

Kommentar:
En konstig månad. Ungefär som vädret i april brukar vara. Än var det sol (mycket läsning), än var det regn (ingen läsning), än var det hagel (ville läsa men hade inte tid) och så vidare. Det blev bättre när det fina vädret kom. Det kan hänga ihop med läsning på balkong.

Sex nya böcker i april är kanske inte så lyckat, men än så länge fortsätter de olästa att minska.

Om månadens bästa: Ganska jämnt skägg här mellan några böcker, men Lotus blues var oerhört svår att lägga ifrån sig.
Om månadens sämsta: Detta är ju en novellsamling och en del av novellerna drog ner betyget rejält.
Om månadens överraskning: Jag brukar inte gilla hårdkokta, arroganta och egocentriska karaktärer, men Martin Benner har något.
Om månadens besvikelse: Jag blev inte besviken på riktigt, men slutet var inte alls vad jag hade tänkt mig.
Om månadens otäckaste: Inte otäck i meningen skräckfylld, men lågmält suggestiv skrämmer mig.



Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti
September Oktober November December

fredag 1 maj 2015

Bokbloggsjerka 1 – 4 maj

Fredag igen och som vanlig dags för Annikas bokbloggsjerka.

Spin-offen på förra veckans fråga kommer från Robert: Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år?

Det är ju lite svårt det här, utan kristallkula och jag verkar ha förlagt min. Det finns ju många som redan räknas till moderna klassiker, som Den långa flykten av Richard Adams (1972), Moment 22 av Joseph Heller (1961), Flugornas herre av William Golding (1954) men det är kanske inte sådana som menas med frågan.

Lite mer moderna böcker kanske? Jag är helt säker på att Harry Potter kommer att överleva i många hundra år, kan inte tänka mig att barn/ungdomar någonsin kommer att tycka att de är tråkiga. Jag tror också att det mesta av Stephen King kommer att överleva, många av böckerna har ju redan 30 år på nacken. Boktjuven av Markus Zusak kan nog tänkas bli en klassiker och jag håller nog med Annika om att Patient 67 av Dennis Lehane kommer att överleva på sin genialitet. Frågan är om inte Barn 44 av Tom Rob Smith kan höra hemma där också.

Problemet är ju att ingen av oss kommer att få veta detta, förmodligen och jag har egentligen alltid haft svårt att spekulera om sådant som jag aldrig kommer att få veta svaret på.